Tankeproduktion

Den senaste tidens mediedrivna borgerliga smutskastningskampanjer understryker ytterligare vikten av att arbetarrörelsen agerar på medieområdet och att den skeva mediebilden också måste bli en del av valdebatten. Men då krävs det självförtroende och fotarbete. Det går inte att låtsas som om det regnar, ligga lågt intill självutplåning och sedan dyka upp med några försynta ulvskogska funderingar när hetsen åter slagit nya rekord varje dag i en vecka.

Idag skriver pensionären Ulla Johansson en väldigt bra debattartikel i Aftonbladet. Läs den! Detta är ett av våra centrala samhällsproblem:

Min bekantskapskrets består av familjer ur arbetarklass och lägre medelklass. Om jag grupperar dem socialt. Godhjärtade och välmenande människor. Så länge vi samtalar om väder och vind, den senaste filmen eller tv-programmet . Så länge jag utövar självcensur vad gäller samtalsämnen. Vis av erfarenheten vidrör jag aldrig kontroversiella frågor. Som arbetslösheten i Sverige eller USA:s blodiga ockupation av Irak. […] En borgerlig världsbild genomsyrar alla de media mina vänner kommer i kontakt med. Och helt tror på. Skulle någon med tillgång till annan information ta till orda i mina vänners grupp så blir där generat tyst eller någon blir alldeles hemskt arg. Och den avvikande personen får en hårdhänt placerad kommuniststämpel i pannan.

Missa inte heller Aron Etzlers skarpa krönika i torsdagens Flamman:

Sossarna sitter nu, med alla dagstidningar emot sig men med en stab av sekreterare, som på något sätt antas vända medietrenden. Det har i dagarna kommit fram att en av dem har gjort något väldigt dumt och fått sparken. De borgerliga propagandisterna som varje dag levererar ”analyser” om statsministerns besatthet i enpartistaten sitter säkert. Det finns definitivt skillnader i hur den politiska smutskastningen organiseras i Sverige.