Umeåuppropet vill få stopp på vardagsrädslan. Det offentliga rummet är inte offentligt om bara vissa känner sig trygga där. När kvinnor avstår kvällspromenaden eller festen så är det offentliga rummet inte längre till för alla. Kvinnors vardagsrädsla hänger ihop med mäns våld mot kvinnor. Bara genom att ta kvinnors upplevelser om våld och hot på allvar kan vi komma åt vardagsrädslan. För det krävs politiska lösningar.Det är en viktig startpunkt för något större. Uppropet nöjer sig inte med att säga att det är fel med våld mot kvinnor, utan har ett avgörande maktperspektiv, som är nödvändigt för att kunna förstå och ta sig an problemet. Mäns våld mot kvinnor är inte vilket våld som helst. Det är ett våld som påverkar kvinnor som grupp. Det är ett våld som djupt påverkar också dem som inte drabbas direkt. Det är ett våld som har att göra med och som upprätthåller den strukturella underordningen av kvinnor i samhället. Det handlar om kontroll. Kvinnors livsutrymme beskärs. Lösningarna är därför – som uppropet konstaterar – politiska. Det handlar om planeringen av den fysiska miljön, att komma åt kvinnors underordning på arbetsmarknaden som bidrar till att reproducera en allmän samhällelig underordning, ett skolsystem som lär ut till tjejer att de har rätt att väsnas och ta sig själva på allvar, förändrade strukturer inom polis- och domstolsväsende som gör att fler kvinnor anmäler våld och blir rättvist behandlade, möjligheten att lära sig feministiskt självförsvar i skolan, och mycket, mycket mer.
Två av inspiratörerna till uppropet är Moa Elf Karlén och Johanna Palmström som skrivit boken Slå tillbaka (Tidens förlag), utgiven förra våren.
Tora Breitholtz (här) och Elisabeth Biström (här och här) har bloggat mer i ämnet. Läs framför allt Biströms text om vardagsrädsla:
Rädslan är minst sagt befogad, men debatten är samtidigt problematisk. Som så många gånger förr, framstår det som att det farligaste stället för en kvinna att vistas på, är utomhus, i mörkret. Ett antal studier har också visat att det är just där- ute i mörkret, på väg hem från krogen, festen eller kvällsjobbet, som kvinnor är mest rädda. Rädda på det där invanda sättet- vi kollar en extra gång över axeln för att se om någon följer efter oss, tar nyckelknippan i handen för att vara beredda att slå, har mobilen på för att vara redo att slå 112 om något skulle hända. Vardagsrädda.
9 kommentarer:
Finns poänger i det du skriver men tyvärr grötar du till det med alla floskler och ordningar och strukturer. Du borde verkligen prova att skriva mer rakt på sak.
Ibland när man skriver till myndigheter kan det vara bra att slå på "byråkratfloskelgeneratorn"
Ibland när man skriver tentor kan det vara bra att slå på "akademikerfloskelgeneratorn"
Du har alldeles för ofta din "vänsterfloskelgenerator" påslagen. Det skapar mycket varmluft men även en del snömos.
Lite synd på de poänger som ibland finns gömda i textmassan.
Exakt vilka är det som inte tar kvinnors upplevelser om våld och hot på allvar?
Är mäns våld mot män vilket våld som helst? Påverkar det män som grupp?
Kvinnors våld mot sina barn? Är det som vilket våld som helst? Påverkar det barn som grupp?
Vad för strukturer vill du ha inom rättsväsendet som ska underlätta för utsatta kvinnor? Större strukturer kanske? Mer poliser? Är du emot det? Kunde det annars underlätta för slagna kvinnor?
För övrigt: Grupper har ingen gemensam hjärna Ali.
För övrigt: Grupper har ingen gemensam hjärna Ali.
.................................
Nej dom har gemensamma intressen.
Om man gör sig av med mäns intresse att dominera så är frågan löst.
Tyvärr gör man inte det genom att hota med 123 polistjänster till.
Om det hade varit så tror jag redan att det hade varit gjort.
Det är något konstigt med det här med kvinnors rädsla när de går ensamma utomhus, framför allt när det är mörkt. Jag har inte läst in aktuell statistik men har för mig att det egentligen är unga män som oftast råkar illa ut utomhus och under sena kvällar, så statistiskt sett borde unga män vara mer rädda än unga kvinnor.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit rädd utomhus, varken dagtid eller under sena kvällar eller nattetid. Tror inte att mina väninnor var speciellt rädda heller, rädsla var i varje fall ingenting vi pratade speciellt mycket om.
Som tonåring, promenerade jag ofta ensam genom Stockholm mitt i natten, och också på skumma gator, liksom senare i Göteborg. Jag liftade ensam runt i hela södra Sverige som student och jag råkade aldrig någonsin illa ut. Så jag undrar ständigt, när jag hör att unga kvinnor är rädda utomhus: Var det så mycket ofarligare då eller var jag bara korkat orädd och hade enorm tur? Är det så enormt mycket farligare numer eller är rädslan idag i huvudsak skapad av massmedia och egentligen utan förnuftig grund?
Folk vågar ju åka bil!
Så vad är det som har hänt, eller som händer – egentligen?
Slutligen till Anonymous ovan:
Nej grupper har inte gemensam hjärna, men många hjärnor kan tänka likadant och många människor kan reagera likadant! När så sker kommer de att utgöra en grupp människor med samma tankar, åsikter eller reaktioner. Det är inte så konstigt att det är så, vi tillhör alla samma art och är därmed begåvade med en hel del gemensamma drag!
Håller helt med den förste kommentatorn. De poänger som finns vad gäller hur våldet och rädslan kan minskas dränks i floskler. Att hålla på och tjata om mäns våld mot kvinnor är like meningslöst som att skilja ut invandrares våld mot infödda svenskar. Inget våld är "vilket våld som helst" oavsätt vem som är gärningsman och offer. Lika lite som invandrare som grupp har ett speciellt ansvar för en invandrares våld har män som grupp för en mans våld. Eller är du Ali även ansvarig för bloggares våld mot andra människor?
Kollektivism leder bara till att ansvaret läggs på någon annan än den som verkligen begår ett fel.
Flera bra bemötanden här!
Jag gillade slutklämmen:
Kollektivismen vill att det skall finnas ett 'ansvar' men det skall alltid ligga någon annanstans
Större strukturer kanske?
Är det bara jag som tycker att den här frågan är helt otroligt rolig?
Nej jag tycker att detta citat av en av våra mer framträdande liberala alliansförespråkare och pseudopolitiker på nätet från Lo´s val blogg är ännu roligare.
Citat:
Män kommer alltid att hata när kvinnors röst går upp i falsett när de utan någon som helst logik argumenterar för något.
Många vääääldigt bra kommentarer ovan.
De allra flesta män, och definitivt ingen av dem som skriver ovan, har inget ansvar alls förstår man. De skrattar förstås aldrig åt skämt som ”kvinnor ska studsa mellan spisen och knytnävarna”, eller ”kvinnor är bara bra till en sak” etc.
För varje man som tycker sådana skämt är roliga är delaktiga i ansvaret för det våld som drabbar en del kvinnor.
De tysta, medskrattarna, de som blundar, har också en skuld nämligen. Utan en massa sådana människor hade judeutrotningarna i Tyskland aldrig varit möjlig. Utan dem hade extremisterna aldrig kunnat inbilla sig att de hade massor av människor med sig, att de bara gjorde vad alla önskade men de flesta inte vågade göra, när de misshandlade och till slut gasade ihjäl judar.
Så visst är ansvaret individuellt. Men det är inte, som många liberaler så gärna vill göra gällande, så att ingenting som var och en av oss gör spelar någon roll och ingenting som var och en av oss gör påverkar någonsin någon annan. Allt vi gör påverkar andra, på ett eller annat sätt.
De flesta av de kvinnor som misshandlas blir det av män de känner och har en relation till. För de unga män som råkar ut för misshandel är gärningsmannen i 45% av fallen obekant. Det mesta av våldet utförs av män, då det ingår i den konstruerade manligheten att vara icke-verbal och våldsam är detta inte konstigt. Man måste självklart se det enskilda fallet, men i sin kontext. Blunda inte för mönstren.
Skicka en kommentar