Och vem försvarar oss från polisen?

Många har redan skrivit snabbare och bättre om detta, men det känns ändå som något som bör kommenteras, särskilt som uppföljningen inte alls i tillräcklig mån har varit betonat allvaret: Göteborgspolisen påstod i helgen att ”våldsamt upplopp” och ”kravaller” uppstått i Göteborgs förorter under strömavbrottet där.

“- Det driver omkring flera ungdomsgäng som slår sönder rutor och gör inbrott. De har slagit till mot skolor, affärscentrum, banker och ett åldringsboende.”,

larmade polisens presstalesman Frank Karlsson.

Expressen skrev så här:

I skydd av mörkret drog ett 100-tal ungdomar fram och krossade ursinningslöst allt de kom över.

Och man citerar en annan polis, vakthavande befäl Kent-Ole Nielsen:

- Vid 22-tiden började det med glaskross på Handelsbankens kontor i Hjällbo centrum. Sedan eskalerade det […] Ungdomarna samlade ihop gängen, gängen blir större och större, och ungdomarna triggade varandra.

Bilden som tecknades var av ett krigstillstånd. Frank Karlsson fyllde på med målarfärg:

- Vi skulle behöva varit många fler om vi skulle haft möjlighet att förhindra vandaliseringen […] Men vem räknar med att ungdomarna i Hjällbo beter sig som gängen i USA eller Frankrike och slår sönder och samman sin egen stadsdel.

Det är bara det att det där huvudsakligen var båg. Det krossades något enstaka fönster, ungefär som en vanlig helgkväll. Polisen lekte viskleken. Eller rättare sagt: ljög. Man snackade massa skit om förorterna och medierna förde skiten vidare. Efteråt har det alltså kommit rapporter om att det var extremt överdrivna uppgifter som spreds, men det toppar inte nyheterna på samma sätt. Bilden som dröjer kvar hos de flesta är blattekids som ”slår sönder och samman sin egen stadsdel”, medan hjältepolisen gör sitt bästa för att ställa saker till rätta med de alltför små resurser som man har till sitt förfogande.

Det är rent ut sagt för jävligt att polisen beter sig på det här sättet. Men inte heller förvånande. När Masoud Kamali i sin kritiserade utredning föreslog att man skulle se över polisens befogenheter med utgångspunkt från de godtyckliga ingripanden som sker ute i förorterna, begrep de flesta inte problemställningen. Och Maurico Rojas gick förstås i taket. Men för många ute i förorterna – inte minst folk med utländsk bakgrund, i olika åldrar – är det alldeles påtagligt att polisen inte är det just polisen som skapar otrygghet, som förnedrar godtyckligt och eskalerar olika situationer.

Aftonbladet skriver:

Polisen var försiktig med att kommentera de uppgifter om totalt kaos som lämnades ut från myndigheten under söndagskvällen.

– Ett scenario kan vara att det kommit in många rapporter och att folk ringt om samma saker, säger Håkan Frank, närpolischef i Angered.

Well. Ett annat scenario kan vara att det finns problem med rasistiska och våldsförhärligande strukturer i den svenska poliskårens jargong och arbete, och att det vore en mycket angelägen uppgift att ta tag i de problemen. Rasism handlar om makt. Det är inte fördomar och ringaktning i sig som är avgörande; det är när den som bedömer och agerar med etniskt grummel kan motivera och fördjupa sin överordning på den grunden. Där har statens uniformerade kår en särskild funktion. Den behöver också granskas särskilt hårt.