Strateger i Fokus

Efter att ha kittlats av Jonas Morians inlägg gick jag iväg och köpte sommarnumret av Fokus, med artikeln om partiernas strateger, som de kallas. Väldigt bra journalistik, faktiskt. Saklig och innehållsrik. Mest upplyftande att läsa är det svar som socialdemokraternas Carina Persson ger på frågan ”Kan du säga något som ett annat parti gjort bra i valarbetet”?

Det är inte ett annat parti, men jag kan vara imponerad av nej-sidan i EMU-kampanjen. De var bra på folkrörelsearbete, vilket vi på ja-sidan inte var.

Det är ett viktigt erkännande, som förhoppningsvis kan ge en viktig insikt. Det här valet har vi mediesituation som liknar den som mötte nej-sidan i EMU-folkomröstningen. Borgarna sitter nu, som ja-sidan då, inte bara på pengarna utan också på problemformuleringsinitiativet. Precis som ja-sidan släppte ungefär en rapport om dagen i slutskedet – som vi visste att de skulle – kommer borgerligheten att presentera ungefär ett utspel om dagen, flankerade av en skandal om dagen. Då måste man jobba annorlunda. För vänsterpartiet finns bara det alternativet. För sossarna gäller det att ställa om i tanken, inse att man nu slår underifrån och att det måste få konsekvenser för retorik och taktik. Valet avgörs av om framför allt stora LO-grupper upplever att det gör skillnad vem man röstar på, och får del av saklig argumentation i direkta samtal.

Moderaterna måste till varje pris undvika detta. För dem gäller det att skapa en diffus känsla av att man borde byta. De vet det, förstås. Per Schlingmann, informationschef svarar på frågan ”hur fångar man som moderat LO-väljare”:

Vår utmaning är att vinna det emotionella slaget. Att få väljarna att lita på oss i sociala frågor.

Schlingmann ger för övrigt också artikelns mest oroväckande svar. Frågan är ”vilken blir det här valets språktestfråga?”

Kanske ingen alls. Men jag hoppas på någon brottsfråga.

Fem av strategerna får frågan vem som är svensk politisk bästa strateg. Carina Persson svarar att Gunnar Sträng var det. Schlingmann, Jenny Lindahl Persson (v) och Jakob Forssmed (kd) säger alla Göran Persson. Johan Jacobsson, folkpartiets språktestman säger så här:

Min blygsamhet förbjuder mig att svara på den frågan.

Och så bläddrar man några sidor och kommer fram till en annan intressant artikel om vad som händer med Danmark. Den svenske sociologen och Danmarkskännaren Erik Berggren intervjuas.

[…] Men han ser ett trendbrott i valresultatet 2001. Då bildar liberala Venstre regering tillsammans med Konservative efter ett smutsigt val fyllt av hätska utspel från Venstre om bidragsfusk och gängvåldtäkter. Regeringen blir beroende av ett Danskt Folkeparti. Statsminister Anders Fogh Rasmussen gör inte bara upp med ”snällismen” mot invandrarna. Han gör rent hus med landets alla ”smakdomare”, och skaffar ett hundratal statliga expertorgan och nämnder.
- Danmark fick en extremt populistisk regering med inslag av fascism i retoriken, säger Berggren.

Dokument inifrån visade för ett tag sedan hur Johan Jacobsson varit central i det svenska folkpartiets ”uppgörelse med snällismen”. Och hur man nu fortsätter att snegla mot sitt danska systerparti Venstre.