I gamla papper bläddrar jag fram Jevgenij Jevtusjenkos fantastiska dikt från 1961 – Babij Jar. Den börjar med raderna
Vid Babij Jar finns ingen minnessten.
Tvär som en skrovlig gravskrift är ravinen.
Ställd framför platsen för illdådet – här mördades över trettiotusen ukrainska judar under några dagar 1941 – reagerar poeten som människa, sammankopplad historiskt, organiskt med lidandet. Människans storhet ligger i att hon kan begripa sammanhang, utsträcka sin empati – solidarisk medkänsla, inte ömkan – över tid och rum. Miljoner människor i hundratals länder har läst Jevtusjenkos dikt, bytt in sig själva när han är Dreyfus, Anne Frank eller en pojke Bialystok. Dikten avslutas:
Må Internationalen ljuda
som en dånande fanfar
när jordens siste judehatare
lagts i sin grav!
I mina ådror finns det inget judiskt blod.
Men de som hatar judar
hatar mig
krampaktigt i sitt hat
som vore jag en jude själv
och därför
är jag en äkta ryss!
Att förstå smärtan är också att känna ekot av förtryck, veta att förtryck föder motstånd. Att ”mänskan hon är mänska / därför vill hon inte gärna trampas ned”, som Brecht uttrycker detta mänskligt universella. Det är den insikten vi bär med oss, alla vi miljoner och åter miljoner runt om på jorden som reagerar mot behandlingen av palestinierna. Det ligger som en grundton kring allt det konkreta; dödsskjutningarna, vägspärrarna, kartritningarna, husdemoleringarna, vattenbristen, de stillastående sopbilarna.
Den här dikten är skriven tre år efter Jevtusjenkos Babij Jar, av Mahmoud Derwish. Den publicerades i Clarté, nr 1, 2002. För översättning från engelska/arabiska står Hans Isaksson:
ID-KORT
Till protokollet:
Jag är arab
Och mitt ID-kort har nummer femtiotusen
Jag har åtta barn
Och det nionde på väg efter sommaren
Blir du arg?
Till protokollet:
Jag är arab.
Jag arbetar med åtta kamrater i ett stenbrott
Jag har åtta barn
Jag skaffar dem bröd
Kläder och böcker
Ur stenarna.
Jag tigger inte om allmosor vid din dörr
Och jag ödmjukar mig inte vid tröskeln till din kammare
Så – blir du arg?
Till protokollet:
Jag är arab
Jag har ett namn utan titel
Tålmodig i ett land
Av rasande människor
Mina rötter
Fanns här före tidens begynnelse
Och innan tidsåldrarna tog sin början
Före pinjerna och olivträden
Och innan gräset växte
Min far kom från ett släkte av plöjare
Inte från en gynnad klass
Och min farfar var bonde
Varken väluppfostrad eller välboren!
Han lärde mig solens stolthet
Innan han lärde mig att läsa
Och mitt hus är som en herdes hydda
Gjort av grenar och bambu
Har du uppfattat min ställning?
Jag har ett namn utan titel!
Till protokollet:
Jag är arab
Du har stulit mina fäders odlingslundar
Och den jord jag har odlat
Med mina barn
Och du lämnade oss intet
Utom dessa stenar.
Så kommer staten att ta dem
Som det ryktas?
Därför!
Skriv överst på första sidan:
Jag hatar inte folk.
Jag är ingen inkräktare
Men om jag blir hungrig
kommer usurpatorernas kött att bli min föda
Akta er
Akta er
För min hunger
Och för min vrede
måndag, oktober 03, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Fan grabben. Här kommer man o ska ge dig lite cred för att du vågar publicera poesi på din blogg åsså deletar du mina kommentarer.
Hygglo.
Brecht är en favorit. "Dialektikens lov" (som du nämner) tolkar jag som en släng mot dogmatiska determinister och altruister.
Ja, Brecht är fantastisk. Jag vet inte i hur många tal jag har citerat Brecht, till och med i ett tal till en studentklass när jag var elevrådsordförande på gymnasiet (Du ska ta ledningen och makten).
Ursäkta men araberna förtrycks inte av några andra än sina egna diktatorer eller religiösa fanatiker.
Tror du att någon skulle ha något emot "araben" i dikten? Den fattige herden? Det är ju löjligt!
Det som människor vänder sig emot är de arabiska terroristerna och islamisterna. De har tyvärr mefört att situationen för fredliga muslimer förvärrats, och det är allas ansvar att se till att man samarbetar med de som vill ha fred (som "araben" i din dikt).
Att insinuera att helt oskyldiga civila ukrainska judar, massakrerade i Förintelsen, på något sätt skulle kunna jämföras med al-Qaida-terrorister eller palestinska Hamas är så sjukt att det bara kan komma från den yttersta vänstern.
Jag vet inte riktigt vilken insinuation Rolf här ovan talar om, då jag inte kan finna namnen Hamas eller Al-Qaida i blogginlägget. Nåväl.
Som jag tolkar den andra dikten handlar det hela snarare om vad som händer när vanliga människor dras in i konflikter de själva inte satt igång, och den ryggmärgsreaktion som följer av att vilja försvara den måhända enkla tillvaro som är ens egen.
Motståndsrörelser, gerillor, terroristfraktioner. Både mellan sig och inom sig tror jag dessa fenomen är mer komplicerade än vad dagspressen kan informera oss om. Det som idag t ex benämns terroristgrupperingar består sannolikt av människor från olika bakgrunder som är där av olika skäl; vissa har kanske en helt egen agenda, andra tror att de följer "saken", någon tvingades...Poängen är, att en enda orsaksvariabel, som tex "religiös fanatism" inte alltid, om någonsin, duger som förklaring till exempelvis terrorism. För att försöka illustrera:
jag såg ett utdrag ur en nyhetssändning för ca ett år sedan (önskar jag mindes källan!) när amerikanska soldater stormade ett hus i Baghdad. De slet ut fadern, modern kom direkt efter och skrek. Dottern, ca 7 år, grät och slet i pappans rockärm när han tvingades ner på mage på gräset bakom huset. Min uppmärksamhet fästes på sonen ca 13 år, som bara stirrade på soldaterna. Jag kunde inte låta bli att fundera på vad denna pojke funderade på då, och hur han funderar om kriget fortsätter på samma sätt, i samma omfattning, med liknande medel när han är 17 år? För AQ-rekryterare är måhända religiösa argument överflödiga i hans fall, minnesbilderna räcker. Och vi kan ta liknande situationer efter självmordsbomber också. Vansinnet lär ju inte sluta så länge människor tvingas samla ihop sina familjemedlemmar i liksäckar, oavsett. Därför tror jag inte på simpla lösningar, som murbygge eller "krig för fred och demokrati". Men det vore onekligen intressant om det fanns någon freds- och konfliktvetare här som har lust att lägga ut texten mer om komplexiteten i konflikter med terrorisminslag. Jag lovar läsa.
(Och för att om möjligt förekomma alla flitiga skribenter här som inte tycks tåla den här typen av resonemang utan samlar sina krafter åt att slänga ur sig ord som avgrundsvänsterbrunskjortefundamentalistagronom eller något annat läckert, spara på er. Det är roligast om man får veta något nytt som går att använda. Påhittiga -ismer kan jag själv exekvera.)
Fantastiskt bra inlägg, Anna.
Jag har suttit och funderat på precis samma sak, bland annat när jag såg ett annat nyhetsinslag där en irakisk man bands och försågs med bindel för ögonen, medan hans lilla barn bredvid var hysterisk av rädsla. Han kunde inte ens ge barnet en kram för att lugna.
Vilken bild bär det barnet med sig av ockupationsmakten?
Jag vill uttrycka min stora beundran för ovanstående skribent Rolf, och hans skarpsynta kommentarer. Han verkar veta mer än de flesta, och lyckas även uttrycka sig väl. I synnerhet måste jag berömma Rolf för att han i Alis inlägg lyckas hitta en insinuation att civila, oskyldiga judar kan jämställas med Al-Qaida-terrorister. Det krävs både observationsförmåga och ett analytiskt tänkande för att hitta något som Ali inte ens skrivit.
Det vore högt uppskattat om Rolf kunde fortsätta att ge prov på sin begåvning - finns det något mer mellan raderna, något annat som Ali hävdar, fast det inte står skrivet hans inlägg? Kanske uttrycker han här en önskan om en mjältbrandsattack mot Tel Aviv? Upplys oss!
Dikten om den arabiske bonden kunde lika väl ha skrivits av en jude eller någon från en annan etnisk grupp i Mellanöstern. Dikten säger inte om bonden bodde inom Israel (den skrevs c:a 1964 enligt Ali) eller om bondens land var på områden ockuperat av Jordanien (VB) eller Egypten (Gaza).
Judarna på VB rensades ju bort 1948. Någon av dem har kanske en dikt?
Ali:
"Det ligger som en grundton kring allt det konkreta; dödsskjutningarna, vägspärrarna, kartritningarna, husdemoleringarna, vattenbristen, de stillastående sopbilarna."
Menar Ali att denna "grundton" fanns inom Israel mot araber INNAN ockupationen 1967??? Eller var det samma grundton under Jordanien och Egypten när dikten skrevs?
Hur grundtonen var för judarna under arabiskt styre? Jo, det var ju fördrivning och utestängning från judarnas allra heligaste platser som gällde. Någon dikt om det eller massakrarna i Hebron som hellre liknar Babi Jar?
Ska denna dikt som skrevs innan kriget 1967, om vi ska tro Ali, vara ett argument för terrorn eftersom den riktas mot judars närvaro i Israel? På slutet låter dikten faktiskt som ett rop till våld.
I vilket fall är det märkligt att som Ali jämföra massakern i Babi Jar med en diktares syn på vad en arabisk bonde kan tänkas tycka och tro. Ett patetiskt och rasistiskt försök till parelell. Alltid lurar det väl någon. Dra in Anne Frank i saken så man ser halvtomhalvt mänsklig ut och kom sen med stöten.
Gulligt att börja inlägget med en till synes anständig förståelse för vad Europas oönskade led under förintelsen för att sedan spåra ur och predika mot detta folk som också är oönskade i sitt ursprungsland, icke önskade i sitt ursprungsland. Juden 'raus! Förstår någon hur det ses?
Jag skulle varna för att se judar i mellanöstern som inkräktare eller kolonialister då det rör sig om ett folk som hela tiden bott i eller har haft kontakt med sitt ursprungsland.
Det skulle bara öppna dörren till en analys av arabernas historia i området britterna kallade Palestine. Skulle man då kanske finna att araber har koloniserat området, förtryckt andra folk, att området sedan var ganska glest befolkat och att tusentals araber flyttade in de senaste hundra åren, precis som judar gjorde?
Kan man kanske stoppa vansinnet och inse att båda folken har rötter där och att det är fullt rimligt att ha både ett judiskt och ett arabiskt land sida vid sida. Och att inte med ett ord uppmuntra terrorn som varit det som stoppat alla fredsprocesser.
Grundtonen hos många här är tråkigt nog att terrorn på något vis är rättfärdigad. Man kan - och bör liksom Anna gör - tänka på vad som gör en terrorist. Precis som man borde försöka förstå och avhjälpa vad som gör andra ungdomar kriminella. Men man bör inte på något sätt ursäkta terroristers och andra brottslingars dåd. Går man sedan steget ut och stödjer terrorn har man förbrukat någon rätt att kritisera dem som bekämpar terrorn! Jag tror Ali har förbrukat denna rätt.
Roth: Tack för den analysen som är mkt ovanlig i svensk debatt. Tendenser på att likställa Holocaust med övergreppen på palestinsk civilbefolkning görs hela tiden - senast i DNs reportage från Israel om organisationen "Break the silence" som vill vittna om övergrepp som den israeliska militären gjort mot civila palestinier. Detta är förstås helt rätt och ska uppmärksammas, precis som DN gör - men rubriken som väljs är "Om detta vill de berätta", som i sin tur är en solklar parafras på skriften "Om detta må ni berätta" som gavs ut med stöd av regeringen för några år sedan. Som de flesta känner till handlar den skriften om just förintelsen av judarna. Vad vill man då implicit säga med denna rubrik? Ord har ju som bekant inte bara en denotation utan även en rad konnotationer, alltså bibetydelser. Uttryck är betydelsemättade och bär på kollektiva föreställningar som man som journalist kan spela på - utan att för den skulle skriva ut den explicita intentionen. För mig är det klart vad man vill få fram med rubriken - faktiskt solklart. "Kolla, nu gör de samma sak, judarna. De är lika onda."
Problemet är bara att det inte är samma sak.
Tack Marcus!
Det har blivit rätt så olidligt i kampanjen både inom kyrkor och inom extremvänstern och extremhögern. Man känner det som om det hela tiden ska ges igen, typ "vi ska visa dom".
Det är ofattbart med den overta antisionismen och den koverta(gömda) antisemitismen. Samtidigt som man stödjer arabers längtan efter ett land går man ut och fördömer judars rätt till sitt land och på det vidrigaste sätt.
Angående några gnällfriska borgares klagan på att man på något sätt kan ifrågasätta dödandet av arabet så har jag hittat ett ganska intressant dokument. Det tyskarna pysslade med på östfronten var inte folkmord, enligt följande samtida rapport var mest en jakt på partisaner, motståndsmän, sabotörer eller varför inte kalla dem terrorister...
http://www.nizkor.org/hweb/orgs/german/einsatzgruppen/osr/osr-108.html
Skicka en kommentar