När TV4 kör ett specialprogram om KU-förhören om Tsunamin, då är medierapporteringen inte bara groteskt överdimensionerad utan ett demokratiskt problem. Svenska folket förtjänar bättre än ett orimligt tragglande av några telefonsamtal, mejl och fax – ett fokus som bestäms av ett kotteri av självgoda politiska kommentatorer och borgerliga politiker som förstärker varandra.
Det finns egentligen inget mer av det slaget att säga om katastrofen. Det var svårt att veta precis efter flodvågen vad som hade hänt. Det kunde och borde ha fungerat bättre på regeringskansliet. Det bör leda till och det har lett till genomgång av kris- och beredskapsorganisation. Det fanns saker som gick dåligt till den första eller de första dygnen. Detta har redovisats och stötts och blötts. Och idag satte Göran Persson punkt genom ett klart, tydligt och mycket säkert framträdande (för vilket han till exempel av Barbro Hedvall kritiseras som alltför bra).
Nu har vi en borgerlighet som för länge sedan slutade bry sig om mänskligt lidande och krisorganisation, och istället ettrigt och aggressivt – näst efter ministerposter tycks utfrågarna besatta av tanken att framstå som TV-amerikaner – försöker krama ut politiska poänger som den inte kan vinna på annat sätt.
Visst; kanske förtjänar någon avgång. Helt säkert är dock att de borgerliga förtjänar avsmak.
Påminner:
- Dags för klarspråk om tsunamin – mycket välskriven och viktig analys av Peter Gustavsson
- Eget tidigare inlägg, från i december
torsdag, februari 16, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar