Imperiell terror

Jag har skrivit om den här mannen tidigare, i förbigående. En spökfånge. En i Storbritannien boende etiopier, som plötsligt plockas in för att han råkar vara på fel ställe vid tillfälle. Därefter berövas han i ett svep sin mänsklighet, av de amerikanska demokratifrämjarna och deras hantlangare.

Benyam Mohammed al-Habashi har blivit plågad i över tre år. Han lever i ett Kafka-land. Han har anklagats för allt möjligt, men aldrig formellt, blivit ställd inför någon domstol eller fått sin sak prövad. Han har dock torterats. Det är detta han berättar om, från sin bur i Guantanamo.

Ta en stund och läs hans berättelse. Försök förstå det han vittnar om. Det är sådana vidrigheter att man svårt att ta in det, men försök tänka dig in i den här människans situation. Al-Habishi är en av många som utsatts för sexuell förnedring, misshandel, psykisk nedbrytning. Han har placerats i exkrementfyllda isoleringsceller, hört andra plågade människor skrik, börjat erkänna vad de än velat att han skulle säga.

Längs denna helvetesvandring har torterare från många länder figurerat. Det han betraktat som sitt hemland – Storbritannien – har bidragit med information och övervakning, hejat på när andra torterat honom.

Incidenten med de egyptier som med den svenska regeringens goda minne bortfördes från det här landet till Egypten där de torterades, och där den ene fortfarande sitter i fängelse och den andre under svåra omständigheter, blottade för en bredare svensk publik en liten bit av den bisarra förgrening av fängelser och tortyrhålor som finns över hela världen.

Ett ord som på sistone använts i rent demagogiska syften, kan med konkret och korrekt innebörd användas här: terrornätverk.

Vår regering har gjort oss till en nod i detta nätverk. Och vår lagstiftning anpassas i efterhand till att ännu lättare kunna ge sig på alla möjliga svartmuskiga och därtill nästan vem som helst som man skulle vilja ge sig på. Jan Guillou skrev en lysande kolumn om detta igår:

I kommentaren till det nya lagförslaget läser vi exempelvis (sidan 255): ”Innebörden i begreppet ’utöva’ skall förstås i en vidare mening än det straffrättsliga gärningsmannabegreppet. Detta innebär att personen inte behöver misstänkas vara en presumtiv gärningsman för att han eller hon ska anses kunna komma att utöva brottsligheten. Det kan således vara tillräckligt med att personen rent objektivt kan komma att främja en framtida brottslighet.” Man kan alltså i denna nya sköna värld begå terroristbrott utan att göra någonting, inte ens planera eller förbereda (ty det är en typisk ”gärning”).

Rättssystemet är inte bara på glid, utan på flera områden redan under isen. Det centrala budskapet i det Guillou säger är skrämmande självklart:

En antidemokratisk lagstiftning är ett mycket större hot mot demokratin än alla terrorister i världen. Thomas Bodström är i det avseendet farligare än Usama bin Ladin. SÄPO skall enligt en ny lag få rätt att avlyssna alla svenskar, läsa vår post och begå hemliga inbrott i våra hem eller på våra arbetsplatser. Det är en rättshistorisk nyhet att polisen i förebyggande syfte skall kunna ingripa mot personer som inte är brottsliga.

Den som tvivlar på vilket helvete en sådan ”rättshistorisk nyhet” kodifierar, kan läsa al-Habashis berättelse en gång till.