måndag, oktober 16, 2006

Bara i Göteborg

Förlåt, men jag kunde faktiskt inte låta bli.


(Och för att liksom göra bot, så länkar jag också hit, med påpekandet att jag visserligen inte direkt sörjer Chilòs avgång, men ändå tycker att Isobel har många tänkvärda poänger).

7 kommentarer:

Enar sa...

Jag tycker att man är i sin fulla rätt att vägra följa regler som man tycker strider mot högre principer. Men principen för civil olydnad (som är en term folk slänger sig med lite för lättvindigt) är ju då att man gör det helt öppet och tar sitt straff. Rakryggat yppa sin uppfattning, inte hyckla och låtsas att man glömt nåt.

Jag tycker dessutom inte att det är konstigt att nyliberaler är nyliberaler. Däremot tycker jag att man om man har en eller annan uppfattning och åsikt faktiskt bör torgföra just den och inte den rakt motsätta. Det bygger ju vår representativa demokrati på; att man ärligen redovisar sin agenda innan valet.

Men det visar väl lite på hur mycket snacket om "nya" moderaterna var värt (bäst-före-datum 17 sept?). Någonting säger mig att de är lika förtjusta i fackföreningar som i public service.

Isobel sa...

Men det där är ju ingen allmän princip för sammanhang när det kan vara rätt att bryta mot lagen. Om man anser att staten förtrycker en (och jag kan ju tillägga att jag personligen inte ser tv-licensen som ett särskilt hårt förtryck) kan det ju tvärtom vara avgörande att man håller sitt motstånd hemligt.

Ska den som är homosexuell i ett land där det är förbjudet "rakryggat stå upp" för sin läggning och ta sitt straff? Ska den som utför säkra aborter i ett land där det är förbjudet hellre göra det i hemlighet, och därmed kunna hjälpa fler, eller ska man göra det öppet som en politisk protest och bli inburad och därmed inte kunna hjälpa längre? Ska man gömma flyktingar öppet eller hemligt? Måste den politiska protesten i att man inte anser att staten har rätt att bestämma över ens kropp leda till att man använder droger mitt framför farbror polisen som en demonstation, eller kan den helt enkelt yttra sig i att man inte godtar lagen rent praktiskt i sin vardag? Måste man gå på svartklubb specifikt som en politisk protest eller gör man det bara för att man inte accepterar att staten bestämmer om orimliga öppettidsregler?

Det du talar om är ju civil olydnad som opinionsbildning. Men det kan precis lika gärna handla om att man bara inte accepterar lagarna eller om att lagarna är så förtryckande att det inte går att genomföra öppna protester.

Alice sa...

"Detta är brott som inte har något direkt offer. Ingen person drabbas av att jag köper vodka från Tyskland via bekanta. Ingen enskild person lider av att jag har jobbat utan att ta betalt med faktura och kvitto. Men det är kriminellt. Och om jag haffades skulle det förmodligen leda till i alla fall böter."

Jag har problem med det här stycket. Det saknar lite förankring i att varje aktion har en reaktion som det heter. Jag kan själv skriva under på flera av dina "olagligheter" men jag kan inte försvara mig med att det inte drabbar någon. Om jag erbjuder mig att jobba svart, om arbetsgivare vet att den möjligheten finns, så drabbar ju det de som faktiskt står upp för att de vill ha ett avtal med säkerhet och pension. Som det är idag är ju vissa arbeten i princip omöjliga att få vitt vilket delvis beror på att arbetsgivaren vet att de kan få svart arbetskraft - för att folk är desperata. Det finns ju en anledning bakom varför vi ska ha riktiga avtal, och varför vi inte får ta in mer sprit än en viss mängd också för den delen. Allting är en kedja, du kan inte isolera din roll i det och hävda att den är harmlös.

Anonym sa...

Sen är det faktiskt så att när man smiter från skatt, måste resten av befolkningen ta notan. När man jobbar svart drabbar det alltså alla skattebetalande individer.

Emil Lindahl Persson sa...

Men, nu fick ju knappast vare sig Stegö eller Borelius gå för att de bröt mot lagen (även om man lätt kan tro det när man lyssnar på en del upprörda socialdemokrater just nu, men det är nog bara överslag...) utan för att de lagar de bröt mot, och sättet de gjorde det på avslöjade en moraluppfattning som de allra flesta vanliga människor upplever som överklassig, dålig och dryg.

Att följa lagen innehåller väldigt små moraliska värden I SIG. Och det tror jag de flesta tycker också.

Staffan W sa...

Hade det inte varit just kulturminister med ansvar för public service som Stegö hade velat bli, så hade hon nog kunnat rida ut massmedias hårdgranskning. Vem vet, hon hade kanske kunnat göra det ändå, om hon varit lite mer listig. Borelius föll nog på en kombination av sin egen dåliga ursäkt och avancerad skatteplanering, snarare än anlitandet av svart hemhjälp.

Jag tycker inte heller att våra toppolitiker måste ha levt som ubermenschen innan de tillträder. Men det förvånar mig att de moderater som nu granskas inte verkar ha tänkt över sin situation innan. Var det överhuvudtaget rimligt att sätta en nyliberal licensskolkare som kulturminister? Borde hon inte kunnat räkna ut att media skulle haka på, och ha en bra förklaring redo redan första dan?

Anonym sa...

En bra grej med allt det här är att vi nu vet att det är en minister som har ansvar för public service. Man kan ju knappast ha ansvar om man inte kan påverka, så nu kanske vi slipper det här fåniga snacket om "fri television"... Kan inte politerna stå för vad de har skapat, sanningen är ju inte helt vansinnig i det här fallet.

Men det är ju inte statstelevision, det är ju en stiftelse som äger svt, och så finns det nån som typ sitter i styrelsen för stiftelsen, blablabla, och pengarna, pengarna, de är helt opolitiska.

"Public service" kanske kan bli nästa begrepp som åker, tillsammans med "allmännyttan", som är så allmän att man bara kan dra nytta av den om man står 20 år i kö eller betalar svart för ett kontrakt. Och ja, "utanförskapet" börjar bli lite jobbigt att höra om. Är det a-kassenivåer eller Camus de diskuterar?