söndag, april 01, 2007

Brink om järnnäven mot facket

Josefin Brink skriver, med utgångspunkt i Anders Mildners mycket läsvärda artikel om mediedramaturgin i den pågående fackbashingen, ett lysande inlägg som bör vara obligatorisk läsning.

Metoden är klassisk: vänd på perspektiven. Utmåla löntagarnas organisationer som överheten och kapitalets företrädare som underdogs. Med den taktiken lyckades George W Bush övertyga den amerikanska arbetarklassen om att han, som fötts in i en miljardärfamilj, och vars hela politik går ut på att gynna den ekonomiska eliten och skicka iväg de fattiga som kanonmat i krig, var deras man. Överheten var de fjolliga demokraterna med sina collegepoäng och sitt vurmande för bögar och kultur. (Liksom för en viss inkomstutjämning och åtminstone ett minimum av välfärd, skulle man kunna tillägga, fast det gjorde förstås aldrig Bush.)

4 kommentarer:

Skribenten sa...

Det finns en berättigad kritik emot fackens bemötande av media. Det är med och vrider perspektivet till de borgerligas fördel. När salladsbaren sattes i blockad så besvarade man kritiken vid tillfällen att man gjorde det till småföretagens fördel - man skapade en rättvis konkurrens om alla tävlade på lika villkor. Alltså, det är fördelsaktigt för företag om alla har samma minimilön o.s.v.

Man har glömt bort att deras syfte är att försvara arbetarnas villkor och rättigheter. Inte att hjälpa företag att tävla med samma villkor.

Anonym sa...

Ja, tänk vad Bush lurar den amerikanska arbetarklassen. Tacka vet jag den svenska som röstat rött i generationer, bara för att deras familj alltid gjort så. Det kan inte vara så enkelt att den amerikanska arbetarklassen uppskattar hårdare abortlagar, fria vapenlagar, lägre skatter och bekämpning av terrorism? Eller är det bara propaganda? Om så är fallet kan man undra om den svenska arbetarklassen verkligen vill ha en stor offentlig sektor, stå utanför NATO och starka fackföreningar, eller om det kanske bara är ett led i övertalningskampanjer av (s) tillsammans med kommunisterna och LO?

Anonym sa...

Mer om media och facket. Se min artikel i veckans LO-tidning: även:http://www.lotidningen.se/?id_site=8&id_item=7410

Anonym sa...

"...fackföreningsrörelsen är den viktigaste demokratiska rörelsen som finns. Jag ser fackföreningsrörelsen som det sista hoppet i världen."
Tomas Bolme, f d ordförande för Teaterförbundet


Förr övrigt finns det
en viss nyans skillnad hur det ser ut i Usa och Sverige.

Beroende på dessa människor som röstat rött. Det står bla om dessa skillnader på denna utmärkta blogg.