Orange

Detta är lysande. De borgerliga ungdomsförbunden lanserar ett orange band inför höstens val. Ordföranden i Muf, som enligt egen uppgift ska fungera som ”ideologisk ledarhund”, meddelar att man ”vill skapa en orange revolution i Sverige”.

Det är bra. Det är förstås viktigt att den lilla minoritet som redan har makten över ekonomin, opinionsbildningen och toppbyråkratin, även får regeringsmakten till skänks. Nu slås ytterligare ett slag för att försöken att riva välfärden och ge de besuttna och mäktiga mer, får en enhetlig färgkodning.

Aron Etzler har redan noggrant förklarat varför just orange är en så bra färg för borgerligheten, i sin Utlimate guide to Orange. Läs igen!

Själv tror jag att denna kampanj så småningom har potential att lämna avtryck i vårt vardagsspråk. Färger används redan i många stående uttryck och metaforer. Tänk till exempel ”se rött”, ”vara uppe i det blå”, ”grönt ljus”, en ”vit vecka”, ”en svart dag”.

I framtiden kommer vi troligen att kunna hitta orange (svårböjt på svenska – jag tror att vi kommer att se en försvenskning av stavningen, oransj; jfr. mejl/a, dejt/a, fåtölj) i olika konstruktioner. Till exempel:

Dra en orangeare: ta ett skapat problem som intäkt för att ytterligare försämra (exv. slå ned någon och sedan skälla ut denne för att ha hamnat i slagsmål, driva på för privatskolor och därefter ta ökad segregation som intäkt för kommunala skolors misslyckande)
Orangea till det: dölja sina verkliga avsikter i ballonger (jfr. det misskrediterade uttrycket ’ulv i fårakläder’)
Orangeiker: besatt av att koppla varje händelse i omvärlden till landets statsminister
Orangea klubben antecknar: ointresse för händelser i verkligheten
Orange-Olle: bedragare
Orangeri: tidigare växthus, idag benämning på Dagens nyheters politikredaktion
Organgesmälla: Känslan av att ha haft allt riggat för sig men ändå sumpat det för att man var för dålig

Vi noterar också det kommande fackliga standarduttrycket ”För att gå från gult till brunt måste man passera orange”.

Rykten gör för övrigt gällande att Lars Norén planerar en storföreställning med arbetsnamnet ”fyra nyanser av orange”. Pjäsen ska vara en blandning av buskis och tragedi och beröra överklassens ångest.