söndag, oktober 01, 2006

Danmark visar vägen

Rapport hade i fredags ett spännande litet inslag om protester mot nedskärningar i skola och barnomsorg i Danmark. Kolla på inslaget! 18:50 in. Det säger mycket om framtidsutsikterna också i Sverige. Jag har varit inne på detta många gånger, och lär återkomma, då det handlar om avgörande vägval som kommer att göra sig påminda gång på gång i framtiden.

Danmark är ett välfärdsland av nordiskt snitt, som just därför, i likhet med Sverige, har lyckas behålla en hög levnadsstandard för de flesta, en god ekonomisk tillväxt och relativt låg arbetslöshet. Men Danmark har också begåvats med en högerregering som, förutom repression och rasism, också ägnat sig åt att initiera ett systemskifte för välfärden. Skattestopp är huvudgreppet. Det gör att välfärden eroderar med automatik, trots att inkomsterna ökar. I Rapport-inslaget är det en man som förvånat säger att ”Danmark har aldrig varit rikare än nu och ändå talar man om besparingar”. Det är precis denna absurda utveckling som sakteligen pågått i Sverige sedan 90-talets början och som kommer att kunna bli akut när högerregeringen får tillfälle att gå lös på välfärdssystemen.

Precis som nu sker i Danmark, kommer då även de hyfsat välmående mellanskikten att drabbas hårt. I Danmark har regeringen försiktigt börjat urholka den centrala inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna. A-kassan, som ger 90% av tidigare inkomst, har försetts med ett betydligt lägre tak än i Sverige, vilket gör att en mycket lägre andel av befolkningen blir fullt försäkrad. De borgerliga partiernas motvilja i Sverige mot en takhöjning har samma ideologiska förtecken. I Danmark har man kommit längre än i Sverige i diskussionerna om att med ”åldringsboomen” som förevändning angripa de sociala skyddsnäten. Men den diskussionen har också pågått hos de svenska samhällseliterna i flera år.

Om just den här författigandeprocessen skrev vi i ett omfattande diskussionsunderlag som togs fram för vänsterpartiets ekonomiska policy (det av partistyrelsen antagna policydokumentet finns här):
Det som idag händer är att ett djupt bakåtsträvande och – om man inte tillhör ett mycket smalt elitskikt, irrationellt – synsätt på samhällsekonomins utveckling dominerar den ekonomisk-politiska debatten.

I moderna samhällen finns en inneboende tendens till att tjänster generellt sett blir allt dyrare relativt industriprodukter. Det beror på produktionens karaktär. Det är möjligt att med samma insats av råvaror och arbetstid producera dubbelt så många bilar eller platsleksaker, när nya produktionsmetoder och maskiner införs. Men det är knappast möjligt – eller önskvärt – att läraren klarar av lektionen på halva tiden genom att tala dubbelt så fort. Samma sak om man ska mata en gammal människa på ålderdomshemmet. Därmed skapas ett tryck på att en växande del av samhällets resurser – alltså de samlade resurserna i ekonomin – ska gå till produktion av så kallade humantjänster. Det är också just sådana tjänster som efterfrågas i välfärdssamhällen. När inkomsterna växer vill man lägga en större andel av sina pengar på till exempel hälsovård, utbildning och fritid.

När sjukvård och skola finansieras offentligt innebär detta något avgörande: Om den offentliga verksamheten ska bevaras på ungefär samma nivå, måste dess andel av den totala kakan öka. […] När det är så innebär det, att om den offentliga sektorns andel är oförändrad kommer det att innebära nedskärningar. Och/eller så pressas vissa verksamheter, som vi betraktar som viktiga och rimliga i ett modernt samhälle kommer att helt upphöra. Det är en civilisatorisk tillbakarullning som vi har ett ansvar att ta kamp mot.

Början av den här utvecklingen har vi redan sett [i Sverige]. Den offentliga sektorns andel av BNP har inte bara stått still, utan till och med trendmässigt minskat något sedan början av 1980-talet. Effekterna har varit konkreta och kända: större barngrupper i förskolan, kuratorer och fritidspersonal som försvunnit från skolan, en ansträngd arbetssituation inom sjukvården och äldreomsorgen. Vi har sett hur kultursatsningar, bibliotek, föreningsstöd, samlingslokaler och mycket annat som är viktigt för ett utvecklat och utvecklande samhälle, har försvunnit.

Allt detta har hänt samtidigt som ”vi” blivit rikare. Resultaten av tillväxten har inte använts till offentliga tjänster, utan till ”privat konsumtion”. I praktiken innebär det att den välfärd som alla ska ha rätt till snörpts åt, och resurserna överförts till de rikaste i samhället.
Många sociala strider kommer att stå om detta.

17 kommentarer:

Johannes sa...

Jag tycker det är ganska sött att Ali:s lilla röda banér med "Rättvisa kommer från vänster" faktiskt sitter i bloggens högermarginal.

Förutom att själva budskapet som sådant ligger på bondfångar-nivå ;)

Anonym sa...

I vänsterpartiets policydokument som Ali länkar till, står det:

"Ett exempel är att keynesiansk stimulanspolitik riktad till den privata sektorn har blivit något mindre verkningsfull än tidigare, eftersom läckagen i form av import har ökat."

De där "läckagen" måste vara alla dumma svenskar som går och köper varor som producerats i fattiga länder i Tredje Världen, istället för att köpa Blåvitt från Sverige?

Vänsternationalismen går aldrig ur...

Anonym sa...

Förresten, i vilka länder har vänsterpartiets och Alis datorer tillverkats?

Anonym sa...

Johannes,

Rättvisa har aldrig kommit från vänster oavsett i vilket hörn vänstern har satt upp sina pamfletter ;-)

Micke sa...

Förutom att själva budskapet som sådant ligger på bondfångar-nivå ;)
-------------------------

Om det är bonfångarnivå vad är det då är när Dagens nyheter idag på ledarplats hävdar att arbetslösheten är 45 procent?

Neoliberal Agenda sa...

När sjukvård och skola finansieras offentligt innebär detta något avgörande: Om den offentliga verksamheten ska bevaras på ungefär samma nivå, måste dess andel av den totala kakan öka. […] När det är så innebär det, att om den offentliga sektorns andel är oförändrad kommer det att innebära nedskärningar

Att produktivitetsutveckling i den offentliga sektorn inte kan mäta sig med den privata sektorn är inget som förvånar. Sen är det du framför ett vädligt bra argument för ökade privatiseringar. Grejen är ju att du inte kan höja skatterna i oändlighet. Skattekilarna kommer driva folk in i självhushållning och den svarta sektorn kommer att explodera.

Exempel, vid 50% skatt så måste den målare jag vill ha hjälp av vara 4 ggr så effektiv för att det löna sig jämfört med att stanna hemma från jobbet och göra arbetet själv. Vid 2/3 skatt så måste målare vara 9 ggr så effektiv och vid 80% nivå så måste målaren kunna prestera på 1 dag vad jag göra på en månad...

Den här typen av drakoniska skatter kan inte upprätthållas. Det är redan idag så att den grå sektorn i Sverige är dubbelt så stor som den i USA och där lägger man en större del av BNP på välfärdstjänster än i Sverige. Sätt i kronor/individ så är skillnaden ännu större.

Du kanske har rätt i din problemanalys, men de lösningar du föreslår kommer inte fungera.

Anonym sa...

"Många sociala strider kommer att stå om detta".

Whatever.

Anonym sa...

"Om det är bonfångarnivå vad är det då är när Dagens nyheter idag på ledarplats hävdar att arbetslösheten är 45 procent?"

Ja, det hade varit samma lurendreji som vänsterns pamflett. Men nu stod det ju inte så.

Så här stod det:

"45 procent av de offentliga utgifterna går till försörja männi­skor i arbetsför ålder."

Anonym sa...

Jadu Ali, ta vilka sociala strider du vill. Ni förlorade. Har du redan glömt det? Folkviljan gick emot dig denna gången. Deal with it. Live with it.

Anonym sa...

borgaralliansen har inlett de reaktionäras diktatur, en övergångsregering som ska förbereda (läs: indoktrinera) folket mentalt på det som komma skall: det sverigedemokratiska maktövertagandet.

123 sa...

Sista anonyma skribent:
Ja det verkar ju troligt

Micke sa...

Ja, det hade varit samma lurendreji som vänsterns pamflett. Men nu stod det ju inte så.
---------------------------------
Nej det står inte så.Det står klart och tydligt så här:


"I förhållande till hela befolkningen har vi en sysselsättningsgrad på 45 procent."



Att dom använder dessa siffror på detta sätt har ingen annan fuktion än politiskt populistiskt.

Man vill insinuera att vi har 45 procents arbetslöshet.


Hur fan orkar ni?

Anonym sa...

Borgaran sitter och hänger framför Ali:s blogg verkar inte ha nåt anatt att göra än att sitta och fundera ut vilken sida hans banner ska sitta på osv.
Skaffa er ett vanligt jobb, era jävla samhällesparasiter!
Gör någonting vettigt, bidra med något till den gemensamma välfärden istället för att sitta och hacka och gnälla på alla som försöker förändra samhället till det bättre.
Nu har ni borgare makten i 4 långa hemska år. Men enda ni verkar syssla med är att försöka avleda uppmärksamheten från ert ansvar genom att bete er som mupparna.

Daniel sa...

Micke:

Om nu DN vill insinuera något med statistiken så är det väl snarare att om andelen sysselsatta är 45% så är det 55% som inte är det. Antal sysselsatta är drygt 4,4 miljoner och folkmängden är drygt 9 miljoner, så siffrorna verkar stämma bra. Det står också ganska tydligt vad det är för siffror så bondfångeri tycker jag inte heller det handlar om.

Problemet med DN är väl att man stirrar sig blind på dessa siffror. Jag kan tycka att huvudfrågan är "finns det pengar?". När det konstaterats att så är fallet måste följdfrågan bli "kan vi/de som har pengar idka solidaritet så alla får del av välståndet?". Procentsatsen på skatteuttaget är sekundärt, likaså hur man räknar arbetslöshet. Produktionen som sådan är ju dock alltid primär.

Micke sa...

Antal sysselsatta är drygt 4,4 miljoner och folkmängden är drygt 9 miljoner, så siffrorna verkar stämma bra. Det står också ganska tydligt vad det är för siffror så bondfångeri tycker jag inte heller det handlar om.
---------------------------------

Det är inte bara bondfångeri utan rena lögner att kontinuerligt svaja om vad arbetslöshet innebär.

På moderaternas hemsida pendlade siffrorna mellan 15 och 27 procent i våras beroende på deras retoriska dagsform.


Ena dagen räknar man studerande,sjuka,värnpliktiga och pensionärer i statistiken för att nästa räkna på något annat sätt.

Det enda som varit konstant och fortfarande är det är skuldbeläggandet som man ägnat sig åt i akt och mening att få "dom som gör rätt för sig" på sin sida.

Inte en enda gång har jag sett nån från högern som öppet sagt att en stor del av den "undersysselsättning" vi har de facto är en konsekvens INTE BARA av ett Socialdemokratiskt regerings innehav utan också resultatet av en anpassning till en ekonomi och marknad som dom borgerliga SJÄLVA hårdast drivit.

Både marknaden och dess företrädare lovade klart och tydligt att OM man rensade upp och kickade ut folk i offentlig sektor så skulle dessa sugas upp automatiskt av marknaden.

Så skedde inte för marknaden passade samtidigt på att rationalisera till den grad att den inte behövde en käft vilket i sin tur la ytterligare press på dom som fick vara kvar.

Dom som inte klarade 100 procent fick gå.

Detta skapade ytterligare belastning på dom som var kvar vilket gav ännu större sjuktal.

Katten på råttan och råttan på repet,.....

Detta är sanningen om högerns arbetslöshet och den ska dom nu kurera med att sänka dom knäcktas ersättningar samt generellt trycka ner överigas löner.

Dock hade det varit klädsamt om högern en enda gång kunde stå upp och den del av det ideologiska ansvaret som tillfaller dem genom deras koppling till "marknadens krav" för den situation som råder.

Vi som har ett minne som sträcker sig längre bak än 1990 vet hur skuldfördelningen ser ut.

Daniel sa...

Micke said...

"Det är inte bara bondfångeri utan rena lögner att kontinuerligt svaja om vad arbetslöshet innebär."

Men, det står faktiskt inte i ledaren att arbetslösheten är 55%, det är du som läser in att man vill insinuera detta. Jag håller med dig i allt du skriver om högerns skrämselpropaganda om vem som är arbetslös, när sjuka, värnpliktiga och jorden runt-resenärer räknas in i statistiken.

Men lika sant är det att antalet människor utanför arbetskraften växer. Det är i första hand en effekt av att människor lever längre efter pensionen, men också en effekt av att människor pluggar längre innan de skaffar jobb. Till viss del kan det också förklaras med att fler är sjuka eller förtidspensionerade (alla arbetsföra människor, även de arbetslösa, räknas som bekant in i arbetskraften).

Detta faktum går inte att blunda bort eller skylla på högerpropaganda eller högerpolitik. Det är sant oavsett vem som säger det eller vad det beror på. Lösningen på detta kan ju inte bli att vi ska omdefiniera begreppet arbetslöshet, då har vi bara gett problemet ett annat namn, utan att lösa det, samtidigt som vi lyckats skrämma folk från vettet och spätt på politikerföraktet. På samtliga punkter förklaras borgarna skyldiga.

Men, återigen, det är inte vad som står i ledaren i DN. Faktiskt.

Att antalet människor utanför arbetskraften växer hade kunnat vara ett mycket större problem - om vi också blev allt fattigare. Men det omvända är ju faktiskt det som gäller. Nu gör företagen rekordvinster och Sverige har rekord-tillväxt. Att i det läget dra slutsatsen att vi inte har råd med trygghet och bra ersättningar vid inkomstbortfall pga sjukdom, föräldraskap eller arbetslöshet är så korkat att man nog faktiskt var tvungen att hitta på nya definitioner på begreppet arbetslöshet för att få makten att genomföra det.

Men det hade nog heller inte skadat om man från sossehåll drev en politik och hade en tydlig vision för full sysselsättning.

Micke sa...

Till viss del kan det också förklaras med att fler är sjuka eller förtidspensionerade (alla arbetsföra människor, även de arbetslösa, räknas som bekant in i arbetskraften).
-------------------------------- Ja och just denna del är det som tydligast målats upp av högen som roten till allt ont.


Den samlade förklaringen som utåt synts har gått ut på:

Sossarna ger bort gratis förmåner till dom lata mot att dom får behålla makten och därmed sko sig själva via denna.

Total korruption allså.

Dels är dom "icke arbetande" blodsugare och sossarna deras hallickar.

Nu är det ju så med denna del av arbetslösheten att den till stor del är framkallad av strukturförändringar på arbetsmarknaden som högern och näringslivet jublat över, profiterat på och drivit.

När dom kliver ut ur garderoben och tar sin del av ansvaret för detta som påbörjades redan i slutet på 80 talet så lovar jag att sluta gnälla och även jag se verkligheten som den är men så länge dom lägger allt ansvar på dom drabbade kommer inte det att hända för min del.
När en journalist på DN får pris för en bok där ett av "sanningarna" är att norrlänningar gillar att vara sjukskrivna så säger det en hel del om det klimat som format högerns upplägg.