tisdag, juli 11, 2006

Sedelärande berättelse om arbetslöshet

Om någon vill ha ett skolboksexempel på hur borgerligheten erövrat dagordningsmakten över den mediala rapporteringen om politiska händelser så rekommenderar jag ett inslag i gårdagens Rapport; 20 minuter in (sändes också i A-ekonomi).

Först presenteras några siffror, som man kan tycka är av visst allmänintresse. Så här står det på TV-skärmen:
Arbetslösa
362.300 (- 13.200)

Öppet
236.700 (- 34.100)
Minussiffrorna indikerar alltså en minskning jämfört med samma period förra året. Det är med andra ord en förbättring av läget.

Men. Nu är det ju som så, att en sjunkande arbetslöshet – en utveckling som pågått hela 2006 – skulle kunna gynna sittande regering. Borgerligheten är ledsen och kinkig över detta, särskilt eftersom den politik som man presenterar som alternativ till nuvarande, är angrepp på sjuka och arbetslösa, rättslöshet på arbetsmarknaden och andra försämringar för vanligt folk, samtidigt som de redan rika ska få mycket mer pengar. Vad göra? I mer än två år har man istället ansträngt sig för att lätta från verkliga förhållanden och istället ägna sig åt att imageproduktion, framsuggerering av nedgångsstämning och diffust, osakligt misstänkliggörande av allmänt tillgänglig och öppet redovisad statistik. (Den egna politiken, den ska vi ju inte tala om).

Det är förstås inte så mycket att orda om. Mer anmärkningsvärt är däremot att se hur borgerlighetens utgångspunkter översätts till inslag efter inslag i nyhetsmedierna. Rapportinslaget om arbetslösheten är som sagt talande.

Det börjar redan med den första skylten.

Den officiella arbetslöshetsstatistiken i Sverige mäts av Statistiska centralbyrån, SCB, genom de så kallade arbetskraftsundersökningarna, AKU. Därutöver gör AMS vecko- och månadsstatistik, baserat på förmedlingssystemet vid Arbetsförmedlingen. Man kan säga att man skattar arbetslösheten genom två olika ingångar. Siffrorna kan därför variera, och man måste ha koll på vad som är vad, men det finns en anmärkningsvärt stor samstämmighet mellan arbetslöshetssiffrorna. Rapports siffror är hämtade hos AMS. Rapport har dock egenhändigt ändrat den benämning som dyker upp i rutan. Det som i Rapports skylt betecknas ”arbetslösa” är alltså – vilket visserligen sägs, men inte står – arbetslösa, plus personer verksamma i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det som enligt gängse definitioner är arbetslösa, betecknas här ”öppet”.

Man kan förstås diskutera vilken siffra som ger den bästa bilden av arbetsmarknaden. Det korrekta är att säga att olika mått tillsammans ger en djupare bild. Men nog är det lite märkligt att hämta siffror från en källa, men byta denna källas beteckningar.

Nåväl. Ännu viktigare i sammanhanget är att båda måtten sjunker. 45.000 människor lämnade för övrigt i juni arbetslöshet eller åtgärdsprogram, för jobb. Men eftersom det i rutan inte står något om ”åtgärder” är det svårt för den som inte är van vid statistiken, att inse att något är fishy med det inslag som sedan följer.

För det är ju så, att statistik som visar ökande arbetslöshet konsekvent har följts av inslag om regeringens misslyckande. Men motsatsen kan inte gälla. Siffror om sjunkande arbetslöshet måste nu på något sätt bortförklaras, eller, som i inslaget, faktiskt vändas till ett angrepp mot regeringen i total samstämmighet med det borgerliga valmanuskriptet.

I inslaget ifrågasätts nu om det inte är så att de sjunkande arbetslöshetssiffrorna ”bara” beror på att det är val. Genomgående är att mycket är effektivt outsagt, så man behöver inte riktigt stå för det, men det förmedlade budskapet blir ändå glasklart: det är något fuffens här.

Hela inslaget hängs upp på att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har ökat under senare tid. Detta är förvisso sant, och helt i enlighet med de intentioner som riksdag och regering haft. Men det som antyds i programmet, och som de flesta nog tar med sig som intryck, nämligen att arbetslösheten på något sätt ”egentligen” ökar – det är helt enkelt inte sant. Både arbetslösheten (den öppna) och arbetslöshet + åtgärder minskar. Sysselsättningen ökar.

I programmet skymtar ett mycket märkligt diagram förbi. Det är en kurva med valen inlagda och tre rödmarkeringar, ett för varje val. ”Inför två av tre val har antalet människor i program ökat”, säger speakerrösten. Sant, men en märklig utsaga. Påståendet gäller för det första, två av de tre senaste valen. Vidare: man kan, på basis av just detta, lika gärna säga att tesen om att antalet människor i program beror på allmänna val, har mycket svagt stöd.

Och så de röda markeringarna, som alltså inte har att göra med ”två av tre val” utan alla pekar åt samma håll, och som är det som ger störst intryck för tittaren. Vad de röda markeringarna visar, är att antalet människor i arbetsmarknadspolitiska program har minskat efter de tre senaste valen. Det som dessutom framgår av diagrammet – om man tittar på det; pausa gärna 21:28 – är att antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder dramatiskt ökade under de borgerliga regeringsåren i början av 90-talet, för att därefter, under socialdemokratiska regeringsår, ha minskat mycket kraftigt trendmässigt. De senaste åren har det tagits vissa kraftigare tag för att rycka i arbetsmarknaden och det har bland annat inneburit en viss ökning av antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, jämfört med bottenåret 2003. Detta sägs förstås inte. De flesta människor som ser ett hastig skymt av inslaget får alltså inte alls med sig det intrycket.

Så framletas den alltid alerte chefen på Konjunkturinstitutet – pålitligt konsekvent nationalekonom som alltid tycker att skatter är dåliga och ”marknadslösningar” bra – för att säga saker som antyder att man inte ska öka antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Egentligen är han förvånansvärt försiktig i sin kritik om man lyssnar noga, men i dramaturgin blir han ändå experten som sedan kontrasteras mot regeringen och AMS. Ingen kan undgå att förstå vinken: någonting är märkligt här, de slår ifrån sig.

Som om detta inte var tydligt nog avslutas inslaget med att Anders E Borg (m) oemotsagd får komma fram och vara bekymrad.

Voilá. Kraftigt sjunkande arbetslöshets blir till ett entydigt angrepp på sittande regering.

----------

Vi kan för framtida bruk fastställa denna schablonmässiga dramaturgiska check-lista:
1.Så här säger X”. En uppgift presenteras, från regeringen eller någon myndighet.
2.Men en granskning som Rapport/Aktuellt/Henrik Brors har gjort visar att…”. Någon annan statistik presenteras, händelsevis med samma utgångspunkt som i en nyligen eller i Bankeryd presenterad ”rapport” från ”Alliansen” eller Timbro.
3.Våra uppgifter bekräftas av Y”. En expert, vanligen en man i övre medelåldern som är nationalekonom eller Bo Rothstein, är bekymrad.
4.Men detta förnekas av Z”. En socialdemokratisk minister och/eller någon ansvarig byråkrat – ofta lätt svettig – får säga något som vi alldeles uppenbart inte ska tro på.
5.Oppositionen är dock kritisk”. Anders E Borg eller Jan Björklund kommer med facit.

[I två fall av tre – dock inte det ovan diskuterade]:
6. Mats Knutson, KG Bergström eller motsvarande person diskuterar Göran Perssons personliga ansvar för att det har blivit så här, samt hans nuvarande sinnesstämning.
----------

Det finns mycket som är intressant och viktigt som kan diskuteras med arbetslösheten. Nu blir det förryckt. Är det till exempel alltid ett problem om det nu skulle vara så att fler kommer i åtgärder nära val? Tja, om åtgärderna enbart är dåliga och nedbrytande, men så är ju inte fallet generellt. De har varierande träffsäkerhet, och man kan diskutera människors villkor när de är i åtgärdsprogram. De borgerliga vill de dock som bekant ha ett större mått av tvång. Och man kan förstås fråga sig om det beprövade borgerliga alternativet med samtidigt växande åtgärdsgrupper, exploderande öppen arbetslöshet och försämrade villkor för de arbetslösa är ett gott recept.

Sysselsättningen i Sverige hör visserligen till de högsta i världen. Island och Danmark har något högre sysselsättning (i Danmark är för övrigt många i just åtgärder), men annars ligger Sverige långt före andra länder, däribland exempelvis USA och Storbritannien. Dock är svensk arbetslöshet ändå skamlöst hög, i ett välfärdssamhälle som visat att det går att trycka ned arbetslösheten mycket mer dramatiskt än vad som nu sker, och som har mycket goda förutsättningar för att lyckas med det. Det behövs en grundläggande förändring av politiken, där full sysselsättning är högsta prioritet. Då krävs det att man utmanar den nyliberala ideologi som fortfarande kastar sin skugga över finansdepartementet – en skugga där borgare och kanslihussossar tyvärr trivs alltför väl tillsammans. Men det är i alla fall fullt klart att det inte är Anders E Borg som vi ska förlita oss för att få fler i arbete. Tvärtom.

22 kommentarer:

Aron Modig sa...

En av dina förmodade bästa kompisar knep plats 100 på min ranking över världshistoriens 100 största personligheter. Kanske dyker fler av dem upp framöver...

Martin sa...

Oj oj Ali. Det där långa raljerandet kunde du nog ha kortat ner till två stycken. Nåväl, bortsett från att det är så synd om den sittande makten, så kvarstår Rapports poäng.

Antalet individer i "åtgärder" tenderar att öka inför ett valår, på samma sätt som offentliga utgifter tenderar att vända uppåt. Så har det varit åtminstone sedan 1991.

Antalet individer i åtgärder är 20907st fler jämfört med samma vecka år 2006. Som AMS skriver har den öppna arbetslösheten minskat med 34114, men lejonparten av minskningen kommer av att människor slussats in i de bevisat ineffektiva arbetsmarknadsprogrammen.

Några tusen individer till på datortek så vips är arbetslösheten nere på 4%, men är det den intressanta/riktiga arbetslösheten som minskat? Tveksamt.

Anonym sa...

Vad, mer exakt, krävs för att få "full sysselsättning", Ali?
Kan du det här, eller svamlar du bara?
Du kanske föreslår slavarbete?

Marco Svensson sa...

Eftersom 20000 fler är i åtgärd i år så är den verkliga sänkningen ca 10 000 på 1 år.

Socialdemokraterna har INTE full sysselsättning som mål. De 20000 budgeterade plusjobben som enda åtgärd 2007 vittnar om detta.

Redhead sa...

Nu har vi en väldigt låg andel personer i arbete har jag fått för mig, men vi kompenserar det med att fixa åtgärder, förtidspensioner osv.

Hursomhelst, du har nog en skaplig poäng. Jag såg inte inslaget (bojkottar SVT lite smått sådär), men att nyhetsrapporteringen i public service suger är väl allmänt känt. Är inte inslaget vinklat (åt något håll) så kan man ge sig fan på att de åtminstone lyckats blanda ihop siffror, kommit med felaktiga påståenden eller rapporterar om något som absolut ingen har något intresse av.

Eklindh sa...

Åtgärder är säkert bra på sitt sätt. Men tro det eller ej. Ett riktigt jobb vore väldigt mycket bättre.

Konstigt att inte S, V och MP inte inser att dom bara skjuter problemet på framtiden med sina plusjobb och åtgärder. Datortek är väl inte någon sysselsättning för en normal människa. Ett riktigt jobb eller ett erkännande att man verkligen är arbetslös vore ju inte helt fel.
Men som du säger Ali det är ju valår det är ju dumt att erkänna sina misstag då.

Anonym sa...

"Nu har vi en väldigt låg andel personer i arbete har jag fått för mig, men vi kompenserar det med att fixa åtgärder, förtidspensioner osv."

Välfärd mäts inte genom att räkna hur många långtidssjukskrivna som trots oförmåga tvingas till arbete, utan tvärt om på hur många förtidspensionärer som vi har råd att erbjuda ett värdigt liv.

Anonym sa...

ali kallar stael von holstein "imbecill" och dumförklarar journalister som inte läser 1000 sidor långa rapporter innan de publicerar en notis. och jag tänker bara att det inte alltid är solklart vem som elitist och vem som är folklig...

Anonym sa...

Anonymous, begreppet välfärd har egentligen inte med mängden omfördelning att göra. Vad är ett värdigt liv? Att ha lika fin lägenhet och bil som de som jobbar?

Om alla är lika fattiga, jobbandes eller ej, lever alla ett värdigt liv då?

Anonym sa...

och en annan sak... det finns rätt många inom vänstern som måste vara rätt imbecilla de också i så fall... tidningen ETC och arbetaren är bara några av alla dem som vågat säga sanningen om åtgärds- och arbetslöshetssverige... men det är ju så... vänsterpartiet vill bara behålla makten... inte föra en vänsterpolitik med stoltheten i behåll... be true to yourselves... det är nog många som lägger sin röst på (v) med sänkt huvud och en klump i magen... och alis piska i nacken förstås

Anonym sa...

"Välfärd mäts inte genom att räkna hur många långtidssjukskrivna som trots oförmåga tvingas till arbete, utan tvärt om på hur många förtidspensionärer som vi har råd att erbjuda ett värdigt liv."

Yeah, right!
Alla utbrända 20-nånting måste ju få ett värdigt liv...

Anonym sa...

Men mallen för nyhetsinslag är definitivt Great! Applåd!

/Max Elger

Attila sa...

Eurostat, EU-statistiska organ ger adekvata siffror på arbetslösheten, där ligger Sverige på ca 8,6% - snittet i EU ligger på ca 8%. Många jämförbara länder ligger på 4-5%. Den sittande regeringen har allstå inte lyckats skapa gott klimat för arbetsmarknaden.

pontus sa...

Statistiken missar dessutom de personer som vill arbeta, men som studerar vid högskola pga att de inte kan hitta ngt jobb. Dessa är alltid inkluderade i internationell statistik, men inte i svensk (av någon anledning...gissa vilken?).

Dessutom så vet jag inte om den är säsongsjusterad: arbetslösheten faller alltid i juli jämfört med andra månader under åren pga tillfällig ökning av temporära jobb (sommarjobb).

Nu, Ali, du lurar säkert dina airheads till ryggdunkare med dina brandtal, men inte ngn som är aningen skeptisk till det flöde av fantasier och drömmar som kommer ur din mun. Kan du inte nu också reda ut huruvida statistiken: 1, inkluderar studenterna och 2, var säsongsjusterad?

Tobias Smedberg sa...

Dagens inlägg på DN-debatt är ytterligare en intressant diskussion om arbetslösheten. Två tunga aktörer nu menar det är en myt att socialt trygg är lika med arbetsskygg samtidigt som de åter konstaterar att sysselsättningen är högst i de nordiska länderna med den nordiska välfärdsmodellen. Jag antar att borgarna får klura ordentligt på hur de ska kunna tolka slutsatserna så att de kan anses stödja den borgerliga politiken som vill skapa en mer anglosaxisk välfärdsmodell (samma modell som leder till lägre sysselsättning och lägst arbetsmoral).

Ali Esbati sa...

:) Kom igen nu, pontus.

- Arbetslösheten brukar *öka* i början av sommaren, eftersom många unga söker sommarjobb. Det ser du också i siffrorna om du klickar på länken t AMS. Men, just för att ta hänsyn till sådana säspngsvariationer presenterar man normalt - liksom i detta fall - siffrorna jämfört med *samma* vecka föregående år.

- AMS skattar alltså - vilket jag också skriver - arbetslösheten genom verksamheten på förmedlingarna. SCB skattar den officiella statistiken genom surveys. Då säsongsjusterar man i efterhand. Bägge siffrorna anges. Det kan du också se, om du kollar den länk till AKU som jag har med. Titta efter orden "säsongsrensade värden".

- När det gäller studenter som söker arbete är det inget märkligt med det. Detta anges klart och tydligt, faktiskt till och med kursiverat, i AKU-definitionerna:

"Arbetslösa omfattar följande grupper:
-personer som var utan arbete under referensveckan men som sökt arbete under de senaste fyra veckorna (referensveckan och tre veckor bakåt) och kunde arbeta referensveckan eller börja inom 14 dagar från referensveckans slut. Arbetslösa omfattar även personer som har fått ett arbete som börjar inom tre månader, förutsatt att de skulle ha kunnat arbeta referensveckan eller börja inom 14 dagar från referensveckans slut.

I det svenska arbetslöshetsbegreppet ingår inte heltidsstuderande som sökt arbete, dessa hänförs istället till gruppen ”ej i arbetskraften”.

Relativa arbetslöshetstalet: Andelen (%) arbetslösa av antalet personer i arbetskraften. För internationellt jämförbara data se t.ex Eurostat eller OECD".


Jag tycker att det är helt rimligt att studenter som söker jobb inte ingår i arbetslöshetsstatistiken (men naturligtvis - som nu - öppet särredovisas). Villkoren för studenter och relationen jobb-studier är väldigt olika mellan olika länder. Det är till exempel en stor faktisk skillnad mellan att söka jobb för att man i princip måste för sitt uppehälle, för att dryga ut kassan, och för att hålla alternativen ständigt öppna. Jag tycker att det finns en viktig poäng med att heltidsstudenter ska betraktas som just heltidssysselsatta. Sedan är det förstås ingen hemlighet att en del studerar på högskolan i brist på arbete. En sån var jag till exempel själv i början av förra året. Men då är det, tycker jag, inte rimligt att man blir betraktad som *arbetslös* ändå. Både för individen och för samhället är det en stor kvalitativ skillnad mellan en person som vill ha jobb men förkovrar sig på universitetet och en person som vill ha jobb men tvingas uppbära a-kassa eller socialbidrag.

Men återigen: inget av detta "döljs". Allra minst av några socialdemokratiska valstrateger.

Ska man kritisera, bör man göra det på sakliga grunder.

Magnus Persson sa...

Om man är arbetslös eller läser en kurs på högskolan som egentligen inte vill läsa har väl mindre betydelse. Oavsett vad man kallas i statistiken så är man ju ändå alldeles säkert *arbetssökande* och hade hellre velat ha ett jobb.

Just nu har vi ju den lite ovanliga situationen att sysselsättningen ökar betydligt mer än arbetslösheten minskar. De som får anställning är helt enkelt i första hand de som har förkovrat sig lite extra på högskolan...

Sen ska läggas till att det knappast är förvånande att arbetslösheten minskar. Vi är mitt uppe i en global högkonjunktur. Skulle inte sysselsättningen öka nu skulle sossarna vara ännu inkompetentare än vad vi borgare säger. Hur som helst ligger sysselsättningsnivån idag lägre än vad den borde kunna göra - och framför allt är ungdomsarbetslösheten så hög att det är skrämmande (har inte koll på vad den är om man räknar som du vill, men om man räknar enligt "vårt" sätt så är den 27,5%...).

Rickard Ström sa...

Den av AMS manipulerade arbetslöshetsstatistiken är ju faktiskt i princip ointressant. Den är nämligen digital då man mäter hur många som har anställning, inte hur många som faktiskt arbetar eller hur mycket. Till på köpet har de en definition på arbetslöshet som är ett svenskt hemkok. Det senare för att dölja den verkliga arbetslösheten.

Mer intressant är SCB:s statistik över antalet arbetade timmar, speciellt om man jämför den statistiken med SCB:s befolkningsstatistik. 1976 arbetade svenskarna 125,7 miljoner timmar per vecka. Nu, 30 år senare, så arbetar vi 130,5 miljoner timmar per vecka. Denna ytterst moderata ökning skall ses i ljuset av att befolkningen under samma period ökat med nästan en miljon.

Vidare så kan dessa 130,5 miljoner timmar per vecka översättas till heltidsanställningar. Om man gör det så blir bilden ännu mer deprimerande.

pontus sa...

Ali, först och främst: Tack för svar. Dock så tyckte jag inte att min begäran av din redovisning var osaklig.

Vidare, jag är osäker på om tragedin är större för en individ att tvingas plugga mer än vad denne vill, än för en som tvingas gå på a-kassa: Alla vill inte plugga och pluggande genererar lån (till skillnad från a-kassa).

Däremot är det så att en statistik som exkluderar dessa "studenter" säger väldigt lite om ett lands kapacitet att generera jobb. Därför bör dessa inte finnas med.

Vidare, statistisken är bättre i år jämfört med 2005, men sämre jämfört med 2004.

Slutligen, hur i helsike har alliansen kunnat skapa greppet om Rapport: Svt är ju totalt styrd av föredetta s-politiker!

Anonym sa...

Ali,

När källan är AMS så bör man justera beteckningarna så att de är rättvisande. Varför skall man använda sossarnas nyspråk, som ju är speciellt designat för att skyla över sossarnas många misslyckanden?

Du måste ha ett stort behov av att se stora fiender, för övrigt. Varför annars se nästan-sossar som de "borgerliga" som djävulens anhang? Har du inga referenser utanför ankdammen?

Anonym sa...

tobias,

Hög sysselsättningsgrad är ett mått på att man inte klarar hushållsbudgeten på en lön. (Höga skatter) Arbetslöshetsmått måste ta i beaktande hur många som VILL jobba men inte kan.

Anonym sa...

Grymt bra inlägg. Jag menar det. Det är jättebra, Ali. Fortsätt så!