Libanonuppropet

De nio socialdemokratiska riksdagskandidaternas initiativ till Libanonupprop – med kravet att Israels ambassadör i Sverige tillfälligt förklaras icke önskvärd i landet – är bra och välkommet. När Israel till och med angriper FN – som ska ha en central plats i svensk utrikespolitik – är det då inte dags för en kraftfull diplomatisk markering? Regeringen säger att det vore dumt att utvisa ambassadören, för att man vill upprätthålla en dialog. Men det är ju inte så att all dialog – om nu Israel skulle önska sig en sådan – sker genom fika på israeliska ambassaden eller UD.

Jag kan i och för sig inte låta bli att tycka att det är lite senkommet. Socialdemokraterna sitter ensamma i regeringsställning. Statsministern har dramatisk försämrat svensk utrikespolitik. Tystnaden inför USA:s och Israels globala terror har varit öronbedövande. Och nästan lika tyst har det varit inne i socialdemokratin kring den utrikespolitiska omsvängningen. Men visst. Om man inte bara nöjer sig med att ha markerat en gång och blivit avfärdad, utan fortsätter att trycka på och diskutera, så är det extra positivt. Det behövs verkligen socialdemokratiska röster i motståndet mot Israels USA-stödda terrorism.

Förresten. Om man inte vill skicka ut den israeliske ambassadören, kan man ju börja med att ta hem Sveriges militärattaché i Israel. Det är en jättelik skam att det finns en sådan på plats till att börja med och att Sverige har ett omfattande krigsmaterielsamarbete med Israel. (Läs palestinagruppernas rapport Det okända vapenbrödraskapet; sammanfattningen här).

Och under tiden attachén packar väskorna, kanske han kan ta en titt på de här nya vittnesmålen, om Israels användning av förbjudna vapen.