söndag, december 03, 2006

Lästips om Finland

Henrik Arnstads bok Spelaren, om den svenske utrikesministern Christian Günther har satt igång en viss diskussion om Finlands roll i andra världskriget. Röda Raketer har skrivit ett intressant inlägg i ämnet.

(Boken har för övrigt inte bara en hemsida, utan också en blogg)

12 kommentarer:

Joffeman sa...

Nån som läst den och kan säga om Håkan Arvidssons recension i SvD är rimlig: http://www.svd.se/dynamiskt/rec_litteratur/did_13705025.asp

Lasse Strömberg sa...

Ett annat lästips i sammanhanget är professor Heikki Ylikangas bok "Vägen till Tammerfors" om striden mellan röda och vita i finska inbördeskriget 1918.

Mycket läsvärd.

Rimlig sa...

Nån som läst den och kan säga om Håkan Arvidssons recension i SvD är rimlig:
----------------------------

Tja...

Dumma dumma dumma sossar... Står det.
Ungefär lika rimligt som vanligt.

Bengt O. sa...

Nja, signaturen "rimlig" har nog fått det hela litet om bakfoten. Jag har både läst och skrivit två "recensioner." Om Ali ursäktar ber jag att få länka till
Spelaren Christian Günther samt, litet mera uppsluppet, Henrik Arnstads fotnoter.

Boken ger mycket att tänka på, inte minst ur ett nutida perspektiv. En nyckelfråga som väckt en hel del emotioner gäller Finlands relationer med Tyskland, särskilt under det s.k. "fortsättningskriget." Den finska reaktionen liknar på pricken den som jag så ofta möter hos "den äldre generationen" här i Österrike där jag bor sedan många år. Men man kan fråga sig dels vilken rätt vi som svenskar och senfödda har att döma, dels hur vi själva skulle ha handlat. Det senare kan vi ju testa genom att tänka på våra ställningstaganden i diverse nutida konflikter; ställningstaganden som dock, i motsats till under WWII, är helt riskfria.

Kareli sa...

sovjet var ockupationsmakten, inte tvärtom!
ali torde känna igen argumentet från en annan, mer dagsaktuell konflikt. han har själv använt det för att försvara både den ena och den andra terrororganisationen, som för övrigt åsamkat mer död än vad den finska militären någonsin gjort.
dock väntar sig ingen att ali ska vara konsekvent. en person som klankar ner på medier endast då de skriver något kritiskt mot vänstern kan svårligen kallas konsekvent.
sverige har länge haft en nedlåtande storebrorsattityd mot finland. det är i sverige tillåtet att säga saker om finnar som man inte kan säga om någon annan invandrargrupp. "finnjävel" är allmänt förekommande i viktiga och mindre viktiga sammanhang.
intressant är också, att det finska förflutna som väcker ilska i sverige, är en fullkomlig icke-fråga när det gäller sveriges eget förflutna. sveriges roll under nazismen är lika het som den svenska vapenexporten, det vill säga ingen bryr sig ett skvatt.
vad gjorde sverige när finland anfölls?

Rimligare sa...

Bengt O. said...
"Nja, signaturen "rimlig" har nog fått det hela litet om bakfoten."


Nej det står klart och tydlligt att det var synd om opolitiske Gunter, att allt var Per Albin Hansons fel och inte ett ord om hans koalitionspartners ansvar.
Det är en högertidning.
Alltså skriver dom högerhistoria.


Dumnma dumma sossar!

Bengt O. sa...

Rimlig: Du måste ha läst en annan bok.

Rimlig sa...

Jag pratar on Svenska dagbladets recension inte boken.

Anonym sa...

Lustigt att Ali är så förbenat förutsägbar. Nu har Ali hittat en bok som påstår att Finland aldrig hade behövt kriga mot Sovjetunionen och genast lyfts den fram som ett försvar av de gamla kommunistbödlarna som bara ville rädda världen från ondo och få lite "lebensraum" på köpet.

Anonym sa...

Rimlig: Om du hade haft en aning om Håkan Arvidsson så hade du känt till att han är gammal vänsterdebattör, han var aktiv i Clarté redan vid mitten av 60-talet. Svenskan brukar vara mer generös än DN med att ge utrymme åt skribenter som inte behöver hålla med om tidningens egen agenda. Numera kan man väl säga att Håkan A är vänsterliberal, dvs politisk vilde (och en klar fiende till den nybrackiga borgerligheten).

Om man menar att de röda borde ha vunnit 1918 så blir det förstås enklare, då kan man utan vidare hävda att Finland var fascistiskt anstucket sedan den dag Mannerheim tågade in i Helsingfors i maj 1918. Men det betyder också att man köper att Finland borde ha upplevt stalinismen in på huden (ett par detaljer: även arbetare hade full och lika rösträtt och reellt inflytande, socialdemokraterna var ett accepterat parti och det rådde tryckfrihet och pressfrihet i Finland - inget av detta gällde i Sovjet).

Arnstad skriver historia från linjen att politiker ska tala klarspråk, kommunicera via massmedia etc och tolkar utan vidare det som hände efter mallen att man menade allt man blev tvungna att säga under 40-talet, annars är faktum att Mannerheim (som president under kriget) höll en tydlig distans till Hitler och dessutom t ex vägrade att skicka stöttrupper in mot Leningrad. Finnnarnas stöd kunde ha betytt slutet för staden, men man vägrade. Att det sedan fanns en del rysshatande grupper och vänskapsloger till SS i Finland är klart sen länge, men det var inte de som drev politiken.

/Jesse

Rimlig sa...

Rimlig: Om du hade haft en aning om Håkan Arvidsson så hade du känt till att han är gammal vänsterdebattör, han var aktiv i Clarté redan vid mitten av 60-talet.
-----------------------------
Och?
Betyder det att jag ska sammanfatta recensionen på nåt annat sätt?
Det jag säger är ju vad som bokstavligen står där.

Jesse sa...

Riomlig: OK, ursäkta, det var så många som citerade cvarann kring den artikeln. Får nog ruikta repliken till "rimligare" istället eller t om delvis direkt till Ali; att tro att "det måts evra en högersnubbe som skriver om det är en borgerlig tidning" är en vanlig miss bland vänsterbloggare.

Det här med kriget är n debatt som hgar pågått i många år och den ä'r delvis uppknuten till hur man ser på 1918. Det är ettt faktum att man hamnar snett om man sitter i en riskfri position (i svensk nutid) och uttalar sig om hur andra borde hanterat sina problem. Arnstad gjorde inget brajut intryck allas när jag hörde honom diskutera boken med Harry Järv i radio häromdan, han bar stolpade fast sig i sin inställning att "om man för krig på samma sida å är man politikst allierad" (undrar vad USA skulle sagt om det?) och att länder bör "tala klarspråk" på samma sätt som ståndaktioga tennsoldater. Det senare är strunt vare sig det är Arnstad eller Ahlmark som säger det.