Åtta av de tio översta nyheterna på DN.se, politiksidan
1. Persson KU-anmäls efter utnämning av vän
2. Lars Danielsson tar time-out
3. Statsministerns bästa vän får nytt toppjobb
4. Fp-blogg stängs efter hot om stämning
5. Obesvarade frågor skuggar Perssons ledarskap
6. Leijonborg beklagar rykten
7. Sjödins rättegång efter valet
8. Danielsson: Förvanskningar och osanna rykten
Den nionde: Alliansen vill bygga ett tryggt samhälle
----------
Den tionde: Alliansen har tappat ledningen.
söndag, maj 21, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
52 kommentarer:
Det kanske är både roligare och intressantare att granska den faktiska makten, än ett gäng överbetalda män och kvinnor som bara kan protestera lite mot den?
Inte är det en slump vad som väljs ut i det enorma flödet av händelser.
RS
kulturbloggen.com
Det är ett sorgligt bevis på hur formerna för politken (eller rättare sagt avsteg från formerna) är intressantare att skriva om än själva politiekn.
Dessutom är det långt ifrån en slump. Den som tror att nyhetsvärdering är objektiv är definitivt ute och cyklar. Journalistkåren och dess ledning är i princip lika subjektiv som den makt de är satta att granska. Just därför är mångfalden av olika medier enormt viktig.
anonym 4:34
jag håller med om att det borde vara roligare och intressantare att granska den faktiska makten. när såg du senaste en granskning av familjen wallenberg? eller bonniers? eller någon annan sådan sluten krets som kallas 'näringslivet'?
/j
buhu, den politiska makten granskas på politiksidorna. håller med ali, kan ni inte lämna vänsterledarna i fred, dumma dumma journalister?
sm i idioti - varje dag i kommentarerna till esbatis bloggposter.
/j
hahahahaaa
"vi diskuterar mångfald i medierna här. kan inte alla oliktänkare sticka härifrån. ni stör oss!"
Det finns naturligtvis inga nyheter som är mer intressanta och viktiga för allmänheten än opinionsundersökningar, vi bör omedelbart förstatliga DN och inrätta en ny bilaga som redovisar folkets vilja i olika frågor.
Stoppa pressarna kamrater här kommer Temo
Prognosen allt säkrare alliansen förlorar valet
Alliansen har backat med 2,4%(avståndet mellan blocken) på en månad. Om man väger samman undersökningarna i april och jämför med de sammanvägda undersökningarna för i maj har alliansen backat med 2.4%, utfallet är statistiskt säkerställt. Alla alliansens partier har gått bakåt utom KD som ligger på 5,4%. Moderaterna står för den största tillbakagången.
Alliansen och moderaterna faller på den egna politiken.
Sakta men säker börjar det gå upp för allt fler arbetslösa och förtidspensionärer vad det är alliansen planerar. I partiledardebatten nämnde moderaternas partiledaren sin piska och syftade på sina kraftiga nerdragningar för alla socialförsäkringstagare. Som vanligt är det kvinnorna som går i första ledet och säger nej till alliansen allt oftare i väljarundersökningarna.
Bloggoskopprognosen visar nu säkert att alliansen förlorar valet
Bloggaren KAs
Ha inte för bråttom KAS
Ingen anlednng at slappna av än.
Om schlagefestivalen som består av luft och inget annat kan uppehålla folks intresse nästan ett år i sträck så kan vad fan som helst hända med opinionen om dom trycker på rätt knappar vid rätt tidpunkt.
"Anonymous said...
Ha inte för bråttom KAS
Ingen anlednng at slappna av än."
Prognosen har visat på seger i flera månader nu och KAS har bara varit tyst och snäll, faktum är att alliansen har gått bakåt hela tiden sedan bloggaren KAS föddes i slutet av Juni 2005 :)
Det är bra det Kas.
Första nyheten på Dn's politiksida 19:52 Söndag:
Vänsterledning i Sifo
Journalisterna sköter sitt jobb som vi alla andra som har en arbetsgivare. Det gäller ju göra som chefen säger.
Problemet med journalistik är myten som finns, att dessa människor jämfört med alla andra skulle s.k. objektiva?
Fair and balanced...
missa inte denna reklamfilm:
http://www.unionfacts.com/ads.cfm
Klart borgarna förlorar valet o vem vill föresten rösta på Fredriks "sosselight"? Nu försvarar han hyresregeringen också. Hjälp!!!
Nej, det måste gå riktigt ordentligt åt helvete för Sverige innan insikten kommer i de breda folklagren. Landet kommer att dräneras på arbetskraft ytterligare de närmaste 5-10 åren under vänsterstyre. Ytterligare 3-400 000 jobb kommer att förloras, kanske något sker då. Det sammantagna trycket på välfärdssystemet, inte minst den stora flocken 40-talisternas krav på vård/omsorg leder till dess slutliga kollaps. Ytterligare skattehöjningar är enligt min mening inte möjliga. Svartmarknaden blir då enbart ännu större.
Ytterligare 3-400 000 jobb kommer att förloras, kanske något sker då. Det sammantagna trycket på välfärdssystemet, inte minst den stora flocken 40-talisternas krav på vård/omsorg leder till dess slutliga kollaps.
----------------------------
Kommer riddarna inridande då?
Vad naivt av mig att tro att folk äntligen hade fått nog. 4 år till av samma skattehöjningar, maktimissbruk, heliga kor och inkompetens som pågått senaste årtiondena kommer ju knappast att göra nånting bättre. Men tydligen är det så svenskarna vill ha det. Tur att jag redan har flytt landet.
Ja det är tur.Men du kommer tillbaka tillsammans med riddarna?
Jag läste i gårdagens DN (högerorganet) en lång artikel om hur Sverige i EU-sammanhang lyfts fram som något av ett modellland när det gäller effektivitet, tillväxt och social omsorg. Dessutom har vi tillämpat de nyliberalal teorierna om "naturlig arbetslöshet" och hållit nere inlfationen. Bäst klassen som vanligt. Men den svenska högern kverulerar vidare. Flytta utomlands var det nån som hade gjort. Ja det är rätt nyttigt att göra det. Både för att bli medveten om Sveriges tillkortakommanden och styrkor.
Efter 5 år utomlands så vet jag att jag är lyckligt lottad ekonomiskt och trygghetsmässigt som svensk. Däremot är det mänskliga klimatet i vårt land rätt bistert. Vi är ensamma, blyga och har svårt med mänskliga kontakter. Kanske därför så många ventilerar sin frustration på anonyma debattforum?
Det är ingen kverulans utan en verklighet. Det stora utanförskapet i arbetsmarknadspolitiken är ett gigantiskt problem som vänstern av ideologiska skäl inte kan eller vill ta i. Inget jämförbart land har ett lika dåligt samband mellan tillväxt och sysselsättning som Sverige. Per T beskriver det rätt bra i sin krönika. Han kan knappast avfärdas som grotthöger. http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article160527.ece
Botnia
Om man klickar på länken så kan man se ett diagram och vad säger diagramet
Jo när borgarna får makten fördubblas arbetslösheten.
Alliansen har visat att dom inte klarar att hantera arbetslösheten
Diagrammet visar att när borgarna får makten ökar utanförskapet. I de två blå regeringsperioderna ökade arbetslösheten till det dubbla.
Det finns bara en period som arbetslösheten ökat närmast katastrofalt
Bloggaren KAS
KAS,..., vi vet nog alla vad orsaken var till kollapsen början 90-talet. Du kan ju om inte annat läsa "Alla dessa dagar" av K-O Feldt.
Jo men visst
Att borgarna så totalt misslykades med landets ekonomi under båda sina blå perioder kan ju inte bero på något annat an socialdemokratin.
Så sköter borgarna landets ekonomi i alla fall enligt KAS, Palme och socialdemokraternas Organisationssekreterare
i riksdagen"
KOF är en gammal besviken man som bara sälja böcker.
Bloggaren KAS
Har inte Anne Wibble i efterhand erkänt att de hanterade nittiotalskrisen på fel sätt? Eller har jag drömt ihop det?
Hursomhelst, alla vi som var med när det hände behöver inga påminnelser. 500% ränta och massarbetslöshet, kombinerat med staltiga nedskärningar och utförsaäljningar av statliga företag som hade kunnat agera konjunkturdämpare...
Skulle du köpa en begagnad bil (igen) av det gänget?
Dina blogginlägg blir bättre och bättre för varje dag som går.
/E
Staffan W, att försöka försvara en prisreglering på en valuta gemom att sätta den statliga räntan till 500% är inte speciellt marknadsliberalt, och resultatet blir därefter.. Vi nyliberaler påpekade det felaktiga med fast växelkurs långt innan krisen infann sig, och vi fick rätt - som vanligt.
Jag vet inte varför svensk borgerlighet så gärna vill ha reglerade valutapriser. Bara för någon dag sedan skrev SvD ledare att man vill återgå till fast växelkurs. Man blir mörkrädd. Har de inte lärt sig något?
Sossarna har erkänt i en budgetprop att nittiotalskrisen berodde på 80-talets politik, tillsammans med den tidiga 90-talets internationella konjunkturnedgång (den djupaste sedan depressionen).
Eller var det borgarnas fel att vi hade negativ tillväxt året INNAN de tog över, eller att Sverige tappade 1000 jobb om dagen våren 1991.
Hm?
Get over it.
Neo:
Vem har sagt att det var nyliberalt? Korkat var vad det var. Däremot så var avregleringarna av valutamarknaderna nyliberalt inspirerade, och det var de som möjliggjorde valutaspekulationen.
Och vad var 80-talets sossepolitik om inte en enda radda eftergifter åt Kjoll-Olof Feldt och kanslihushögern?
Hursomhelst, borgarna ärvde en lågkonjunktur och gjorde precis fel saker. Genom att slå undan benen för den inhemska efterfrågan och förvärra massarbetslösheten genom neddragningar i den offentliga sektorn så ledde de lågkonjunkturen in i i en regelrätt depression. Vår "mest kompetenta regering genom tiderna" skapade massiv företagsdöd genom att pressa på ekonomin sina nyliberalt inspirerade reformer i en situation då en offentlig expansiv strategi hade varit det korrekta.
Nej, lågkonjukturen var inte socialdemokratins ansvar, den var ett internationellt fenomen. Knappast ett arv från (s).
Däremot så ärvde de den sammansatta krisen, som var en följd av regleringar, och av deras inkompetenta borttagande. Att skylla krisen på högern, på basis av att det var Kjell-Olof Feldt som orskade den är ganska patetiskt, eller hur? Och ironiskt eftersom det var just KOF som faktiskt anade vad som var på gång redan 89-90.
Negativ tillväxt år 1990 är ingen vanlig lågkonjunktur. Studera gärna den finska erfarenheten, där en vänsterregering under 90-talets början fick exakt samma makroutfall som vår högerregering.
Naturligtvis var inte hanteringen av krisen perfekt, det vore absurt om vi inte idag med 14 års efterklokhet skulle kunna peka på sånt som kunde gjorts bättre.
Så länge som vi är överrens om att krisen skapades av (s) och att (s) förelog ett ännu större budgetunderskott under krisåren så är jag nöjd.
Erik, jag vet inte om du märkte det, men borgarna satt faktiskt i regeringsställning under 90-talskrisen ;)
Vad var det som var fatalt med 80-talet? Att sossarna fortfarande inte övergivit målet om den fulla sysselsättningen? Rekordvinsterna för företagen? Att det inte gick att vända en sten utan att det kröp fram finansvalpar med aktieportföljer?
Valutaregleringen var dum
Men den stöddes även av sossarna, om man nu ska tala partipolitik. Krisen berodde på sossarna skötsel av ekonomin tidigare. I en debattprogram för några år sedan så tog man fram två löpsedlar från Aftonbladet Den första från våren 1991(socialdemokratisk regering):
"Arbetslösheten öker lavinartat. 1000 jobb försvinner varje dag"
och den andra från våren 1993 (borgerlig regering):
"Nu har det vänt. 1000 nya jobb varje dag"
Borgarna fick ta över skepp som höll på sjunka. Eller ska du skylla krisen på borgarnas politik 1976-1982??
Borgarna anklagas för att ha haft underskott i finanserna(och därmed öka statsskulden) samtidigt som de får skäll för att kört en alltför stram finanspolitik. Hur ska ni ha det egentligen?
Neoliberal,..., man ser det man vill se, så är det alltid med vänstern, all ära till sossarna.
Med facit i hand blev det olyckligt att fullfölja den politik borgarna gick till val på 1991. Tror inte ens borgarna insåg hur allvarligt läget var för Sverige. Mycket kunde gjorts annorlunda givetvis, men med de avregleringar som följde, kom Sverige på fötter igen. Persson fullföljde det som borgarna satte på banan.
Sen allt osakligt politiserande på denna blogg kan man bortse ifrån. Vänstern står på tur hoppas jag, att få inkassera ett riktigt nederlag. Med detta menar jag, hoppas inte alliansen vinner valet, utan sossarna/VP/MP får stå där ensamma denna gång och bortförklara varför allt gått åt helvete.
Av 4000 kommenderade arbeten enligt planhushållningsmodell blev det 5 st enligt pressen för akademiker. Låt oss alla köpa en liten statligt subventionerad ståpall, den kan vara bra att ha när vi hänger upp gardiner i Perssons drömsamhälle.
Himmel min skapare!!!!!!!!!
Ehrm, Erik, jag vet inte vem som spelar dum. Ta en treo och läs igenom inläggen igen.
Debatten om borgarnas år vid makten känns både tradig och förutsägbar, och hur många gånger har vi kört den i repris vid det här laget?
Men för att sammanfatta:
Jag anklagar borgarna för att ha tagit över i en lågkonjunktur och genomfört exakt fel åtgärder i exakt fel tidpunkter, och därigenom drivit ner Sverige i en depression med massarbetslöshet, fantasiräntor och företagsdöd.
Aftonbladets löpsedlar känns som ett rätt svagt bevis i sammanhanget, Sverige gick från en situation med exempellös hög sysselsättning i slutet av 80-talet
till massarbetslöshet. En del av denna var naturligtvis också konjunkturbetingad. Att arbetslöshetssiffrorna pekade uppåt när sossarna avgick och nedåt vid borgarnas sista år vid makten kan lika gärna förklaras med konjunktursvängningar. Även om det som alla påpekat fanns strukturproblem i svensk ekonomi på slutet av 80-talet.
Och naturligtvis kritiserar jag borgarna både för ofinansierade skattesänkningar med tveksam fördelningsprofil, egenavgifter, vansinnig konjunkturpolitik, offentliga nedskärningar, valutahaveriet och lite annat smått och gott. Varför begränsa sig :)?
Men allvarligt talat, det var mycket som hann raseras på några korta år. Nåt att tänka på i september?
Säg en sak som raserades. En enda.
(förutom den fasta växelkursen som vi väl är överrens om skulle bort ändå).
[...]Genom att slå undan benen för den inhemska efterfrågan och förvärra massarbetslösheten genom neddragningar i den offentliga sektorn så ledde de lågkonjunkturen in i i en regelrätt depression.
Men för att sammanfatta:
Jag anklagar borgarna för att ha tagit över i en lågkonjunktur och genomfört exakt fel åtgärder i exakt fel tidpunkter, och därigenom drivit ner Sverige i en depression med massarbetslöshet, fantasiräntor och företagsdöd.
---
I slutet på 80-talet hade vi en situation med överhettad arbetsmarknad, konsumtion, upplåning, inflation och en rejäl höjning av företagens produktionskostader. Det sistnämnda för att facken inte lyssnade på sin egen socialdemokratiska regering som försökte dämpa kraven på reallöneökningar.
Vi hade under samma period låg ränta och en låst valuta, två verktyg för att balansera situationen som man inte ville/kunde utnyttja. Normalt sysslar politiken med att dämpa överhettningen och spara pengar under en högkonjunktur - så att man har på kistbotten när det vänder. Denna gång gick man tyvärr in i lågkonjunkturen utan dessa reserver och med så gott som alla konkurrensparametrar åt helvete.
De borgerliga fann sig i en situation där antalet val på menyn kraftigt begränsats av tidigare förd politik. Borgarna fick bära det politiska hundhuvudet av tokig sossepolitik, sossarna kunde faktiskt inte ha önskat sig bättre.
---
Att skylla 90-talets kris på borgarna är lågt, men inte lika lågt som.... ;)
Det är så tröttsamt att debattera Bildt-regeringens "krishantering" med borgare som drivs av ett tvingande begär att frikänna de egna ikoner allt ansvar för den politik de förde, att jag låter bli. Däremot så lägger jag upp en artikel av Carl Hamilton (socialliberal) på temat "inte lära sig av sina misstag", nåt att bita i:
"Lars Jonung heter en sympatisk nationalekonom, som brukar dyka upp vid korvkiosken i Kivik på somrarna och dra en Piraten-historia. Nu har han analyserat depressionen 1992-1993. Ett intressant projekt, eftersom Jonung var Carl Bildts närmaste ekonomirådgivare då det begav sig och bottentappen knackades ur ekonomin.
Jonung menar att politiker och tongivande ekonomer i vårt land har en tendens att stirra sig blinda på den förra krisen. Politiker och ekonomer ”lär” sig av sina senaste misstag och sedan appliceras lärdomarna på nästa kris, där de inte alls passar. Aldrig var detta felaktiga lärande mer tydligt än under kronförsvarets dagar. Då utkämpade Bildt, Wibble och Dennis ett tappert krig mot inflationen som inte fanns, men som hade varit problemet förut. Man ville göra 1980-talet rätt.
Jonung menar att detta mönster gällt i 30 år, under hela välfärdsstatens nedgångsperiod. Under samma period har natiot$nalekonomerna lyft in politiker och särintressen i sina modeller som därmed ofta fått ”skulden” för olika missgrepp. Nu lyfter Jonung in ekonomkåren. Den sensationella slutsats som går att dra av Jonungs studie är att de tongivande nationalekonomerna har verkat kraftigt destabiliserande på svensk ekonomi.
Jag skall gärna erkänna att jag känner en stark sympati för den här ansatsen, att studera hur beslutsfattarnas vanföreställningar bildas. Jonung kallar den ny, men ansatsen är densamma som Dag Rolander och jag använde i vår bok om kronförsvaret, från 1993. Ett faktum som Jonung glömt bort. Men sånt händer den bäste.
Vad har då de ansvariga lärt sig? Jonung citerar Wibble, Dennis och de andra kämparna. De säger sig ha lärt att de utländska krafterna var oändligt mycket starkare än vad de någonsin kunde föreställa sig.
Men det är ingen lärdom. Det är bara en till lärdom förklädd inbilskhet. Vår utmärkta politik var riktig, men de elaka utlänningarna förstörde för oss.
Om de sökte verklig klarhet borde de ställa sig frågan hur utlänningarna (i själva verket var det deras egna vänner i exportindustrin), spekulanterna, marknaden och så vidare kunde vara så starka.
Svaret är att marknaden var stark precis i samma utsträckning som deras egen politik var svag. Politiken fungerade inte och kunde inte fungera, därför att förutsättningar aldrig fanns på plats.
De har fortfarande inte begripit att med sin normpolitik ville de försvara något som inte gick att försvara. Det var inte taktiken som brast, hela fälttåget var feltänkt. Jonung låtsas som om det saknades varningssignaler 1992. Det fanns gott om varningssignaler för den som ville och kunde lyssna. Men de kunde inte, för den absurda kärnan i deras politik är just att inte lyssna eller ta hänsyn till verkligheten.
Och de har ännu inte givit upp. Då ville de inte se vilka risker som fanns, nu vill de inte se de möjligheter som bjuds. Den förlamande normpolitiken ligger fortfarande som ett vått täcke över land och folk. Riksbanken driver deflationspolitik. Åsbrink tänker ”för kommande generationers skull” låta föräldrar gå arbetslösa för att uppnå någon idiotisk, helt godtycklig statsskuldsnivå. Sedan kan folket roa sig med litet skendebatt i tv ifall det är pensionärer eller barnfamiljer, skolbarn eller sjuka, glesbygd eller Stockholm som skall tuktas hårdast.
En politik som under högtidstal om budgetnorm och inflationsnorm avstår från att vidta sådana åtgärder som faktiskt ligger inom möjligheternas ram och som skulle ge människor ett rikare och lyckligare liv, en sådan politik har förvandlat normerna till beläten. Till slut kommer dessa politiker precis som förra gången att tvingas bryta också mot sina egna normer.
Som rubrik över hela detta märkliga baklängeslärande t-1kunde sättas, Två år i varje klass.
För att åstadkomma ett verkligt lärande i samhället måste ansvar utkrävas. Alltså inte bara ansvar av småföretagare och småfolk som förlorat sina företag och utkomstmöjligheter i den ena krisen efter den andra utan också av dem som genom sin inskränkthet framhärdat.
I själva verket är den enda verkliga lärdomen av 90-talskrisen att de styrande ingenting har lärt den här gången heller."
Vilket inte motsäger något överhuvudtaget som sagts hittills i den här debatten...
För att vara så långt var det där nog det mest meningslösa inlägg jag någonsin sett.
1) Krisen berodde inte på borgarna
2) Underskotten under krisåren berodde inte på borgarna.
3) Det misslyckade kronförsvaret berodde på borgarna (även om de naturligtvis bara fortsatte den tidigare förda politiken). Däremot ska de ha beröm för att inrättat ett så bra nytt riksbanksystem, i en sådan turbulent miljö.
Staffan W, du har fortfarande inte gett något exempel på något som raserades av borgarna (förutom den fasta växelkursen). Blev det för jobbigt att inte bara ösa ur sig klicheer?
Eller som du själv sa, Staffan W:
"Har inte Anne Wibble i efterhand erkänt att de hanterade nittiotalskrisen på fel sätt?"
Det är alltså högerns jobb att hantera vänsterns kriser. Kan vi ha detta fastslaget en gång för alla, även människor med ett minne längre än tre år finner denna "debatt" om 90-talskrisen lite irriterande...
Den fulla sysselsättningen, de statliga företagen, löntagarfonderna, Stockholms hyresrättsmarknad...
Listan kan göras längre.
1. Krisen förvärrades till depression av borgarna.
2. Underskotten berodde på borgarna.
3. Kronförsvaret kan skyllas på borgarna och sossarna.
Gäsp.
"Det är alltså högerns jobb att hantera vänsterns kriser."
Hehe, selektiv läsning verkar va din starka sida.
För övrigt blir det rätt komiskt när ni plockar fram argumentet att det var så synd om de stackars borgarna som fick ärva ett dåligt läge. Sveriges situation i slutet av 80-talet var i mycket en effekt av att Kjell-Olof Feldt och kanslihushögern genomfört avregleringar och systemskiften som stått på de borgerliga partiernas önskelistor en lång rad år. De borgerliga kunde under andra hälften av 80-talet bara luta sig tillbaks och applådera samtidigt som LO rasade över att löntagarna skulle betala finanskapitalisternas excesser.
Så visst har vissa ett väldigt kort och selektivt minne...
Ajaj Staffan W, har tappade jag en hel del respekt. Du som verkade resonabel.
1)Den fulla sysselsättningen
Du skämtar? Var sysselsättningen full hösten 1991? Om det var borgarnas fel, varför har inte vänstern återställt den på 12 år?
2)de statliga företagen
De raserades inte, men några få privatiserades.
3)löntagarfonderna
Ja, de raserades.
4)Stockholms hyresrättsmarknad...
Återigen, du skämtar.
Du vet säkert att att vår finansiella politik går ut på att man kör underskott i lågkonjunktur och överskott i högkonjunktur. Det är detta som KAS och Göran Person (och hela vänstern försöker dribbla bort. men nu ska jag inte generalisera, vad är DIN åsikt - skulle de haft mer underskott eller mindre? Debatten rukar vara ganska scizofren på denna punkten, dina kommentarer är tyvärr inget undantag.
Du kan inte både klaga på för restiktiv finanspolitik (krisen blev depression) och klaga på att underskotten var för stora (statsskulden är borgarnas fel). Tyvärr.
Komiskt? Ja, det är komiskt när du skyller (s) politik på borgarna. Ärligt snälla Staffan W, jag hoppas på dig, jag tror på dig! Du kan ju inte skuldbelägga borgarna för det som gjordes av (s)-regeringar. Det är ju rent av kränkande för Ingvar Carlsson, han är väl inget barn som daddas runt av pappa moderat.
Jag har aldrig (och jag tror det gäller alla i den här tråden) hävdat att allt borgarna gjorde 91-94 var perfekt. Däremot är det osakligt att skylla krisen på borgarna, och det är osakligt att skylla underskotten på dem. Det är det debatten handlar om.
Det är ju också lite ironiskt att de som klagar inte ens nu har förstått avvägandena det handlar om.
(Inte gäsp - dezperazion! ANgst und dramm)
Svara inte på punkt ett, jag har redan räknat ut svaret. Det var borgarnas fel att sysselsättnignen inte var full på våren 1991, eftersom (s) faktiskt VAR borgare och de riktiga borgarna applåderade och LO var arga, och finanskapitalisterna var med på ett hörn också.
Bara några frågetecken till alltså...
Staffan W, jag hoppas liksom på dig det är därför jag blir så här upprörd förstår du. Jag tror inte det är ideologiska skygglappar som hindrar dig (då vore det nog kört), utan bara lite selektiv glömska och okunskap.
En sak till, jag tror att Hamiltons krönika är en kritik mot att politiken 1999 inte var nog expansiv... Lite ironiskt med tanke på vad vi vet om utvecklingen de följande åren. Jävligt kul, faktiskt, när man tänker efter. Skönt att vi fick tillfälle att granska hans analyser!
Tips: basera inte din världsbild på Aftonbladet (särsklit inte krönikor!), det hjälper inte att skribenten spelar för det andra laget, AB blir inte mer trovärdigt för det.
Den tappade respekten är ömsesidig anonym. Jag har vettigare saker för mig med min tid än att debattera med folk som gör sig dummare än dom är.
Jag tappade dock mindre än 50% av respekten, hoppas du ligger på ca samma.
Coolt att alla mina argument fortfarande är emotsagda. Du har dock tillfört en medvetenhet hos mig att löntagarfonderna blev "raserade". De låg väl iofs ganska mycket i träda ändå. Det är alltså den skalan på "högerspöken", när en specificering av KAS fantastiska hotbilder begärs? Ok.
Jag är fortfarande intresserad av om du tycker att finanspolitiken var för expansiv eller inte under 91-94 (du kan bli den första personen till vänster som jag kan få ett rakt svar av!). Hoppas du inte tycker att min fråga är att spela dum, jag är inte smartare än så här, tyvärr.
Här är dock en sak jag kan ge dig:
debatten blir lätt infantil när det är höger- vs vänsterregeringar som debatteras, snarare än höger- vs vänsterpolitik.
Om borgarna hade haft makten på 80-talet hade vi säkert fått samma kris i början av 90-talet, inget tyder på något annat. På samma sätt hade krisen utvecklats likadant under 91-94 om (s) hade behållt makten (jämför skuggbudgetar osv). Högern och vänstern jobbade (och jobbar) inom samma ram beträffande kortsiktiga avväganden/konjunkturpolitik, och båda är väl likartat kompetenta i det praktiska handlaget (typ samma krets av rådgivare...)
En helt annan, och mycket intressantare, fråga är vilken långsiktig politik som förespråkas. Problemet med KAS (och Perssons) argumentation är att den bygger på direkt bluffargument beträffande kortsiktiga saker utanför både (s) och högerns praktiska kontroll (givet att ingen vet allt).
Vad jag vet hävdar ingen att privatiseringar, avreglering av telemarknaden, friskolor, etc påverkade krisens förlopp (även om vissa hävdar att strukturåtgärder tog fokus från kortsiktig krishantering, who knows).
Om du tycker att Sverige är sämre nu som en konsekvens av högerstyre 91-94, så borde du till viss del ha rätt (om du är vänster). Få politiska belsut är perfekt reversibla. Däremot är det min bestämda åsikt att krisen i det tidiga 90-talet kan lämnas utanför, i o m att hela det politiska spektrat (v är väl ganska otestade, iofs) har samma "manual" för sådana situationer.
OK tack för de nyanserna.
Kan man kritisera både det faktum att borgarna skapade astronomiska budgetunderskott och genom sin konjunkturpolitik förvärrade krisen?
Jag menar nog det.
Till att börja med, i nyanseringens namn, så var budgetunderskotten i statens finanser ett resultat av skatteöverenskommelsen mellan (s) och (fp). Den innebar skattesänkningar för hög- och mellaninkomsttagare och högre skattebörda för låginkomsttagare. I sig en dålig effekt på inhemsk konsumtion. De ljuvliga "dynamiska effekter" som borgarna vid den tiden hängde upp sin skatteretorik på infann sig inte heller, och reformen började gröpa hål i statsfinanserna.
När den borgerliga regeringen sedan tog över och började dela ut presenter till sina väljargrupper som avskaffade förmögenhets- och kapitalskatter så blev underskotten ännu större.
Samtidigt så bedrev borgarna en konjunkturpolitik som helt var inriktad på att bekämpa en inflation som redan imploderat. Anne Wibble talade om vikten av att sänka ner Sverige i "arbetslöshetens stålbad" för att komma tillrätta med strukturella problem. Offentliga avskedanden och den katastrof för mindre företag som kronförsvaret innebar slog ut mängder av jobb, säkert fler än vad både borgare och sossar tänkt sig när de övergett målet om den fulla sysselsättningen för en EU-anpassning av den svenska ekonomiska politiken.
Men visst hade det säkert sett mörkt ut i början av nittiotalet även med en sosseregering. Man kan ju spekulera i att de genomfört en annan politik, mindre fördelningspolitiskt skev och mindre fartblindt prägad av de nyliberala dogmer som då var rådande i den politiska och inte minst ekonomiska debatten.
Och apropå det så måste det ju kännas lite lustigt att det parti som alltid utmålas som så ansvarslöst att det skull einnebär en katastrof om det kom i närheten av de offentliga finanserna, (v), förutsett och varnat för effekterna av 80-talets avregleringar och om jag inte missminner mig, kritiserat kronförsvaret?
Jag håller helt med ang (v) och statsfinanserna. Jag tror inte det skulle vara något problem på den fronten (detsamma som jag tror om alla riksdagspartier, för övrigt). Min erfarenhet av svenska politiker är rätt positiv - hyfsat överlagda och ansvarsfyllda. Däremot tror jag det skulle vara katastrof för landets ekonomi som helhet, men den åsikten hade du kanske redan gissat hos mig...
Kritiserade (v) kronförsvaret i förväg? I efterskott kritiserar väl alla egentligen kronförsvaret, fast högern (naturligtvis) fokuserar på att ursäkta det. Men det är ju uppenbart att det var fel, liksom tidigare kronförsvar och den fasta växelkursen överhuvudtaget.
Dynamiska effekter är just dynamiska. Sveriges tillväxt har ju varit ganska ok sedan borgarnas strukturförändringar (dessa lyfts i princip alltid fram i de positiva internationella studierna om Sverige i nuläget). Ingen kan "bevisa" att det beror på dem, kollar vi bara på Sverige 91- så har vi en observation och kanske 10 fullt rimliga förklaringar. Men det är lite hårt att säga att vi inte sett några dynamiska effekter. Det vi skulle sett om vi haft dynamiska effekter är just den utvckling vi haft på sistone. Inget bevis alltså, men definitivt inget motbevis.
För övrigt vill jag moderera det jag sade förut ytterligare: jag tror att (s) faktiskt är något bättre på kortsiktig krishantering. De borde de vara - mer erferenhet av att regera och troligen mre handlingskraftiga (mindre rädda att göra fel eftersom de kan slå ut väljarnas intryck av deras handlande på fler mandatperioder)
"Kan man kritisera både det faktum att borgarna skapade astronomiska budgetunderskott och genom sin konjunkturpolitik förvärrade krisen?
Jag menar nog det."
Förändringen i omfördelningspolitik som (fp) coh (s) påbörjade och borgarna fortsatte var maximalt feltajmad ur konjunkturhänseende. Så, ja, hade de inte genomfört denna kunde underskotten varit desamma men med mer expansiv effekt. Följaktiligen kunde därmed aningens lägre underskott kombinerats med aningens mer expansiv politik, om t ex skatterna varit aningen högre. Helt sant.
Men - det handlar om relativt små effekter. Även utan omläggningen så hade underskotten blivit astronomiska, såvida inte en mindre expansiv politik förts. Det är det som är mitt problem med argumentation som går ut underskotten skapades av borgarna, och att borgarna skapade den djupa recessionen. Minst ett (och troligen) båda var oundvikliga.
Men vad säger du om det rätt uppenbara påpekandet att de astronomiska underskotten inte skulle uppstått om de inte klantat sig så sanslöst med kronförsvaret och de andra felbedömningarna?
Jag har ett minne av att (v) och (nyd) ville släppa den svenska valutans anknytning till ecu:n långt innan de andra partierna. I (v)s fall så kan jag nog lätt tänka mig att de var emot anknytningen till att börja med. Har googlat det men inte fått några bra träffar.
Och grejen med teorierna om "dynamiska effekter" och "skattekilar" och hela det paketet var ju att skattereformen kallt räknade med dem för att kunna gå runt. Den kalkylen sprack uppenbarligen med råge. Sen hur Sveriges ekonomi sett ut utan skattereform, eller med en annan fördelningsprofil på den, kan man ju bara spekulera i.
Skicka en kommentar