Hälsa hem med storebror

Under min uppväxt i Iran var det en självklarhet att utlandssamtal regelmässigt avlyssnades av staten. Det kunde vara ganska uppenbara grejer, till och med så att någon ibland gick in och sade att nu var slutpratat. När det nu är så mycket prat om Iran i medierna är det ju inte utan att man får lite hemlängtan. Det är alltså glädjande att Mikael Odenberg nu agerar för att det ska kännas hemtrevligt igen, också för alla oss som lämnat totalitära stater. Den svenska avlyssningen kommer förstås att vara mer sofistikerad, och inte så omodern så att den stannar vid utrikessamtal, eller samtal över huvudtaget för den delen. Man får liksom det bästa av världar. Vi kan kalla det globalisering.

PS. Milton Frihetsson jublar också: Big Brother is Good!
PPS. ”Skämt” åsido: förutom den uppenbart ångestskapande allmänna utvecklingen irriterar jag mig också på trenden att se lagrådet som ett slags överprövande guruorgan. Lagrådet ska komma med juridiska synpunkter på utformningen av lagar, så att de är inbördes konsistenta och inte strider mot grundlagen. Det är regeringen som ansvarar för förslagen till lagar och riksdagen som ansvarar för bedömning och beslut. Detta är politiska processer, inte juridiska. I DN säger till exempel Fredrick Federley att han efter allt hallå köper förslaget eftersom ”Lagrådet är väldigt tydligt med att förslaget inte strider mot grundlagen, vilket sätter hela debatten i ett annat ljus”. Jaha… vilket då? För det första är också den frågan fortfarande uppenbart öppen för tolkning. En tolkning som Federley som riksdagsledamot har att göra. För det andra ryms väldigt mycket inom grundlagen – det betyder inte att lagar blir bra för det. Och om man inte kan placera in denna lag i ett sammanhang med mängder av andra beslut som går i integritetskränkande, demokratiurholkande och statsparanoid riktning, då är det inte så värst mycket man har förstått.