Rubricering

Som ett led i sitt pågående övergrepp mot palestinierna har israeliska soldater blockat byn Nil’in på Västbanken och nu också gått till väpnat angrepp mot det civila motståndet i byn. Det har blivit viss extrauppmärksamhet kring detta, eftersom några modiga svenska dokumentärfilmare är i byn, och har hamnat mitt i det helvete Israel skapar för den palestinska befolkningen.

Men när Sveriges Radio lägger upp sin rapport på nätet, då är det mest talande själva rubriken: Nya bråk kring Israels barriär.

Beskjutning av befolkningen i en by som organiserar sig bäst de kan för att göra motstånd mot statsterror, är ”bråk”. ”Nya bråk” indikerar återkommande skärmytslingar liksom – nu håller de på och bråkar igen. Och det är bråk ”kring”… inte mot, provocerade av, på grund av, skapade av. Dessutom ”Israels barriär” – inte vad det är i verkligheten: en apartheidmur, olagligförklarad av internationell domstol, konstruerad för att befästa en rasistisk uppdelning, stjäla palestinsk mark och med sadistisk precision förstöra palestinskt samhällsliv.

Sveriges Radio rapporterar alltså om ”Nya bråk kring Israels barriär”. Det är helt makalöst.

Den dominerande diskursen i västerländsk medierapportering är falsk och vidrig.

- - - - -
Läs mer hos Anna Wester: Israeliska armén slår ned icke-våldmotståndet på Västbanken.

Media: Expressen, Aftonbladet, SvD.

Man måste räknas som människa för att förtjäna att mördas

De israeliska ockupationsstyrkorna spränger rutinmässigt dörrar när de ska ta sig in i palestinska hem. Människor - eller rättare sagt: palestinier - som är på väg att öppna dörren dör rutinmässigt vid förfarandet.

På den israeliska människorättsorganisationen B'Tselems hemsida kan man läsa trettonåriga Samira a-Daghamehs redogörelse för hur hennes mor dödades av israeliska soldater när de sprängde upp dörren till deras hem, och hur den döda kroppen sedan lämnades kvar hos barnen.

Det är demokratin dumbom!


(Via Palestinagruppernas blogg)

För er som är i Stockholm: Demonstration den 15 maj. 60 år av fördrivning - 40 år av ockupation. Det räcker!

60 år av fördrivning – 40 år av ockupation
Det räcker! Khalas! Ya basta! Chega! Simalah! Matkaro! Bêse!

Demonstration. 15:e maj.
Klockan 18.00 Sergels Torg i Stockholm

Till minne av Al Nakba, Katastrofen då 750 000 palestinier fördrevs från sitt hemland Palestina.

Talare:
Sheik Dr Ikrima Sabri, the head of the Higher Islamic Council in Palestine
Per Gahrton, Palestinagrupperna i Sverige
Dr Eyad Sarraj, GCMHP via länk från Gaza
Mattias Gardell, religionshistoriker
Emma Lindqvist, distriktsordförande SSU
Shora Esmilian, International Solidarity Movement
Lama Abu-Iseifan. Palestinska föreningen
Mohammed Kharraki, Sveriges unga muslimer
Seluah Alsaati, Ordförande Ung vänster Storstockholm

Rawia Morra om al-Nakba

Rawia Morra gör ett ohyggligt stort arbete för att belysa händelser och historia i Mellanöstern. Här är tre inlägg kring det israeliska firandet av 60 års folkfördrivning:

• Så fördrevs mina föräldrar
• En 60-åring i existentiell kris
• En bön till en övergiven brunn

Toastmaster, här är ännu en festlig historia

Rawia Morra berättar, genom Kazne Samáan, historien om sin egen by i Palestina, Suhmata, från vilken hennes släktingar fördrevs för sextio år sedan. Det är en historia som delas av ohyggligt många. Jag minns hur en kamrat med rötter i Palestina för en tid sedan berättade om hur hon stod på palestinsk mark och talade med en äldre släkting i mobiltelefon – han ville att hon skulle tala om det hon såg; berätta om husen, utsikten, om hur olivträden stod. FN:s generalförsamling slog till exmpel 1974 i resolution 3236 fast palestiniernas rätt att återvända till de platser de fördrivits ifrån. En rättvis lösning på flyktingfrågan – en upprättelse för fördrivningen – är ett minimikrav för fred och framtidstro för palestinierna. Istället fortsätter folkfördrivningen och det lågintensiva mordet på palestinierna som folk. Detta är inte bara accepterad politik i en Västvärld där rasismen blivit en allt mer öppet framträdande del av den propagerade självförståelsen och världsbilden – det är värt hyllningar och firande.


Läs Rawias blogginlägg.

Förövare som offer

Pierre Gilly skriver läsvärt om den förljugna bilden av det som sker i Palestina:

Stödet för Israels och USA:s politik bygger på myter och en associativ logik som inte hade varit möjlig om det funnits en fri press. Amerikaner tror att den största utgiftsposten i regeringens budget är U-hjälp (och inte vapen), att Irak var inblandad i attacken den 11 september osv osv. Propaganda är de flesta amerikaners verklighet.

Läs hela!

Ett barn är begravet i Gaza

Hittar hos Paolo Pissoffi Mats Nörklints gamla dagsvers i DN.

Ett barn är begravet i Gaza.
En yttersta deportation.
Hans kropp ligger svept i en trasa.
Han avled av ockupation.

Med samma förlamande fasa
som barnen vid Auschwitz´station
han såg när de började gasa
och skjuta helt utan pardon

Så lätt kan ett livsprojekt rasa
Så krossas en världsillusion
Ett barn är begravet i Gaza
förgjort av en herrenation.

Bil'in 22. februari. Inget särskilt.

Kolla på det här klippet från Bil’in. (Via Pelaseyed). Protester mot Israels apartheidpolitik. Det koloniala barbariet mot de protesterandes mänskliggörande trots. På ytan kan det se meningslöst och dödfött ut att möta en sådan övermakt med späda, oskyddade kroppar, med enkla, handgjorda slangbellor och med saxofonmusik som plockar upp toner från, bland annat, en rik judisk flyktingtradition och håller upp som en skrattspegel framför ockupationsmakten. Men det är inte meningslöst – det vi ser i tårgasdimman är folk som värjer sig mot avhumanisering: återuppfinner sig själva som människor.

Att räknas

Mohammad Omar uttrycker det kort och kraftfullt:

Demonstrera på lördag mot Israels terrorattacker i Gaza. 9/11 inträffade en gång i USA, ja, men så många gånger i Palestina att ingen kommer ihåg datumen.

Samling i Stockholm: Norrmalmstorg kl. 13. Läs också Hans Linde.

"Like a strangled chicken"

Så här såg det ut i Gaza i måndags. Så här ser raspolitik ut 2008.

I dag, kl 18 i Stockholm

Den israeliska statens sadistiska massmord på det palestinska folket fortsätter i Gaza. Under tiden åker Sveriges utrikesminister till Israel för att skaka hand med raspolitikens främsta företrädare – de som denna gång kallar sitt utstuderande dödande för att ”behålla trycket”. De ska diskutera ”säkerhet”. Det är frånstötande.


Detta snappar jag upp hos Anna Wester:

ISM-Stockholm ska tillsammans med Palestinska föreningen här i Stockholm anordna en demo för Gaza tisdag kl 18.00 från Sergels torg till israeliska ambassaden.

Gå dit!

Några nyhetsartiklar: AB, DN, SvD

På bilden nedan håller en palestinsk pojke en manuell pump, för att kunna använda när elsystemet slås ut igen och hans bror slutar andas.

Palestina. Två bilder och en kommentar

Israels raspolitik och massdödande fortgår och trappas upp. Ännu en generation palestiner förnedras, såras – och slåss för sin mänskliga värdighet.

Bilden nedan hittar jag hos Rawia Morra. Kommentaren är också hennes:

Den här bilden föreställer för mig palestinierna i ett nötskal. Pojken som springar fram men flaggan barfota, faller, ser kameran, blir generad, ler trots smärtan, men fanan håller han högt!

Den här bilden borde hänga i den israeliska regeringens kontor, så att de kommer ihåg vilka de egentligen har med att göra…

Julstämning i Betlehem

Israeliska soldater misshandlade fem fredliga demonstranter, varav en i tomtedräkt, som protesterade mot byggandet av Apartheidmuren.


[Vi minns även julstämningen 2006 och 2005]

Terror och pinsam tystnad

Lars Ohly skriver i Aftobladet efter en resa till Palestina och Israel.

Erbjudande om utväg

Den cancersjuke Na’el al-Kurdi var en säkerhetsrisk för staten Israel, ty han fanns. Detta är nu avhjälpt. Han är befriad från fängelset Gaza. Rawia Morra:

Tre gånger försökte han komma ut genom gränsövergången vid Beit Hanoun men skickades hela tiden tillbaka. För tio dagar sedan vädjade han via flera tevekanaler till omvärlden att sätta press på Israel så att han kunde åka ut och fullfölja sin behandling. Hans röst var knappt hörbart. Vid hans sida satt hans mor och hennes tårar bara rann och rann.

“Jag är cancersjuk. På vilket sätt kan jag skada Israel?”

Igår dog Nael. Och han behöver aldrig mer lida!

Nyhetsartiklar om händelsen här och här.

Inställt

Den palestinska toppförhandlaren Ahmed Qurei, som skulle möta Israels utrikesminister Livni för att förbereda kommande ”fredssamtal”, då Fatahledningen under mer ordnade former ska sälja ut mer av det palestinska motståndet till ockupationsmakten, stoppades ironiskt nog i en vägspärr när han skulle tillryggalägga den korta sträckan mellan sitt hem i Abu Dis och Jerusalem. Ironin fullbordas av Ny Times rubricering av händelsen: Palestinan Calls off Meeting with Israel.

Högt spel med det palestinska motståndet – eller kanske bara korrupt uppgivenhet

Per Gahrton fortsätter blogga från sitt besök i Palestina:

På förstasidan av Jerusalem Post finns en bild av Fatah-poliser som tränar tillsammans med israeliska poliser för att skapa lag och ordning! Mustafa Barghouthi sa till oss att han är rädd för att den Palestinska Myndigheten håller på att förvandlas till en polislakej till Israel. Från Europa minns man ockuperade länder under andra världskriget där vissa politiker valde samarbete med ockupanten och satte egna motståndskämpar i fängelse. Efter kriget blev de avrättade som landsförrädare. Men det är förstås resultatet som räknas. Om Abbas kommer tillbaka från Annapolis med en palestinsk stat inom 1967 års gränser med Östra Jerusalem som huvudstad blir han hjälte och hamnar i historiens finrum. Om inte – då har han en given plats i historiens skräpkammare.

Läs mer på Palestinagruppernas blogg.

Följ Gahrton

Per Gahrton bloggar från sin resa i Palestina, på Palestinagruppernas blogg.

Ett hus i Hebron

Anna Wester skriver om helvetet i Hebron, där sionistiska extremister i de illegala ”bosättningarna” regelmässigt trakasserar och våldför sig på den palestinska befolkningen, med endast sporadiska och halvhjärtade reaktioner från israelisk polis och militär (tidigare bloggade och länkade exempel här, här och här).

Det exempel Wester tar upp är typiskt för den fortgående koloniala processen i Israel. Här handlar det om att extremisterna, till och med i strid mot israeliska myndigheters order, för en tid sedan helt sonika tagit över ett stort hus, eller som Haaretz påpekade, snarare ett kvarter. Även om det finns en israelisk evakueringsorder så händer ingenting. Ockupanterna har renoverat stället och nu också kopplat in det till elnätet. På så sätt skapas dagligen ”facts on the ground”. Detta sker parallellt med ständiga husdemoleringar i palestinska områden – ofta motiverade med att trångboende palestinier saknat tillstånd för tillbyggnad; tillstånd som i verkligheten är omöjliga att utverka genom den utstuderat nedbrytande byråkratin.

Till saken hör att huset i Hebron befinner sig på en höjd. Den har strategisk betydelse. Den som åker genom det palestinska landskapet kan snabbt konstatera att Israel genom ”bosättningar” dominerar just höjderna överallt. Med bosättningarna följer strategiskt utlagda Apartheid’-vägar som skär sönder kommunikationerna mellan palestinska samhällen, och skyddande posteringar som utvidgar, understödjer, konsoliderar ockupationen. Genom ett myller av dagliga händelser kramas livet ur det palestinska folket.

Detta är ett brott som kräver vårt ställningstagande, påkallar vår solidaritet med de utsatta.


Läs hela Anna Westers inlägg!

Förbrytare

Från Genèvekonventionens tilläggsprotokoll:

Starvation of civilians as a method of combat is prohibited. It is therefore prohibited to attack, destroy, remove or render useless for that purpose, objects indispensable to the survival of the civilian population such as food-stuffs, agricultural areas for the production of food-stuffs, crops, livestock, drinking water installations and supplies and irrigation works.

Från artikel i Guardian om det som händer nu i Gaza:

The Israeli sanctions are affecting every level of Gazan society. Farmers have been particularly hard hit as they have been barred from exporting their products and denied pesticides and fertiliser by Israel, which makes it impossible to plant for next year.

Spare parts for water pumps and other equipment are also barred.

The army recently banned the import of hearing aid batteries for Gaza's school for the deaf on the grounds that they could be used to make bombs.

It is reducing the amount of food going into Gaza every week as it tries to exert more pressure on the population to bring about political change.

Läs hela artikeln.


En fängslad och plågad befolkning svälts ut, kvävs. Det är fångvaktarsadism upphöjd till statsdoktrin. Var finns de skribenter, politiker och posörer som är så måna om att högstämt idissla begrepp som frihet och mänskliga rättigheter, när det palestinska folket pinas? De är inte bara tysta om förbrytelserna, de applåderar, missionerar för förbrytarna.

Så outhärdligt är det att leva i de vita ”liberalernas” värld.