Fortsatta förberedelser

Den för en eventuell militär massmordsinsats mot Iran nödvändiga masshysteriproduktionen fortgår och accelererar. Medierna i Västvärlden dansar lydigt efter Pentagons pipa. Det är ett djupt motbjudande skådespel. Kurt Nimmo skriver skarpt om de senaste regisserade utspelen, där CNN och alls vår Negroponte går hand i hand:

Meanwhile, the Butcher of Honduras, Order of Death alumni (otherwise known as Skull and Bones), Council on Foreign Relations member, Kissinger flunky, currently grand poobah of intelligence, John Negroponte, “told the Senate Foreign Relations Committee that an emboldened Iran presented new difficulties for U.S. interests in Iraq, the Gulf region, Lebanon and in Israeli-Palestinian peacemaking,” reports Reuters. Naturally, the illegal U.S. invasion of Iraq, its continuing occupation, its support for reactionary and decadent Gulf monarchies, and above all else its unfailing and unconditional support for the brutal settler state of Israel at the expense of the Palestinians has nothing to do with these ostensible “new difficulties.”

Det blir så komiskt att läsa Nimmos text på morgonen, bara för att några timmar senare upptäcka det här i Dagens Nyheter.

Ännu intressantare är Nimmos föregående inlägg om gubben-i-lådan-verktyget Mujahedin-e-Khalq (MKO). Organisationen i fråga var vid tiden för den iranska revolutionen en slags marxistiskt inspirerad muslimsk gerilla och troligen en av de starkaste enskilda organisationerna i det brokiga motståndet mot Shahen. Som många andra oppositionsgrupper drabbades organisationen extremt hårt av den brutala förföljelse som Khomeinis konsolidering av makten förde med sig under det tidiga 1980-talet. MKO har fått otaliga medlemmar avrättade och utsatta för ofattbar, bestialisk tortyr i de iranska fängelserna. Det råder nog litet tvivel om att det är den organisation som på så sätt har drabbats hårdast.

Organisationen tappade dock snabbt stöd och inflytande och övergick i sin verksamhet inne i Iran i praktiken till individuella attentat. Centralt är att man kort efter det irakiska angreppet mot Iran lierade sig militärt med Saddam Hussein och aktivt deltog med egna trupper – och med militärt spionage – i kriget mot Iran. Det är inte så svårt att förstå, att hur impopulärt Khomeini-regimen och även kriget mot Irak än var bland breda folklager i Iran, så möttes en organisation som för maktens skull, hand i hand med Saddam Husseins trupper dödade iranska värnpliktiga, knappast med någon entusiasm. MKO har samtidigt steg för steg övergått till att få märkliga sektdrag. Organisationen står politiskt inte för något annat än viljan att ta makten i Iran. Ett symboliskt intressant exempel är att den forna marxistiska gerillan, med skära, veteklase och gevär i sin logotyp, nu främst använder sig av det rojalistiska Lejonet och solen som symbol. Internt finns vittnesmål om trakasserier mot och till och med mord på avhoppare. En lätt bisarr ledarkult odlas kring organisationens ledarduo, paret Rajavi.

I Väst har MKO ägnat sig åt ett intensivt, målmedvetet och ganska fult lobbyarbete för att med en mycket prydlig fasad av frontorganisationer, inför regeringar och parlament framställa sig som Oppositionen, egentligen den enda. Framgångarna i form av erkännande har varierat, men stundtals varit stora. Organisationen har bland annat varit populära i den amerikanska kongressen.

Efter USA:s angrepp mot Irak har MKO:s situation varit mycket oklar och nyckfullt pendlat efter USA:s dagsbehov. Ett tag fick man hållas och fanns kvar i värmen. Sedan uppstod lite märkligheter i samband att deras baser i Irak omringades och man skulle avväpnas. Jag vet inte hur det gick med det där till slut. Sedan kom en plötslig gryningsräd mot organisationens kontor i Paris, men efterföljden av det är också oklar. Någonstans i den vevan blev man också upptagna på EU:s lista över terrororganisationer. Samtidigt har organisationens ledare kunnat verka i relativ frihet, huvudsakligen från London.

Det var också MKO som stod för några av de första ”avslöjandena”, alltså påhitt, om att Iran var nära att utveckla kärnvapen. Nu visar det sig att personer kring organisationen återigen kommer till användning för att sprida ”information” om situationen i Iran. Om detta skriver Nimmo, och dra också den uppenbara parallellen:

“The al-Quds Force of Iran’s Islamic Revolutionary Guards is stepping up terrorism and encouraging sectarian violence in Iraq,” Alireza Jafarzadeh—a US-based Iranian dissident who is linked to the Marxist cult Mujahedin-e-Khalq (MeK), officially listed by the State Department as a terrorist group—told the Moonie, er Washington Times earlier this month. In essence, Jafarzadeh is but another Ahmed Chalabi, pedaling lies and exaggerations, the vile stuff of neocon pretext.

Frågan är inte om det finns en iransk närvaro i Irak. Det gör det naturligtvis. Frågan är hur det porträtteras för dagsaktuella amerikanska syften. Och Nimmo ställer den skrämmande frågan: “Is it possible we are stupid enough to fall for it again?”.


[Ser förresten att det finns en utförlig Wikipedia-artikel om MKO. Har dock bara hunnit ögna den själv]