tisdag, juni 26, 2007

Definition


(SvD)

17 kommentarer:

Anonym sa...

Um, ja?
Jag förstår faktiskt inte vad du gnäller över här. De som köper hus i Stockholm tycker ju per definition att husen är värda pengarna. (De vill hellre ha huset än motsvarande pengar. Det är ju därför de köper det.)

Om det inte hade funnits några köpare men säljarna trots det hade vägrat sänka priset hade huspriserna förstås legat på en orimlig nivå. Det gör de inte i dag.

När det gäller planekonomiska prissättningar, som till exempel hyror, kan man diskutera om nivån är rimlig och/eller marknadsmässig. På en fri marknad är ju detta samma sak, så vad är din poäng?

Anonym sa...

Priserna kanske är "rimliga" för ett fåta rika som lever på andras arbete, men de är helt orimliga - ouppnåbara priser för massor av människor, som arbetar och sliter ihjäl sig för orimligt lite pengar.

På så sätt är marknadsmässigheten orimlig.

Påängen är väl att artikeln definierar rimig och marknadsmässig som samma sak, vilket är borgerlig ideologisk propaganda.

Men det fattar ju alla, så sluta spela dumma nu borgarparasiter.

Mikael sa...

Nu är det ju så att de flesta som lever på andras arbete - altså de som lever på bidrag - inte är speciellt rika. Och knappast sliter de heller ihjäl sig.

Sedan skulle det vara kul att höra en annan definition av vad som är rimlig förutom vad folk de facto är beredda att betala. Är det måhända vad någon godtycklig person godtyckligt "tycker att det borde" eller "minsann vill" att det ska kosta?

Martin sa...

Marknadsmässiga priser har ju ingen relation till rimligheter. Det är ju vad folk är beredda att betala inte vad de anser är rimligt.

Vill minnas ett exempel från mina studier i mikroekonomi, om folk i Holland som bytte bytte gård, häst eller döttrar(kanske) mot tulpaner. Jag antar att de ansåg att det marknadsmässiga priset var rimligt. Så här i efterhand känns det kanske lite fjantigt kanske.

Anonym sa...

Nu är det så att det är borgarklassen som lever på bidrag som de får av arbetarklassen(genom stöld från den sk "lönen").
Arbetare som tidvis behöver få bidrag från samhället har redan jobbat ihop dem flera ggr om. Dessa "bidrag" är egentliogen bara en återbetalning, eftersom det är arbetarna själva som betalar in skatt till systemet.
Samtliga borgarklassens inkomster är bidrag, eller stöld, från arbetarna.






Sedan skulle det vara kul att höra en annan definition av vad som är rimlig förutom vad folk de facto är beredda att betala. Är det måhända vad någon godtycklig person godtyckligt "tycker att det borde" eller "minsann vill" att det ska kosta?

pelle sa...

Mikael, att "satsa kapital", dvs att äga en fabrik, aktier, företag är INTE det samma som att arbeta. Dessa människor lever på andras arbete. Varför vi har valt att inrätta samhället så är ju märkligt...eller så märkligt är det inte, det är ju en maktfråga.

De som du kallar bidragstagare ligger på existensminimun eller mycket nära den. Men det är klart att det är de fattiga som är själviska och giriga, inte kapitalisten som så storstilat ställer upp med kapital och inhystar miljarder i räntor utan att röra ett finger. I naturen kallas det att parasitera.

pelle igen sa...

Om en vara är nödvändig för överlevnad såsom vatten, sjukvård, mat eller bostad är det ORIMLIGT att den prissätts på en marknad just därför att man tvingas betala vad den kostar för att överleva. Oavsett vad man tycker om rimlighetsnivån i priset.

Det spelar nämligen ingen roll vad vatten kostar - betalar man inte dör man. (för att vara övertydlig men kanske beövs ibland). Nu kanske det är svårt att se livsnödvändigheten att ha en bostad just i Stockholms innerstad, men logiken är solklar för alla utom borgare som kommenterar blogginlägg.

Pär sa...

"Sedan skulle det vara kul att höra en annan definition av vad som är rimlig förutom vad folk de facto är beredda att betala."

Det beror förstås på vad det handlar om. Marknadsdefinitionen fungerar rätt bra för exempelvis corn flakes. Ett rimligt bostadspris tycker jag däremot är ett pris som alla, eller åtminstone de flesta, är beredda och förmögna att betala. Men det är förstås en politisk fråga och har att göra med om man tycker att segregation är bra eller dåligt.

Micke sa...

Samtliga borgarklassens inkomster är bidrag, eller stöld, från arbetarna.

Exakt.Man kan enkelt uttrycka det så att dom är parasiter.

Dom har ju själva inga problem längre med att öppet tillskriva arbetsklösa och sjuka samt offetliganställda denna egenskap så jag antar att det är dags att börja vara lika tydlig åt andra hållet innan dom snackat sönder värdenas innehåll helt och hållet.

Anonym sa...

Pär: Det finns bostäder som alla, eller åtminstone de flesta, har råd att betala. De har dock en tendens att inte ligga i Stockholms innerstad.

Eftersom den verkliga världen är så jobbigt inrättad att det inte går att få plats med oändligt många hus innanför tullarna leder detta ofrånkomligt till att det är fler som vill bo i Stockholm än som kan få bo där. Om man sänkte priset till tjugofem kronor per fastighet skulle ännu fler vilja köpa dem. Då blir det problem.

Den normala lösningen i en planekonomi skulle vara att utse en kommitté som bestämde vilka som skulle få köpa lägenheterna. Det gynnar politiker och folk som känner politiker.

Den normala lösningen i civiliserade länder är att låta den person som helst vill bo i en bostad (och alltså värderar den högst) få köpa bostaden. Människor som prioriterar sitt boende kan då lägga sina pengar på att köpa en attraktiv bostad. Människor som prioriterar något annat (till exempel att åka på semester för sina pengar, eller att jobba deltid och få mer fritid över, eller att jobba med något där de inte behöver tänka och där de kan gå hem klockan fem varje dag och sluta tänka på arbetet) kan välja att lägga mindre pengar på en bostad och bo i en liten lägenhet eller i ett oattraktivt område.

Och människor som tycker om planekonomi kan ju alltid hyra en lägenhet, så vad klagar ni över?

Micke sa...

Den normala lösningen i civiliserade länder är att låta den person som helst vill bo i en bostad (och alltså värderar den högst) få köpa bostaden.

Den normala lösningen i civiliserade länder är att föda dom som har mest med ännu mer och liberaler älskar det trots att det innebär samma ofrihet som dom påstår att dom är dom enda som bekämpar.

Därför är liberalismen ett moraliskt korthus.

Anonym sa...

Den civiliserade lösningen ppå bistadsbristen i innerstan skulle naturligtvis vara
1) Bygga fler lägenheter, bygga tätare, ta bort bilvägar/utöka tunnelbanan osv.
2) Ta över alla privatvärdar som delar ut hyreskontrakt till sina vänner, som skapat en stor svarthyresmarknad. Sätta dit alla med svartkontrakt, fuskbytenm osv.
Reglera allmännyttan stenhårt i det avseendet-
3) Inför en rak, rättvis kö, dit värdarna måste lämna in 100% av bostadsbeståndet.
4) Stoppa och rulla tillbaka ombildningen av den gemensamt finansierade allmännyttan till bostadsrätter.

Leffe sa...

SJälvklart är marknadspriser rimliga, det är ju de som köpare och säljare anser är rimliga för att köpa och sälja.

Frågan är kanske om det är köpare och säljare som bör få bestämma över priserna, eller om de är politiker som Ali som ska ha den rollen.

Att Ali och andra politiker besatta över att bestämma över andra människors liv anser att det är fel att köpare och säljare kommer överens om priserna, det kan jag förstå.

Varför höjden av rättvisa är en lång kö, det förstår jag däremot inte.

Människor har egen vilja, inse det och spela spelet efter den förutsättningen istället för att försöka kuva folk. Majoritetens diktatur har aldrig fungerat i praktiken och kommer aldrig att fungera.

Anonym sa...

Leffe
Det är främst arbetsgivare och direktörer och borgerliga batongpolitiker som Jan Björklund som är besatta över att bestämma över andra människors liv.

Bostäder ska inte vara en vara på en marknad, särskilt inte lägenhetsfastigheter som är byggda och finansierade med gemensamma skattepengar.

Bostadsförmedlingen skulle inte behöva vara en långkö, inte en s till innerstan, om man genomförde några åtgärder ovan.

"Människor har egen vilja, inse det"

Att ha en vilja, är inte samma sak som att ha pengar. Vissa har ärvt miljoner, eller lägenheter värda miljoner, andra inte, du kan inte "vilja" bort detta. Det måste genomföras bort i praktiken.

Du avslöjar dig när du föraktar majoritetens diktatur. Det visar vad borgare alltid eftersträvar i alla lägen dvs den rika minoritetens diktatur.

Walle sa...

"Den normala lösningen i en planekonomi skulle vara att utse en kommitté som bestämde vilka som skulle få köpa lägenheterna. Det gynnar politiker och folk som känner politiker."

Eh... Suck. På gamla goa tiden så fanns det faktiskt bostadskøer som fungerade, kommunala som æven innehøll de privata. Att bostadsmarknaden i storstæderna har kollapsat beror inte på før mycket regleringar och brukshyror som høgern menar, utan tværtom!

Det ær ju i de stæder dær man liberaliserade først som man har de størsta problemen. Sverige har, tillsammans med Norge, den mærkliga egenheten att vår størsta stad ær en høgervriden avart. Då får blåsossar och borgare før sig dumheter. I Umeå, som har dubblerats i storlek på mindre æn femtio år fungerar køsystemet. Trots periodvis stort tryck. Varfør? Jo, før att allmænnyttan ær dominerande och har ett bra køsystem. Gå in på www.bostaden.umea.se och titta. Bra bilder på planløsningar, m.m.

OT: Varfør finns det flera allmænnyttiga bolag i vissa kommuner? Vad ær vinsten med det?

Anonym sa...

Och nu verkar det som att det även blir tillåtet att hyra ut en hyresrätt till ett pris som båda parterna är nöjda med. Hihi.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=666026

Det kommer givetvis att leda till att politiker får mindre makt, så Ali kommer ju personligen att förlora på det. Vi andra, som tycker om att flytta vid behov utan att stå tio år i kö, kommer dock att vinna på det.

Anonym sa...

"Vi andra, som tycker om att flytta vid behov utan att stå tio år i kö"

Om alla, efter införande av marknadspriser, skulle ha råd att "flytta vid behov", så skulle ju inte marknaden fungera. Då skulle ju alla bara flytta till den mest eftertraktade lägenheten.

Poängen med marknadspriser är just att bara de som är rikast kommer att kunna få tillgång till lägenheterna i de mest eftertraktade områdena.

Ett sätt att segregera helt enkelt.

En rik kapitalist från landet, som aldrig arbetat med ett hederligt jobb och som ärvt några miljoner kan köpa sig in till stockholms innerstad.

En städare som arbetat ärslet av sig hela sitt liv kommer aldrig att ha råd att flytta från sin lägenhet i nån ytterförort.

Det är borgarnas melodi.