Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom

Det förefaller som allt mer uppenbart att nye Muf-ordföranden Niklas Wykman är en intellektuell gigant av en kaliber som det politiska livet i Sverige alltför sällan begåvas med. På Wykmans blogg får vi ofta följa med in till hans inre tankeliv, vara med när gnistorna föds, för att snart sätta hjärtan i präriebrand.

Till exempel får vi veta hur det gick till när Niklas Wykman lade grunden till ett kommande civilisatoriskt språng som särskilt lär gynna människor i Norrlands inland:

Blixthalka och snöfall höll farten nere. Dessutom körde jag hem lite människor hit och dit. Dock var sällskapet så trevligt att timmarna gick fort. Men varför har vi så många usla vägar i Sverige? Har hört att om man tog alla pengar som staten tagit in i olika skatter relaterade till trafik så skulle det räcka till marmorvägar i hela Sverige. Ett privat vägnät skulle ha varit i mycket bättre skick, till mycket lägre kostnad. Det är dags för privatbygge av vägar.

Detta är en tanke så fräsch att den får varje blomsterdagg att lukta rutten fisk. Privata vägar! Varför har ingen tänkt på det förut? Till varje hyreshus i Bagarmossen, varje fiskarstuga i Bohuslän och varje ödslig villa i Bastuträsk (bo i radhus ärdock, tillsammans med att ”gilla FN”, tröttsamt PK-skit) kommer snart, tack vare denna genialiska idé från det nya arbetarpartiets unga hjärntrust, ett flertal konkurrerande marmorvägar att dras – och sedan ömt vårdas i händelse av blixthalka. Ty det har man ju hört, att det är så det blir. Nu har ett ljus tänts. Nu går det inte att släcka!

Väl hemkommen i trygghet från de kommunistiska kollektivvägarna där kreti och pleti får färdas i bjärt kontrast mot varje effektiv marknadslösning, sätter sig vår hjälte ned för att begrunda KRUT, Reformerat regelverk för handel med försvarsmateriel.

Mycket juridik och förkortningar där,

konstaterar han rättrådigt och indignerat. Och detta för givetvis tankarna till den förhatliga existentialismen, som ju frossar i juridik och förkortningar:

Genom att använda förkortningar, komplicerade uttryck och facktermer exkluderar författaren effektivt den obehöriga läsaren. Eller åtminstone tröttas läsaren ut så till den grad att texten aldrig läses i sin helhet. Inte bara statliga utredningar är uppbyggda på det viset. Vem har till exempel läst ut en hel bok av Sartre?

Efter att ha levererat denna förödande retoriska fråga går tankarna till Mellanöstern, där det blir dags att formulera nya visdomsord:

Av onda handlingar vet jag inte om det finns någon värre än att självmordsbomba andra till döds. Det vidriga i att bringa död i kombination med det ynkliga i att slippa uppleva sitt dåds konsekvenser är amoralismens tydligaste praktik.

Läsaren fylls här av ett andligt och logiskt ljus. Här har hon kanske gått omkring och tänkt att det till exempel skulle kunna vara vidrigare att mordbomba andra till döds och sedan fängsla och döda dem som påtalar detta dåds konsekvenser. Men icke. Och glöm nu heller inte:

Farliga människor kommer alltid att finnas. Men sammanhang där människor blir farliga kan upplösas.

Vi låter här fantasin flöda fritt en stund när det gäller vilka sammanhangen är där människor ”blir farliga” och hur dessa sammanhang rent praktiskt ska ”upplösas”. Det förefaller dock klart att svensk militär bör delta i processen. Med en känsla av tacksamhet skiljs vi så från vår unge hjälte, och gläds åt att han går iväg till möte med ”liberala gruppen”.