måndag, februari 19, 2007

Företagande för vems skull?

Inga-Lisa Sangregorio skriver bra i Expressen, om något som borde vara uppenbart, men som istället har mystifierats bort i den nya tidens kompakta tankeludd: det är långt givet att antalet nya småföretag säger något positivt om välståndsutvecklingen i ett land. Företagande sker i ett socialt sammanhang. Den centrala frågeställningen är varför företag startas och vilka dessa är. Och när man – som Maud Olofsson ofta gör – talar om kvinnors företagande, måste man vara medveten om att detta äger rum i ett samhälle med en tydlig könsmaktsordning som producerar förväntningar om sociala roller och positioner, och i växelverkan med en könssegregerad arbetsmarknad. Det är som Josefin Brink konstaterar:
Egentligen är Sangregorios resonemang ganska självklart. Jag menar, är det stora antalet unga entreprenörer i skoputsarbranschen i länder som Indien och Mexico ett tecken på ett bra företagarklimat eller på utbredd fattigdom och arbetslöshet?
Det betyder inte att det är dåligt om kvinnor (eller män) startar företag. (Detta påpekas också uttryckligen av Sangregorio, rubriken till trots). Det problematiska är när den gemensamt organiserade välfärden monteras ned och ”privatiseras” med hänvisning till en ”ny social sektor” där kvinnor förväntas operera som småföretagare. Det är ett tydligt steg tillbaka, ett steg som tas genom nedtrampande av kvinnors sociala möjligheter.

Jag skrev ett längre inlägg om denna fråga för ett tag sedan. Läs gärna det.

1 kommentar:

Krister sa...

Ah, det eviga mantrat: Allt kvinnor, invandrare och andra av den politiska vänstern utvalda grupper företar sig, styrs av mystiska strukturer som bara den upplysta vänstern kan se. Nästan lite Science Fiction över det hela. Tanken har aldrig slagit er att det finns nästan lika många skäl till företagande som det finns företagare? Kvinnor likväl som män kan starta företag för att de har fått en affärsidé som de vill vidareutveckla, för att de vill jobba för sig själva, för att de ser det som en spännande utmaning, för att de ser ett behov som de tror de bäst kan tillfredställa genom eget företagande, osv, osv. Det kommer kanske som en fullständig överraskning för vissa, men de flesta både män och kvinnor är fullt kapabla till rationellt tänkande som gör att de agerar istället för att bara reagera.

Det är möjligt att den statligt styrda "välfärden" minskar, men den ersätts med en betydligt mer dynamisk välfärd, där människors behov och önskemål sätts i främsta rummet. Min förhoppning är att det innebär slutet för vänsterns försök att med våld tvinga ner fyrkantiga klossar i runda hål, men dithän är det långt.

Kommentaren om indiska skoputsarpojkar saknar helt relevans för svenskt företagande.