Texten till inslaget ligger här.
Till för en liten stund sedan hade den dessutom den sköna parollrubriken ”Moderaternas förslag ska rädda välfärden”.
Mitt favoritcitat:
Beräkningar som moderaterna har gjort visar att ytterligare två hundra tusen kommer att bli arbetslösa som en följd av regeringens politik.Beräkningar som jag har gjort visar att inslaget till 85% består av reklam, till 10% av rent bullshit och till 5% av en saklig beskrivning av moderaternas förslag till bensinskattesänkning.
52 kommentarer:
Beräkningar som du har gjort visar å andra sidan även att skillnaden mellan 1800-tal och 2000-tal är ekvivalent med 1,9% av BNP. Detta då du hävdar att alliansens politik leder tillbaka till 1800-talet och deras faktiska skattesänkning motsvarar 1,9% av BNP.
Andra beräkningar visar att det retoriska avståndet mellan Folkpartiet och Ny demokrati ligger inom den statistiska felmarginalen. Men att Ian Wachtmeister var roligare än Carl B Hamilton.
Sunda förnuftet visar att moderaterna är samma gamla ulv fast i ulligare fårakläder.
Sänka skatten och ta tillbaka hela kalaset på höjda avgifter till exempel...
Welcome to Ali's Ministry of Truth.
"Andra beräkningar visar att det retoriska avståndet mellan Folkpartiet och Ny demokrati ligger inom den statistiska felmarginalen. Men att Ian Wachtmeister var roligare än Carl B Hamilton."
Även om jag inte håller med i sak så skrattade jag gott åt detta textstycke. Ali Esbati är inte bara arg, han är rolig också! :-)
För er som liksom jag samlar på idolbilder av våra folkvalda företrädare rekommenderar jag denna bild på Carl B Hamilton. Skriv ut och sätt upp på väggen!
intressant att det socialistiska sr vågar låta vargarna i alliansen hävda sig...det är nog bättre om endast vänsterkanten influerar public service, den är ju trots allt statlig...
Fast det roliga är ju att det var så kallade marknadsliberaler som förstatligade SR.
Så kan det gå...
Jag ska alltså inte rösta på de blå för att de enligt en hatisk kommunists beräkningar snackar "bullshit" och är "rasister".
Hör du inte själv hör löjlig du låter Ali? Förstår du inte varför det s.k. överklasspartiet är flera gånger större än ditt s.k. "arbetar"parti?
Detta gäller mer än 55000 långtidsarbetslösa samt ungefär 300 000 andra arbetslösa medborgare och deras kära. Kanske Din mor, far, farmor, farfar, mormor, morfar eller gode vän.
Utpressning
Observera att efter 14 månader av arbetslöshet måste en arbetslös som haft en lön på 23000 acceptera ett jobb som ger en lön på 9724 kronor brutto annars blir den arbetslöse av med hela akassan.
KAS rekommenderar att en blivande högerallians, som mot all förmodan kommer till makten skriver om lagstiftningen vad gäller trångmål, för att arbetsgivarna inte skall behöva hamna i fängelse.
Reklam för en förträfflig(enligt statsministern) blogg
KAS
"enligt moderaterna"
"säger moderatledaren Fredrik Reinfeldt"
"som moderaterna har gjort"
"Moderaterna vill"
"säger Fredrik Reinfeldt"
"Moderaterna vill"
"vill moderaterna"
"föreslås"
"vill moderaterna"
"skriver de i sitt budgetförslag"
hur många markörer utöver dessa tycker du saknas, Ali? måste man ta avstånd från moderaternas förslag i samma andetag man nämner dem för att rapporteringen ska framstå som objektiv i dina ögon?
Ja, SR och SVT måste läggas ner. De är såååå högervridna. Ta bara deras reklamfilm fri television. Snacka om nyliberal propaganda. Vad kommer härnäst? Statliga tidningar där man marknadsför sig som fri press.
Jag blir på så bra humör när jag läser Ali - härligt med en "besvärlig" person. Statistik och matematik går det att göra mycket roligt med, lägga fram siffror som inte visar ett dugg till ex. Att ljuga med statistik utan att tala osanning är enkelt. Det kan t o m jag.
Typiskt den nyliberala vågen i statlig radio och TV. De enda som inte "uppskattar" det är tydligen högern själva av någon märklig anledning.
Televisionen för 15 år sedan var helt annorlunda. Inte typ Bildtrör.
Kan bara säga Keep it up! Fast statistik KAN man ju vrida lite som man vill, faktiskt. men arbetarnas vardag kommer knappast underlättas av högerregering, å andra sidan så har de flytit ihop en hel del. Höger o vänster menar jag... De gångna starka idealen är ju inte starka längre!
En sak som slår mig när jag läser inlägg är med vilken enveten och idog frenesi man försöker omdefinera innebörden hos allehanda ord och etiketter:
På denna blogg används 'fascism' som beteckning på nästan allt som inte sorterar under välvilliga vänsterflumfraser om alltings utopiska rosaskimmer om bara ... om bara dessa resonemang allena vore tillräckliga för att skapa verkligheten.
Ett annat begrepp som används med total avsaknad av urskiljning är 'nyliberal'. Det är sannolikt avsett som ett skällsord, och används för i stort sett alla politiska förslag som är något mer frihetliga än allomfattande kollektivistisk kommandoekonomi. Det finns förvisso några få som vet vad den libertarianska hållningen har för riktlinjer (och dessa kan diskutera initierat), men de flesta tycks vara helt renons på kunskap eller förståelse om innebörden.
De använder orden ungefär som små barn som har sett äldre lekkamrater vars gillande de vill erhålla genom att härma dem. Och jag tror inte ens de de äldre barnen vet så noga, de verkar mest tycka att det låter 'tufft' eller ' coolt' ...
Det finns givetvis en hel radda andra begrepp som förekommer flitigt utan någon pregnans. Sedan länge är begrepp som 'rättvisa' 'jämlikhet' 'deomkrati', ja även 'samhället' mm förbrukade som något annat än signalord för att tilltvinga sig ett försteg i någon godtyckligt vald debatt. Den faktiska innebörden är i stort sett alltid ovidkommande för argumentationen.
Men i detta forum (och även vissa andra) dyker där upp nya signalord som används som markörer, och det helt oberoende av begreppens faktiska innebörd.
Hörde jag 'brunblå' nånstans?
Jonas... Vänligen definiera ordet "nyliberalism" då? Jag som obildad och särdeles trögtänkt individ känner liksom ibland att ordet "nyliberalism" drar tankarna åt en sorts oventenskaplig tro, något ogripbart och icke desto mindre obegripligt, något kallt och känslolöst.
Så, vad är "nyliberalism"?
fd arbetare ...
Du verkar bekräfta min observation i någon mån (och dessutom på det mer positiva sättet).
Man skulle sammanfatta den bärande idén som att principen ickevåld/icketvång skall överordnas alla andra principer.
Men, det kanske är en för ofullständig beskrivning för dig. Mitt förslag är då att du avstår från att använda begreppet om du inte förstår dess innebörd.
Man skulle dock kunna säga att det är ett i ganska stort utsträckning filosofiskt ställningstagande. Praktisk politik handlar ju nästan alltid om reglera och lagar (i syfte att styra), dvs raka motsatsen till icketvång. Och det oavsett vem som förordar politiken.
Wille Faler hade en beskriving nyligen. HAX en annan, men det var någon vecka sedan. Men båda gav iaf en inblick i tankegodset.
Nån anonym sa "Socialistiska sr"!!! Jag säger bara hahaha! Asså kom igen mannen (som vi säger här i Malmö). Vilken värld lever du i? SVT o SR ändrade kurs för länge sen... "Fri television"? My ass. De har precis som sossarna anpassat sig till Marknaden (med stort M). O tro mej, Markanden vill du inte kaxa med. Marknaden = Uni o jag säger bara en sak: Bekämpa Uni. Kamp ta Uni.
"Andra beräkningar visar att det retoriska avståndet mellan Folkpartiet och Ny demokrati ligger inom den statistiska felmarginalen."
Så sant att det gör ont. Det värsta är att så fort nåt rasistiskt ska läggas fram så skickar de in sina alibin, dvs husblattarna Mauricio Rojas o Nyamko. Var finns Bengt Westerberg när Folkpartiet håller på att omvandlas till "Svensk Folkeparti"?
Jonas.. Jag använder inte uttrycket, så du behöver inte oroa dig. Ordet "nyliberal" intresserade mig just bara för att du uttryckte en viss missnöjdhet med brukandet av detsamma.
Vad gäller ickevåld/icketvång som du skriver om får jag förmoda att du i det menar frihet, vilket helt sympatiserar med. Frihet, solidaritet och demokrati. Innebörden av dessa ord är mig kanske också för övermäktigt att förstå enär jag ändå lever efter min övertygelse att de inte ingår i den nyliberala andan.
Ser inget "icketvång" i t ex det faktum att en människa i det han mister sitt arbete eller blir oförmögen till sin försörjning straffas ekonomiskt på det sätt att han tvingas gå från hus och hem. Men... måhända jag tänker lite för enkelt, Jonas.
OK, så bra.
Demokrati - innebär att folket väljer den lagstiftande församligen. Lagar - regler som är lika för alla som alla måste följa (detta är min ev ngt snäva definition)
Solidaritet är ett sådant ord som missbrukats och förvanskats till oigenkännlighet. För mig betyder det ett personligt ställningstagande. Solidaritet visar jag med dem jag solidariserar med, vilket inte är alla. Politiskt påbjuden 'solidaritet' med det som politiken ft vill favorisera är just den typen av tvång som är i konflikt med ickevåldsprincipen. Det omvända är dock ingen moptsättning, dvs att verka för vilken sorts solidariska handlinga som helst genom egna val.
Exemplet du tar upp till slut är just den typen av konstruerade scenarier som är rätt så påtagliga i vår 'välfärdsstat' och hanteras inom denna.
Men lite kortfattat (i en öppen ekonomi) innebär inte att ett förlorat jobb att alla möjligheter till försörjning har försvunnit (och så är det heller inte i Sverige, även om jobbmarknaden är svår här). Vidare föreligger heller inte rättigheten att få sina huslång och amorteringar betalda av någon när man mister jobbet, för det vore ett långtgående tvång. Däremot är jeg helt för arbetslöshetsförsäkrningar som man själv tecknar, och även för en arbetslagstiftning som tex stipulerar uppsägningstid mm. Men det är en annan fråga.
Jag vill också påtala att begreppet 'straffas' ekonomiskt används lite vårdslöst. Det existerar inte någon rätt att behålla sin anställning med lön (för det är väl det du menar!?) i all oändlighet. Företag, produkter, konsumtion, efterfrågan, konjunkturer, länder och ekonomier mm förändras ständigt. En (effekt av en sådan) ändring utgör inget straff, den utgör bara en förändring. Just denna är säkert inte lika välkommen, men andra är det desto mer. Och dessbättre har alla förändringar i världen sammalagt varit väldigt positiva för de allra flestam ja nästan alla, även om vi i Sverige har varit sämre på att bejaka de positiva förändringarna, och följdriktigt också drabbats av en större del av de mer negativa, som man som sagt inte kan värja sig mot.
Men detta är en annan fråga!
Ett annat sätt att närma sig den idén är att försöka maximera friheten för människor, och i förlängingen är tanken att de skall ha störta möjliga frihet utan att någon sådan frihet inkräktar på någon annans uppsättning av samma friheter.
Just yttrandefrihet är av det slaget, likaså föreningsfrihet (både positiv och negativ) samt avtalsfrihet. Berättigade transaktioner och äganderätt förljer också därav.
En ganska omedelbar konsekvens av den hållningen är att 'utfall' inte ingår i några överväganden för den lagstiftning som är nödvändig.
Exempel: Om du äger 14 BMW-bilar är det inte en kränkning av mig, eller mina rättigheter även om jag inte har råd att skaffa en enda idag (oavsett hur gärna jag vill eller behöver ha en)
Egentligen är 'största möjliga frihet, som inte inkräktar på någon annans samma friheter' samt principen om 'icke-aggression' ganska enkla att tillämpa i tanken.
De svårigheter som uppstår med en sådan hållning är förvisso inte banala, men de behandlar helt väldigt annorlunda (och kanske mer angelägna) aspekter av mänsklig samvaro än det vi ser i dagspolitiken (där dina 14 BMW-bilar skulle ses som ett samhällsproblem om inte alla har åtminstånde en).
Ettt exempel är tex lagstiftning som reglerar kraven på miljöpåverkan. Verksamhet som skadar omgivningen, dess miljö (tex en BMW utan katalystator) inrkäktar inte på någons rättigheter direkt, men i takt med att tekniken utvecklas finns där fog för att ställa högra krav på tillåtna utsläppsnivåer. Här ger icke-aggressionsprincipen ingen vägledning för hur/var/när tvingande lagstifning är befogad. Och fler sådana exempel kan räknas upp ...
Men på detta forum är det knappast där'striden' står. Den står ffa mellan dem som vill använda tvång för att tillgodose sina egna behov och intressen, och dem som anser att den metoden är dålig och långsiktigt destruktiv!
Jonas... Naturligtvis är det i ordets mening inte ett "straff" att utsättas för denna "förändring" som det innebär att förlora sitt arbete och därigenom sin inkomst. Och huruvida det ska ses som en "rättighet" eller en "förmån" att få möjlighet till en skälig levnadsstandard om man nu har haft den oturen går väl att diskutera.
Men... likafullt, det upplevs av den berörde som ett "straff", ett skuldbeläggande, när levebrödet så drastiskt minimeras att det ter sig omöjligt att leva ett någorlunda normalt liv. Har du Jonas tänkt på hur det skulle kunna se ut för t ex en ensamstående mor som mister sitt arbete eller blir sjuk? Som jag ser det kommer barnen att bli lidande.
"Solidaritet visar jag dem jag solidariserar (fint ord) med, vilket inte är alla" skriver du.
Och jag funderar naturligtvis, vilka anser du vara värda solidaritet?
OK fd arbetare, jag diskuterar gärna dessa frågor med dig men vi hamnar nu i frågor hur man lagar och lappar ett existerande välfärdssystem som redan finns, som har funnits ganska länge, och efter vars oföränderlighet(!) och uppfattat självklara(!?) existens allt för många har planerat sina liv och val.
Dvs väldigt långt ifrån vilka principer som är sunda att utgå ifrån när man lagstiftar, och försöker väga alla och allas olika intressen och önskemål mot varandra!
För det första, även om mamman är ensamstående har barnet en far (eller barnen). Ansvaret för att sörja för sin avkomma upphör inte efter en separation.
Sen är sjukdom inte ett något i sig fatalt, snarare drabbas alla lite då och då och sådant hanteras alldeles förträffligt med vanliga försäkrningar.
Men du har en poäng i att barnet är utlämnat till sin/sina föräldrar. Det drabbas om modern drabbas, men det drabbas på samma sätt av moderns/föräldrarnas val utan någon möjlighet att värja sig. Om hon/de väljer en brottslig bana, missbruk, separation, ja oavsett vilka val som görs, är barnet 'drabbat'. Det finns inget som tillförsäkrar barnan imunitet mot sina föräldras (dåliga) omdöme. Den enda rimliga hållningen är att föräldrarna har fullt ansvar tills dess att barnet är myndigt. Det eliminerar inte allla problem, men alla andra hållningar skapar fler problem men eliminerar inte heller dessa.
Poängen med solidaritet är att jag och du inte måste vara överens. Jag måste inte ens tycka likdant i morgon som idag. OM du vill solidarisera mycket mer Per Nuder så inkräktar det inte på mig eller min frihet (även om jag skulle bilda mig en upfattning om ditt omdöme då). För på samma gång anser jag att bland de sämsta metoderna att värna om dem jag vill värna om, eller hjälpa, är att ta en stor klump med pengar och skicka dem till Nuder (medan jag då sitter och hoppas! att han gör något nyttigt med dem).
Men för att svara på din fråga: Psyksjuka är individer som oförskyllt drabbas, och som inte har någon möjlighet att själva rå på eller påverka sin situation. Inte heller kan deras anhöriga hållas ansvariga för denna begivenhet, eller för deras försörjning eller behnadling. På samma sätt anser jag att barn till psyksjuka och missbrukare (ev även inspärrande brottslingar) förtjäna mycket av min solidaritet.
Men var det verkligen svar på din fråga!? Poängen är att det 'solidaritet' inte är något som trycks ner i halsen min av en överhet, oavsett hur denna har utsetts. För då är det bara tvång!
Nja...Jonas. Riktigt så enkelt som du beskriver det "för det första, även om mamman är ensamstående har barnet en far" är det inte i mitt exempel.
Du förstår, fadern är okänd. Turligt nog för mamman, som älskar sitt barn oändligt mycket, trors "fader okänd", så ställer samhället upp och ger henne den ekonomiska ersättning som fadern skulle gett, om han nu inte varit okänd. Hon arbetar heltid och är något skärrad över den borgerliga alliansens syn på skälig ersättningsnivå vid arbetslöshet och sjukdom.
Inte vet jag, Jonas, tror din syn skiljer sig från min vad gäller solidaritet.
Tackar dig ändå för diskussionen.
Frid och god natt...
Jovars, ingen har sagt att det är enkelt. Men nu tycker jag du gör det enkelt för dig.
Fadern är okänd? Jungfrufödsel? Eller vill inte avslöja fadern. Eller avlade barn utan att bry sig om vem som är fadern!? I de senare fallen anser jag att moderna är i högsta grad oansvarig. Inte kul, inte alls. Men det innebär inte hennes ansvar upphör för att plötsligt bli mitt (och alla andras)
Vi har redan idag bidragsförskott (för fäder som smiter, men sån't inget jag bejakar, smitande alltså)
Men om vi skall diskutera dagspolitik, måste (!) vi nästan kasta allt som heter principer och sunda mekansimer överbord. Dagens samhälle med all dess politik är inget annat än ett gigantiskt och slitet lapptäcke som ständigt måste lagas, försvaras, skylas över och bortförklaras. Det är nå't annat, vettu!
För övrigt var det just min poäng, att jag inte måste vara solidarisk med samma saker som du. Jag menar att det är just konsekvensen av att solidaritet är personlig och individuell.
För inte menar du väl att solidaritet är att jag skall befrämja det du vill vara solidarisk med (men inte jag). För sån't vore inget annat än tvång i mina ögon! Och det påstår jag är dåligt och destruktivt i längden!
Ha en god kväll själv nu!
Hej "Jonas N"
Tre kommentarer bara
"principer och sunda mekansimer"
är det det som är din drivkraft när du hela tiden vill sparka på dom som råkat illa ut i marknadsekonomins kölvatten. Förresten tycker mig ha hört orden "principer och sunda mekansimer" i tal från 30 talets tyskland.
För övrigt var det just min poäng, att jag inte måste vara solidarisk med samma saker som du
Anser du att det gäller både före och efter ett valresultat i en demokrati?
För sån't vore inget annat än tvång i mina ögon! Och det påstår jag är dåligt och destruktivt i längden!
Jag hoppas att du inte menar det tvång som uppstår på alla människor i en demokrati att rent praktiskt leva efter resultatet i vårt fall i fyra år. För du kan vl i alla fall inte mena att vår typ av demokrati destruktiv?
Vänliga hälsningar till Jonas N från KAS
Varje krona du tjänar är en krona någon annan inte får. Varje strävan efter egen materiell rikedom är en indirekt strävan efter annans fattigdom. Det är en strävan där den starke ska konkurrera ut den svage. Det är denna fruktansvärt äckliga strävan som sedan Adam Smith varit grundbulten i allt kapitalistiskt tänkade. Den har försökt maskerats med socialliberalt smink, men egoismen stinker igenom.
Jonas, moralkakebagare...
Du ondgör dig över en ensam mammas situation i det att hon till sitt barn har en fader vars identitet är okänd.
Du menar att hon är oansvarig och att "hennes ansvar inte upphör för att bli mitt" som du skriver.
Då fick jag åtminstone ett delvis svar på min fråga till dig. Vilka förtjänar solidaritet.
Den ensamma mamman förtjänar det inte, enligt dig. Funderar vidare i denna min djupdykning....
Har du grader av "förtjänande" i denna situation? Om mamma t ex råkat ut för en våldtäckt, har hon då mer legitim anledning till solidaritet än om hon helt enklet "slarvat" och fått barn med en okänd?
Delar du upp dessa olika situationer i sammanlagda kriterier för samhälleligt stöd, eller anser du helt enkelt att alla ensamma mödrar med okända fäder till sina barn får skylla sig själva?
Kan tyckas att jag här är en aning petig i detaljer, men då jag nu försöker få lite grepp om företeelsen "nyliberalism" är det värdefullt att veta dessa "detaljer". Räcker inte att studera Friedman tydligen.
Nå Jonas, vad säger du?
Nyliberalism = utopisk anarki?
Det är den uppfattningen jag får när vissa som kallar sig nyliberalister tycker att alla ska få ha en ak5 hemma så länge de inte använder för att inskränka någon annans frihet, liv och vilja.
Eller att legalisera prostitution.
Är inte det att blunda för problemen som mest eller?
Jakop: Varje krona du tjänar är en krona någon annan inte får. Varje strävan efter egen materiell rikedom är en indirekt strävan efter annans fattigdom.
Ojojoj... Jakop menar att allt är ett nollsummespel, och inget kan produceras. Redan befintliga produkter som varken kan skapas eller förstöras (som energi ungefär) kan bara byta ägare. Hmm.. varför arbetar vi egentligen?
Ursäkta om jag lägger mig i diskussionen mellan Kas och Jonas N.
Jag vill svara på dina 3 kommentarer Kas.
principer och sunda mekansimer
är det det som är din drivkraft när du hela tiden vill sparka på dom som råkat illa ut i marknadsekonomins kölvatten. ....
Omoget att försöka dra in nazismen i denna diskussion. Nazismen är förresten bara ytterligare en avart av socialismen.
Läs Det fria samhällets dygder för en bättre förståelse av hur liberalismen ser på principer och vilka mekanismer man tror är sunda.
För övrigt var det just min poäng, att jag inte måste vara solidarisk med samma saker som du
Anser du att det gäller både före och efter ett valresultat i en demokrati?
Ja anser det, det gäller alltid. Man får tycka precis vad man vill, det är liksom det som är poängen med en demokrati. Du verkar precis som Ali, ha en synnerligen odemokratisk syn i denna fråga då jag utgår ifrån att du tycker tvärtom.
För sån't vore inget annat än tvång i mina ögon! Och det påstår jag är dåligt och destruktivt i längden!
Jag hoppas att du inte menar det tvång som uppstår på alla människor i en demokrati att rent praktiskt leva efter resultatet i vårt fall i fyra år.
Kas visar sin odemokratiska sida igen, när han menar att man måste tycka precis som en folkvald regeringen gör. Många av de beslut som sosseregeringar har tagit har varit just dåliga och destruktiva för Sverige, trots att de har haft ett folkligt stöd för sin politik.
Ali och Kas verkar tro att kritik mot förd politik är kritik mot demokrati. Liberalister är de första att försvara demokrati. Att man rättar sig efter demokratiskt tagna beslut är självklart. Liberalismen försvarar inte civil olydnad som socialismen gör.
Liberalismens värdegrunder:
* Folksuveräniteten - bara en statsmakt som har de styrdas samtycke är legitim
* Fri och allmän rösträtt i demokratiska val
* Ett frisinnat samhälle genom bl a:
o religionsfrihet
o tryckfrihet och yttrandefrihet
o Även andra former av tolerans, exempelvis homosexualitet
o Även alla andra tänkbara etniciteters lika rätt
o Feminism - liberalerna har alltid varit en del av kvinnorörelsen, John Stuart Mill publicerade The Subjection of Women redan år 1869
* Laissez faire-ekonomi:
o näringsfrihet
o Ingen statlig styrning av ekonomin, marknaden skall styras av tillgång och efterfrågan
* Individualism
Källa: wikipedia
Ali visar sin demokratisyn på motallians här i kommentar nummer 3, där han kommenterar just demokratisynen hos en annan person.
Eller att legalisera prostitution.
Är inte det att blunda för problemen som mest eller?
Prostitution är laglig i Sverige. Den är däremot olaglig i t ex USA.
Är inte det att blunda för verkligheten, herr/fru anonym?
Nyliberalism = utopisk anarki?
Anarki, nasizm och kommunism är avarter av socialismen, och har ingenting med liberalismen att göra.
Liberalismen förespråkar ett starkt skydd för den enskilda personen. Det gör inte anarkism.
peter,
Det jag menar är att många som kallar sig Nyliberalister tycker attt bordeller ska vara ok, samt att en ak5 ska få finnas i garderoben hemma hos dem som känner för det.
Det tolkar jag som att inga regler ska finnas och att alla ska kunna ta ansvar för sig själva och visa alla respekt osv.
Detta är vad många "Nyliberalister"
står för. Sen om detta är nyliberalism eller inte vet jag inte.
Anarkism = en politisk åskådning som vill avskaffa samhällets centrala maktapparat.
Väldigt socialistiskt...
Anonym: Anarkism = en politisk åskådning som vill avskaffa samhällets centrala maktapparat.
Väldigt socialistiskt...
Du kanske borde läsa på lite anonym. Prova att kryssa för other och fylla i ditt namn också när du skriver inlägg.
Anarkister organiserar sig, och vill att samhället ska existera, utan formella hierarkiska institutioner såsom staten, näringslivet, politiska partier och liknande. Anarkismen betraktar exempelvis parlamentariskt arbete som oförmöget att åstadkomma ett klasslöst samhälle. Införandet av direktdemokrati och självförvaltning genom federerade arbetarråd med när som helst återkallbara delegater betraktas som ett av målen för den sociala revolutionen, eller så kan detta ske genom kooperativa organisationer representerade av individerna. Det finns dock anarkister som motsätter sig all form av organisering.
Källa: wikipedia
Grundsatser för socialismen är för de flesta jämlikhet, rättvisa, solidaritet, kollektivism, klasskamp och inom den reformistiska delen av rörelsen folkstyre. Det finns dock socialister, främst vissa anarkister som motsätter sig idealiserandet av kollektivet. Målet för samtliga socialistiska åskådningar är att utplåna klassamhället som de anser vara diskriminerande.
Källa: wikipedia
Anonym: Nyliberalister tycker attt bordeller ska vara ok
Liberalismen försvarar den fria viljan att sälja sex för pengar om man så vill. Så gör även Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Liberalismen försvarar även rätten att få göra detta i organiserad form som i bordeller. Detta innbär dock inte att man är för bordellverksamhet på något sätt. Det fria samhället hittar istället andra sätt att hålla oönskade aktiviter på en låg nivå. Att förbjuda bordeller innebär ju inte att bordeller inte finns, bara att dessa går under jorden för att istället bedrivas på ett mycket brutalare sätt av kriminella organisationer.
Anonym: samt att en ak5 ska få finnas i garderoben hemma hos dem som känner för det
Vissa liberaler försvarar rätten att man skall få ha en AK5:a, men inte alla.
Du borde läsa på om den liberala icke aggressions principen som till stor del är grundläggande för liberalismen.
Som liberal försvarar man ofta rätten att man skall få göra en massa saker, så länge dessa inte går emot icke aggressions principen. Man tror på andra lösningar än statliga lagar och regleringar. Norges och Storbrittaniens lösning där polisen inte bär vapen tycker jag är mycket bra.
KAS
1) "vill sparka på dom som råkat illa ut i marknadsekonomin" ... Vare sig att bli med barn, eller att smita från fadersansvar har med det eknomiska system att göra. Och ja, jag anser att föräldraransvar är en sund princip.
2) Jag anser att man skall följa lagar, då dessa är tvingande. Solidaritet är något annat än lagtvång. Jag anser vidare att lagar bör vara sådana att hederliga människor finner dem naturliga. Jag varken stjäl eller mördar, men det beror inte främst på att lagen förbjuder det, utan för att det innebär otillbörligt tvång/våld som jag inte vill bli drabbad av och menar att ingen annan skall drabbas av heller, dvs en sund princip. Däremot betalar jag för allsköns politisk propaganda, andra stolligheter och rent av skadliga verksamheter därför att lagen tvingar mig, inte för att jag anser att det är bra, bara för att jag hotas till det!
3) Demokrati är ett sätt att fatta beslut (egentligen bara rörande gemensamma angeläghenheter). Huruvida dessa beslut är bra eller dåliga eller rent av destruktiva har inget att göra med formen för hur de fattades. Och ja, jag anser att andelen dåliga (och även destruktiva) beslut som fattas i vår version av demokrati är alldeles för stor.
fd arbetare
Jag uppfattar de senare kommentarerna (även KAS') som om du vill flyta över fokus från ett principiellt plan till vem som tycker mest synd om människors som drabbas av eget eller andras sämre ömdöme (underförstått vem som är 'godast'). Det vill inte jag, för det är nämligen en helt annan fråga.
Din fråga om hon 'förtjänar' solidaritet är just av det slaget, lite försåtlig, du tom påstår att hon (enl mig) INTE förtjänar det. Tvärtom, jag menar nämligen just att vem som helst får vara solidarisk med henne och (ännu mer) hennes barn, och jag skulle nog sälla mig till dem. Däremot menar jag inte att hennes/deras begivenhet automatiskt(!) innebär att jag måste(!) skicka pengar till Per Nuder, även om han pratar om henne som skäl (för det är val den typen av 'solidaritet' du avser!?). Förstår du distinktionen?
Jag hävdar att ansvar för sina handlingar och deras konsekvenser är en sund, central och viktig princip i hur samhället (och lagarna) bör bara beskaffade. Och att skaffa barn är ett av de största och mest långtgående ansvar man tar på sig. Det skall inte förringas eller fuskas bort (bara för att det stort).
Om hon blev våldtagen eller 'utnyttjad' när hon sov, har hon utsatts för ett brott. Det är en helt annan fråga. Och om detta inte har skett menar jag at hon är ansvarig för situationen, ja. 'Skylla sig själv' skriver du, men där finns iaf en till inblandad som skall 'skyllas'. Men utöver dessa två? Vilka andra menar du skall 'beskyllas'?
Och återigen 'skuld' (eller ansvar vill jag snarare benämna det) är en fråga, solidaritet av vem och med vilka en annan, och tvång mot tredje part ytterligare en annan.
Och jag uppfattar att det är det du vill ombenämna till 'sammhälleligt stöd' och istället prata om hur synd det är om 'drabbade' och huruvida och i vilken omfattning de har sig själv att 'skylla'.
För vet du vad, om gör en katalog om vilka det är synd om, sk drabbde, kommer du inte aldrig bli färdig. Du har nu nämnt graviditet och upphörande av anställning, det finns både många många fler och värre saker där det också går att diskutera hur 'synd' och hur 'självförskyllt' det är. Och tyvärr kommer allt sånt att fortsätta hända. Jag menar tom att det du kallar 'samhälleligt stöd' mycket väl kan förvärra saker. Och glöm då inte hur många som blir 'drabbade' av det. Det är alla! Som sagt det är en evighetsdiskussion där till slut alla måste vara osams med en hel del andra. Alltid och utan ände. (Tex jag med en smitande fader i exemplet du tog upp)
Men som sagt, och som du själv säger, du petar i detaljer. Diskussionen ligger väldigt långt från innebörden av begreppet 'nyliberal'.
Det enda du kan göra med det begreppet när du diskuterar dagsproblem och -politk i en extremt långtgången välfärdsstat som Sverige, är klargöra vilken riktning som vore önskvärd. Dvs påttagligt, uttalat och även utkrävt personligt ansvar. Långtgående öppenhet (och möjlighet) för var och en att visa sig och vara solidarisk med (eller kunan befrämja) vem och vad som helst, och även hur som helst. Samt minskat tvång mot tredje part.
Jag är övertygad om att både det du menar med (riktigt) solidaritet skulle öka avsevärt, färre ansvarslösa beslut skulle fattas (där räkningen skickas vidare), fler ansvarsfulla beslut skulle fattas, och nästan alla skulle gynnas, ffa de få som verkligen är beroende av att få stöd. Det är nämligen dessa som tar stryk i system där alla anser sig kunna utkräva en stor befogad andel av välfärds'stödet'.
Jonas... Du skriver "de få som verkligen är i behov av stöd".
Min fundering... hur "få" är de Jonas? Var går gränsen?
Vidare skriver du frenetiskt om "eget ansvar", t o m "påtagligt, uttalat och även utkrävt personligt ansvar".
Ok, jag delar helt din uppfattning om att man som människa bör ta sitt ansvar så långt det är möjligt. Helt enkelt göra så gott man kan, vilket är och alltid har varit mitt motto.
Men.... för att detta ska fungera, det "utkrävda personliga ansvaret", krävs en människa som är felfri, inser du det Jonas?
För ett komplett fullständigt ansvarstagande krävs en ensidigt god människa, en människa som inte i något avseende "klantar" sig, för att uttrycka det enkelt.
Då jag redan börjat snöa in på detaljer (icke helt oviktiga i sammanhanget) kan jag lika gärna fortsätta.
I min bekantskapskrets finns en kille i övre tonåren. Han "klantade" till det en kväll ute bland kompisarna. Sprit i samband med grupptryck, bilstöd och krasch. Han avtjänar nu sitt straff, ångrar sig bittert. En helt igenom trevlig kille för övrigt.
Solidaritet? Förtjänar han det Jonas? Unnar du honom "samhälleligt stöd"? Jag unnar honom den kungligaste av behandlingar, stöd och hjälp, allt som behövs för att han ska få ett bra liv trots att han brast i sitt ansvar.
Vet inte Jonas, du skriver långt och välartikulerat. Men din syn på solidaritet känns långt ifrån min. Ändå tycker jag att "ansvar" är självklart. Att arbeta så länge man kan är också självklart för mig. Vad som skiljer är kanske kravet på den ofelbara människan som du verkar ha. Rätta mig om jag har fel.
peter,
Jag har gett någon ett exempel på vad en "nyliberal" är. Vissa "nyliberala" presenterar sin ideologi som jag har beskrivit.
Att du inte har något bättre att göra än att leta efter folk att läxa upp på bloggar, och sen läxa upp någon som ger ett exempel på vad han har sett/hört/läst om "nyliberala" gör mig dekadent.
Tack för ett snabbt svar, fd arbetare.
Jag skulle vilja be dig att förstå att vi hela tiden bollar med två väldigt olika nivåer.
Dels hur ett tvingande lagsystem bör vara beskaffat (med rätt att med tvång, hot om våld, och i sista hand rikitgt våld) utkräva lydnad och underkastelse, det är ena frågan ...
och dels vad jag (eller vem som helst) själv intar för ståndpunkt, värderingar, val, vad jag solidariserar med, och i hur stor utsträckning osv. Det är den andra ...
Dessa två kan mycket väl vara diametralt olika. Och det är det som är min poäng, och även delvis den liberala ståndpunkten.
Den första måste omfatta alla människor, där skall alla känna sig hemma (förutom dem som ägnar sig åt riktigt brottslighet).
Den andra är personlig, och där kommer olika männsikor alltid se olika på olika saker och säkert också vid olika tillfällen i deras liv.
Alltså, jag kan mycket väl personligt hysa uppfattningen 'av var och en efter egen förmåga, till var och en efter behov', tex i min egen familj, och samtidigt vara fullständigt emot att denna princip görs tvingande i hela samhället (och precis så är det, i mitt fall)
Jag har heller inte sagt att jag är renodlat nyliberal i min personliga uppfattning, jag säger heller inte att det inte existerar områden där en sådan hållning är annat än väldigt problematisk (tex psyksjuka, tonårsgraviditeter, mm) Men jag säger att från där vi befinner oss idag är det en önskvärd färdriktning och dessutom ett ganska bra rättesnöre när där måste göras avvägningar. (Det svåra därvidlag skulle i så fall vara i vilken ordning man inför liberaliseringar i marknaden, tex avreglera telemarknaden men inte monopol av stamnätet etc, men det är återigen en teknisk fråga, inte ene filosofisk)
Nej, man måste inte vara 'felfri' och ingen är det heller. Tvärtom, alla kommer att ha, göra, begå, tänka, göra mm 'fel'. (Jag talar här ffa om vanliga fel, inte grova brott). Vad jag säger är att dessa fel hanteras bäst på sikt för alla om man får ta konsekvensen av dessa.
Jag inkluderar din tonårskompis där, om skadan bara var en 'kvaddad bil' så är skadan först om främst materiell och kan lagas, och ja jag anser att han skall betala av den. Det du räknar upp är inte bara en klantighet, det är en sekvens av dåliga beslut och du kan vara säker på att han om de allra flesta visste att det inte var det 'rätta' beslutet. Och jag skulle inte förvånas om han har gjort ganska många dåliga beslut innan den ödesdigra kvällen och sluppit undan, kanske utan offer, eller kanske utan att 'åka fast', vad vet jag!?
'Förtjänar' frågar du!? Jag kan inte svara. Hans sk kompisar har ett ganska påtagligt (moralsikt) ansvar (om än inte inte juridiskt) och de bör abslut visa solidaritet (riktig sådan) och även alla andra som bryr sig. Men menar du att jag skall avstå tid och pengar för att betala för vad han ställt till med (utöver rättsväsendets kostnader) och ge honom möjligheter som nästan ingen annan får som sköter sig, är svaret nej, iaf baserat på vad du skrev. Är han värd din solidaritet? Ja, absolut, kunglig om du så vill. Men inte min per automatik! Heltigenom trevlig. Ja kanske, men han vars bil han kraschade kanske har en åsikt också, och hade det blivit personskada hade fler ändå blivit tillfrågade ...
Vad han behöver är att lära sig veta hut, att hans handlingar är han (och bara han) ansvarig för och även deras konsekvenser, och att han får stå sitt kast. Sen menar jag också att om han rättar till vad han har gjort, och ändrar sitt beteende så skall han ha alla möjligheter att kunna komma igen (men han kommer att bedömas även på hans tidigare handlingar/omdöme). OCh jag menar att det bästa sättet att påskynda det beteendet, att ta eget ansvar, är att utkräva det tidigt, direkt, och inskärpa just det sammanhanget. Det är givetvis föräldrarnas ansvar, men brister de, eller klarar de inte av det hamnar det på rättsväsendets bord. Inte trevligt, inte bra, inte ens speciellt effektivt, men så blir det.
Faktum är att jag anser att din (och många andras) historier om offer, och oförskyllt, drabbad, och straffas av omständigheter, och samhällets ansvar mm, likväl pratet om 'samhälleltigt stöd', andras solidaritet, större utbetalningar mm, därvid är kontraproduktiva.
Jag anser visst att man kan hysa dessa uppfattningar, men sådant prat som sas läggs före krav på att ta individuellt ansvar skapar problem, och speciellt för just dem som kanske har svårare hantera sin impulsivitet, grupptyrck, inbillade behov mm, ja som du säger tex unga människor.
Men för att sammanfatta, jag skriver ingenstans att människor måste vara felfri, tvärtom! Och jag menar att där inte existerar någon motsättning mellan din solidaritet och min (den senare vet du ju fö inget om). Istället uppstår en motsättning om du skulle kräva (med tvång) att just jag ställer upp och betalar för just din.
För skulle detta ske (mot min vilja) skulle jag dels försöka undkomma det tvånget, och dels (vilket kanske är vanligare) skulle jag kräva att du skulle ställa upp även på min version ... och då skulle vi ha en katalog och en tävlan om vem och vilka som det är mest synd om som aldrig skulle sluta, som jag skrev innan!
För, du skall veta, även jag är drabbad, och ett offer, och helt oförskyllt. Till vem skall jag rikta mina anspråk på 'kompensation'. Du har ju inte vållat mig någon av de kostnaderna. Har jag rätt att kräva dem av dig ändå? Och menar du att den frågan är beroende av 'hur synd' det är om mig? Eller kanske tom hur mycket jag har klantat mig? Hur mycket måste jag klanta mig innan ansvaret för kostnaderna blir ditt med tvång?
Det sista var menat som en retorisk fråga! Du har ingen skyldighet att kompensera mig alls (såvida du inte har orsakat mig skadan), men om du menar att 'tvångssolidaritet' är befogat måste du vara varse att du aldrig kan värja dig mot aldrig sinande krav i 'solidaritetens' namn!
anonym: Vissa "nyliberala" presenterar sin ideologi som jag har beskrivit.
- Jag har svårt att tro att liberaler skulle presentera sin ideologi med att förespråka bordeller eller att alla som vill skall få ha en AK5:a i garderoben. Det är snarare de som är emot liberalismen som tar upp dessa saker.
Att du inte har något bättre att göra än att leta efter folk att läxa upp på bloggar, och sen läxa upp någon som ger ett exempel på vad han har sett/hört/läst om "nyliberala" gör mig dekadent.
- Att försöka ge mig skuldkänslor för att jag tillrättavisar dig när du argumenterar mot liberalismen fungerar inte. När man skriver 'liberalism = utopisk anarki?' så kan man nog behöva en tillrättavisning.
Men visst, jag tycker det är roligt att argumentera med socialister då jag får försvara min ståndpunkt och påpeka bristerna (för att uttrycka det milt) i socialismen. Hade jag inte tyckt att det var kul, så hade jag inte ägnat så mycket tid åt det.
Jösses Jonas... du har inte funderat på att skriva en bok? Bra skrivet!
Ok Jonas... tack för ditt långa svar.
Jag håller mig på den för mitt intellekt lämpliga lägren nivån i det att jag konstaterar att du fortfarande skiljer dig i din uppfattning om solidaritet gentemot min.
Vilket är helt naturligt och förutsättningen för ett fritt tyckande och tänkande.
Grabben jag berättade om, son till en mycket god vän, han ska "veta hut" skriver du. Visst, det gör han redan. Likaväl som han kommer att få dryga ekonomiska kostnader framledes (går här inte in på mer av detaljer). Så långt är allt rätt, enligt min uppfattning.
Du nämner "tvångssolidaritet". Jag upplever inget som helst "tvång" i det system där vi solidariskt betalar i form av skatter för allas vårt väl och ve.
Hur jag än vänder och vrider på det Jonas så skiljer sig din uppfattning om solidaritet från min (vilket som sagt bara är naturligt).
Jag kommer aldrig någonsin att känna något "tvång" över solidaritet och samhälleligt stöd i de situationer när en medmänniska inte klarar att leva upp till kraven.
Inget tvång alls Jonas.
fd arbetere
Jag hoppas innerligt att det går bra för din väns tonårsson! Det gör jag för hans skull, för din, för hans föräldrars och givetvis också för min skull ...
Om han fått lära sig 'veta hut' iom de konsekvenser du beskriver så är ju allt gott och väl så långt. Vi kan skippa detaljerna och jag kan ju heller inte bemöta dessa då. Men om han måste betala av en ny bil så är det förståss surt, men inte oöverkomligt. Dessutom kan hans föräldrar bistå honom med det. Återigen surt, men inte en livsavgörande katastrof, men föräldraransvar är viktigt menar jag.
Det är helt klart att vi har olika syn på solidaritet, och så måste det ju vara. Du kanske solidariserar med s-regeringen och hur de säger att de skall hjälpa allt och alla. Jag gör det inte (och jag vet att det inte kan).
Men vad vi diskuterar är om det är OK att s-regeringen (kanske med ditt goda minne!?) tvingar mig att ställa upp på en viss typ av solidaritet. För du skall veta att det är tvång. Inget annat! Självklart tar du upp exempel som gravida ensamstående, uppsagda med familjeansvar(!) och hem med avbetalningar. Men även dessa exempel är lite försåtliga. För jag får inte välja varthän min pådyvlade 'solidaritet' riktas efter jag betalat skatt. Med samma kraft tvingas jag betala privatflyg hem från en Sverige-match i fotbolls-EM för Bosse Ringholm, bara för att han skulle slippa komma hem 2-3 timmar senare på natten.
Du säger att du gärna skattar (för dessa ädla ändamål) och inte känner tvång. Men tycker du verkligen att dessa når någon måluppfyllelse, och tycker du verkligen att alla pengar används klokt? Eller blundar du bara och hoppas, hoppas att det mesta nog ändå går till vettiga utgifter, och att därvid ansvar utkrävs där det är befogat!?
Jag tror inte det, jag vet att det inte är så! Exemplet ovan (Ringholm) är en liten men iögonfallande indikation. De stora är mycket mer försåtligt konstruerade, och mycket dyrare (och där finns heller ingen att utkräva ansvar av), bara återstoden av hederligt arbetande som måste betala för kalaset.
Poängen är: Även om du betalar för något frivilligt (utan tvång) blir det inte OK att tvinga mig att köpa exakt samma sak. Inte ens om ni är många, och heller inte om ni kallar det solidaritet.
(Den andra poängen är att bara en liten del av vad 'ni' handlar är det som ens kvalificerar som solidaritet i era ögon, det mesta är bara ansvarslöst slöseri. Men den kunskapen är min att börda att bära, uppenbarligen inte er ännu. Och även för detta vilseledande finns det påtagliga skäl, och jag tvingas betala solidariskt(!?) för det, och även ni! Men ni ser det inte. Istället blir ni störda när någon påtalar det och då kommer snart beskyllningar om allt möjligt mindre smickrande ... från osolidarisk till .... ja, mycket värre)
PS Med 'ni' här på slutet menar jag inte dig i första hand, utan de många som genast skruvar upp tonläget ... DS
:-) Jonas, jag är nu så trött så jag halvsover i stolen, men nödgas till en sista kommentar.
Nix! Jag försvarar inget svinn av skattemedel, vare sig till politiker eller gemene man. Där finns nog mycket att åtgärda, en och annan skattekrona faller i hål där de inte borde hamna.
Således är det solidariska och demokratiska system jag försvarar inte felfritt (det är inte jag själv heller för den delen)
Men, icke desto mindre försvarar jag ändå systemet med solidariskt inbetalda skatter. För dig upplevs det som ett tvång, inte för mig. Kan nämna att jag privat är av den frikostiga sorten, fattig som en kyrkråtta men delar gärna ut den sista hundringen till någon som behöver den bättre. Ingen materialist som du förstår. Vet ej om detta faktum har något med saken att göra, kanske kanske inte.
Tack för mig nu i debatten, ha de bra och god natt Jonas. Jag respekterar alla oavsett åsikt och tankar, så du gör helt rätt i att inte räkna in mig i de som "skruvar upp tonläget".
Solidaritet måste per definition vara frivillig. Om nån håller upp en pistol mot mitt huvud och tar mina pengarså är jag inte solidarisk. Visst?
Vänsterpolitiker bryr sig inte om de fattiga. Varför skulle de isf. förespråka gåvoskatter, inga avdrag för välgörenhet, 60-70% skatt för låginkomsttagare...
Tyvärr har vi fått ett system där den som lovar bort mest av andras egendom får flest röster.
"Staten är det stora illusion i vilken alla försöker leva på andras bekostnad"
- Frédéric Bastiat (1849)
Peter, teck för ryggdunken! Du håller fanan högt själv menar jag!
:-)
Peter,
Vad du har "svårt att tro" hör nog inte till någonting.
Bl.a på den liberala bloggen Moderskeppet är det flera tycker som jag har beskrivit.
Att du kallar mig socialist bevisar bara att du letar efter brister. Om du försöker förstå så tror jag t.om. att du förstår det.
// Inte socialist.
Peter,
På Moderskeppets blogg hittar du posten "Inget fel att vara hora" skriven av Tiger i september.
Tiger anser sig själv vara väldigt liberal och många håller med honom.
Kritisera honom. Inte mig.
Anonymous!
Jag föreslår igen att du bör använda dig av ett namn, istället för att skriva under anonymous.
Ingen på den här bloggen vad jag vet har kritiserat dig. Ingen har heller kallat dig för socialist. Nu kommer jag dock att kritisera dig.
Enligt dig själv så framför du andras åsikter här, och tycker att du oförtjänt blir kritiserad för någon annans åsikter som du själv framför här. Det verkar ju vara ett bekvämt sätt att kunna framföra vilka åsikter som helst, och sen undvika kritik för detta genom att hänvisa till någon annan. Det där funkar inte med mig.
Du har skrivit ignorant om liberalismen och jämställer liberalismen med anarki. Det är ju att demonstrera sin okunskap i största allmänhet. Du förmedlar en syn på liberalismen, som få liberaler ställer upp på. När du ger dig in på att kritisera liberalismen, när du uppenbarligen näst intill ingenting vet om den, är det att ta sig vatten över huvudet.
Liberalismen handlar om välstånd, rättvisa och självbestämmande. Liberalismen premierar dygder så som sparsamhet, flit och hederlighet.
De som förespråkar fri tillgång till vapen, bordeller och droger i liberalismens namn, tar nog de flesta liberaler avstånd från. Det är också oftast ungdomar som filosoferar runt olika ideologier som diskuterar de mer extrema aspekterna av ideologierna.
Visst försvarar jag rätten att människor skall få utöva självbestämmande över sig själv och vad de vill göra så länge de inte bryter mot icke aggressions principen. Samtidigt tar jag avstånd från människor som håller på med koppleri, automatvapen och narkotika. Precis som jag tar avstånd från rasism och andra extrema åsikter. Liberalismen förbjuder mig att påtvinga andra människor vad jag tycker att de skall få tycka och göra. Socialismen fungerar tvärtom, där blir man påtvingad av staten en massa saker som man inte alls håller med om eller vill vara delaktig i.
Precis som de flesta demokrater försvarar yttrandefriheten att uttrycka sina åsikter fritt, så försvarar man som liberal människors frihet att göra som de vill i enlighet med icke aggressions principen.
Icke aggressions principen gäller alltid och för alla i ett liberalt samhälle. Jonas N beskriver här ingående varför socialismens solidaritet är ett tvång och en aggression mot den enskilda individen.
personligen anser jag att droger och prostitution bör legaliseras, men vapen bör ha hårda restriktioner eftersom de uteslutande används för att åsamka andra skada. för jakt och skytte bör licens tillämpas, och automatvapen bör uteslutande användas av polis och försvar. ungefär som idag alltså.
när det gäller droger skapar den av förbudet skapade svarta marknaden med tillhörande maffiavälde och skyhöga priser enormt mkt mer lidande än något missbruk kan. dels genom att missbrukare drivs att stjäla, dels genom att de inte vågar söka hjälp förrän det är en fråga om liv eller död, och därför även samhälleligt kostsamt. skademinimering och försäljning i licensierade butiker a la Systembolaget (fast privata såklart =)) ser jag som den enda framkomliga vägen, som i Portugal, GB, Brasilisen, Holland m.fl länder. repression fungerar bevisligen inte, eftersom det bara i Sverige dör fler och fler missbrukare årligen - 400 i nuläget. hårdare repression än i Sydostasien finns inte, och där frodas handeln. det finns dessutom så otroligt många fler brukare än missbrukare, och dessa bör få ha sin frihet under eget ansvar, men ffa möjlighet att söka icke dömande hjälp när det går överstyr. som alkoholister idag. och man kan dra parallellen med förbudsåren i USA, utan de stämningarna hade aldrig Al Capone kunnat härja och snärja 13-åriga alkisar.
Prostitution anser jag vara en frivillig överenskommelse mellan två individer, och därför har ingen annan med den att göra. förbudet håller effektivt prostituerade ute i kylan hos skrupellösa pimps och våldsamma kunder. med legalisering skulle de kunna organisera sig i fackförbund och skydda sig. som i bl.a Tyskland och Holland.
detta innebär inte på något sätt att jag anser att alla ska hylla horor och pundare.
To read more about use of neon follow that link
Skicka en kommentar