I drygt ett år har den borgerliga valtaktiken gått ut på att beskriva Sverige som en enpartistat i förfall, regeringspartiet som korrupt och statsministern som snudd på psykopat. Detta har blivit till en närmast helgjuten daglig mediedramaturgi. En av de frågor som vevas, är regeringens utnämningar av högre tjänstemän.Läs fortsättningen här.
För övrigt vet jag inte i vilken mån jag kommer att ha internettillgång de närmaste dagarna. Det kan därför dröja innan jag kan släppa igenom kommentarer, men skriv på så ploppar det fram förr eller senare.
6 kommentarer:
Regeringens utnämningsmakt skall naturligtvis reformeras till åtminstone Norsk eller Engelsk nivå.
Professionellt urval och tidsbegränsade uppdrag, bla 6 år i England.
Enpartistaten är en ganska bra beskrivning, problemet är bara att oppositionen numera är en del av den eftersom högern blivit vänster.
Så du menar att det utses en massa sossar till chefer men de blir höger efter ett tag så det spelar ingen roll.
Science-boy!
Haha, jag tycker det är grymt kul med folk som anklagar Ali för att "tillhöra etablissemanget" eller vilja bli "högbetald byråkrat". Newsflash: Det abslut sämsta du kan göra om du vill släppas in i finrummen eller bli utnämd till en saftig position är att bli vänsterpartist.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=46857
Vote for Petter! Leve revolutionen i massmedia!
(och kul att se högerns snopna ansikten när deras 3 kandidater blir slagna av en liten vänsterkille från norrland)
En självklarhet vore att ha ungefär som Norge har med sina utnämningar. Med andra ord en större öppenhet och möjlighet för personer, oavsett partibakgrund, att kandidera till posterna.
Tidsbegränsning skulle också fungera mycket bra med tex 5-6 år och därefter en genomgång med nytt förfarande. Förlängningar ska kunna vara möjliga men efter att processen åter fått ha sin gång.
Annars tycker jag mig se att Sverige numera är en demokratisk enpartistat.
Broder Esbati!
Inte nog med att du försvarar den (s)venska dekadensen i utnämningsförfarandet, du har mage att smutskasta den enda institution som såssarna inte lyckats lägga sina kladdiga vantar på, våra dagstidningar. Detta "drev" du påtalar, är det en felskrivning uppkommet ur din längtan tillbaka till industrigolvet? Är det f ö inte högst opassande för en universitetsanställd att uttala sig i politiska ärenden?
Skicka en kommentar