Nytt israeliskt tortyrcenter på gång?

Häromdagen skrev Angry Arab ett kort meddelande om hur israeliska plan fällt bomber över Khiam, ett tidigare . Ett fåfängt försök att radera bevis och minnen förknippade med platsen, menade han.

Khiam är ökänt. I närområdet väcker det samma vibbar som Guantánamo och Abu Ghraib. Efter den israeliska invasionen av Libanon 1982 och Israels efterföljande etablerande av lydmilisen SLA som militär vaktstyrka i södra Libanon, användes komplexet som koncentrationsläger; förvars- och tortyrcenter. Israel bedrev alltså, inne i Libanon, godtyckliga massgripanden av människor, åtföljt av massiv tortyr och förnedring. Detta var vida känt, kritiserat av människorättsorganisationer, och pågick i drygt ett och ett halvt decennium (1985-2000). Centrets tortyrverksamhet upphörde när Hizbollah tvingade ut Israel ur södra Libanon och befriade fångarna. Många satt i fängelset i över tio år utan rättegång – som till exempel Ali Kashmar, vars berättelse återgavs av BBC. Han hamnade i koncentrationslägret vid 14 års ålder och satt kvar tills han var 24. Han torterades svårt. Det finns inget som tyder på att han var skyldig till något annat än att vara arab.

Så läser jag idag hos Kurt Nimmo, att den israeliska militären är på väg att hastigt bygga ett ”temoprary detention center” för att kunna hantera de massgripanden som planeras i samband med den nu inledda markoperationen inne i södra Libanon. Armén har fått religiöst specialtillstånd av ”the Chief Military Rabbinate” att arbeta med bygget under gårdagens sabbat, vilket antyder stor brådska.

Det är självklart att detta väcker en omedelbar oro för att detta ska bli en uppdaterad kopia av Khiam. Nimmo i sitt långa inlägg om övergreppen i Khiam, och skriver:

In short, Israel plans to invade southern Lebanon again, kidnap Lebanese, and feed them into an illegal detention and torture system based on the notorious Khiam prison and torture camps where Palestinians are imprisoned for resisting the occupation. In Israel, with racist and sociopathic Zionists at the helm, it will be business as usual in regard to the Lebanese people, who are considered little more than untermenschen.

Onekligen ger byggplanerna en indikation om att Israels planer för Libanon sträcker sig längre än det man gör just nu, nämligen att grundligt förstöra viktiga samhällsfunktioner (el- och telenät, broar, skolor, TV-, radio- och mobilmaster, mm) och i processen ha ihjäl hundratals civila. Exakt vad som är tanken återstår att se (Lydstat? Ockupation av delar av landet? Framprovocerat inbördeskrig? --- allt möjligt har funnits i den israeliska arsenalen redan tidigare) och beror förstås också på motståndet. Men vi vet i alla fall hur Israel använt och använder sina repressionsfaciliteter. Deras funktion är vidare än att hålla fångar i förvar.

Såsom Khiam när det begav sig används de fångläger som Israel driver i till exempel Negevöknen både till förhör under tortyr och omänsklig behandling, och för att helt enkelt straffa och bryta ned den folkliga motståndsviljan. Detta har varit ett stående inslag i de flesta koloniala situationer. Genom att ta in ett stort antal människor och utsätta dem för förhör tänker man sig att någonstans råka på någon sorts information om vad som pågår – alltså delvis slumpmässigt. Men godtycket i gripandena och behandlingen, som många fångar vittnar om, är också en del av själva syftet. Det ska inte bara inpräntas i befolkningen att varje sorts motstånd är lönlöst – man ska även fås att känna sig värdelös, disponibel. Man vet inte vad som avgör om man får sitta länge eller kort; vad som avgör om man torteras eller ”bara” misshandlas.

Tidigare kolonialmakter misslyckades med att långsiktigt bryta ned den folkliga motståndsviljan och Israel har gång på gång erfarit detsamma. Men under tiden lider och dör människor. Och nu byggs alltså ett nytt fängelsekomplex för att fördjupa brotten i Libanon.