fredag, februari 09, 2007

Latinamerika, demokrati och diktatur

Den omfattande och genomgripande demokratiseringsprocessen i Venezuela har naturligtvis mött motstånd från dag 1. Ju mer den revolutionära omdaningen av landet påverkar de långsiktiga egendomsförhållandena, desto kraftigare propagandalögnerna som bär upp motståndet.

”Rapporteringen” om de nya lagar som Venezuelas folkvalda parlament har stiftat för att i vissa situationer stärka den likaledes folkvalde presidentens befogenheter, har lämnat varje ambition till saklighet bakom sig.

Gregory Wilpert levererar nu en ordentlig genomgång och analys av lagarnas utformning och syfte. Det är nödvändig läsning! (Erik Andersson på Venezuelanyheter tipsar om samma artikel och lyfter fram huvuddragen på svenska. Ett generellt tips när det gäller nyheter och analyser från Venezuela är också Biology and Politics).

Wilpert tar i slutet av artikeln själv upp några farhågor – andra än struntpratet från den antidemokratiska högern och dess allierade i Väst. Det är intressanta invändningar att fundera över, och givetvis är det den revolutionära ledningens grannlaga uppgift att i varje moment konkret väga riskerna för olika handlingsalternativ. Det som lätt kommer bort är dock just det starka och berättigade kravet från breda folklager som bär upp Chávez, att den revolutionära processen visar upp faktiska resultat när det gäller såväl egendomsförhållandena som statsapparatens utformning. Och ännu lättare att glömma, är att varje progressiv rörelse med verkliga sociala ambitioner måste våga ägna tid, energi och beslut åt att vid sidan av ifrågasättande och omdanande, också konsolidera, institutionalisera, socialisera i betydelsen fostra dem som ska fortsätta att både bära och utmana systemet. Motsatsen är slappt, ansvarslöst och dömt att misslyckas.

Och apropå Latinamerika och demokrati, kan det vara av värde att titta på det sydamerikanska land som fortsatt ståndaktigt står emot den våg av mångfacetterade vänsterframgångar i val, som sveper över kontinenten: Colombia. Här snackar vi en stabil demokrati. I SvD kan vi idag läsa (hittar inte på nätet) en notis med rubriken ”Bush satsar långsiktigt på Colombia”: 28 miljarder kronor ska anslås till ett sjuårigt stöd. Det är en fortsättning på ”Plan Colombia” där USA satsat enorma summor ända sedan år 2000 för att direkt och genom ombud bygga upp sin militära potential i Latinamerika. ”Avsikten är att bygga vidare på det som uppnåtts genom Plan Colombia för att minska fattigdomen och våldet i Colombia”, säger Condoleezza Rice.

Till ”det som uppnåtts” måste räknas ett allvarligt korrupt politiskt system där de ledande partierna växlar om vid makten för syns skull, medan folkliga krafter undertrycks: ett recept för demokrati i Latinamerika, som varje gång det utmanats lett till rop om ”hot mot demokratin” och slutligen USA-understödda militärkupper. En annan viktig del av ”det som uppnåtts” är ett pågående utrotningskrig mot fattiga organisatörer i allmänhet och fackliga aktivister i synnerhet. Flamman skriver om den upprullade skandal som visar täta band mellan de demokratiska förkämparna i statsapparaten och paramilitärerna – en koppling som varit uppenbar för de flesta ganska länge.

Det är så tryggt att Västvärldens ledare och deras ”liberala” hejarklack har så bra koll på det här med demokrati och diktatur.

13 kommentarer:

Karl sa...

ok jag hajar, du har snickrat på det här inlägget hela morgonen, men kolla vad Mikael Oldenberg pysslar med på hemmaplan.

Undra vad reaktionerna skulle bli ifall Chavez eller Putin sa att alla medborgare nu skulle övervakas en masse. Bara en tanke.

Mikael sa...

Ett tips om en bra källa om Venezuela är boken "venezuela och drömmen om ett nytt amerika". Ger en bra gund om utvecklingen i landet.

Boekn går att beställa på www.murbrukforlag.se

/mikael

Anonym sa...

"Och ännu lättare att glömma, är att varje progressiv rörelse med verkliga sociala ambitioner måste våga ägna tid, energi och beslut åt att vid sidan av ifrågasättande och omdanande, också konsolidera, institutionalisera, socialisera i betydelsen fostra dem som ska fortsätta att både bära och utmana systemet. Motsatsen är slappt, ansvarslöst och dömt att misslyckas"

Oj oj oj. Ligger det inte en poäng i att forma ett system som "talar för sig själv", ist för att behöva "skola in" människor? Inskolning (i denna betydelse) har en förmåga att inskränka människors handlingar eftersom det syftar till att fortsätta en idé eller ett program från det förflutna. Visst är det viktigt (nödvändigt) att ha en långsiktig plan om man har ett långsiktigt mål, men det är inte det som inskolning syftar till, såvida man inte är extremt försiktig. Inlägget är skrivet rent principiellt, med tanke på det principiella citatet, och skall läsas så.

/Kalle L

Sundevall sa...

"Den omfattande och genomgripande demokratiseringsprocessen i Venezuela har naturligtvis mött motstånd från dag 1."


Från neo-koloniala CIA-hantlangaren Utrikesdepartementets rapport om MR i Venezuela:

* Föräningarna i konstitutionen innebär att oppositionen lättare kan köras över

* Militären har oproportionerligt stor makt och begår övergrepp mot civilbefolkningen

* Den lagstfitning som garanterar de mänskliga rättigheterna försvagas succesivt

* Rättsystemet är korrumperat och står under stort tryck, inte minst från den exekutiva presidentmakten

* Colombianer som kidnappats av FARC-gerillan hålls gömda på venezolansk mark

* Statens övergrepp mot de mänskliga rättigheterna till liv, integritet och rättsäkerhet har ökat

* De "olagliga dödsfallen" inom rättsapparaten ökar lavinartat

* "Dödsskvadroner" opererar i delar av landet för att röja undan unga brottslingar.

* Regeringens använder rättsystemet för att trakassera oppositionen

* Personer som skrev under uppropet för folkomröstning om Chavez fortsatta presidenttid trakasseras.

* Hot och trakasserier mot journalister och oberoende medier har ökat under senare år

* De juridiska möjligheterna att sända oberoende tv och radio håller på att inskränkas. Bland annat har presidenten sedan 2002 rätt att ställa in telekommunikationssändningar

* Endast oppositionen behöver söka tillstånd för demonstrationer. Myndigheterna har - i strid med venezolansk lag - öppnat eld mot demonstrationer

* De facto-diskriminering mot alla andra religioner än katolicism råder, inte minst inom utbildningsväsendet

* De politiska institutionernas själständighet minskar

.... första halvan av rapporten.

Tur att vänstern har så bra koll på demokrati och diktatur - en liberal som mig, som drar upp en sådan här rapport, är ju uppenbarligen ute och cycklar.

L som i laminat sa...

Oj, med tanke på senaste inlägget blev jag nästan säker på att Ali släppt kommentarerna fria.

Klarar du av att kommentera sista kommentaren Ali eller är det att tiga ihjäl som gäller?

Anonym sa...

L:

Kolla igen vem som skrivit rapporten... trovärdighetsfaktor: 0.00

Sundevall själv benämner rapportens upphovsmännen som "neo-koloniala" så jag undrar varför hans inlägg inte slutade redan med den meningen. Eller är neo-kolonial något positivt nu?

/J

Sundevall sa...

"så jag undrar varför hans inlägg inte slutade redan med den meningen."

Jag förstår dig. Det är alltid tryggare att misstänkliggöra källan än att faktiskt bemöta kritiken. DU kan väl redogöra för vad som har skett i Venezuela med de mänskliga rättigheterna? Hmm?

Mitt "neo-koloniala" var ett tafatt försök till ironi. Jag trodde det framgick. Jag ville liksom förekomma de obligatoriska brunvänster-kommentarerna där allt ifrån UD, Amnesty, HRW till Rädda Barnen framställs som Imperalismens hejarklack så fort ett land med "rätt" färg kritiseras.

/S

Erik Svensson sa...

Bra inlägg, Ali!!

Och tack för dina vänliga ord om min blogg "Biology and Politics"! Jag ska erkänna att denna nystartade blogg till stor del inspirerats av "Esbatis kommentarer" och dina klarsynta och träffsäkra analyser.

Någon härovan tog upp det faktum att det är märkligt tyst i den politiska debatten i Sverige om den alltmer auktoritära utvecklingen med FRA:s utökade befogenheter om att avlyssna telefonsamtal utan föregående domstolsbeslut. Du nämner dina barndomsminnen från diktaturens Iran. Vi kan också hänvisa till det stalinistiska DDR innan murens fall 1989, Sverige får nu lagar som är unika och närmast jämförbara med systemet i det gamla Östtyskland. Inte ens i USA får myndigheter sådana här befogenheter, det säger en hel del om vart vi är på väg.

Ponera nu att Hugo Chavéz genomdrivit dessa lagar i Venezuela. Gissa vilket ramaskri det hade blivit på SvD:s och DN:s ledarsidor...

Mariategui sa...

Sundevall uppvisar en imponerande ignorans och osäkerhet, över att själv inte kunna göra en saklig analys av vad som hänt i Venezuela under de senaste 10 åren. Istället plankar han upp en overifierbar text med hänvisning till UD som om det vore den internationella måttståcken för politisk analys och den solkklara sanningen. Om den kommer från UD bör den ändå tas med viss nyansering. Politiska processer under såna speciella omständigheter som de i Venezuela, med upprepade nationella sabotageförsök och en mobiliserad massa ger upphov till många sammanhang och kontexter, dessa bör tas med en rejäl nypa förkunskaper istället för att någon proffstyckare/analytiker ska utstaka den totala sanningen. Om den kommer från UD, var är isåfall rapportens källor ifrån? Speciellt intressant är vilka källor denna "UD rapport" kan tänkas ha i Venezuela.

Sundevall sa...

"Sundevall uppvisar en imponerande ignorans och osäkerhet, över att själv inte kunna göra en saklig analys av vad som hänt i Venezuela under de senaste 10 åren."

Förklara gärna vad du menar med osäkerhet och ignorans - jag har bara inte förstått storheten i Chavez trampande på MR..?

" Istället plankar han upp en overifierbar text med hänvisning till UD som om det vore den internationella måttståcken för politisk analys och den solkklara sanningen. Om den kommer från UD bör den ändå tas med viss nyansering."

De tolkningarna står för dig - jag har aldrig sagt att UD:s rapporter är den internationella måttstocken för någonting. Däremot litar jag mer på UD än Ali Esbati i frågor om MR, sorry ;/

Källan är f.ö: http://www.manskligarattigheter.gov.se/dynamaster/file_archive/060202/48c55a8af711ecacaa4f5cbdbdcbfdc8/Venezuela.doc

Jag kan hämta liknande rapporter ifrån Amnesty & HRW också.

Som sagt, kan man inte kritisera i sak är det alltid lättare att misstänkliggöra - s.k. argumentum ad hominem. Om nu läget i Venezuela är så toppen, för all del - visa lite egna källor som styrker det. Hitills har det bara varit tomt prat om att alla som rapporterar om situationen är partiska.

Byggaren sa...

"Kolla igen vem som skrivit rapporten... trovärdighetsfaktor: 0.00"

Visst ska man vara källkritisk mot svenska statskällor men att anse att Venezuelanyheter och Venezuelaanalysis har större trovärdighet än UD är nog att sätta ribban alltför för lågt.

Vidare är det alltid intressant att se vänstern värna om sina vänsterdiktaturer. Mitt tips är att vi inom 2-3 år ser kraftiga inskränkningar i Venezuelas frihet och ökade förföljelser av oliktänkande under taktfasta handklappningar från den svenska vänstern. Sedan om 10-20 år kommer avbönerna med ursäkter såsom "Vi visste ingenting" eller "Vi hade inte hela bilden" eller "Chavez svek revolutionen". Har vi hört det förut?

Erik Andersson sa...

Ni behöver inte undra mer, nu kan ni luta er tillbaka och läsa exakt vad venezolanerna tycker om sin demokrati, här:

venezuelanyheter.blogspot.com/2007/02/det-hr-tycker-venezolanerna-om.html

webb-tv sa...

Dokumentär utifrån - Den svensk-kubanska krisen
Det har uppstått en diplomatisk kris mellan Sverige och Kuba. Vilken är bakgrunden och hur ska man förstå krisens utveckling?

I veckans Dokumentär utifrån visar vi en intervju med Huber Matos, utförd av journalisten Nathan Shachar. Matos var tidigare en kubansk revolutionär, som stred tillsammans med Fidel Castro på 1950-talet. Men han blev senare alltmer kritisk till Castros styre, och fick ett 20-årigt fängelsestraff till följd av sin kritik av regimen. I intervjun ger han sin syn på Kubas utveckling.

Efter dokumentären diskuterar Anders Hellner den ”svensk-kubanska krisen” med Inger Enkvist, professor vid Lunds universitet, Thomas Gustafsson, journalist och Anna Ardin, statsvetare vid Uppsala universitet. Varför uppkom krisen och hur ska man förstå utvecklingen?

Bakgrunden är att Carl Bildt, inför FN:s råd för mänskliga rättigheter den 12 mars 2007, hävdade att det på Kuba begås systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Kubas FN-ambassadör Juan Antonio Fernandez Palacios svarade att ”Med sitt aggressiva utfall tog han (Bildt) oss tillbaka i tiden till de icke särskilt ärofyllda dagar av svensk imperialism som var fyllda av blod och smärta. Dess grannländer fick underkasta sig kolonialt slaveri”, och hävdade även att Sverige försöker upprätthålla en ”etnisk rensning”.