onsdag, januari 31, 2007

Fortsatta förberedelser

Den för en eventuell militär massmordsinsats mot Iran nödvändiga masshysteriproduktionen fortgår och accelererar. Medierna i Västvärlden dansar lydigt efter Pentagons pipa. Det är ett djupt motbjudande skådespel. Kurt Nimmo skriver skarpt om de senaste regisserade utspelen, där CNN och alls vår Negroponte går hand i hand:
Meanwhile, the Butcher of Honduras, Order of Death alumni (otherwise known as Skull and Bones), Council on Foreign Relations member, Kissinger flunky, currently grand poobah of intelligence, John Negroponte, “told the Senate Foreign Relations Committee that an emboldened Iran presented new difficulties for U.S. interests in Iraq, the Gulf region, Lebanon and in Israeli-Palestinian peacemaking,” reports Reuters. Naturally, the illegal U.S. invasion of Iraq, its continuing occupation, its support for reactionary and decadent Gulf monarchies, and above all else its unfailing and unconditional support for the brutal settler state of Israel at the expense of the Palestinians has nothing to do with these ostensible “new difficulties.”
Det blir så komiskt att läsa Nimmos text på morgonen, bara för att några timmar senare upptäcka det här i Dagens Nyheter.

Ännu intressantare är Nimmos föregående inlägg om gubben-i-lådan-verktyget Mujahedin-e-Khalq (MKO). Organisationen i fråga var vid tiden för den iranska revolutionen en slags marxistiskt inspirerad muslimsk gerilla och troligen en av de starkaste enskilda organisationerna i det brokiga motståndet mot Shahen. Som många andra oppositionsgrupper drabbades organisationen extremt hårt av den brutala förföljelse som Khomeinis konsolidering av makten förde med sig under det tidiga 1980-talet. MKO har fått otaliga medlemmar avrättade och utsatta för ofattbar, bestialisk tortyr i de iranska fängelserna. Det råder nog litet tvivel om att det är den organisation som på så sätt har drabbats hårdast.

Organisationen tappade dock snabbt stöd och inflytande och övergick i sin verksamhet inne i Iran i praktiken till individuella attentat. Centralt är att man kort efter det irakiska angreppet mot Iran lierade sig militärt med Saddam Hussein och aktivt deltog med egna trupper – och med militärt spionage – i kriget mot Iran. Det är inte så svårt att förstå, att hur impopulärt Khomeini-regimen och även kriget mot Irak än var bland breda folklager i Iran, så möttes en organisation som för maktens skull, hand i hand med Saddam Husseins trupper dödade iranska värnpliktiga, knappast med någon entusiasm. MKO har samtidigt steg för steg övergått till att få märkliga sektdrag. Organisationen står politiskt inte för något annat än viljan att ta makten i Iran. Ett symboliskt intressant exempel är att den forna marxistiska gerillan, med skära, veteklase och gevär i sin logotyp, nu främst använder sig av det rojalistiska Lejonet och solen som symbol. Internt finns vittnesmål om trakasserier mot och till och med mord på avhoppare. En lätt bisarr ledarkult odlas kring organisationens ledarduo, paret Rajavi.

I Väst har MKO ägnat sig åt ett intensivt, målmedvetet och ganska fult lobbyarbete för att med en mycket prydlig fasad av frontorganisationer, inför regeringar och parlament framställa sig som Oppositionen, egentligen den enda. Framgångarna i form av erkännande har varierat, men stundtals varit stora. Organisationen har bland annat varit populära i den amerikanska kongressen.

Efter USA:s angrepp mot Irak har MKO:s situation varit mycket oklar och nyckfullt pendlat efter USA:s dagsbehov. Ett tag fick man hållas och fanns kvar i värmen. Sedan uppstod lite märkligheter i samband att deras baser i Irak omringades och man skulle avväpnas. Jag vet inte hur det gick med det där till slut. Sedan kom en plötslig gryningsräd mot organisationens kontor i Paris, men efterföljden av det är också oklar. Någonstans i den vevan blev man också upptagna på EU:s lista över terrororganisationer. Samtidigt har organisationens ledare kunnat verka i relativ frihet, huvudsakligen från London.

Det var också MKO som stod för några av de första ”avslöjandena”, alltså påhitt, om att Iran var nära att utveckla kärnvapen. Nu visar det sig att personer kring organisationen återigen kommer till användning för att sprida ”information” om situationen i Iran. Om detta skriver Nimmo, och dra också den uppenbara parallellen:
“The al-Quds Force of Iran’s Islamic Revolutionary Guards is stepping up terrorism and encouraging sectarian violence in Iraq,” Alireza Jafarzadeh—a US-based Iranian dissident who is linked to the Marxist cult Mujahedin-e-Khalq (MeK), officially listed by the State Department as a terrorist group—told the Moonie, er Washington Times earlier this month. In essence, Jafarzadeh is but another Ahmed Chalabi, pedaling lies and exaggerations, the vile stuff of neocon pretext.
Frågan är inte om det finns en iransk närvaro i Irak. Det gör det naturligtvis. Frågan är hur det porträtteras för dagsaktuella amerikanska syften. Och Nimmo ställer den skrämmande frågan: “Is it possible we are stupid enough to fall for it again?”.


[Ser förresten att det finns en utförlig Wikipedia-artikel om MKO. Har dock bara hunnit ögna den själv]

10 kommentarer:

Anonym sa...

Anser du att den nya islamistiska flaggan är mer legitim än lejonet och sol flaggan?

Att motsätta sig den islamistiska regimen i Iran behöver inte nödvändigtvis betyda att man stödjer de neo-konservativa i Washington.

ps. Vet du vart marxistparitet Tudeh tog vägen? Blev de också utraderade?

Anonym sa...

tack till gm för hans giftigt initierade kommentar.

Tyckte själv det var ganska kul att en Tudeh-produkt objektivt försöker beskriva MKO. Tyckte dock att Ali lyckades rätt bra. Faktiskt. Möjligen kan man poängtera det faktum att han underlät att berätta att MKO och Peykar var de enda som post-revolution hade en de facto kritisk intsällning till regimen. Alis familjs partivänner tyckte som Ali tycker nu, Khomeini är som Castro, mer gott än ont eftersom han är emot USA. Kampen mellan klasserna är en politisk kamp i västerlander sedan 1800-talet. Kampen om makten och sammhällsutvecklingen i Iran har egentligen varit av kulturell art. De vet Ali. Han vet av samma anledning att han aldrig kan vinna den eftersom han saknar takt och ton. Intelligens har aldrig vunnit segrar i tredje världen.

Anonym sa...

"kamp i [västerlander] sedan 1800-talet" skall vara "...västerlandet.." sorry

Anonym sa...

Nej,jag har ohyggligt svårt att tro att V skulle avlöna en person på partikansliet(som dessutom är exiliranier) som ser genom fingrarna på sådant som ögonutplockning,amputering av kroppsdelar,stening av kvinnor och dödsstraff för homosexualitet enbart för att "regimen är USA-kritisk."
Jag tolkar texten som att han dels är orolig för bristen på demokratiska motståndsrörelser i hemlandet, dels för en amerikansk invasion.
Och det är väl inte så konstigt?
USA är inte lösningen på allting, fråga bara de två miljoner irakier som flytt från landet de senaste fyra åren.
Varför ska någon behöva välja mellan Bush och Khomeini?
Det är som att välja mellan leukemi och lungcancer.
Men visst kunde han ha varit tydligare i sitt inlägg.

Anders Eriksson sa...

Tudeh-partiet lever kvar och motsätter sig både regimen och de amerikanska invasionsplanerna. De gjorde misstaget att, till en början, stödja regimen. Men insåg rätt snart, bland annat till följd av den omfattande repression de utsattes för, att det var ett misstag.

Anonym sa...

Iransk exilvänster har över huvudet taget något rätt tragiskt över sig. Angående MKO så lyckas de mycket riktigt ställa sig mot Khomeini men statistiskt sätt var det inte så underligt eftersom de ställde sig mot typ alla andra.

Att de sedan allierade sig med Saddam tyder dock på att de inte är helt obenägna till samarbete...

Tänkte på en text av Engels från 1852 angående exilrevolutionärer från det stora revolutionsåret 1848:

"THE first act of the revolutionary drama on the continent of Europe has closed. The "powers that were" before the hurricane of 1848 are again the "powers that be," and the more or less popular rulers of a day, provisional governors, triumvirs, dictators with their tail of representatives, civil commissioners, military commissioners, prefects, judges, generals, officers, and soldiers, are thrown upon foreign shores, and "transported beyond the seas" to England or America, there to form new governments in partibus infidelium, European committees, central committees, national committees, and to announce their advent with proclamations quite as solemn as those of any less imaginary potentates."

Anonym sa...

Anders och Lisa:

Jag är emot ockupationskrig och stödjer på intet sätt USA:s förehavanden i Irak eller de förestående skärmytslingarna i Iran.

Viktigt emellertid att förstå att Tudeh var ett sovjetiskt verktyg. Tyvärr. Deras ledare var/är opportunister. Reciterade koranen när det fan blev gammal och inlåst.

1979 var inte första gången de förrådde den iranska revoluionsandan. De tog sovjetiska order redan på den tiden när nationalisering av oljan var på g. Låt er inte förvirras. Jfr med SKP i Sverige eller fraktionerna inom den spanska vänstern under inbördeskriget. Same shit different name. I princip handlar Tudehs politik om på att alla hemskheter, ekonomiska svårigheter och övergrepp går att stå ut med och "politiskt arbeta bort" bara det inte är amerikanskt eller västeuropeiskt. Är det någon som känner igen sig?

Det tragiska är att uppdragsgivaren tynade bort under 90-talet utan att lakejerna orkat ställa om och tänka rätt. För de stalinistiska rödbruna ränderna går aldrig ur. Inte ens i bloggsfären. Där blir de rödsvarta.

Anonym sa...

"...Attempting to take advantage of this situation, which saw many leftist groups (and rivals to the Tudeh) eliminated, the Tudeh Party leadership decided to take part in the new regime and to collaborate with the clerical establishment. This ultimately failed, and in 1982 the leadership were arrested and imprisoned, and later more than 5,000 members and supporters of the party were also arrested. The party was also banned around this time.

As a result of these purges the party gradually collapsed, with a great number of members leaving the country into exile, while many party leaders renounced communism and reconciled with the government of the Islamic Republic. Over the years thousands of political prisoners, including many members of the Tudeh, were sentenced to death and executed.

However, the party managed to survive and continues to operate as an underground political organization in Iran, with the new Central Committee, elected in 1992, based in exile. It is currently led by Ali Khavari."

Jo, verkar ju inte finnas mycket kvar av dom. Socialistiska martyrer, någon?

Anonym sa...

Is Iran Next?
The Pentagon neocons who brought you the war in Iraq have a new target

http://www.inthesetimes.com/site/main/article/1114/

Anonym sa...

USA vill gärna ha "mullorna" med något mjukare ställning gentemot väst ! amerikaner har gång på gång sagt att de föredrar ändrat bettende än regimskift ! av samma anledning stödjer USA ytterast odemokratiska stater som saudi och kuwiet och ..... . MKO har ingen fubktion i irans politik nu och generationen under 35 år knappast har hört deras namn . Tudeh och co har omvanlats till rn internetparti och deras aktivitet är enbart "blog-aktiviteet" . Det är osannolikt att i framtiden skulle de "traditionella" Tudeh och MKO och..... spela någon roll i irans poltiska liv .Iranier vill inte ha amerikanerna igen i Iran men samtidigt är Vi mycket avvisande när det gäller MKO , Tudeh & co .