Israel, gästarbetare och traditionell hets

Stort hallå har uppstått på grund av en liten kommentar jag skrev till något jag sett hos Yabosid. Egentligen är det inte mycket nytt under solen. De kommentarer jag ser, här och till exempel hos Johan Ingarö, är klassiska i sin metodik. Jag har varit med förr, om man säger så, och känner förstås igen sättet att genom skrämselretorik försvara staten Israels ras- och terrorpolitik.

Angående det jag skrev vill jag påpeka att jag gjorde det hastigt, kanske förhastat. Hade jag sett att AP-artikeln i The Guardian var gammal hade jag nog inte skrivit någon kommentar, till exempel. Sådant händer och det är inga problem att be om ursäkt eller korrigera. Jag har inte heller skrivit att det var staten Israel som ställde några sådana krav på de kinesiska arbetarna – det var till och med en poäng, vilket jag återkommer till nedan – men det kanske skulle ha kunnat förtydligas.

I övrigt finns det en del saker att understryka.

1) Jag har – det ska glatt erkännas – inte någon ytterligare källa till påståendet om sex-förbud för kinesiska arbetare än artikeln i Guardian. Däremot vill jag påpeka att det som CAMERA-artikeln framför inte heller motsäger det som står i AP-artikeln, som ju inte påstår att detta är något lagligt krav från den israeliska statens sida. Att kontraktet eller ”uppförandekoden” skrevs under i Kina är inget som förändrar det faktum att det är israeliska arbetsgivare och bemanningsföretag involverade, tillsammans med kinesiska motsvarigheter. Till skillnad från Lars Leijonborg tycker jag inte att kinesiska arbetsförhållanden är så föredömliga, och det är också relativt välkänt att kinesiska arbetares rättigheter trampas ned å det grövsta. Här är det en mer okänd sida som blottas, nämligen förhållanden för den oerhört stora gruppen gästarbetare i Israel. Så här skriver en israelisk NGO som arbetar med gästarbetarnas situation:

“The press reports uncover the political and economic interests behind this legalised scam. They outline the Chinese negligence as well as Israeli sinister exploitation. Kav La’Oved is asking you to join the protest against both governments, and against this systematic violation of human rights. We require international exposure, protest letters, and other direct and indirect means of pressure”.

Man kan också ta del av ett kontrakt som de kinesiska arbetarna på ett av företagen tvingats underteckna. Man ser de slavlika förhållandena, som alltså gäller på plats i Israel, nedtecknas i dessa avtal. (Läs också mer här och här). Här finns förbudet mot att delta i alla former av organiserad verksamhet, men inte någon sex-klausul. Som sagt, det är AP som rapporterar om en sådan ”överenskommelse” – muntlig eller skriftlig – och jag har inte sett något som motsäger det.

By the way bör man väl också vara uppmärksam på vad CAMERA är för sorts organisation. Den bedriver sedvanlig hets mot alla som vågar andas kritik mot staten Israel, i syfte att flytta fokus från Israels rasistiska ockupationspolitik. (Kolla in kartläggningen av journalister!) Det liknar vad extremistorganisationen Memri sysslar med och som jag skrev i början, det är en känd och välanvänd metodik, som är förståelig, med tanke på att det är en propagandamässig uppförsbacke att försvara Apartheid-politik och lågintensivt folkmord face-on.

2) Att staten Israel för en rasistisk politik är så pass självklart, uppenbart och allmänt konstaterat att det inte behöver diskuteras vidare just här. Man kan vilja försvara detta liksom man kan vilja försvara Sydafrika under Apartheid, men det blir så att säga ett helt annat bollspel. Det jag försökte påpeka – var att ockupationen reproducerar rasistiska tankemönster, som tar sig in i andra delar av det israeliska samhället. Återigen: det är möjligt att själva sexförbudsdiskussionen är påhitt och vandringssägen, men jag har inte sett något som visar det, och jag menar att bakomliggande resonemang av den här sorten är vanliga och förklarliga i det israeliska samhället. Detta är också något som den israeliska fredsrörelsen i sina bästa stunder bearbetar, och det är ett problem som spiller över på fler än palestinierna. Man kan läsa om de äktenskapslagar som var på tapeten för några år sedan. Man kan fundera över de demografiska diskussioner som ständigt förs och vad de får effekt på samhället i stort. Man kan titta på en incident som denna, då palestinska arbetares hjälmar markerades med ett kryss på en byggarbetsplats. Det är antingen naivt eller cyniskt att blunda för att den rasism som ockupationen föder och när påverkar hela det israeliska samhället.

3) Själva gästarbetarsystemet är ett eldorado för rasistisk behandling av arbetskraften – detta oavsett var i världen man befinner sig. Arbetskraft som mitt i ett samhälle skiljs ut och får sämre villkor för att den är invandrad blir också illa behandlad på andra sätt. Palestinska och östasiatiska gästarbetares situation i många gulfstater är fruktansvärd, de turkiska gästarbetarnas situation i Tyskland är djupt problematisk, iranier som för några år sedan arbetade i Japan i stort antal behandlades oerhört illa. Exemplen är många. Och när Israel är det land i världen som har fjärde störst andel gästarbetare i förhållande till den egna befolkningen är det viktigt att se på vad som sker. Jag är knappast ensam om att påtala hur det ligger nära till hands att den koloniala behandlingen av palestinier övergår till liknande förhållningssätt till gästarbetare. De kinesiska gästarbetarna tar platser som palestinska arbetare haft och har – beroende på vilka restriktioner den allsmäktiga ockupationsmakten för tillfället sätter upp för palestiniers rörlighet:

At 6:30 in the morning one can see them in Bnei Barak (a town not far from Tel Aviv). They stand at the intersection of Jabontinsky and Aaronowitz streets (locally known as the “slave market”), trying to obtain work for the day (The “slave market” is a term that was carried over from the days before the first Intifada, when Arab workers from the occupied territories stood there for the same purpose.) Similar “markets” exist in Haifa, in Modi’in and in the south.

Summa summarum. Det är oklart vad som gäller för ”sexöverenskommelsen”. Om den inte fanns så är det ju bra och jag överreagerade i rubriken på den lilla kommentaren. Jag ångrar att jag skrev inlägget hastigt, men inte mycket mer än det. Helt oavsett vad som gäller för denna story, är det ett reellt och viktigt fenomen att ockupationen förstärker rasistiska strukturer i det israeliska samhället. Såväl israeler som andra kan naturligtvis se detta och reagera mot det. Reaktionerna från de reaktionära försvararna av Israels ras- och terrorpolitik utgör en upprörande motpol.