söndag, december 24, 2006

Demokratisk jul i det heliga landet

Angry Arab: I have no comment. But does Abbas not look the role? (And look at the expression on Olmert's face. It says it all. He looks like he is thinking: You are a great catch. Where did we get you. You are the chief of collaborators. You deserve a blender. You are so pathetically subservient.)

* * * * *

Också i Dagens Nyheter kan man denna julafton se glada bilder från detta härliga tillfälle – det tillfälle som kanske markerar Fatah-ledningens kvalitativa övergång från centrumkraft i det palestinska nationella motståndet, till ett verktyg i ockupanternas händer för att bryta sönder detsamma.

Det är ett verktyg som täljts under tryck. Nog har det arbetats hårt i USA och Israel för att få till stånd denna ”lösning”, i ett läge när mycket annat gått åt skogen i den imperiella verksamheten – kaos i Irak, nederlag i Libanon (dock på väg att rätas upp genom en blåkopia på den palestinska operationen).

Gunnar Olofsson skrev för några dagar sedan några rader som sammanfattade det hela väl:
Nu jublar världen åt de inbördes striderna mellan palestinierna. Reportrarna har svårt att dölja sin förtjusning. Äntligen har man, liksom i Irak, lyckats få de fattiga och utsatta att förgöra varandra i de rika imperiebyggarnas – USAs och Israels – intressen. Detta är vad allt bojkottande, och motarbetandet av palestinsk demokrati, i själva verket syftat till. Att, genom att göra förhållandena outhärdliga, lösa upp hela samhällsstrukturen och få det palestinska ”problemet” att avskaffa sig självt. Bättre det, än alla trista förslag om tvåstatslösningar, samexistens mellan folkgrupper och annat strunt. Grattis! Kanske är det, i linje med traditionerna på Migrationsverket, dags att ta fram champagnen och skåla för ännu en seger över de förtryckta?

Jag läser om det jag skrev i somras, när Israel gick till våldsamt angrepp mot palestinskt samhällsliv på Gaza:
Viktigare ändå är att se hur Israel alltid iscensätter operationer av detta slag när det finns den minsta antydan till att palestinierna kan samla sig till nationellt motstånd. Så har det varit nu, när Hamas och Fatah börjat överläggningar om en möjlig gemensam hållning. Så har det varit tidigare när Hamas och Jihad varit beredda att diskutera vapenvila tillsammans med palestinska myndigheten. Då slår Israel till och mördar företrädare för än den ena, än den andra grupperingen. På den palestinska sidan placerar detta nu ett stort ansvar hos Fatah-ledning. Vill de sekulära krafterna fortsätta vara relevanta, gäller det att inte frestas vinna intern terräng helt på Israels premisser. Backas inte Hamasregeringen upp nu, kommer man imorgon att klämmas sönder av Israel och det palestinska folket från olika håll.
Den israeliska taktiken är obruten. Och efter den långa, väststödda utsvältningen av palestinierna uppnås nu det viktiga målet att slå sönder försöken till palestinsk enhet.

I sammanhanget bör vi reflektera lite extra över ordet demokrati.

För den som följt konflikten ett tag är det uppenbart att det alltid varit ett viktigt mål för Israel att förgöra demokratiska processer i det palestinska samhället. Jag skrev utförligt om det i januari, efter det palestinska valet. Läs gärna. Bland annat skrev jag detta:
PLO har för att vara en befrielserörelse, verkande under ohyggligt tryck och i ett desperat militärt underläge, haft en mycket avancerad demokratisk organisation. Det palestinska folket – i och utanför de ockuperade områdena – har varit genompolitiserat och organisationsvant. Naturligtvis fanns här allt möjligt dåligt också; ledararrogans, maktkamp, toppstyrning under Arafat, men PLO kunde ändå involvera många palestinier i politisk verksamhet och kanalisera mångas förhoppningar och viljor. Detta system stötte på gott om problem redan under 80-talet, men bildandet av myndigheten forcerade en urholkning av PLO:s demokrati. PLO-mötena förlorade sin betydelse, och ledarskiktet i Fatah kunde styra utan inre demokratiska korrektiv, både från andra PLO-fraktioner och från Fatah. PLO:s betydelse som nationell motståndsfront dog på så sätt bort – till förmån för Israel, och nackdel av det palestinska motståndet.
Det är i denna situation som Mahmoud Abbas har verkat. Fatah har starkt stöd och stor legitimitet på de palestinska områdena. Men

Först ville man från USA:s och Västvärldens sida ha Arafat som envåldshärskare, eftersom hans unikt starka ställning var en förutsättning för att sälja in eftergifterna i Osloavtalet till de palestinska organisationerna. När Israel grundligt och systematiskt förhånat varje del av Osloavtalet – bosättningarna blev fler, inte färre; vardagsterrorn mot palestinierna var snart värre än någonsin – var det istället nödvändigt att förnedra och bakbinda Arafat. Han sattes i husarrest och den myndighet han presiderade över förkvävdes. Västvärlden tvingade fram förändringar i den palestinska myndighetsstrukturen med en premiärminister som skulle balansera Arafats inflytande (Abbas).

Men efter Arafats död och valet av Abbas till president, för övrigt i ett val där Israel försvårade eller omöjliggjorde vissa kandidaters kampanjer, är situationen annorlunda. När palestinierna genomförde ett parlamentsval som var demokratiskt så nödvändigt, och under trakasserier och ockupation gör det med ”svensk standard” (Carl Bildt), då är det plötsligt ett allvarligt problem: ty fel parti vann valet. Den palestinska regeringen isoleras.

Nu anses det vara jättebra om den palestinske presidenten utlyser nyval, vilket han näppeligen har konstitutionellt mandat till, för att försöka få bort sina politiska rivaler.

Förklaringen ska sökas i att Hamas till skillnad vad många trodde i förväg, varit exceptionellt öppet för konstruktiva kompromisser och nu också mycket konkret närmat sig möjligheterna till en palestinsk enhetsregering för att åter erbjuda lite faktiskt motstånd mot ockupationsmakten och dess sponsorer och göra livet lite drägligare för det palestinska folket. Valvinnaren Ismael Haniya har till och med öppet deklarerat sin beredskap för att avgå och öppna upp för en nationell enhetsregering!

Det är i detta läge som Israel och Västvärlden hand i hand går in för att ge Mahmoud Abbas stöd att förhindra en sådan palestinsk enighet. I DN kan man läsa att Israel ”lämnar tillbaka hundra miljoner”. Alltså palestiniernas egna pengar, som undanhållits för att statsstrukturen helt skulle bryta samman. När detta blivit ett faktum belönas Abbas för att kunna sitta kvar vid makten på motståndets bekostnad – ta ytterligare steg från att vara representant för en folklig kraft till att bli en motsvarighet till Karzai eller Talabani.

I den desperata situation som palestinierna är försatta i är det lätt att ibland förfalla till principrytteri utifrån. Taktiska och strategiska beslut fattas i en maktkontext. Men från USA:s, EU:s och Israels sida är detta lydnadsträning med käpp och godis. Och de har mage att tala om demokrati. För folken i Mellanöstern kommer västmakternas lockrop om demokratisering att klinga lika väl som bödelns löfte om sinnesfrid hos den dödsdömde.

16 kommentarer:

mika sa...

Lika talande var ju tv- kamerorna under massmördaren Olmerts besök i Rom i början på månaden, som fångade ett ögonblick där han instruerar vad Romani Prodi skall säga när intervjun börjar:

"It's important for me that you emphasize the three principles of the Quartet, that they are not negotiable, that they are the basis for everything. Please say this,"

Lydigt återupprapar Prodi husbondens röst varpå Olmert instruerar vidare under intervjun:

"I have heard you say something about the Jewish state,"

Prodi kom ihåg vad han skulle säga och slog fast att den sionistiska apartheidstaten skall "behålla sin judiska karaktär". En företrädare för Bankirunionen €U godkänner alltså öppet den judiska ockupationsenklaven som exlusiv apartheidstat endast för judar.

Liknade bilder från denna västmakternas underdånighet till apartheidstaten och dess huvudgarant har vi sett överallt: Varje år träffas amerikanska och €Uropeiska ledare i förintelsemuseet, tar på sig kippor och bugar för minnesmärket, när har vi sett dem göra det för tex. andra världskrigets 30 miljoner mördade ryssar? Blair Bush och Prodi deltar årligen i judiska högtider i Israel och tänder menorhor osv osv in absurdum.

Hur ofta åker apartheidstatens företrädare och deltar Vita husets festligheter? Sveriges? Indiens? eller Kinesiska regimens?

Det sionistiska inflytandet i USA och €U´s affärer kan inte bortförklaras som "konspirationsteorier" längre, det är ett faktum. 60 år av blodig etnisk rensing utan några som helst konsekvenser talar för sig självt, likaså "kriget mot terrorismen" och ockupationerna och krigshetsen mot pariastatens grannländer, liksom arkitekterna bakom NWO Clean break och globaliseringen, vilka är de och vad har de gemensamt?....

alandalus sa...

Nämnvärt är att de återlämnade pengarna ges till Mahmoud Abbas och inte till de rättmätiga ägarna, den palestinska Hamas-regeringen.

Anledningen till att Abbas får pengarna är säkert för att han ska kunna orsaka än mer split bland palestinierna och kanske t.om. köpa fler vapen att använda mot den folkvalda regeringen. Jävligt lumpet är det.

Jonas N sa...

alandalus

'Rättmätiga ägarna', Hamas?

Nu har du väl trots allt missat det allra mest frundläggande ...


(även om just detta feltänk är väldigt vanligt till vänster)

Anonym sa...

Ali, vilket okunnigt och självömkande malande från din sida. Ingen bryr sig om ert klagande för palestinierna (eftersom alla vet hur lite ni egentligen bryr er, om det inte hade varit för JUDARNA och USA).

Jag saknar perioden under vilken du inte skrev mer. Hoppas du lägger ned det här. Ingen bryr sig vilket som...

alandalus sa...

Jonas N

Ja, den palestinska regeringen leds ju av Hamas som valts av folket att sköta statens finanser.

Tror inte du skulle bli så glad om Norge stjäl Sveriges statskassa och senare återlämnar en liten del till Göran Persson istället för till den borgerliga regeringen.

Särskilt inte om Göran Persson går främmande makters ärenden och försöker underminera den egna regeringen med hot om nyval osv.

Micke sa...

Nu har du väl trots allt missat det allra mest frundläggande ...
------------------------------

Nej det är som vanligt du som låter dina egna politiska mål definiera sanningen för att sedan som vanligt gnälla över att andra gör likadant.

Jonas N sa...

Exakt min poäng:

Ni missar det allra mest grundläggande!

Findus sa...

Micke: Menar du att Hamas inte är i demokratiskt vald regeringsställning? Menar du att det inte är sagda regering som rätteligen skall administrera statskassan?

Vad är det som inte är sant? Upplys oss.

Micke sa...

Micke: Menar du att Hamas inte är i demokratiskt vald regeringsställning? Menar du att det inte är sagda regering som rätteligen skall administrera statskassan?
-----------------------

Nej.
Jag tydligör att Jonas inte tycker att palestinierna själva ska få välja sina företrädare förutsättningslöst.

.

Jonas N sa...

Du hittar på mer och mer nonsens alldeles på egen hand Micke!

Fullständigt meningslöst att försöka ha en dialog ...

Anonym sa...

Jonas:

Mahmoud Abbas är palestiniernas president och statschef (dessutom har han högst förtroende i opinionsundersökningar),

Han är inte en avdankad statsminister som Göran P.


Frågor på det?

Jonas N sa...

Dubbel förvirring i senaste anonyma inlägget!?

ling sa...

Jag förstår inte att folk kan tycka att man måste låta Hamas styra för att de vann valet.
Man måste ju ha några gränser!
På Ung vänsters sida kan man läsa följande "Hamas har sagt sig villiga till dialog och har långt ifrån Israels utplånande högst på dagordningen."

Nej, men när de lyckas bygga upp sin palestinska stat och få medborgarnas sympati så tänker de ju försöka att utplåna Israel.

Men det är klart, hade danskarna röstat fram ett parti i Danmark som vill utplåna Sverige så skulle inte vi bry oss. Det är ju trots allt demokrati. Det går ju före vanligt folkvett...

Findus sa...

I vilket fall som helst hade jag då motsatt mig massiva kidnappningsaktioner mot danska parlamentsledamöter, en invasion av danmark, byggandet av en mur tvärs över Själland och Fyn samt massiva bosättningar med beväpnade livetsordare på Jylland.

Anonym sa...

Om Danmark hade styrts av en religiös sekt som mördat oskyldiga svenska kvinnor och barn i snart 30 års tid och om Sverige var ungefär lika stort som Skåne, så hade jag garanterat slagit tillbaka för att skydda min familj och vänner. För att ta till en annan extrem ståndpunkt...

Det är väldigt enkelt för svenska vänsterlöpare att moralisera och kritisera Israel, det är ju inte ni som löper risk för att bli mördade!

Synen på demokrati är också extremt förenklad inom vänsterkretsar. Snälla rara, inte fan är folkomröstningar det enda fundamentala inom demokratier; yttrandefrihet, mötesfrihet, pressfrihet och respekt och tolerans för mänskliga fri- och rättigheter är andra viktiga ingridienser som måste vara närvarande för en välfungerande demokrati. Detta är så långt ifrån dagens Hamas som möjligt. Konstigt att ni helt okritiskt lyssnar på deras tröttsamma propagandayttringar.

Anonym sa...

Jonas

Mmm, det vart lite förvirrat..Alandalus var det förstås till. Sorry