fredag, juni 15, 2007

Penningpolitisk debatt

Ibland är riksdagsdebatter rätt intressanta. Som gårdagens debatt om penningpolitiken, med anledning av en utvärdering som två professorer har gjort av den svenska Riksbanken, på uppdrag av riksdagens finansutskott. Utvärderingen ifrågasätter inte grunderna för den nuvarande penningpolitiska modellen, utan riktar viss kritik inom ramen för systemet. De borgerliga partierna har i riksdagen enats med socialdemokrater och miljöpartister, om att acceptera det mesta av den kritiken, men fortsatt hylla systemet med en från demokratiska beslut fristående riksbank, som överordnar nitisk inflationsbekämpning andra ekonomisk-politiska mål, framför allt full sysselsättning.

Gårdagens debatt hade blivit en märkligt enig tillställning om inte vänsterpartiet hade deltagit i den, och tagit upp penningpolitiken som – hör och häpna – en fråga om ekonomisk politik. Kolla gärna igenom debatten på riksdagens hemsida (§9). Ulla Anderssons anförande förklarar pedagogiskt vad som är problemet med dagens penningpolitiska system och varför detta är en djupt politisk fråga. (Den som är lat kan hitta några av huvuddragen i det här pressmeddelandet).

Att högerfolket i debatten försvarar dagens modell är sett i det perspektivet inte alls konstigt. Att begränsa det demokratiska inflytandet över och tillgodose kapitalets makt genom den ekonomiska politiken har varit och är fortsatt en kärnfråga för borgerligheten. Men det blir ganska beklämmande att höra socialdemokrater som i stora stycket har samma synsätt. Notera till exempel vad Pär Nuder säger:
Det är för tidigt att summera årets avtalsrörelse. Riksbanken kan emellertid alltjämt förlita sig på en ansvarsfull fackföreningsrörelse. Det framgår av de avtal som hittills har slutits på arbetsmarknaden. Det är inte de lågavlönade kvinnornas rättmätiga krav på högre löner som äventyrar inflationsmålet. Nu ankommer det på arbetsgivarna att hålla emot den lokala löneglidningen. Inte minst måste de sifferlösa avtalen i tjänstemannasektorn rymmas inom de samhällsekonomiska ramarna.
Det är klart att detta inte är samma ståndpunkt som exempelvis kommer till uttryck i den här fantastiska artikeln i Aftonbladet, där kapitalistlobbyn uppmanar löntagarna att vara idioter och gilla lönesänkningar. Men utgångspunkten – att det skulle finnas ett på förhand givet ”utrymme” som man ”ansvarsfullt” ska se till att precisionsfylla – är besvärande likartad. I ett läge när kapitalets vinster är rekordstora i relation till lönerna, får vi höra en socialdemokratisk ekonomisk talesperson från riksdagens talarstol uppmana arbetsgivarna att hålla emot. Visst är det bra att markera mot idén att lågavlönade kvinnors krav på högre löner skulle vara ett samhällsekonomiskt problem. Och visst är det så att sifferlösa avtal kan skapa en problematisk lönespridning. Men medan Urban Bäckström och Signhild Arnegård Hansen lutar sig mot Riksbanken och bedriver hård klasskamp, står Pär Nuder och den socialdemokratiska partiledningen och leker någon sorts linjedomare, i villfarelsen att det inte skulle vara en politisk handling att låta motståndare rigga spelplan och regler.

Och vad betyder egentligen de tre första meningarna i citatet lästa tillsammans? Att Kommunal ska tona ned sina lönekrav än en gång?

13 kommentarer:

Anonym sa...

det här var intressant läsning

jeppen sa...

Ali, är du medveten om Phelps numera flera decennier gamla och allmänt accepterade forskningsresultat? De som som gav honom senaste "Nobelpriset" i ekonomi, alltså?

Ett av rönen är att man inte kan påverka arbetslösheten långsiktigt genom att offra inflationen.

Jämviktsarbetslösheten beror av strukturella faktorer som arbetsrätt, bidrag och skatter.

AlexNeoLib sa...

Ali tycker du det är en bra idé att höja inflationen och därmed göra pensionsspararanas pengar helt värdelösa?

Ifall högre inflation skulle innebära lägre arbetslöshet borde ju Zimbabwe ha superlåg arbetslöshet!

Peter A sa...

Inflation är en skatt på löntagare. De som har sina pengar investerade förlorar inget (inte direkt i alla fall) på att pengar förlorar sitt värde, det gör däremot de som har fasta löner i kronor.

Kommunisterna ut ur riksdagen 2010!

Anonym sa...

Ali, det är ju bara för vänsterpartiet att ändra på detta så snart ni har majoritet i riksdagen. Det är ju bara ca 45% dit så det tar väl inte så lång tid.

För egen del anser jag att én fristående riksbank är bra. Det gör ekonomin betydligt mer stabil än att ha opportunistiska politiker som vill uppnå full riksdagspension vid rodret.

Anonym sa...

Inflation och arbetslöshet är kapitalistiska kristendenser.
De finns endast, och är där mer eller mindra ofrånkomliga, i olika variationer kapitalistiska marknadsekonomier.

Inget av detta finns i en socialistisk planerad ekonomi, där man i en övergångsperiod har full sysselsättning och lön efter arbetsprestation.

Än mindre i ett kommunistiskt samhälle, där produktionen utförs efter förmåga och resultaten fördelas efter behov.

Anonym sa...

Förutom att jag håller med ovanstående kommentarer tål det att sägas:

I och med att Sverige är en liten öppen ekonomi omöjliggörs en expansiv finanspolitik med mål att sänka arbetslösheten. Då denna enbart får kortvariga effekter. Dock kommer betalar man utflykten med en högre inflation som ligger kvar. Detta får till följd att investeringar dalar då säkerheten på den svenska marknaden ses som osäker. Bara det faktum att vänstern talar om att prioritera sysselsättning före inflationen har ett negativt inflytande över den, för att inte tala om vad som skulle ske vid ett ev. regeringsinflytande.

Dags att damma av makroboken Ali?

Anonym sa...

Det är just på grund av att politikerna missbrukat sitt demokratiska inflytande över valuta politiken som vi äntligen har fått dagens välfungerade ordning.

Under 1970-1992 hade Sverige en politiker styrd valuta med valutaormar och frivillig anknytning till Euron och vi fick uppleva många kraftiga devalveringar och hög inflation och hög ränta för att politikerna inte kunde sköta ekonomin, både den penningpolitiska och finanspolitiska.

När kronan äntligen släpptes fri efter valtuakaoset 1992 och fick flyta fritt mot alla andra valutor fick vi svenskar äntligen en riktigt bra valuta som finner sitt rätta värde på marknaden baserat på tillgång och efterfrågan från 1000-tals fria aktörer, det är verklig valuta demokrati. Detta är den viktigaste anledningen att Sverige klarat sig så bra sedan valuta kraschen 1992, sedan Perssons överskottsmål i finanspolitiken, kan Sverige bara sänka skatten på arbete och kapital samt bolagsskatten till riktigt låga nivåer och om företagen får fria anställningsvillkor som ger dem maximal flexiblitet och minimal risk vid anställning så kommer Sverige återigen att bli världens rikaste land med världens framgångsrikaste näringsliv och det förtjäner vi, det är inte den globala konkurrensen som är företagens svåraste utmaning det är det politiska regelverket med extremt höga skatter och inflexibla och kostnadskrävande anställningsvillkor som är de största hindren.

Anonym sa...

Riksdagen har ju själv kommit fram till att den oberoende riksbanken har hållt en för hög ränta och därför hållit arbetslösheten uppe.

Arbetslösheten är i sig en följd av det kapitalistiska systemet, den går upp och ner med konjunkturen. Men, med den ekonomiska politik som förs idag, så garanterar man bara att den aldrig går ner under 3,5-4%, att överskott aldrig används till produktiva investeringar eller ökad sysselsättning och ökad generell välfärd.

Helt kontraproduktivt alltså.

Att låg arbetslöshet automatiskt skulle ge hög inflation är en nationalekonomisk myt, som har motbevisats tusen ggr om i verklighetens ekonomier.

Enda anledningen till att föra en sådan vansinnig politik, är man vill ha en hög arbetslöshet att kunna peka på för att kunna sänka lönerna och pressa arbetstakten, samt försämra arbetsmiljö och arbetsvillkor.

Detta är naturligtvis vad borgarna, och de kapitalister vars betjänter dom är, vill.

Varför? - för att öka sin egen profit, och kunna förtsätta leva i lyx på andras arbete.

Om vi alla jobbar som slavar, utan arbetsrätt och utan lön, skulle det säkert vara jättebra för "företagen"(snarare företagens ledning), men den lilla haken är: varför skulle vi vilja det?

Varför skulle man vilja ha "världens framgågsrikaste näringsliv", om människor i landet inte får del av rikedomen.

Vad är "näringsliv" förresten, är det bara cheferna på "företagen" som räknas dit?

Anonym sa...

Ali Esbati har studerat på Handelshögskolan, otroligt nog, ändå är han kommunist och tror att man kan uppnå full sysselsättning om man bara låter inflationen stiga. Man undrar hur många kurser han egentligen klarade.

Anonym sa...

Om Ali är socialist, vilket han säger att han är och vi får väl tro honom, så tror han inte på en kapitalistisk ekonomi där man har inflation överhuvudtaget, inflation är ett fenomen som är förbehållt kapitalistiska ekonomier, och det är bara när man studerar kapitalistiska ekonomier som man påstått sig hitta samband mellan detta och arbetslöshet, dock är de borgerliga ekonomerna (nationalekonomerna) själva oense om hur sambandet ser ut eller om det ens finns ett samband.

Anonym sa...

Med andra ord, ta era borgerliga påfund som philipskurvor och annat som bara förekommer i borgerlig ekonomi och stoppa upp dem i era borgerliga rövar.

Anonym sa...

Givetvis fanns det inflation i dem gamla kommunistländerna också. För övrigt är inflation enbart ett penningpolitiskt fenomen. Det finns bara två sätt att skapa inflation 1. Kreditexpansion 2.Sedelpresseri.
Med andra ord: Ökade löner KAN inte skapa inflation, punkt.

Att riksbanken skulle vara nån sorts "stolt riddare i evig kamp mot inflation" är enbart en myt. Vem är det som bestämmer penningmängden i samhället? Om riksbanken ville, skulle vi kunna ha 0% inflation imorgon.
Hur?
Enkelt, Stoppa sedelpressarna!