Arbetarrörelse i Ryssland

En affisch i Moskva. Texten lyder ungefär: ”Var inte en kugge* i ett främmande maskineri. Gå med i facket! För föreningsfrihet!” (* I det ryska uttrycket används ordet skruv. Därav affischens illustration.)

Den ryska arbetslagstiftning som genomdrevs för några år sedan markerade en startpunkt för återupptagande av nyliberalt inspirerade reformer i Ryssland. Lagarna har i flera avseenden en antifacklig prägel. En korporatistisk anda, med samverkan mellan stat, arbetsgivare och fack framhålls medvetet. Endast den fackförening som är störst får förhandlingsrätt, vilket innebär att organiserade arbetare ställs mot varandra. Strejkrätten inskränks kraftigt, genom att strejker blir olagliga om de inte aktivt röstas igenom av över hälften på arbetsplatsen. Det är lätt att räkna ut vad det innebär när många är rädda för att förlora jobbet, där organisationsgraden är låg, facket splittrat och svagt och erfarenheterna av fackligt arbete små. Arbetsgivaren och staten trycker hand i hand tillbaka människors möjligheter att förbättra sina villkor. Det är talande tyst om den utvecklingen i det som sägs och skrivs om Ryssland idag.

Fackföreningarna var inte fria under Sovjettiden, fungerade inte som fackföreningar utan en kombination av statens förlängda kontrollarm och förmedlare av fritidsaktiviteter. När den auktoritära partidiktaturen ersattes av grym rövarkapitalism fanns därför inget att sätta emot.

De ryska facken måste på många sätt börja om från början. Kapitalismen i Ryssland är nyttig att studera – det är så den ser ut utan motverkande arbetarrörelse.

Jag minns en artikel i S:t Petersburg Times från tiden jag bodde i Ryssland, hösten 2000. Det var en kvinna som berättade om försöken att bygga upp mycket grundläggande facklig verksamhet på antingen en McDonald’s-restaurang eller en underleverantör till dem. Hon möttes av just sådant som mötte arbetarrörelsen överallt i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, som fortsatte och fortsätter i många länder, där staten och kapitalet hand i hand värnat de besuttnas intressen: trakasserier, hot om avsked och våld. Det hade börjat ringa okända män till henne på nätterna, skugga henne på väg till och från jobbet. Kraven var modesta. De ville bland annat ha ordentliga arbetskläder. Hon berättade att de anställda själva fick pälsa på sig bäst de kunde, och om folk som förfrös kroppsdelar under arbetet i fryshallen. Och med sedvanlig svart rysk humor, och samtidigt en insikt baserad på en verklighet vi känner igen från varenda vrå av världen – att yrken där kvinnor arbetar får sämre status, villkor och lön – berättade hon att ”när vi äntligen fått en man att jobba med oss i frysen, då gick han och förfrös snoppen”.

Ryssland av idag visar med all sin specifika historiska situation tendenser som finns på många håll: en kombination av auktoritär konsolidering och nyliberala ekonomiska rivningar – för att blidka IMF:s och WTO:s intressen. När de ryska ledarna ibland teatraliskt försöker hävda en stormaktsstatus kan det leda till att Västledarna uttrycker ”oro” för situationen i Ryssland. Men att fackliga rättigheter hotas, mer av de ekonomiska resurser som ännu inte är utsålda säljs vidare och egendomsklyftorna är ohyggliga, då är det antingen tyst eller tal om framsteg. Det är värt att fundera över det förhållandet.



- En artikel av vänsterdebattören Boris Kagarlitskij om situationen för facket
- En gammal nyhetsartikel från tiden då lagstiftningen genomfördes