onsdag, juni 07, 2006

Monarki och demokrati

Torbjörn Tännsjö skriver skarpt och tankeväckande på DN Debatt, om monarkin. Egentligen är Tännsjös artikel en välformulerad påminnelse om att kravet på republik inte har förlorat i faktisk politik betydelse och inte heller i aktualitet. Tvärtom.

Bertrand Russel-citatet i artikeln är för övrigt ganska talande:
"Det är underligt, att ärftlighetsprincipens avskaffande i politiken i de demokratiska länderna haft så gott som intet inflytande på det ekonomiska livet ... Vi anser det fortfarande naturligt, att man överlämnar sin egendom åt barnen, det vill säga vi accepterar ärftlighetsprincipen på det ekonomiska området men förkastar den på det politiska. Furstedynastierna har försvunnit, men de ekonomiska dynastierna lever kvar."
Visst är det som Tännsjö påpekar, så att detta är en grund till att vänstern fokuserat på de större och mer närliggande problemen med bristande ekonomisk demokrati än med kungens formellt nedkapade maktställning. Ty:
De ekonomiska dynastierna hotar demokratin på två uppenbara sätt: det råder inom dem inte tillstymmelsen till demokrati. Och då demokratiska politiska beslut ska fattas, så kan mäktiga kapitalägare bestämma dagordningen, manipulera med utfallen av olika politiska beslut och så vidare.
Och visst är det som sagt rimligt att diskutera vikten av att ändå lyfta problemen med monarkin, eftersom antidemokratiska former som dröjer sig kvar, snabbare kan fyllas med dito innehåll som de en gång tömts på - och den senaste tidens blixtreaktionära utveckling borde lära oss att inget är omöjligt.

Men samma argument bör också betraktas åt andra hållet. Det faktum att vi har en ”naturlig” och ”oförarglig” arvsprincip kring monarkin, vidgar också acceptansen för andra orimliga seder och bruk – till exempel otyget med det kapitalistiska systemet, som ju har spelat ut sin historiska roll. Det handlar om synen på samhällsförändringar över huvudtaget – om man ska acceptera något enbart för att det varit så länge.

Jag vill också tipsa om en några år gammal egen text om monarkin, skriven i samband med kungens bejublade besök i furstendömet Brunei, där han lovordade sultanens nära kontakt med sina undersåtar:
Monarkins avskaffande är ingen icke-fråga. Det är en viktig principiell fråga som går utöver själva hovets existens. Vi har kvar monarkin fastän det är uppenbart knäppt. Det finns en oacceptabel konservatism inbäddad i de resonemang som omgärdar försvaret av monarkin och den blir kvar för att vi aldrig kommer till skott med en faktisk demokratisk debatt.


PS. En tidigare bloggpost om monarkin.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Menade liberaler och nyliberaler allvar med sina ideologiska floskler, borde de i logikens namn förespråka konfiskatorisk arvsskatt. Då först skulle endast de personliga kvalifikationerna avgöra vilka som kom fram i samhället. Det gör de konstigt nog inte.

Anonym sa...

Hehe, bra poäng där Kerstin.

Om kungen hette Torbjörn Tännsjö skulle jag vara monarkist. Men bara tills han trillade av pinn.

Anonym sa...

Menade liberaler och nyliberaler allvar med sina ideologiska floskler, borde de i logikens namn förespråka konfiskatorisk arvsskatt. Då först skulle endast de personliga kvalifikationerna avgöra vilka som kom fram i samhället. Det gör de konstigt nog inte.

Arv får man oftast ganska sent i livet: efter att man har utbildat sig, valt yrke och skaffat barn och sett dem växa upp. De pengar man får i 50-års ålders påverkar knappast hur man tar sig fram i samhället.

Sen grundas inte (ny)liberal ideologi på att "endast de personliga kvalifiationerna ska avgöra vilka som kom fram i samhället" utan på individens rätt liv, frihet och egendom (vlket ytterst faller tillbaka på individens självägande)

till exempel otyget med det kapitalistiska systemet, som ju har spelat ut sin historiska roll

Varför har kapitalismen spelat ut sin roll? Det finns fortfarande över 1 miljard som lever på mindre 1 dollar om dagen. Är det inte dags att de får smaka på lite kapitalism(såsom vi fick göra på 1800-talet)

Anonym sa...

För mig är tanken på att skaffa barn en väldigt stark drivkraft för att vara flitig och produktiv, just för att kunna ge dem en bra framtid.

Att politikerna vill ta mina tillgångar och sätta mina barn i en likriktande one size fits all-skola som jag själv tvingades gå i är ett väldigt plågsamt faktum. Särskilt eftersom den skatt jag tvingas att betala finansierar just denna strävan efter att styra mitt liv ännu mer.

Alla människor är olika och för att ge vänsterfolk en chans att förstå hur jag känner så ber jag er föreställa er att regeringen tvingar era barn till en skola som lär ut rasbiologi , strikt liv efter gamla testamentet, eller för att vara aktuell; sharialagar.

Anonym sa...

Anonymous 12:12:
Om du visste att det skulle bli så, så kan du ju använda samma drivkraft till att se till att alla i samhället har det bra, eftersom dina barn då garanterat kommer att få det bra!

Anonym sa...

viktor, drivkraften att vilja ge sina barn en bra framtid är just att man vill ge sina egna barn en bra framtid, inte avstå från det till förmån för ett stort begrepp som samhällets bästa. Om det fungerade skulle ju knappast politikerna behöva stifta lagar om skatter och omfördelning eller hur?

Anonym sa...

Om det kapitalistiska systemet har spelat ut sin roll i Sverige får det svenska folket bestämma.

Röstar en majoritet av väljarna på ett parti som avskaffa kapitalismen så blir vi ju av med den, annars inte. Kallas demokrati!

Tror dock inte att så blir fallet, då partier som vill behålla kapitalismen brukar få omkring 90% av rösterna. Kanske tyder det på att folk anser att det är socialismen som samhällssystem/ideologi som har spelat ut sin roll.