Elin Brusewitz, Ali Esbati, Love Flygren, Magnus Granberg, Stefan Granér, Alexandra Franzén, Åke Gylfe, Kalle Holmqvist, Jonas Lindberg, Hanna Löfqvist, Hasse Nilsson, Anders Roth, Göran Sallnäs, Daniel Suhonen och Singoalla Tiroler:Medverkar med den här texten i en antologi som kom ut igår och som förhoppningsvis kan bidra till en bättre och djupare debatt om Kuba. Så här skriver förlaget:
KUBA PÅ RIKTIGT
Murbruk förlag
167 sidor.
Fidel Castro ligger för döden och alla undrar vad som kommer att hända när han är borta. Men hur ska man kunna förstå Kuba när ingen vill beskriva landet på allvar?En rolig detalj är att boken redan fått en liten recension i Kristdemokraten. Oläst.
Turistbroschyrerna ger en bild av ett problemfritt land där solen skiner och där alla jämt är glada och dansar salsa. I tidningarna däremot Kuba utmålas som den värsta diktaturen i världen. Ett land där alla är olyckliga och halva befolkningen sitter i fängelse.
Murbruk förlag tycker att Kuba förtjänar en mer realististisk beskrivning och ger därför ut antologin Kuba på riktigt. I boken berättar femton svenskar om sina resor till Kuba. De flesta av skribenterna är ungdomar aktiva inom arbetarrörelsen. Även om många av författarna har en positiv grundsyn på Kuba tvekar de inte inför att kritisera landets brister. En verklig solidaritet med Kubas folk vinner inget på att skönmåla och förtiga.
Det finns ingen större samsyn i boken. Författarna har helt olika utgångspunkter och olika analyser av dagens Kuba. Men alla har de något viktigt att säga om Kuba. [Fortsättning här]
Köp gärna.
28 kommentarer:
Nej, någon recension har boken inte fått i Kristdemokraten. Däremot en kommentar om upplägget så som det ser ut i förlagets presentation. Och kommentaren bygger också på tidigare inlägg om Kuba från en del av författarna, exempelvis Ali Esbati och den Expressenartikel som ägnades åt att försöka rädda Castros rykte för eftervärlden. Men jag har beställt ett ex som förhoppningsvis finns i min brevlåda i dag. Lovar att återkomma på bloggen när den är läst... :-)
Vänligen
Henrik G Ehrenberg
Chefredaktör på Kristdemokraten
www.kristdemokraten.com/ehrenberg
Turistbroschyrerna ger en bild av ett problemfritt land där solen skiner och där alla jämt är glada och dansar salsa. I tidningarna däremot Kuba utmålas som den värsta diktaturen i världen. Ett land där alla är olyckliga och halva befolkningen sitter i fängelse.
Det där är ju bara barnsligt ljug. Är det mycket sånt inne i själva boken?
Kunde ni inte slängt in åtminstone ett spanskt klingande namn bland författarna? Hade gjort underverk för trovärdigheten.
Äntligen, är min enda kommentar. En mer objektiv syn på Kuba är nödvändig.
En viktig bok i den förljugna mediavärld där kubanernas egna åsikter aldrig ses som intressanta. Däremot är Miamimaffian och Fidel ständigt i centrum.
Thomas Gustafsson på DN är en av få journalister som i alla fall haft något slags ambition att förstå Kuba på allvar.
Tvärtom så är det ju så att Fidel aldrig står i centrum, Erik Andersson. Det vi får höra om honom är för det mesta lögner; bizarra sagor och blajj påhittade av extremister och fulla(?) journalister. Vad Fidel själv säger får vi tyvärr aldrig höra och det är därför hans senaste intervjubok omedelbart sålde slut i Spanien (den är ännu ej översatt till engelska) - det finns ett stort tryck från folk att få höra honom. Vi får höra OM honom men inte FRÅN honom. Det som är så farligt vad gäller personen fidel, till skillnad mot diverse ryggradslösa hycklare och opportunister, som titulerar sig som "demokratiskt valda", så hymlar inte Fidel, böjer sig inte för imperiets nyliberala ekonomi och koloniseringsförsök. Sanningssägare har ju en "otur" att hamna i bakvattnet i det "offentliga rummet" emedan skitpratarna får breda ut sig obehindrat och t o m stimuleras till att fortsätta sin pajas-verksamhet. Så är fallet med Fidel. Och hela Kuba i sig är ju ett farligt exempel för andra länder så det gäller ju att smutskasta hela landet - utöver Fidel, men att skylla på honom. Därför vill man gärna säga att Fidel ÄR Kuba liksom att "det var bättre" för 1959.
Tvärtom så är det ju så att Kim Jong-il aldrig står i centrum, Erik Andersson. Det vi får höra om honom är för det mesta lögner; bizarra sagor och blajj påhittade av extremister och fulla(?) journalister. Vad Kim själv säger får vi tyvärr aldrig höra och det är därför hans senaste intervjubok omedelbart sålde slut i Sydkorea (den är ännu ej översatt till engelska) - det finns ett stort tryck från folk att få höra honom. Vi får höra OM honom men inte FRÅN honom. Det som är så farligt vad gäller personen Kim, till skillnad mot diverse ryggradslösa hycklare och opportunister, som titulerar sig som "demokratiskt valda", så hymlar inte Kim, böjer sig inte för imperiets nyliberala ekonomi och koloniseringsförsök. Sanningssägare har ju en "otur" att hamna i bakvattnet i det "offentliga rummet" emedan skitpratarna får breda ut sig obehindrat och t o m stimuleras till att fortsätta sin pajas-verksamhet. Så är fallet med Kim. Och hela Den Demokratiska Folrepubliken Korea i sig är ju ett farligt exempel för andra länder så det gäller ju att smutskasta hela landet - utöver Kim, men att skylla på honom. Därför vill man gärna säga att Kim Jong-il ÄR Den Demokratiska Folkrepubliken liksom att "det var bättre" för 1948.
Snart 47 år efter befrielsen 1959 intar det fordom ekonomiskt starka Kuba en av bottenplatserna bland de Syd-Latinamerikanska ekonomierna.
40- och 50-tals amerikanare rullar fortfarande på gatorna och byggnader förfaller.
Det enda man har är sockerrör, rom och cigarrer. Det finns knappast ens en cyckelfabrik.
Detta planekonomiska paradis på jorden där yttrandefrihet satts i högsäte hyllas fortfarande till stor del av Sveriges paranoida vänster.
Visst kan alla vara enögda ibland, men åtminstone inte totalt blinda.
"En viktig bok i den förljugna mediavärld där kubanernas egna åsikter aldrig ses som intressanta."
Om du bryr dig om kubanernas åsikt så stödjer du självklart att demokratiska fri- och rättigheter införs på Kuba och att militärdiktatorn Fidel Castro avsätts?
Är han så populär som vissa vänsternissar ger skenet av så kommer han att kunna sitta kvar ändå. Så vad har han och kubanerna att förlora på att demokrati införs?
Byggar´n, Fidel var blivit vald i personval om och om igen sedan demokratiska val infördes 1976. Han har ställt upp som kandidat för Santiago (Kubas andra största stad). So no problem. Hans popularitet är enorm. Trots att USA pumpat in hundratals miljoner dollar genom åren, i syfte att bygga upp en "dissident"-rörelse, externt och internt, har man bara kunnat värva ett fåtal opportunister. Dessa avskys naturligtvis på Kuba då de anses vara spioner och förrädare (helt korrekt). Samma "dissidenter" blåses upp, trots att de flesta inte verkar tillhöra begåvningsreserven direkt, i västerländsk media som "modiga hjältar". De får oemotsagda breda ut sig med sagor och blaj som helt saknar rimliga proportioner. Pajaser säger jag. Och då inkluderar jag även de journalister och politiker som medvetet ingår i detta undergrävande och odemokratiska arbete. Låt dom jobba på en cirkus.
Anonym,
personval är av lite värde om det inte finns konkurrerande kandidater.
Vidare förutsätter demokrati inte bara fria val, utan också yttrandefrihet, pressfrihet, förenings- och församlingsfrihet.
Christian,
"personval är av lite värde om det inte finns konkurrerande kandidater."
Det fanns och finns fler kandidater under dessa val.
"Vidare förutsätter demokrati inte bara fria val, utan också yttrandefrihet, pressfrihet, förenings- och församlingsfrihet"
Det finns. Alla komponenter du nämner finns på Kuba.
Naturligtvis hittar du inte något av detta i den i dollar välbetalda "dissident"-rörelsen. Men i den demokrati dom representerar är ju det, att ljuga för pengar, ett helt naturligt förfarande. Liksom statsterror, brott mot mänskligheten, och folkmord.
"Det finns. Alla komponenter du nämner finns på Kuba."
Ljuger du bevisst eller ä du bara dåligt informerad?
Den stora socialisten Rosa Luxemburg skrev:
"Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar - de må var aldrig så talrika - är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet."
På Kuba existerar dessa rättigheter bara för det "socialistiska" [sic!] systemets anhängare.
Artikkel 53 i den kubanska grundlagen säger:
Citizens have freedom of speech and of the press in keeping with the objectives of socialist society. Material conditions for the exercise of that right are provided by the fact that the press, radio, television, cinema, and other mass media are state or social property and can never be private property. This assures their use at exclusive service of the working people and in the interests of society. The law regulated the exercise of those freedoms.
Och artikkel 62 säger:
None of the freedoms which are recognized for citizens can be exercised contrary to what is established in the Constitution and by law, or contrary to the existence and objectives of the socialist state, or contrary to the decision of the Cuban people to build socialism and communism. Violations of this principle can be punished by law.
Det finns inga tv-kanaler, tidningar eller tidskrifter på Kuba som inte ägs av antingen staten, kommunistpartiet eller några av dess närstående "massorganisationer".
Politiska partier förutom det ena är förbjudna, likaså oberoende fackföreningar. Strejkrätt existerar inte.
Demostationer mot Castro och regeringen förekommer givetvis inte, och orsaken är knappast att 100% av den kubanska befolkningen håller 100% med regeringens politik.
Vad säger oberoende människorättsorganisationer om Kuba?
Human Rights Watch: "Freedom of assembly is severely restricted in Cuba, and political dissidents are generally prohibited from meeting in large groups."
Amnesty: "All human rights, civil and professional associations and unions that exist today in Cuba outside the officialdom of the state apparatus and mass organizations controlled by the government are barred from having legal status. This often puts at risk the individuals who belong to these associations of facing harassment, intimidation or criminal charges for activities which constitute the legitimate exercise of the fundamental freedoms of expression, association and assembly."
Hur kommer det sig att så många annars intelligenta vänstermänniskor visar fundametalistiska sekttänkande när det gäller Kuba??
Christian,
Ser inte direkt att dom första urklipen du gjort direkt motsäger att Kuba inte är en demokrati - särskilt inte citatet av Rosa Luxemburg. Det är ju naturligtvis så att Kuba saknar representativ demokrati, men är det en förlust? Är den sortens demkrati önskvärd när man står inför nära 50 år av krigshot, terrorangrepp, sanktionspolitik? Nej. Dessutom kan man ifrågasätta varför Kuba skall ändra sin demokrati till ett nyliberalt statsskick när det visar sig, i land efter land, att det är ett fiasko som oftast urartar i, i bästa fall, försämringar av de slag vi ser i Sverige, i värsta fall, massvält av IMF-snitt. men det är ju klart, kanske kubanen då kan få skriva insändare och klaga i en "fri" och "oberoende" tidning med privata ägare? Det vore ju jättebra och jätteviktigt. Dom problem som trots allt finns på Kuba är av art att dessa kommer att kunna tas om hand av kubanerna själva och deras riktiga vänner, utan inblandning från: Washington, Florida, den rasande borgerligheten, och den bekymrade finvänstern. Samma finvänster som man nu ser bli allt mer högröd av upprörd för att Chavéz inte uppfyller deras krav på "demokrati".
Slutligen, har det alltid förbluffat mig hur så många inom den svenska vänstern ständig köper högerns "demokrati- och mänskliga rättigheter"-paket. Amnesty och HRWs rapporter betyder föga när man betänker att dom bygger på sagda kubanska "dissident"-rörelse (Made in USA). I detta kontext så har just de två omhuldade organisationerna också nyligen fått hård kritik för sin selektiva kritik vad gäller Israels angreppskrig mot Libanon - vilket understryker än mer att det tydligen finns en partiskhet i bedömningarna, i rapporterna (bl.a. Jonathan Cook skrev om det för ett tag sedan). Således saknar Amnesty och HRW en viss trovärdighet i dessa frågor.
Jag tycker det är intressant att inte en enda kuban kommer till tals i boken. Jag antar att det är för att "det är på riktigt" som skildringarna överlåts till trygga socialistiska händer i Sverige.
Om det däremot verkligen finns en ambition att skilda Kubas fram- och baksidor öppet och ärligt applåderar jag försöket - debatter kom Kuba blir lätt att två läger uppstår, när egentligen de flesta ligger någonstans mitt emellan: Från vänstersida hörs det att liberaler som påpekar att landet är en diktatur utan fri- och rättigheter vill göra Kuba till en lika "fungerande" demokrati som Colombia. Från högerhåll hörs det att vänstern bara ursäktar alla övergrepp som sker på Kuba "för det finns fri sjukvård" och "ingen är analfabet".
Om alla åtminstone kunde skriva under på att de vill (??) ha press- och yttrandefrihet, församlings- och föreningsfrihet, samt fria, öppna, hemliga val. Då hade vi kommit långt i debatten. Därefter kan debatten ta vid om hur saker ska fördelas, efter vilka principer, osv.
/S
Demokrati kan vara direkte eller representativ, i form av partival eller personal, men inget demokrati kan existera utan yttrande- och pressfrihet, förenings- och församlingfrihet, för regeringens motståndare såväl som för dess anhängare, för minioriteten såväl som för majoriteten!
Fri utbildning och hälsovård kan inte ursäkta brist på demokratiska rättigheter!
Sundevall:
Detta tycks vara en bok skriven av författare som nämns. Förutsättningarna är klara. Resultatet måste läsas själv.
Tydligen var inte ambitionen att intervjua kubanerna själv eller berätt om deras vardag.
Skulle nog tippa att även sådana böcker finns att låna eller köpa.
Man kan inte få allt på en gång här i livet. Julafton är tyvärr bara en gång per år.
"Är den sortens demkrati önskvärd när man står inför nära 50 år av krigshot, terrorangrepp, sanktionspolitik?"
Din slutsats är att demokrati inte passar alla tider?
"Dessutom kan man ifrågasätta varför Kuba skall ändra sin demokrati till ett nyliberalt statsskick när det visar sig, i land efter land, att det är ett fiasko som oftast urartar i, i bästa fall, försämringar av de slag vi ser i Sverige, i värsta fall, massvält av IMF-snitt."
Gör din hemläxa. Det har inte inträffat en enda massvält i någon demokrati. Däremot har en inträffat en massa gånger i kommunistiska diktaturer.
"Amnesty och HRWs rapporter betyder föga när man betänker att dom bygger på sagda kubanska "dissident"-rörelse (Made in USA)."
Så Amnesty är en CIA-sponsrad organisation. Kul att du nämnde det också. Med såna argument har du exkluderat dig från seriösa debatter.
Ha en glad diktaturkramarkväll.
Som sagt - skulle vara kul att höra vad t ex Ali tycker om de fri- och rättigheter jag nämnde i mitt inlägg högre upp. Tycker Du att att Kubaner bör ha tillgång till detta?
/S
Grejen med Kuba är väl att både Ali Esbati och Fredrik Malm har rätt i sina analyser, problemet är bara att de inte förstår att båda sidor gäller SAMTIDIGT. De undantag från demokratiska procedurer som sker på Kuba beröms som visa eller möjligtvis beklagliga men nödvändiga/tillfälliga när av liberaler när de sker i USA eller i Sverige.
Christian, Vad har man för tyngd att prata om "yttrande- och pressfrihet, förenings- och församlingfrihet" när man samtidigt är socialdemokratisk sionist? Det har man naturligtvis inte.
Med ansats i en nukleär fasciststat (Irael), som demokratisk moidell, kan man knappast anses nykter nog att bedöma andra staters kamp och vilja till frihet från liberalismens diktatur. Lustigt att nästan alla som upprörs av Kuba´s ovilja till USA-medierad demokrati, och att låta en handfull "dissidenter" få ta över landet och uppföra en Qvisling-regim också är dom som är imperialism-kramare. Med såna vänner behöver man inga fiender.
Anonym 1:19 AM,
det går inte att jämföra de inskränkningar i medborgerliga fri- och rättigheter som sker i t.ex. USA och Sverige i förbindelse med "kriget mot terrorn" med de inskränkningar som sker på Kuba.
Den avgörande skillnaden är att i USA och Sverige kan motståndare till dessa inskränkningar sätta sökelys på dom och kämpa mot dom, nåt man inte kan på Kuba
Christian,
"Sätta sökelys på dom"?
Återigen, de inskränkningar du pratar om finns inte på Kuba. Trots att de s.k. dissidenterna tar emot pengar för att störta Kubas regering som får dom till stor del verka relativt fritt, organisera sig i sammanslutningar, hålla sina möten, skriva lögner och dikter för spridning i utländsk press, ta emot mutor i form av konsumtionsvaror (elektronik, pälsar, etc), "stipendier", etc - vilket medför en massa springande till USAs intressekontor i Havanna förstås. Dessa typer är opportunister som hyllar fascistiska kuppmakare i Sydamerika och som vill omstöpa Kuba efter det USA-ockuperade irakiska konceptet.
Men du har rätt i att det inte går att jämföra USA/Sverige och Kuba vad gäller "kriget mot terrorn". Kuba har utkämpat sitt eget "krig mot terrorn", eller snarare "krig mot statsterrorn", sedan 1960-talet, och det har inte medfört att dom sätter blöjor på oskyldiga för att dom inta skall skita ned flygplansgolven när dom efter en spruta tranquilizer fraktas till något av USAs, eller dess klientstaters, tortyrkällare. Dom enda brott mot dom mänskliga rättigheterna, och klart odemokratiska handlande, som du kan finna på Kuba är i en liten enklav i östra Kuba kalld Guantanamo. Men som sionist så har du väll inget problem med dessa sorters övergrepp. Dom begås ju dagligen på dom ockuperade områdena i Palestina.
Anonym 11:49 AM,
du säger att dessa inskräningar i medborgerliga fri- och rättigheter inte finns på Kuba.
Låt oss då se lite på Kuba.
Det finns ett enda politisk parti på Kuba.
Det finns ett enda ungdomsförbund på Kuba.
Det finns en enda facklig centralorganisation.
Det finns tre nationella tidningar på Kuba:
Granma som ägs av partiet PCC,
Juventud Rebelde som ägs av ungdomsförbundet UJC,
och
Trabajadores som ägs av den fackliga centralorganisationen CTC.
Det finns inga medlemmer av nationalförsamlingen som är motståndare till regeringen eller det "socialistiska" systemet.
Låt oss överföra detta till Sverige.
Om vi skulle förbjuda alla partier förutom SAP, alla ungdomsförbunnd förutom SSU och alla fackliga organistationer förutom LO,
Om vi skulle stänga ner alla tidningar förutom SAPs Aktuellt i Politiken, SSUs Frihet, LOs LOtidningen och några få lokala s-tidningar som Norrländska Socialdemokraten,
Om alla Riksdagens medlemmar var anhängare av den (tänkta) sittande, socialdemokratiska regeringen,
Skulle du då tycka att Sverige var ett demokratisk land?
Och jag undrar om dessa "så kallade" dissidenterna som du kallar dom verkligen skulle uppskatta att få pälsar från USAs intressekontor.
Jag vet inte om du varit på Kuba, men klimatet där gör det inte särskilt bekvämt att gå iklädd pälsar... ;-)
Dom punkterna du tar upp, Christian, är inte avgörande kriterier för om ett land kan kallas demokrati eller inte. Det är enbart teori som allt som oftast utgör en enorm diskrepans med de faktiska förhållandena i samhället, något som borgerligheten ständigt måste fernissa över för att det inte skall för uppenbart för populasen. Ta ett land som typiskt beskrivs som en ”demokrati”: Israel. En generell jämförelse med Kuba: två små länder varav den förre har ett flerpartisystem liksom även fler tidningar än Kuba. Ändå har det inte förhindrat landet (Israel) till att bli en bärsärk i världssamfundet, en nukleär militärstat driven av fundamentalistiska motiv. Israel har brutit mot internationella lagar, FN-resolutioner, brott MR, i flera decennier, som få länder har gjort – definitivt inte Kuba, som istället åtnjuter enorm respekt och beundran i tredje världen. Den mångfald av partier som sägs finnas i Knesset finns i praktiken inte därför att dess representanter i allt väsentligt har samma åsikt: ockupation av palestinsk, syriskt och libanesiskt territorium? Check. Fördrivning, mord, och stöld av palestinier och palestinsk egendom? Check. Sionism? Check. Och detta skall vara en ”demokrati”? Naturligtvis är det inte så. En riktig demokrati består inte av en massa partier där mer eller mindre alla är rasister, psykopater, och lögnare. Jag kallar dom kriminella och jag vet vart dom hör hemma. Därmed inte sagt att det visst är möjligt att fler partier kan komma, borde få komma, att bildas och finnas på Kuba – men dessa partier kan omöjligen bli fascistiska, sionistiska, och borgerliga partier. Dessa sorters partier har inget existensberättigande då de alla strävar efter klassförtryck, exploatering, och imperialism, om än med olika metoder. Om valet skulle vara så snävt att man var tvungen att välja sitt statsskick, mellan en ”diktatur” som Kuba och en ”demokrati” som Israel? Ja då skulle valet ej bli så svårt. Vilket jag tror du förstår av ovan resonemang. Det gäller att inte vara så enögd, eller rentav förblindad, och endast kopiera sina åsikter ur högerextremistiska tankesmedjor, om man skall lufta sina åsikter. Ja man måste nog till och med överge sådana brain boxes om man i överhuvudtaget skall förstå.
Därmed har jag sagt mitt i denna lilla diskussion. I alla fall tills vidare.
/J
Om du vill jämföra Israel och Kuba och se vilket av dessa land som är demokratisk och vilket som inte är demokratisk, försök med följande experiment:
Åk till Jerusalen och få en israel att ställa sig upp mitt i stan med en banderoll som säger "Ner med Olmert! Ner med sionismen!",
Åk till Havanna och få en kuban till att ställa sig upp mitt i stan med en banderoll som säger "Ner med Castro! Ner med socialismen!".
Jag kan lova dig att reaktionen från respektiva myndigheter på dessa två manifestationer skulle bli mycket olik.
"Dom punkterna du tar upp, Christian, är inte avgörande kriterier för om ett land kan kallas demokrati eller inte."
Där har du fel, J. Flerpartisystem, fria hemliga val, fri press, yttrandefrihet etc. är självklara förutsättningar för en demokrati. Att du sedan inte anser att det är speciellt viktigt säger mer om dig än om demokration.
"Ändå har det inte förhindrat landet (Israel) till att bli en bärsärk i världssamfundet, en nukleär militärstat driven av fundamentalistiska motiv."
Om detta finns det skilda meningar om men låt oss för ett ögonblick ta på oss J's färgade solglasögon: Att Israel är inblandade i väpnade konflikter med sina grannar betyder inte att landet inte är en demokrati.
"En riktig demokrati består inte av en massa partier där mer eller mindre alla är rasister, psykopater, och lögnare."
Där har du fel igen. En demokrati har plats för alla sorters människor såsom ovanstående exempel och även diktaturkramare som du.
"Dessa sorters partier har inget existensberättigande då de alla strävar efter klassförtryck, exploatering, och imperialism, om än med olika metoder."
Trevligt att din definition på "rätt" åsikter är de objektivt rätta åsikterna. Du ser inget samband mellan dina åsikter och de massmord som kommunister har begått i princip de flesta socialistiska samhällen?
"Därmed har jag sagt mitt i denna lilla diskussion. I alla fall tills vidare."
Kan vi lita på det? Jag väntar på den sedvanliga ramsan från dig att alla vi andra är idioter.
Skicka en kommentar