Ett centralt stycke – också apropå relevans – är detta:
Det viktiga är emellertid inte om Jan Myrdal har haft rätt eller fel i vissa sakfrågor, utan vilka frågor han har skapat intresse kring. Han har synliggjort världen bortom imperialisternas fraser och floskler – Indokina, Afghanistan, Indien, Mexiko, Irak. Det är en värdefull prestation även om man inte behöver hålla med honom i argumentationens alla delmoment. Hans skriftställningar stimulerade debatter och självstudier hos en generation unga på 1960- och 70-talen, även om samtalen inte alltid mynnat ut i samma ståndpunkt. I den meningen är han en av våra största folkbildare.En av de passager jag markerat i mitt exemplar av En illojal europés bekännelser är denna:
På Ceylon pratar jag med en trevlig europeisk te-odlare:Jag kan nog säga att ”upptäckten” av Jan Myrdal i mitten på 1990-talet betytt mer för min egen världsbild, språkuppfattning och politiska utveckling än någon annan läsning. Notera – läsning. Jag är glad att jag redan var organiserad när jag ramlade över JM – det gjorde det möjligt att från början hålla en distans, föra tillbaka till nutid. Men Myrdals penna gjorde det lättare att växla vidare från det grundläggande ställningstagandet för rättvisa och mot den borgerliga förljugenheten till något större; finna ett slags historiskt djup att nyttja som resonanslåda. Alltså: inte läsa JM och veta vad man ska tycka; utan läsa och gripas av en insikt om att så kan man ställa frågan, så kan man tänka, skriva, skära.
- Hur många bor här i distriktet? frågar jag.
- Vi är bara fyra familjer, säger han.
- Det är inte mycket, säger jag.
- Och så tjugofemtusen tamiler förstås, säger han.
17 kommentarer:
Vad kan du rekommendera av Myrdal om man inte läst något av honom?!?
/J
vad kan du rekommendera av myrdal om man inte läst honom förut??
Tja, det beror på vad man är intresserad av annars. Jag tror det är bra att börja där det finns minst "motstånd" och vänja sig.
Hans skildringar av den egna barndomen tror jag väl är de mest brett lästa och är stundtals lysande (också elaka och märkliga).
Själv tycker jag att En illojal europés bekännelser är fantastisk.
Hans roman Maj - en kärlek tycker jag var oerhört bra. En av hans litterärt mer genomarbetade. Jag rekommenderade den alla i min bekantskapskrets. Några tyckte den var lysande, andra att den var extremt jobbig, på gränsen till vidrig.
Vill man läsa ett fascinerande politiskt tidsdokument kan jag rekommendera Turkmenistan.
Den litteraturhistoriskt intresserade gör gott i att läsa Myrdals bok om Strindberg.
En bubblare är ungdomsromanen Att bli och vara.
Ali, du glömde den klassiska boken om Afghanistan: "Kulturers korsväg", den är (tyvärr) ständigt aktuell!
Du fick bara lite hatare på dig i länkarna.
En illojal... är nyckelboken, men jag skulle säga Skriftställningarna - vet inte hur många de är uppe i nu. Läser för tillfället Dussinet fullt.
Problemet med hatarna är att de aldrig läst honom. Eller som han själv skulle säga: Av det lilla de läst har de ännu mindre förstått. Stackarna.
En annan... hmm.. speciell bok är 'Den onödiga samtiden' där Myrdal menar att tiden from revolutionsåret 1848 har varit helt onödigt. Lite roliga kåserier och på sina ställen intressant teori. Det var den boken som Stolpe vill slänga bus bas i värmepannan.
Undrar om Ali och Åsa Linderborg skulle se lika överslätande på en borgerlig intelektuell som kramat så många diktaturer och hetsat så hätskt mot bögar, för att nämna några av Myrdals "felbedömningar". Är vänstern verkligen så fattig på intelektuella att man måste försvara Jan Myrdal, som säkerligen är en säker skriftställare men vars politiska kompass missar nord oftare än den hittar rätt?
Staffan W:
Nu är det väl inte vänstern som är fattig på intellektuella direkt, hur är det med högerns bestånd egentligen?
Få se nu...1...2...nej förresten Per Ahlmark är väl inte intellektuell. Då blev det bara en då.
Vem det är? Inte vet jag.
Staffan W
Att Jan Myrdal är ute och snedseglar, det står klart sedan tidigare. Problemet som jag ser det är att dagens ungdom saknar historia och alltid kommer att sakna historien.
Det är så att säga inget större fel på Jan Myrdal, då annat än att han är felaktigt underrättad som vanligt.
Sen kan man alltid gå in på det makarna Myrdal förespråkade och där ska man hitta ännu fler fel. Men sådan är historien.
För närvarande så tycker jag att det är rätt fattigt med intressanta intellektuella till både höger och vänster. Men så tycker jag ju då inte att maoistiska drakar, eller för den delen nyliberala tuppar, är värda att tas på alltför stort allvar.
Det jag ville säga var mest att det är lätt att bli överslätande mot folk som säger saker som man själv vill höra. Myrdal kan säkert slänga ihop en kritik av kapitalismen som får en vänsterpartist att rysa av välbehag. Men ska man därför bortse från att karln försvarat några av de största skurkarna i världshistorien? Jag menar, massakern på Himmelska Fridens Torg, för guds skull! Hur kan en socialist försvara att ett auktoritärt system skjuter ner demonstrerande studenter???
"Jag menar, massakern på Himmelska Fridens Torg, för guds skull! Hur kan en socialist försvara att ett auktoritärt system skjuter ner demonstrerande studenter???"
Det har ju Myrdal diskuterat väldigt bra. Han sympatiserar fortfarande med demonstranterna. Han tog länge starkt avstånd från det militära ingripandet. Till slut kom han till slutsatsen att Kina stod vid katastrofens rand. Statens existens stod på spel och hela Stillahavsområdet hade kunnat dras in i ett storkrig. Myrdal hävdar alltså att det var nödvändigt på samma sätt som han som tonårspojke trodde att det strategiska bombkriget mot Hitlers Tyskland - med allt dess massdödande av civila tyskar - var nödvändigt för att det förkortade kriget. Den gången omprövade han sin ståndpunkt när det visade sig att det inte hade varit nödvändigt. Eftersom det inte var nödvändigt var det brottsligt. På motsvarande sätt omprövade han sin syn på händelserna i Kina när den politiska utvecklingen i resten av världen (Sovjetunionen, Jugoslavien...) hade tydliggjort för honom att Kina och Stillahavsområdet stod inför samma slags hot. Därmed blev ett ingripande försvarbart. Så arbetar ju en verklig intellektuell - ständigt ompröva, ta ingenting för givet, inte ens de mest "självklara sanningar".
Sedan kan man ju tycka att han har fel. Då får man ju argumentera för det. Problemet är att personer som avskyr det Myrdal säger nästan aldrig gör det. De ersätter argumenten, det demokratiska samtalet, med en massa hojt. Det är rätt tragiskt.
Vilka intressanta intellektuella finns hos högern? Johan Norberg? Per Ahlmark? Federley?;)
En del av bristvaran har att göra med att det inte är särskillt intellektuellt att tycka att vår nuvarande brutala, xenofobiska, djupt orättvisa och därtill banala världsordningen är helt okej.
"Till slut kom han till slutsatsen att Kina stod vid katastrofens rand. Statens existens stod p� spel och hela Stillahavsomr�det hade kunnat dras in i ett storkrig."
J�sses, allt detta f�r n�gra tusen studenter som demonstrerade f�r mer demokrati i en diktaturstat? Om det �r en intellektuell i arbete som kommit fram till de slutsatserna s� vet jag inte om v�rlden beh�ver mer intellektuella. Snarare mer sunt f�rnuft.
"Det �r r�tt att g�ra uppror" sa Myrdals husgud n�r det begav sig. Tydligen s� �r det inte alltid s�. Inte ens om man lever i en diktaturstat. Inte s� l�nge Jan Myrdal sympatiserar med diktatorerna iallafall.
Särskilt menade jag.
Staffan: Jo, det är ju precis vad värden behöver just nu, ännu mer George W-förnumstighet.
Det var betydligt mer komplext än så, Staffan. Det är en åsikt som tycks förekomma även inom Kina hos människor som, likt Myrdal, inte alls sympatiserade med regimen. Bl.a. förekom det allt mer provokativa inslag i demonstrationerna, uppmuntrade av USA och Taiwan, och för övrigt var det naturligtvis fler än "några tusen". Det är inte så svårt att se att det hade kunnat leda till oerhörda och våldsamma oroligheter i ett land med stora sociala spänningar, vilka i sin tur imperialismen hade kunnat utnyttja. CIA var naturligtvis sedan länge i full gång med att underblåsa splittrande krafter - inte bara Tibet och Taiwan. Avsikten var och är att slita sönder Kina. Det hade i sin tur kunnat vara förspelet till en militär invasion. Myrdal hävdar alltså att Kina 1989 befann sig i ett läge då interna och externa faktorer i samverkan gjorde dess läge kritiskt. Det säger ju sig självt att en Balkanutveckling i ett land med en miljard invånare hade varit en katastrof så fruktansvärd att det trotsar alla försök till beskrivning. Detta motiverade det hårdhänta ingripandet.
Håller jag själv med? Jag vet inte. Vad jag vet är att jag - och nästan alla andra i västvärlden - vet oändligt mycket mindre om Kina än Myrdal gör och gjorde och att resonemanget är rimligt givet vissa premisser.
"Det viktiga är emellertid inte om Jan Myrdal har haft rätt eller fel i vissa sakfrågor..."
Nej, rätt och fel brukar inte vara så viktigt för extremvänstern, det enda som spelar nån roll är fantasin om hur verkligheten BORDE se ut.
Ja s� d�r l�ter det naturligtvis n�r medl�parna g�r ig�ng och uppfinner urs�kter. Hur m�nga g�nger har vi inte h�rt liknande resonemang om varf�r Kuba inte kan dmeokratiseras, eller varf�r det var n�dv�ndigt att sl� ner Pragv�ren, eller varf�r Sovjet var tvunget att invadera Afghanistan?
Det f�rv�nar mig mindre att maoisten Myrdal levererar dylikt �n att v�nsterm�nniskor anno 2007 tar honom p� allvar. Men s� lite l�r vi oss av historiska misstag och s� l�tt �r det som sagt att vara �versl�tande mot m�nniskor som i andra sammanhang s�ger det man vill h�ra.
Skicka en kommentar