Fiendens fiende – lite historia

Det är ganska allmänt känt, om än inte särskilt ofta diskuterat, att USA efter andra världskriget rekryterade många prominenta nazister och nazikollaboratörer till olika funktioner.

Det man framför allt tänker på då är att tyska vetenskapsmän bidrog till det amerikanska kärnvapenprogrammet. Men det var också en lång rad nazister som engagerades i USA-ledda antikommunistiska aktiviteter runt om i världen. Radikala och folkliga krafter hade fått ett kraftigt uppsving i många länder och USA:s regering sadlade nu om för att förhindra dessa framsteg i de kapitalistiska länderna. Också i Sverige fanns gamla nazister med i mer eller mindre hemliga nätverk av reaktionära män som vid ”skarpt läge” var tänkta att ingripa mot revolutionära strömningar. En namnkunnig nazist som Klaus Barbie – ”slaktaren från Lyon”, omtalad för sin mefistofeliska grymhet och sin fallenhet att personligen delta i tortyr av franska motståndsmän – rekryterades av USA:s underrättelsetjänst och deltog för dennas räkning i organiserandet av antikommunistiska aktiviteter på olika platser. Han skyddades därmed mot den dödsdom som han ådragit sig i sin frånvaro för sina brott mot mänskligheten. CIA hjälpte honom senare att fly till Latinamerika, där han levde i välmåga och även erbjöd sina tjänster som tortyrinstruktör till flera latinamerikanska USA-stödda juntor. Efter att varit central i organiserandet av en militärkupp i Bolivia kom Barbie på 1980-talet att hamna i trubbel när en icke-fascistisk regering så småningom kom till makten där. Han kunde först 1987 dömas i Frankrike och dog några år senare i fängelse.

En annan bisarr incident, som bara under senare tid blivit mer klarlagd, är att CIA i många år skyddade Eichmann från nazistjägare – han var en ”tillgång” och man var rädd för att hans gripande skulle leda till problem för USA-dirigerad antikommunistisk verksamhet i främst Västtyskland, där många ex-nazister fanns på CIA:s lönelistor. Eichmann greps 1960 i Argentina, av israeliska agenter. Det verkar som att de vid detta tillfälle var tvungna att gå runt CIA och ställa amerikanerna inför fullbordat faktum. (Se till exempel här och här)

Det där blev en otroligt lång introduktion till vad som egentligen bara skulle vara ett artikeltips. Jag skulle skriva att USA är en sak, men något mer överraskande torde det vara med samarbete mellan Israels säkerhetstjänst och nazistiska massmördare. Den israeliska tidningen Haaretz skriver nu om nya avhemligade dokument rörande Walter Rauff. Rauff var en synnerligen entusiastisk nazistisk massmördare. Han designade enligt uppgift personligen mobila enheter för ihjälgasandet av judar, kommunister och handikappade. Haaretz skriver:

In the late 1940s, Walther (Walter) Rauff, an SS officer who was responsible for the murder of at least 100,000 people and was wanted by the Allies as a war criminal, was employed by the Israeli secret service. Instead of bringing him to justice it paid him for his services and helped him escape to South America. Documents of the U.S. Central Intelligence Agency (CIA) that have been released over the past several years show that the Americans were aware that Rauff's case was not exceptional.

Det är illaluktande historia. Den israeliska säkerhetstjänsten gav sig alltså i lag med en av det nazistiska dödsmaskineriets värsta galningar. Efter att ha agerat i Egypten och Syrien för israelisk (och brittisk?) räkning efter andra världskriget, blev Rauff bistådd av israeliska säkerhetstjänsten att, enligt känt nazi-mönster, fly till Latinamerika. Karaktäristiskt nog kom han snabbt att involveras i antikommunistisk aktivitet i olika länder – vad sådan ”aktivitet” innebar för tusentals människor som kämpade för frihet och självbestämmande, torde vara känt. Rauff levde från 1958 i Chile. 1962 greps han och begärdes utlämnad av Västtyskland. Den chilenska högsta domstolen avvisade dock denna begäran riktad mot en respekterad samhällsmedborgare.

Jag rekommenderar varmt en läsning av den långa artikeln i Haaretz. Den är ett stycke märklig efterkrigstidshistoria. Men den påminner också om något som i princip aldrig kommenteras i samtidshistorien, men som säger mycket om staten Israels politiska karaktärsdrag: förutom den speciella relationen till USA har Israels nära politiska allierade och statsideologiska fränder bestått av bland annat Sydafrika under Apartheid och – Pinochets Chile.

I fallet Rauff försökte Allende få Chiles högerinriktade högsta domstol att upphäva beslutet att inte lämna ut honom, dock utan framgång. När Allende mördats i Pinochets militärkupp, verkar Rauff ha funnit sin väg tillbaka till de högsta samhällsskikten igen. Han rapporteras till och med ha blivit chef för den nya chilenska säkerhetstjänsten (vars torterare för övrigt skickades på kurs hos en annan nära USA-allierad, den iranska Shahens SAVAK), men det är omtvistat. Klart är att Pinochet fortsatte att svara nekande på olika länders begäran att lämna ut Rauff.

Israel då?

Then director general of Israel's Foreign Ministry, David Kimche, visited Santiago in 1984. The press reported that he urged his hosts to deport Rauff, whom he described as one of the major war criminals living in a Western country. His wife, Ruth Kimche, said on behalf of her husband that he does not recall this; they were in Chile on a private visit, she says. The sincerity of the Israeli efforts toward Rauff's capture can be gauged from the fact that already in 1979 Israel sold patrol boats to Chile and then overhauled Chilean war planes, and in 1984 was still assisting with their maintenance.

That’s what friends are for.