Det andra USA

Via Erik Stattin hittar jag American Left Ephemera Collection där man kan se fotografier och affischer från den amerikanska vänsterns historia. Påfallande många rör förstås kampen för etnisk jämställdhet och mot rasistiskt våld.



Vill apropå det själv tipsa om sajten Without Sanctuary som handlar om lynchningar i USA. Fångade på vykort som skickades runt en bra bit in på 1900-talet. Det är skakande och vidrigt.

Jag bläddrar runt bland bilderna. Man kan se dem som dokumentation av en mörk historia som kastar sin skugga över dagens amerikanska samhälle – detta är inte många generationer tillbaka – men också som en manifestation av samhälleligt avhumaniserande. För dem som står och tittar på, fotograferar, ler, är det som sker inte riktat mot människor. Det kan bli möjligt, för att det så man där och då talar och tänker om negrerna, i grunden för att det är så samhällslivet är organiserat. Idag är det annorlunda på en del sätt, men likadant på andra. Det är bara att slå på tv:n, läsa av strömningarna i tiden.

Och i bakgrunden hör jag Strange Fruit, Lewis Allens dikt, tonsatt av Sonny White. Den är nog mest känd med Billie Holidays plågade bluesröst, även om jag själv föredrar den med min favorit, den fantastiska Nina Simone. Jag kan fortfarande minnas när jag hörde den där låten första gången. En dokumentär om just lynchningarna och vykorten. Och så bryter låten fram, texten växlar med bilderna. Tårarna. Känslan av att världen bara går att stå ut med om man antingen blundar eller kämpar.

Southern trees bear strange fruit,
Blood on the leaves and blood at the root,
Black bodies swinging in the southern breeze,
Strange fruit hanging from the poplar trees.

Pastoral scene of the gallant south,
The bulging eyes and the twisted mouth,
Scent of magnolias, sweet and fresh,
Then the sudden smell of burning flesh.

Here is fruit for the crows to pluck,
For the rain to gather, for the wind to suck,
For the sun to rot, for the trees to drop,
Here is a strange and bitter crop.