Etzler vs. Norberg

En viss debatt har uppstått efter Johan Norbergs trista flört med islamofobi och rasistiskt anstruken stigmatisering, i samband med de franska förortskravallerna. Jag tog min utgångspunkt i detta när jag skrev ett inlägg häromdagen, som inte handlar så mycket om Norberg som om en avgörande tendens i dagens kapitalism – fascistisering. Jag har skrivit mycket om ämnet, både här på bloggen och i andra sammanhang, och kommer att återkomma till det. Norberg själv har fortsatt haveriet på sin blogg, där han plötsligt också slår in på olika utfall mot ”nationalvänstern” – extra crazyroligt eftersom påpekandet om Norbergs islamofobiska övertramp först gjordes i tidningen Arbetaren, som ju kan anklagas för mycket, men knappast för att stå på samma sida som jag och Aron Etzler i den debatt som Norberg refererar utan att ha förstått. Roligt är också att Norberg skriver om hur ”Esbatis och Etzlers klumpiga härskarteknik smulats sönder, inte minst av kommentarerna på Ebsatis [!] egen site” – alltså av de galenpannor som jag för det mesta låter hållas här, bland annat i visst pedagogiskt syfte, men som Norberg själv i normala fall knappast vill ha som påhejare på den egna bloggen, då det nog är rätt komprometterande.

Nåja. Aron Etzler har skrivit en artikel om Norbergs reaktion, som jag publicerar nedan. Det är inte riktigt en fortsättning på det ämne som jag tog upp – den får jag som sagt återkomma till själv mer explicit – men fortsätter en viktig debatt kring de märkligheter som Norberg inger sig på, i sin Expressen-artikel, plus att den återkommer till debatten om vänstern och nationsfrågan. En trepunktssammanfattning finns i slutet.

---------------


Eftersom jag är omnämnd, men inte kan bemöta Johan Norberg på dennes blogg – det finns ingen svarsfunktion – får jag göra det här.

Johan Norberg skyller upploppen på vänsterpolitiken, genom att påstå att det han tror är den franska modellen – dvs. en hårt reglerad arbetsmarknad, med för höga arbetarlöner – utestänger invandrare. Nu är det emellertid så, att Frankrike knappast längre är ett arbetarnas paradis. Det räcker med att titta på minimilön och socialbidragsnormer för att konstatera det. Jag skrev dock slarvigt om ersättningsnivåerna i originalartikeln i Flamman: nu har jag kollat och RMI:n, motsvarande socialbidrag ligger idag på 425 euro (4039 kr), SMIC:en, minimilönen ligger på 1217 euro (motsvarande 11 566 kr). Nivåerna ligger alltså närmare USA:s eller Storbritanniens än Sveriges. (Det går naturligtvis inte helt att jämföra, eftersom Sverige inte har statlig inkomstpolitik, men tendensen är tydlig). Var och en som besökt Frankrike vet att det inte är ett speciellt billigt land. Vidare har den franska arbetsmarknaden, som på många andra ställen luckrats upp med deltidsjobb, vikariat och daglönearbete. Papperslösa utnyttjas hänsynslöst som underbetald arbetskraft. Det är helt enkelt inte sant att Frankrike har en speciellt social modell längre. Den franska modellen har amerikaniserats. Frankrike hade dessutom vänsterregering senast 2002 och det är närmast korkat att ge vänstern skulden för något som skett under den mest högervridna regeringen sedan andra världskriget.

Norberg skyller också islam för upploppen genom en slags guilt-by-association. Det är folk från ”muslimska enklaver” som tänder eld på bilar, och om imamerna lyckas stoppa upploppen visar det att de egentligen har makten i förorterna. Man kan naturligtvis tycka att Norberg täckt sin rygg genom att inte direkt uttalat skylla muslimer för upploppen. Men om nu upploppen inte alls har att göra med islam, förstår jag inte varför Norberg lägger så mycket tid på att diskutera islam i denna artikel. Att det finns muslimer i förorter är inte direkt någon nyhet.

Påståendet är genant, eftersom ingenting tyder på att upploppen har med islam att göra. För dem som kan läsa franska finns en intressant intervju om detta här.

Jag har inte sett mycket av denna analys i den franska debatten utom hos just Le Pen däremot en del i den amerikanska (och Boris Kagarlitskij noterar att det finns i den ryska). För mig är slutsatsen att länder som själva har behov av att demonisera muslimer tar chansen att påstå att det är islam som är att skylla för upploppen. Ryssland har Tjetjenien-problemet, USA har Irak. En viss kolonial attityd smyger långsamt in i borgerligheten.

Men, märk väl, ytterst få har hittills följt Norbergs islam-spår i den svenska debatten. Jag har under veckan deltagit i tre olika paneler med andra, mestadels borgerliga debattörer: det har inte ens varit uppe till diskussion. Och skälet är att många borgerliga debattörer vet bättre än Norberg, förmodligen eftersom de faktiskt läser fransk debatt.

Detta om debattens första sväng om händelserna i Frankrike. Sedan kommer Norbergs brunmålning av mig, karaktäristiskt nog med hjälp av ett lösryckt citat från en debatt han själv inte var på 2004. Men OK. Eftersom det kommer upp, måste det redas ut:

Citatet härrör från en debatt mellan mig och Mattias Gardell om vänstern och nationen. Jag tillhör dem som anser att vänstern inte skall sky nationsbegreppet som pesten, och att klassisk vänsterretorik som Woody Guthries ”This land is your land”, den chilenska Folkfrontens kampsång ”El pueblo unido” eller Hugo Chávez bolivarianska paroller motsvarar mina politiska ideal. Detta ledde någon i publiken till att påstå att jag lär som en nationaldemokrat.

Eftersom jag inte bara är antirasist, utan också studerat rasismens olika former (på Université Paris 7 – kurs i Rasism och antirasism), skrivit (en uppsats på franska: Race et classe - Ambiguités antagonistes, samt ett antal artiklar på svenska) och undervisat i två år på folkhögskola om rasism kändes det aningen orättvist.

Jag försökte reda ut skillnaden mellan vänsterns nationsbegrepp och extremhögerns, speciellt Le Pens Front National – från vilken Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna hämtar mycket inspiration.

Jag konstaterade, precis som många före mig (se t.ex. Bim Clinells bok om Front National, De hunsades revansch) att Le Pen snott många av sina paroller från vänstern, framförallt från det franska kommunistpartiet. Le Pens parti har försökt – och lyckats – frammana en självbild av ett parti för det arbetande folket mot eliten, mot politikerprivilegier och mot korruption. Själv säger Le Pen att partiet står ”till vänster socialt” och ”till höger ekonomiskt”. Under strejkvågen 1995, gjorde dessutom Front National en ”social vändning” och försökte utmåla sig som ”den verkliga sociala rörelsen i Frankrike”. Till och med namnet, Front National, är taget från den franska motståndsrörelsen mot nazisterna, alltså en motståndsrörelse som dominerades av kommunister. Många motståndskämpar var med rätta upprörda när namnet sedan togs av en fascist som Le Pen och stämde denne, men förlorade. Allt detta är försök att utmåla partiet som radikalt är naturligtvis båg, vilket jag avslöjade när jag intervjuade Le Pen för Aftonbladets räkning hösten 2000. Men att Le Pen gärna använder vänsterretorik råder det inget tvivel om, liksom att detta ofta används för att brunmåla vänstern (se t.ex. kampanjerna mot EMU-motståndet).

Detta redovisade jag i debatten. Poängerna var alltså två: patriotiska paroller behöver inte alls vara högerextrema (exempel Chávez), och faktum är att många av extremhögerns paroller är direkta plagiat på gamla vänsterparoller (exempel Le Pen).

Det var efter detta ganska långa resonemang, som jag sa något i stil med: ”- Jag låter inte som Nationaldemokraterna, det är de som låter som jag.” Det var naturligtvis en tillspetsad retorisk avslutning, men i sak helt korrekt.

Johan Norberg han har aldrig frågat mig om innebörden i citatet, eller försökt att konfrontera mig med det för att utröna om jag har rasistiska böjelser. Däremot har han upprepade gånger använt det. För egen del tycker jag det säger en hel del om bildningsnivån och den intellektuella hedern i den svenska högern.

Mina slutsatser efter detta spektakel är följande:
1. JohanNorberg vet inte ett dyft om Frankrike, utan får sin information om landet från andra länders media, förmodligen amerikansk.
2. För att täcka upp sina misstag anser Norberg att det räcker med lösryckta citat för att bemöta sina politiska motståndare. Från en debatt han inte bevistat.
3. JohanNorberg har i denna debatt varit föga mer än en högljudd pajas.

Aron Etzler