Newsflash: reaktionär (”liberal”) bloggare förstår nästan ingenting

Det är varken någon nyhet att det finns obearbetade rasistiska strukturer i den svenska poliskåren, eller att det finns gott om högerbloggare, ofta unga män med bakgrund i borgerliga ungdomsförbund, som sprider och internaliserar allt obehagligare reaktionära åsikter.

Ibland blir det bara lite extra löjligt och uppenbart.

Johan Ingerö upprör sig över upprördheten över att polisen i Stockholm bjuder in till studiedag om terrorism och grov brottslighet med bilder på muslimska kvinnor. Det centrala är inte allvaret i tilltaget, eller en fånighetsbedömning av Expressens artikel. Det är Ingerös kompletta blindhet inför varför man kan anse bilderna vara ”kränkande” eller bättre uttryckt: reproducerande av allvarliga fördomar. Det kommer lite tips från coachen:

Här kommer ett tips till denna ständigt kränkta trio. Att skratta åt sig själv och fördomar mot ens egen ”grupp” är faktiskt rätt kul. Varenda förintelse-skämt jag någonsin hört har jag hört från just judar. Mina homosexuella vänner driver både med sig själva och med heterosexuella. Att fritt vädra fördomar är både roligt och nyttigt. Att stänga in dem är inte bara trist utan även potentiellt livsfarligt.

Jo, men du, Ingerö, nu var det inte så att det här var en ståuppkväll ordnad av blattepolisernas riksförbund, utan en tillställning där man skulle lära sig att känna igen och skjuta ner buset. Pröva att föreslå att judar istället för att digga Woody Allen ska skratta åt förintelseskämt berättade på krogen av lokala nazister i gäng, eller att dina svarta polare ska softa med lite skön niggerhumor levererad av Ku Klux Klan, när de senare står utanför porten med en fackla. Det är säkert ”både roligt och nyttigt”.

Ingerö fattar inte vilken värld det är han lever i:

Givetvis kan man uppfatta bilderna som smutskastning och som ett rasistiskt påhopp på en redan utsatt grupp. Men det förutsätter nästan att man vill göra en sådan koppling. Man kan lika gärna konstatera att alla yrkeskårer har sin egen galghumor (jag jobbade i flera år inom sjukvården, och den jargong som råder där passar sig verkligen inte vid några middagsbjudningar) och att detta möjligen är ett utslag av det.

Det är naturligt och på många sätt rimligt att yrkeskårer utvecklar en egen jargong. Den kan ofta innehålla humor. Kul kul. Det förlänger säkert livet. Men kanske behöver man inte vara någon Horace för att förstå att det inte är i första hand bödlar som utvecklar galghumor. När Johan Ingerö och hans kollegor välförtjänt skämtade om folks inälvor så betydde det inte att de skulle skära upp hjälpbehövande eller pissa på pensionärerna när de kom tillbaka efter lunch. Om poliser höhö-skämtar om hur man kan knacka Ahmed – då ligger det däremot nära till hands att detta också sker i verkligheten, och att det räknas som ett gott dagsverke, eller åtminstone i princip aldrig leder till några åtgärder.

Människor som inte kan stava till maktrelation är farliga människor. Och att deras gelikar sitter på makten i det här samhället är fan inte kul. Skämta alltså gärna om dem.