onsdag, januari 17, 2007

Kulturmönster

Igår kunde man i Aftonbladets gratistidning punkt.se i Sydsverige läsa att chefen för länskriminalen i Skåne, Henrik Malmquist, menade att en dödsskjutning i Skåne ingick i ”importerade kulturmönster som inte är typiskt svenska”.

Det är ju en ”intressant” förståelse av den svenska kulturens företräden och vad som händer när andra än denna ”importeras”. Det är väl rätt enkelt att konstatera att uttalandet knappast är typiskt svenskt, men väl typiskt rasistiskt i sina utgångspunkter. Detta påtalas idag av representanter för vänsterpartiet och Ung Vänster – och Malmquists ”klargöranden” understryker snarare hans position.

Kanske bör man placera in Henrik Malmquists uttalande ytterligare i perspektiv. I en kommentar till nyhetsrapporteringen om ett nazistiskt angrepp mot en socialistisk studiecirkel förra våren, skrev jag några rader om systematiken i polisens nonchalans och märkliga förhållningssätt i samband med liknande brott.

Det kan vara intressant att veta, att Henrik Malmquist är samma polis som efter nedbrännandet av Ung Vänsters och vänsterpartiets lokal i Helsingborg, då vi naturligtvis fortsatte och intensifierade det antirasistiska arbetet, menade att man inte borde ”provocera” nazisterna, utan istället ”ligga lågt”. Det är nog idag oklart om det nazistiska våldet också är att betrakta som del av ”importerade kulturmönster”.

Men det är förstås inte så att den här typen av utfall kan reduceras till enskilda ”rötägg” – även om vi i det här fallet talar om chefen för en av landets största länskriminalenheter. Det finns förvisso ett ”kulturmönster” inom många delar av svenskt polisväsende – varken importerat eller ursvenskt, utan organisatoriskt och politiskt – som måste tas på allvar. Efter Helsingborgangreppet publicerades en kartläggning som visade att det stora antalet attacker mot vänsterpartiet och RFSL, nästan aldrig ledde till åtal. Det är inte en särskilt långtsökt tanke, att klimatet inom polisen spelar viss roll för utfallet. Nu har det gått tre år. Jag tror inte att det har blivit bättre. Och jag tror framför allt inte att samhällsklimatet i stort bidrar till att det ska bli bättre.

4 kommentarer:

Daniel sa...

Jo, jag gillar den här kommentaren mest:

"Sättet att lösa konflikter genom att skjuta varandra på öppen gata är inte traditionellt svenskt."

Frågan är väl vilken nationell tradition det passar bäst in i. Min gissning är att det inte är traditionellt överhuvud taget, mer än möjligtvis i vissa kretsar av organiserad brottslighet.

Jag kommer att tänka på MC-kriget mellan Hells angels och Bandidos som eskalerade för några år sedan. Vad jag minns förekom en hel del mord i ganska publika miljöer. Traditionellt danskt tror jag bestämt.

Anonym sa...

Det är bra att Ni rycker ut när poliser uttalar sig konstigt. men politik är som bekant att vilja. Hvad vill ung vänster och VP göra för att förhindra dödskjutningar i offentliga miljöer?

olydig sa...

Undrar vilka "kulturmönster" som Mattias Flink & John Ausonius et al har importerat..?

zes sa...

Kulturmönster kan man ju spekulera kring hur länge man vill, men för mig känns det inte långsökt att traumatiserade människor som flytt vansinniga situationer har psykologiska rubbningar som gör dem farliga och våldsamma.
Jag tycker inte lösningen är att stänga dem ute, snarare att be jänkarna sluta bomba sönder allting runt om oss och sluta att skapa så mycket osäkerhet och rädsla.
Nej, det är inte alla amerikaner; nej det är inte bara amerikaner; alla ord är förenklingar.
Det återstår att hitta på nån sorts samlingsbeteckning för samhällsmekanismerna som står bakom. Kanske babylon? Men det känns lite oexakt och gammalmodigt.