Att se sig själv i andra

”The Palestinians' lives under the occupation are reminiscent of the lives of Chile's citizens under the dictatorship. There, too, people who thought differently were considered enemies: They were imprisoned, tortured and killed. There, too, people couldn't move from place to place, they didn't have freedom and they didn't have equality before the law. But here it's harder. It has been going on for longer”

Den chilenske domaren Juan Guzman, under besök i Israel (Haaretz).


För dem som själva upplevt ett hårt förtryck är det på många sätt lättare att ta in – och harmas över – den brutala systematiken i det rasistiska förtryck som palestinierna är föremål för. Det är till exempel ingen slump att det finns en stark solidaritet med palestiniernas sak i Sydafrika. Desmond Tutus fem år gamla artikel ”Apartheid in the Holy Land” är väl värd att läsa också idag. Den sydafrikanske juridikprofessorn John Dugard, särskild rapportör om situationen i Palestina till FN:s människorättsråd, skrev utifrån sin personliga erfarenhet, i en viktig recension av Jimmy Carters bok:

”Israel's occupation of the Palestinian territories has many features of colonization. At the same time it has many of the worst characteristics of apartheid”.

Karakteristiken är inte bara abstrakt. Under flera decennier fanns ett nära militärt och politiskt samarbete mellan Sydafrika under Apartheid och staten Israel. Jag har skrivit utförligt om det tidigare.