Ok, vi såg. Nu då?

Som Condoleezza Rice sa om fördelarna med en FN-resolution om eld upphör i Libanon:

"We'll see who is for peace and who isn't."

Svaret har för de allra flesta i Mellanöstern varit entydigt klart åtminstone sedan 1967 och blir det snabbt för allt fler runt om världen.

Men för all del, nu borde vi väl kanske officiellt kunna anse den frågan besvarad, när Israel som svar på en ur landets militära nederlag sprungen, från FN-stadgarnas synvinkel djupt tveksam, för Israel skräddarsydd resolution om eld upphör, genomför bomb- och kommandoräder i östra Libanon, därtill kryddade med kidnappningen av palestiniernas vice premiärminister.

Som en trött bifråga kanske man får lov att undra hur länge svenska medier ska fortsätta att direktrapportera den israeliska arméns bullshit som ”förklaring” till brott mot internationell lag och mänskliga rättigheter. Ah, en till fråga; kommer Carin Jämtin som ska åka till södra Libanon, och den svenska regeringen som arrangerar en ”givarkonferens” där andra länder uppmanas betala Israels krigsbrott, att säga något om de klusterbomber som nu gjort södra Libanon till ett mini-Afghanistan och som kommer att förgöra libanesers liv och lemmar i åratal framöver? Eller så kanske den frågan hänger samman med svaret på huruvida de människor som fördrivits från södra Libanon alla är terrorister också efter att de kommit tillbaka, till sina av Mellanösterns enda demokrati terrorbombade hem.