tisdag, februari 20, 2007

Några nedslag i Mellanösterns enda demokrati

  • Palestinska fångar vittnar om misshandel och tortyr (exempelvis ”skakningar” som är en israelisk specialitet och kan ge bestående men) i samband med gripande och förvar. En palestinsk man, Taha Abu Leil, berättar att han skjutits fem gånger i ryggen av icke uniformerade israeliska agenter framför sjukhuset i Nablus, för att senare, efter tjugo dagar i koma vakna upp handfängslad till sin sjukhusbädd.

  • Hungerstrejk i israeliskt fängelse. Palestinska politiska fångar protesterar mot förnedring, rutinmässig misshandel och bestraffning genom placering i isoleringscell. Fångarna är generellt sett inte lagförda för ett specifikt brott. Israel har sedan länge tillämpat innovativa – numera globalt allt mer spridda – juridiska metoder. Palestinierna befinner sig i ”administrativt förvar”, alltså ockupationsmaktens term för att helt enkelt bura in folk man inte gillar.

  • Israeliska flottan beskjuter och förstör palestinska fiskebåtar utanför Gaza. Ingen person skadades denna gång, men detta är annars ett populärt sätt att döda civila palestinier. Gaza är som bekant ett fängelse – helt isolerat av Israel – och lider av extrem fattigdom. Att med primitiva metoder försöka fånga fisk är för många gazabor den enda vägen att klara sig från akut hunger.

  • Palestinsk parlamentsledamot protesterar mot att Israel utför medicinska experiment på palestinska fångar. Att palestinier i fängsligt förvar, i strid mot internationella lagar, ofta förvägras medicinsk hjälp, är vanligt. Uppgifterna om medicinska test har jag dock inte stött på tidigare.

Det känns sammantaget särskilt viktigt just idag, att den palestinska regeringen ”erkänner Israels rätt att existera” som rasistisk våldsmakt, för att det ska kunna bli ”fred”.

[Uppslagen från oumbärliga Meanwhile in Palestine and Iraq.]

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så dystert som läget är bör tugget om "fredsprocess" slopas helt. En ny, större och utökad Intifada som inbegriper - minimalt - de omgivande amerikanska klientstaterna Egypten, Jordanien, och semi-demokratin Libanon torde möjliggöra ett regimskifte av de sittande satellitregeringarna och därigenom leda till en större folkligt understödd solidaritet till Palestina och sätta press på apartheidstaten Israel. Att vänta på Israel/USAs "fred" är att vänta på ingenting. Det finns ingen anledning för någon av dess offer att tro något annat.

Anonym sa...

Sönd 18 mars blir det ett seminarium: Irak Palestina Afghanistan samma ockupation? i ABF-huset, Stockholm, Z-salen kl 10-17. Inträde 50 kr.