Kubanska revolutionen 50 år

Den kubanska revolutionen fyller femtio. Det är ett jubileum för en revolution som upphävde ett genomkorrupt och torterande kompradortyranni, men som också gjorde denna lilla önation till en viktig antiimperialistisk inspirationskälla runt om i världen. Under dessa femtio år har stora världspolitiska händelser utspelat sig, som påverkat det kubanska folkets liv och möjligheter. Och tveklöst har allvarliga problem bestått och uppstått. Misstagen har varit många. De permanentade inskränkningarna i yttrande- och organisationsfriheten är oacceptabla. Och enpartistaten föder stelhet och ineffektivitet på många områden i samhället. Kubanerna tacklas med denna dubbelhet varje dag. Men klart är att Kubas rätt till självbestämmande är fortsatt viktig att försvara – och att Kuba ännu femtio år efter revolutionen spelar en roll för många som kämpar mot imperialistiskt förtryck.

När Fidel Castro i augusti 2006 lämnade över sina befogenheter till Raúl Castro (och många trodde att han låg för en omedelbar död) skrev jag en artikel om Kuba i Expressen. Den kan läsas här.

Men det jag verkligen vill tipsa om som helgläsning är en lång reportageartikel av Sean Penn! Penn har träffat både Hugo Chávez och Raúl Castro och skrivit en oerhört läsvärd text. Både Chávez och Castro visar här prov på intellektuell spänst, och får framför allt sagt saker ur ett perspektiv som saknas i den västerländska rapporteringen om det som sker i Latinamerika. Och apropå Kubas roll som inspiratör, är Chávez’ kommentarer intressanta:

Hitchens sits quietly, taking notes throughout the conversation. Chávez recognizes a flicker of skepticism in his eye. "CREES-to-fer, ask me a question. Ask me the hardest question." They share a smile. Hitchens asks, "What's the difference between you and Fidel?" Chávez says, "Fidel is a communist. I am not. I am a social democrat. Fidel is a Marxist-Leninist. I am not. Fidel is an atheist. I am not. One day we discussed God and Christ. I told Castro, I am a Christian. I believe in the Social Gospels of Christ. He doesn't. Just doesn't. More than once, Castro told me that Venezuela is not Cuba, and we are not in the 1960s.

"You see," Chávez says, "Venezuela must have democratic socialism. Castro has been a teacher for me. A master. Not on ideology but on strategy." Perhaps ironically, John F. Kennedy is Chávez's favorite US president. "I was a boy," he says. "Kennedy was the driving force of reform in America." Surprised by Chávez's affinity for Kennedy, Hitch chimes in, referring to Kennedy's counter-Cuba economic plan for Latin America: "The Alliance for Progress was a good thing?" "Yes," says Chávez. "The Alliance for Progress was a political proposal to improve conditions. It was aimed at lowering the social difference between cultures."

Ta dig en stund och läs hela artikeln! Och här kan man se ett Youtube-klipp är Sean Penn diskuterar sin resa.

Frihetsfronten

Den katolska kyrkan på Kuba protesterar mot regeringens arbete för homosexuellas rättigheter.

Frihet

USA:s regering förbereder sig för att förverkliga bland annat alla kubaners innersta drömmar:

USA håller på att bygga upp ett stort flyktingläger på Guantanamobasen på Kuba för att kunna ta hand om tiotusentals eventuella flyktingar från närområdet.

I sitt tal riktade Bush också en kejserlig uppmaning till övriga världen att enas i Kubafrågan:

And now is the time for the world to put aside its differences and prepare for Cuban's transition to a future of freedom and progress and promise.

De obetydliga avfällingnationer som splittrar en annars enig världsopinion – bestående av USA, Israel, Marshallöarna och Palau – och som för femtonde gången i rad röstade för ett fördömande av USA:s illegala blockad mot Kuba, listas nedan. De måste isoleras!

In favour: Afghanistan, Albania, Algeria, Andorra, Angola, Antigua and Barbuda, Argentina, Armenia, Australia, Austria, Azerbaijan, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Barbados, Belarus, Belgium, Belize, Benin, Bhutan, Bolivia, Bosnia and Herzegovina, Botswana, Brazil, Brunei Darussalam, Bulgaria, Burkina Faso, Burundi, Cambodia, Cameroon, Canada, Cape Verde, Central African Republic, Chad, Chile, China, Colombia, Comoros, Congo, Costa Rica, Croatia, Cuba, Cyprus, Czech Republic, Democratic People’s Republic of Korea, Democratic Republic of the Congo, Denmark, Djibouti, Dominica, Dominican Republic, Ecuador, Egypt, Equatorial Guinea, Eritrea, Estonia, Ethiopia, Fiji, Finland, France, Gabon, Gambia, Georgia, Germany, Ghana, Greece, Grenada, Guatemala, Guinea, Guinea-Bissau, Guyana, Haiti, Honduras, Hungary, Iceland, India, Indonesia, Iran, Ireland, Italy, Jamaica, Japan, Jordan, Kazakhstan, Kenya, Kiribati, Kuwait, Kyrgyzstan, Lao People’s Democratic Republic, Latvia, Lebanon, Lesotho, Liberia, Libya, Liechtenstein, Lithuania, Luxembourg, Madagascar, Malawi, Malaysia, Maldives, Mali, Malta, Mauritania, Mauritius, Mexico, Moldova, Monaco, Mongolia, Montenegro, Morocco, Mozambique, Myanmar, Namibia, Nauru, Nepal, Netherlands, New Zealand, Niger, Nigeria, Norway, Oman, Pakistan, Panama, Papua New Guinea, Paraguay, Peru, Philippines, Poland, Portugal, Qatar, Republic of Korea, Romania, Russian Federation, Rwanda, Saint Kitts and Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent and the Grenadines, Samoa, San Marino, Sao Tome and Principe, Saudi Arabia, Senegal, Serbia, Seychelles, Sierra Leone, Singapore, Slovakia, Slovenia, Solomon Islands, Somalia, South Africa, Spain, Sri Lanka, Sudan, Suriname, Swaziland, Sweden, Switzerland, Syria, Tajikistan, Thailand, The former Yugoslav Republic of Macedonia, Timor-Leste, Togo, Tonga, Trinidad and Tobago, Tunisia, Turkey, Turkmenistan, Tuvalu, Uganda, Ukraine, United Arab Emirates, United Kingdom, United Republic of Tanzania, Uruguay, Uzbekistan, Vanuatu, Venezuela, Viet Nam, Yemen, Zambia, Zimbabwe.

Politisk vardag i USA

En av republikanernas presidentkandidater besöker extremhögern i Miami och lovar att om han vinner så ska USA agera mer resolut för att stoppa spridningen av demokrati och folkligt framdrivna rättviserörelser i Latinamerika. Med tanke på att i princip samtliga latinamerikanska länder utom Kuba under efterkrigstiden har utsatts för fullbordade militära interventioner eller USA-stödda militärkupper, ska man nog i alla fall inte anklaga McCain för tomt prat.

Wiehe

Mikael Wiehe kan inte bara göra fantastiska låtar, han kan också hålla flera tankar i huvudet samtidigt och uttrycka sig politiskt genomtänkt i prosaform. Samtliga dessa egenskaper skiljer ut honom från den absolut majoriteten av vår tids ”liberaler”.

(Jag ska till protokollet föra att jag inte håller med om den lite för enkla formuleringen om de genom massorganisationer organiserade politiska processen på Kuba. Men hans vägran att köpa den i vår tids debatt gängse imperialistiska, övergreppsbefrämjande utgångspunkten är välgörande).

Bok: Kuba på riktigt

Elin Brusewitz, Ali Esbati, Love Flygren, Magnus Granberg, Stefan Granér, Alexandra Franzén, Åke Gylfe, Kalle Holmqvist, Jonas Lindberg, Hanna Löfqvist, Hasse Nilsson, Anders Roth, Göran Sallnäs, Daniel Suhonen och Singoalla Tiroler:
KUBA PÅ RIKTIGT
Murbruk förlag
167 sidor.

Medverkar med den här texten i en antologi som kom ut igår och som förhoppningsvis kan bidra till en bättre och djupare debatt om Kuba. Så här skriver förlaget:

Fidel Castro ligger för döden och alla undrar vad som kommer att hända när han är borta. Men hur ska man kunna förstå Kuba när ingen vill beskriva landet på allvar?
Turistbroschyrerna ger en bild av ett problemfritt land där solen skiner och där alla jämt är glada och dansar salsa. I tidningarna däremot Kuba utmålas som den värsta diktaturen i världen. Ett land där alla är olyckliga och halva befolkningen sitter i fängelse.

Murbruk förlag tycker att Kuba förtjänar en mer realististisk beskrivning och ger därför ut antologin Kuba på riktigt. I boken berättar femton svenskar om sina resor till Kuba. De flesta av skribenterna är ungdomar aktiva inom arbetarrörelsen. Även om många av författarna har en positiv grundsyn på Kuba tvekar de inte inför att kritisera landets brister. En verklig solidaritet med Kubas folk vinner inget på att skönmåla och förtiga.

Det finns ingen större samsyn i boken. Författarna har helt olika utgångspunkter och olika analyser av dagens Kuba. Men alla har de något viktigt att säga om Kuba. [Fortsättning här]

En rolig detalj är att boken redan fått en liten recension i Kristdemokraten. Oläst.

Köp gärna.