Ralph Peters är en amerikansk ex-militär som arbetat högt upp i den amerikanska underrättelseverksamheten och som idag fungerar som nykonservativ ideolog, krönikör och allmän våldshetsare. Peters har skrivit böcker med härliga titlar som Never Quit the Fight (”Key phrases” på Amazon, bland annat: Abu Musab al Zarqawi, Precision Weapons, American Muslims) och New Glory: Expanding Americas Supremacy. Han stod även bakom en berömd karta över ett ”nytt” Mellanöstern, som USA borde arbeta för. En sak som Peters ofta lyft fram i den amerikanska debatten är att de amerikanska medierna är alltför lite pro-Bush och inte ger en korrekt bild av det som sker i Irak. Till exempel skrev han i mars förra året en artikel med rubriken ”Dude, where’s my civil war?”: All day - and it was a long day - we drove through Shia and Sunni neighborhoods. Everywhere, the reception was warm. No violence. None. And no hostility toward our troops. Iraqis went out of their way to tell us we were welcome.En ny, längre intervju med Peters finns här, på neocon-sajten frontpagemag.com. Läs den! Det är en bisarr tankevärld som träder fram – oerhört skrämmande läsning. Peters menar i princip att det stora problemet med Irak-politiken har varit att det använts för lite våld och att politiker har fått bestämma för mycket på militärernas bekostnad. Och så kommer detta, som slår fast vem och vad som egentligen bär ansvaret för att Irak har förgjorts som samhälle, att död, förintelse, våld, fattigdom, sjukdomar och vardaglig misär släppts lös i landet, att över en halv miljon människor tagits av daga (en bra bit över en miljon om också det långa sanktionshelvetet före invasionen räknas in):
Once again, the Arab people, within Iraq and without, have failed themselves horribly. Their pettiness, their embrace of corruption, their social structures and their taste for internecine feuds and religious intolerance all have led them to make a hash of this unprecedented opportunity to build one rule-of-law democracy in the Arab world. Arabs have an ineradicable genius for failing themselves.
Peters är inte vem som helst. Han representerar och underblåser en strömning. De tankar som har ger uttryck för utgör riktmärken för USA:s utrikespolitik och den världsbild som odlas och sprids tillsammans med den. Det är en politik som har sina taltrattar också i den svenska debatten, med fast förankring i det politiska och mediala etablissemanget. Det bör förresten inte heller komma som någon överraskning att Peters språkbruk och utgångspunkter känns så väl igen för den som konfronterats med försvaret för Israels rasistiska våldspolitik. En rundtitt på exempelvis frontpagemag.com gör det ännu klarare.Antiimperialistisk kamp är bokstavligt talat en ödesfråga – och helt avgörande för envar som faktiskt vill ta strid mot rasismen, vill slippa leva i de normaliserade massmordens tidevarv.
[Intervjun med Ralph Peters. Bilderna är T-shirtmotiv som man kan skaffa sig via sajten. Läs gärna också Kurt Nimmos kommentar]
11 kommentarer:
Jag får snarare uppfattningen att man vill rita om mellanösternkartan så här, åtminstone av den allmänna aggressionen att döma...
Tro det eller ej, men det finns människor som inte tror att USA m.fl. invaderade Irak för att få billig olja. Att samarbeta med världens diktatorer har alltid varit det snabbaste sättet att lösa sådant. Att istället kriga mot sagda dikatorer ger inte den typen av vinster, såvida det inte är ren plundring man talar om, något som knappast rimmar väl med en utdragen militär närvaro (ockupation om ni så vill).
Men visst befann sig Irak i en på många sätt gynnsam situation för ett par-tre år sedan. En diktator var utkastad, en överväldigande majoritet av befolkningen deltog i ett av arabvärldens friaste val någonsin, folket hoppades innerligt på något bättre än det som varit.
Allt det här håller på att gå om intet, möjligen Kurdistan undantaget. Visst kan man skylla allt på USA om man vill (med en liten släng av sleven till länder som Storbritannien, Australin och Danmark), men förklaringen finns även på närmare håll.
Det är klart att det är ett problem att det inte finns en arabisk intilligentia som talar om fördelarna med demokrati. Visst är det ett problem att det är de imaner och ayatollhor som predikar konflikt som är populärast, eller för den delen att det är religiösa ledare över huvud taget som har initiativet.
Men det är klart, det är lättare att skrika imperialism och därmed tro att man stödjer en fri och god utveckling.
Du förenklar ju som vanligt in absurdum, Ali. Men det är ju som det alltid är...
Nåväl, Ali, jag tycker att kartan som du länkade till skulle vara utmärkt. Du är ju säkert medveten om att dagens gränser i mellanöstern ritades upp i London och Paris. Således är dagens gränser resultat av kolonialismen. Sannolikt ligger en del av problemen i regionen att gränserna inte är "naturliga". Jag tror att kartans förslag på nya gränser bättre skulle spegla regionens folkslag och länder...
"Tro det eller ej, men det finns människor som inte tror att USA m.fl. invaderade Irak för att få billig olja."
USA invaderade inte Irak för att få billig olja. USA kommer i allt högre utsträckning förlita sig på mera säker oljeimport från länder i dess närhet i Sydamerika och Afrika (t.ex. Venezuela, Mexico, Nigeria och Angola). USA invaderade Irak för att [b]K O N T R O L L E R A[/b] landets oljetillgångar.
Vart sedan den av Washington kontrollerade oljan hamnar (inte nödvändigtvis i USA) eller till vilket pris är en annan sak. Det hänger ihop med exempelvis för USA fördelaktiga handelsavtal och i vilka länder och till vilka villkor som USA kan placera sina militärbaser. Precis som rysk kontroll över gastillgångar och gasledningar är ett politiskt vapen så är amerikansk kontroll över oljan i bl.a. Irak ett politiskt multiverktyg.
"Men visst befann sig Irak i en på många sätt gynnsam situation för ett par-tre år sedan."
Gynsam situation? Landet hade plågats av en väststödd och hänsynslös diktator sedan 80-talet, led fortfarande från effekterna av invasionskriget mot det västfientliga Iran, hade efter Husseins trots förötts av västerländskt bombkrig och sanktioner i 12 års tid, infrastrukturen och ekonomin låg i ruiner, hundratusentals hade dött och landet slutligen blivit invaderat och ockuperat då åtskilliga tusen fler strök med.
"[...] ett av arabvärldens friaste val någonsin [...]"
Val under ockupation, ett av de friaste valen någonsin?
"Visst är det ett problem att det är de imaner och ayatollhor som predikar konflikt som är populärast, eller för den delen att det är religiösa ledare över huvud taget som har initiativet."
Det är inte förvånande att religiositet i största allmänhet och politisk religiositet i synnerhet frodas i ett helvete på jorden, Irak. Ett helvete på jorden som de nuvarande ockupanterna varit djupt insyltade i att frambringa.
Fast de senaste opinionsundersökningarna visar att bara 20 procent av irakierna vill ha en islamisk (islamistisk) stat (den siffran lär dock sakta men säkert i öka så länge ockupationsmakten låter sitt helvete på jorden realiseras genom sin fortsatta närvaro och inblandning).
"Nåväl, Ali, jag tycker att kartan som du länkade till skulle vara utmärkt."
Det tycker inte irakierna. En klar majoritet vill ha ett enat Irak med Bagdad som huvudstad.
Beror väl på vem fasen du frågar!
"Det tycker inte irakierna". vad fan vet du om saken?
Är du gammal Baath-lojalist, sunni-muslim och Bagdadbo så drömmer du säkert om ett förenat Stor-Irak. Är du däremot kurd från norra delen av landet så tror jag definitivt att du spottar åt Bagdad.
Att ha tillgång till billig olja eller kontroll över oljetillgångar kan väl ses som mer eller mindre samma motiv. Visst kan den liknas vid den ryska gasen, även om denna är direkt statskontrollerad och såld till underpris till "vänligt sinnade" grannar.
Angående läget för demokratiska val och ökad frihet, så visst var det relativt gynnsamt. På samma vis som Västtysklands, Italiens och Japans läge för motsvarande var relativt gynnsamt efter andra världskriget. Sönderbombade, säkerligen revanschlystna och - inte minst ockuperade - fann de en lyckosam väg framåt. Jag önskar irakierna något liknande.
Jag påstår inte att ockupationsmakterna är skuldfria inför den situation Irak befinner sig i, men de som vill att Irak som demokratisk stat ska misslyckas - och som gör sitt yttersta för det - de är några andra.
Folk här verkar vara överens om att ödesfrågan om invasionen var Iraks olja. Jag är helt övertygad om att det var en helt annan sak som låg bakom.
Nämligen att Irak hade börjat sälja olja i Euro.
Idag säljer USA så mycket dollar till utländska valutareserver, att det finansierar hela deras militärmakt och mycket därtill. Om det skulle komma en seriös utmanare till dollarn, och valutareserver skulle sälja lite dollar (för att byta ut en del mot kanske euro), så har bedömare räknat med att USAs ekonomi skulle minska med 40% bara på grund av det.
USA invaderade Irak för att de själva inte hade överlevt Iraks fortsatta regim som nation, på grund av långvarigt misshushållen valuta. Sedan kan man resonera i om det var rättfärdigt eller inte. Men det var USAs överlevnad som ekonomisk stormakt som Irak hade utmanat och höll på att välta, och det var billigare för USA att invadera och ändra policyn, än att ta smällen av att det var dags att betala av belåningen till resten av världen.
(En av presidentkandidaterna, Ron Paul (TX), skriver mer om precis det här.)
...och förresten började USAs vapenskrammel mot Iran i stort sett i samma minut som Iran annonserade sin avsikt att öppna en oljebörs i Teheran.
Med Euro som handelsvaluta.
"Beror väl på vem fasen du frågar!"
Exakt, och sammanställt i den senaste opinionsundersökningen så såg det ut så här. Ett enat Irak med centralregeringen i Bagdad stöds av 58 procent, en klar majoritet. Regionala regeringar med en federal regering i Bagdad anser 28 procent vara det bästa alternativet. Sammanlagt 86 procent med andra ord. Endast 14 procent av irakierna (samt vissa utländska realliberaler och nykonservativa reaktionärer, vars åsikt dock inte räknades i denna undersökning) förordar en av väst instiftad uppstyckning av Irak.
"Sönderbombade, säkerligen revanschlystna och - inte minst ockuperade - fann de en lyckosam väg framåt. Jag önskar irakierna något liknande."
Skillnaden var att ockupationsmakten ville att Västeuropa och Japan skulle resa sig. Dels för att kunna värja sig mot östblocket, men betydligt viktigare; för att USA behövde jämbördiga handelspartners.
Seriöst och massivt stöd pumpades in och det gav resultat. Västeuropa och Japan blev eller var sedan tidigare också djupt sammanflätade ekonomiskt. Amerikanska företagare hade kontakter med sina engelska kollegor och kapital strömmade till och så vidare.
Att det i Västeuropa och Japan fanns folkligt politiskt inflytande, exempelvis genom någorlunda fungerande representativ demokrati och starka fackföreningar, hade givetvis avgörande betydelse det med.
För den som missade ett av inläggen ovan komer här en highlight:
"Om det skulle komma en seriös utmanare till dollarn, och valutareserver skulle sälja lite dollar (för att byta ut en del mot kanske euro), så har bedömare räknat med att USAs ekonomi skulle minska med 40% bara på grund av det."
Hehe
Klart man önskar att det ska gå illa för USA. Allt för länge har de lagt beslag på de flesta nobelprisen. Arslen.
Skicka en kommentar