Nedanstående till UD skickade brev är inte mitt, och jag skriver inte nödvändigtvis under på varje rad. Men jag tycker att det lyfter fram oundgängliga väsentligheter i den märkliga debatt som nu förs om det ockuperade Palestina, där Hamas vunnit ett parlamentsval. Hamas är en bred rörelse – socialt reaktionärt i viktiga avseenden, och med ett program skrivet på ett svavelosande religiöst språk. Men det är som del av ett nationellt palestinskt motstånd mot ockupationen som det måste förstås och analyseras idag (Läs gärna det jag skrev efter valet). Och framför allt är det skillnaden i bemötande av konfliktens parter som säger mycket om Västvärldens roll i det som pågår i Mellanöstern. Det är inte Hamas vi ska älska – det är palestiniernas rätt och värdighet vi måste stödja.
060512
Till:
Bitr. Utrikesminister Carin Jämtin
Utrikesdepartementet
Gustav Adolfs Torg 1
103 39 Stockholm
Fax 08-723 11 76
Med anledning av Dina synpunkter i media om Hamas och Israel ber jag att få översända några relevanta dokument:
Bilaga 1. Del av Hamas´program, ”Hamas Covenant”. Noteras bör artikel 6 där man förklarar att i det muslimska Palestina man eftersträvar alla religioner skall ha samma ställning ”under islams vingar”. Programmet är således knappast ”värre” än t.ex. den monarki baserad på kristna värderingar som bl.a. Kristdemokraterna i Sverige bekänner sig till.
Bilaga 2. (Del av) Likuds plattform. Notera särskilt under ”Self-Rule” att Likud (som här betecknar sig som ”Israels regering”) förbinder sig att aldrig acceptera någon palestinsk stat ”väster om Jordanfloden”, dvs. på de ockuperade områdena.
Bilaga 3. Kadimas plattform definierar inga gränser för vare sig Israel eller den ev. framtida palestinska staten. Man är bara villig att acceptera ”en fredlig och terrorfri palestinsk suveränitet” och förbehåller sig ”rätten att annektera palestinskt territorium om det (Israel) finner det nödvändigt för sin säkerhet”. Knappast en bra grund för en samexistens mellan två likvärdiga stater, således.
Ingenstans säger vare sig Likud eller Kadima att man är villig att respektera FN:s resolutioner – 194, 242 och 338 – i konflikten, eller erkänna 1967 års gränser som bas för en överenskommelse.
Medan Hamas sedan augusti 2004 iakttar en (ensidig) vapenvila mot Israel fortsätter israeliska mord på palestinier – bl.a. har närmare 300 utomrättsliga avrättningar utförts.
Ungefär tre gånger så många civila palestinier som israeler har fallit offer för konflikten sedan år 2000.
Det är Israel som ockuperar palestinska områden, inte tvärtom.
Att med ”humanitärt” bistånd förbigå en vald palestinsk ledning är, förutom att det är direkt kränkande för alla palestinier som faktiskt röstat i demokratiska val, också mycket opraktiskt, eftersom man då måste bygga upp en parallell administration till en redan existerande.
Att, som en del politiker – även inom (s) – förordar, helt bojkotta och svälta ut palestinierna är givetvis en ännu värre åtgärd, vars konsekvenser antagligen faller inom ramen för FN:s definition av anstiftan till folkmord.
Mot bakgrund av detta tycker jag att den nuvarande svenska politiken mot Hamas är, för att låna ett citat, i sanning ”obegriplig och helt jävla sjuk”.
Med vänliga hälsningar
Gunnar Olofsson, medlem i Palestinagrupperna, läkare med lång erfarenhet av att leva och arbeta i Mellanöstern
lördag, maj 13, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Bra jobbat Gunnar
Och exakt hur grundar du uppfattningen att regimen är korrupt? Hittils har ju allt pekat på att Hamas har folkets förtroende och att det INTE är korrupt, till skillnad från den tidigare regimen.
Och det är konstigt att både USA och EU kunde tänka sig att ge bistånd till den tidigare och korrupta regimen, men inte Hamas.
Jag tycker generellt väldigt illa om villkorat bistånd. "Ni måste göra si eller så, annars får ni inget." I undantagsfall kan det vara rimligt med diktatoriska regimer. I det här fallet så handlar det om en fullt laglig och legitim regering som vunnit ett val som EU och omvärlden bedömt som högst välordnat.
Israel, som exempel, har inskränkningar i sin "demokrati": Anti-sionistiska partier får inte ställa upp i val.
Om vi nu ändå skulle säga att väst är i sin fria rätt att inte stödja den palestinska myndigheten som "ja, vad säger man?" verkar vilja. Vad vore rimligt då? Kanske att väst tvingade israel att ge palestinierna SINA EGNA PENGAR. Israels stöld av palestinska skatter och tullar är inget annat än *censur*.
Och som sagt- liite tidigt att kalla Hamas för genomkorrupta.
Det enda jag beklagar är att det inte var det sekulära (men terroriststämplade) PFLP som vann på Fatahs misskötsel.
För övrigt är jämförelsen med KD intressant.
Så om man tar de _snällaste_ delarnas av Hamas program, så är dessa delar inte värre än de _sämsta_ aspekterna av kristdemokraternas. Och?
Vad finns det för relevans och logik i en sådan jämförelse? Med samma resonemang är Nationaldemokraterna som vilket parti som helst, eftersom de talar snällt och omtänksamt om folkhemmet och pensionärerna.
*
Rent principellt så har Sverige naturligtvis ingen som helst generell skyldighet att skicka pengar till andra länder, eller att stödja och uppmuntra vissa regimer. Självfallet finns det mycket stor anledning att tveka att på sådant sätt stödja Hamas.
Andra kan tycka att det finns fördelar och faktorer som ändå motiverar ett stöd, men den som beskriver uteblivet stöd till Hamas som "folkmord" visar endast han han är en fullständigt obalanserad och omdömeslös gaphals vars åsikter man lugnt kan sk*ta i.
*
När det gäller Atef Adwans svenska besöksvisum så var det förstås oerhört allvarligt att vi där grundlurade de övriga EU-länderna genom att inte i förväg underrätta dem. Han får nu, genom Sveriges visum och Schengen-avtalet, resa runt i flera månader inom hela Schengen-området. Trots att detta går tvärs emot vår gemensamma policy, som vi i frivillighet och enighet utformat tillsammans med de övriga EU-länderna. Sverige har här visat sig vara en opålitlig samarbetspartner, och har undergrävit förtorendet för Schengenavtalets passfrihet.
mvh
Jonas, det handlar förstås delvis om EU och USA:s stöd till länderna, men i första hand handlar det om att Israel i strid med avtal man skrivit under sitter och klämmer på palestiniernas exportinkomster, vilket håller på att fullständigt krossa all infrastruktur i områdena.
Jag har slutat häpna över vissa svenskars blindhet för ondska. Jag kommer ihåg när vi var "neutrala" och att USA och Sovjet ansågs vara lika goda kålsupare. Med facit ser vi att så inte var fallet utan Sovjets kommunistiska diktatorer slogs bara av sina kinesiska kollegor i sin blodtörst.
Nu jämför Jonas Barkå i stället mellanösterns mest avancerade demokrati, (Israel om någon undrar), med en vacklande demokrati där folket fått välja mellan en sittande korrupt regim och en fanatisk utmanare och jämställer dessa båda nationers ledare! Med risk för att dra till uttjatade liknelser så är det som att jämföra USA's och Tysklands demokratier på trettiotalet.
Här är för övrigt några tänkvärda ord från Göran Skytte om vänsterns antisemitism. http://www.svd.se/dynamiskt/ledare/did_12650722.asp
"Ja, de palestinska ledarna är skurkar, men påstår du verkligen att Israel inte har någon skuld i konflikten? Att de de fullt ut följer alla avtal och alltid strävar efter att trappa ner konflikten?"
Nej, det påstår jag inte. Däremot kan jag omöjligt se dem som "lika dåliga". Skillnaderna är milsvida.
Skicka en kommentar