lördag, augusti 11, 2007

Perspektiv

Det handlar om vem som ställer frågorna, vem som definierar problemet. Människor blir sjuka på och av sitt arbete. Det gäller särskilt kvinnor. Man bränner ut sig. Drabbas av depressioner. Det är inte alltid uppenbart varför – människan är en komplex social varelse – men det känns, binder, fräter inuti. Uppenbart är också att ett uppdrivet arbetstempo – ”besparingar”! – kombinerat med små möjligheter att påverka sin egen situation; den brygd som puttrar av egna och andras krav, får många att må dåligt.

Man skulle kunna tänka sig att frågan då blir hur den negativa stressen ska minska. Eller hur den vetenskapliga förståelsen av ”diffusa” – med andra ord negligerade – symptom ska stärkas. Eller hur den som blir deprimerad – depression är en folksjukdom – ska få bättre stöd att lysa upp livet igen.

Man skulle. Men det handlar om vem ställer frågorna, vem som definierar problemet. Här har det en tid suttit folk med trygga, spännande, högavlönade jobb, bostadsrätter som stiger i värde och årslöner på banken om något skulle gå snett, och så har de sagt att ojdå, det var ju mycket pengar som betalas ut till de här människorna eftersom de är så många. Pengar som skulle kunna bli till sköna slantar till oss fastighetsägare och kämpande miljonärer. Och så har vi fått en debatt som rasat från den utgångspunkten. Om ”skenande” kostnader, om ”fusk” och ”överutnyttjande”, och om behovet av ”uppstramning”. Nu kommer ännu ett utslag av den debatten. Utbrända och deprimerade ska stressas och hetsas.

Visst är det bra om människor inte sjukskrivs och lämnas vind för våg. Visst kan ibland det vara en del av rehabiliteringen att arbeta i eget tempo, att bibehålla en social kontakt med arbetskamrater. Men det som nu händer är något annat. Det är ett sätt att banka på redan nedtryckta människor. En del – de som inte alls orkar – kommer om förslaget slår igenom med full kraft, att försvinna ut från arbetslöshetsstatistiken och in i samhällets periferi. Och så blir det pengar till mer skattesänkningar. Det är en obehaglig politik, ovärdig. Håller vi käften, kommer det betydligt mer av de varorna.

Josefin Brink gör efterlängtad comeback efter sommaruppehållet med en text om detta, som alla måste läsa: Borgarpusslet. Idag: de sjuka



Andra som skriver: Hanna Löfqvist, Bloggaden, Jinge.

Artiklar: [SvD] [DN1] [DN2] [DN3] [DN4]

39 kommentarer:

Anonym sa...

En kines i den Kina tjänar 4-500 kr per månad och jobbar 60-70 timmar per vecka.

Undrar om utbrändhet finns i detta land?

Mr. JB

Lisa sa...

Men fyllekärringen Kristina Axen Ohlin var det däremot synd om, henne daltade och gullade man med.
Det är tydligen skillnad på folk och folk, om Axen Ohlin skåpsuper beror det på "samhällsstrukturer" och "bristande jämställdhet".
Om Carina som jobbar heltid i vården klappar ihop en dag för att hon inte orkar göra tre personers jobb är hon "lat" och "har dålig arbetsmoral".
Minns hur Reinfeldt hånlog elakt och frågade sig varför kvinnor i hemtjänsten stannade 25-30 år på samma arbetsplats om det nu var så illa som de sa.

Emil sa...

Jodå så att...alla höginkomsttagare och fastighetsägare är per definition onda, alla arbetande låginkomsttagare som bor i hyresrätt är däremot per definition goda samtidigt som missbruk av sjukskrivningar och bidrag inte existerar i Sverige...tack för påminnelsen, jag hade nästan glömt bort detta...

M sa...

Det kan ju i sammanhanget vara värt att nämna att ändringsarbetet initerades av den gamla regeringen som V stödde. Med tanke på hur stark kritiken är nu - varför ställde man inte ultimatum då?

Inte heller känns godtyckliga försäkringsläkare som något speciellt nytt, kritik och klagomål har hörts långt före regeringsskiftet.

Ali Esbati sa...

Att s har ett stort ansvar för det som sker nu är givet. Det nämner också Josefin Brink. Anna Hedborgs utredning, som tillsattes före valet, pekade i denna riktning, även om det är uppenbart att utfallet kommer att bli mycket värre nu.

V satt inte i förra regeringen. Just denna fråga är en där vi i samarbetet var väldigt aktiva i vår kritik, och jag vill i och för sig hävda att det också spelade viss roll. Vänsterpartiet har *mycket* tydligt påpekat att regeringen - också den förra - genom att glida med i den allmänna debattrenden öppnade upp för försämringar i socialförsäkringarna. Det framgår mycket tydligt av motioner och yttranden i riksdagen liksom andra politiska dokument att vänsterpartiet väldigt länge arbetat mot rättsosäkerheten med försäkringsläkarsystemet. Mot slutet av förra mandatperioden började också problemet med människor som faller mellan sjukvårdens och försäkringskassans stolar uppmärksammas mer allmänt, men nu lär ju det problemet snarare bli större.

Sedan kan man förstås säga att vänsterpartiet inte borde ha haft ett parlamentariskt samarbete med socialdemokraterna över huvudtaget, eftersom det fanns åsiktsskillnader. Eller så kan man tycka att vänsterpartiet borde ha börjat tycka som socialdemokraterna i alla frågor, eftersom det fanns ett samarbete. Det är en klassisk diskussion, och jag tror inte på någotdera av de ovanstående ståndpunkterna. Men visst kan man fundera över vad som hade varit en bättre taktik i varje läge.

"Ultimatum" är som ord lätt att använda men som politisk metod svårare. Jag har många synpunkter på vänsterpartiets samarbete med s och mp, men jag tror det hade varit ganska märkligt att fälla regeringen på grundval av exempelvis det faktum att man tillsatt en utredning med diffusa direktiv. Bättre då att delta i den allmänna debatten om frågorna. Det som hänt de senaste åren visar ju med önskvärd tydlighet att det spelar mycket stor roll vad som händer i den debatten. Högern har drivit den mycket framgångsrikt, och här står vi nu.

Alex sa...

JB, flytta till Kina då!

Anonym sa...

Jag känner mig utbränd Ali, ge mig lite av din feta lön. Det har jag rätt till!

Björn Björnson sa...

Om jag inte kommer ihåg helt fel så är fenomenet utbrändheten mer vanligt i verksamheter, som drivs av kommuner och landsting, dvs där politiker har yttersta ansvaret. Jag är väl inte helt fel ute heller om jag påstår att facket och förra regeringen inte direkt engagerade sig i frågan. Vad jag kan förstå är tanken med förslaget att samtidigt som man kortar ner sjukskrivningstiden så går man in med aktiv hjälp. Tidigare har de drabbade helt lämnats åt sig själva med sitt lidande i månader!

Anonym sa...

Människor blir mer och mer utbrända i samma takt som det ges mer möjlighet att se sig själv som utbränd och få bli sjukskriven.

Arbetsmiljön har på det stora hela blivit bättre de senaste decennierna alldeles oavsett enskilda exempel.

Låt folk stanna hemmma från jobbet med full betalning i tioårsperioder, no questions asked, och se vad som händer.

Livet är inte alltid kul. Stå ut med det. Skaffa om möjligt andra glädjeämnen än jobbet och/eller försök påverka din situation. Alternativt köp Alis smörja om att du är utsatt, svag och i behov av hans hjälp.

Anonym sa...

Alex, jag åker faktiskt i oktober.

Mr. JB

alex sa...

Vad bra, JB!

Anonym sa...

Här i Uppsala har de privata omsorgsföretagen för äldrevården infört ättestupan igen. Genom att som vanligt när välfärdssystemen privatiseras, i lönsamhetskalkylerandets vinstsmorotsintresse slimma och dra ner på personalstyrkan (för att tjäna mer inte betjäna mer) så ligger de äldre och dör i sin ensamhet och sin egen smuts.
Och det jävligaste av allt! Högerarrogansen låter sådana här cyniska smutsföretag vara kvar!
Och mer lär komma när allt skall privatiseras och även socialförsäkringssystemen slimmas!
Och sådana cyniska politiker finns det folk i Sverige som fortfarande vill rösta på (även om skaran blir mindre för varje dag som går enligt den senaste väljaundersökningen)!

Bengt Nilsson, röd gråsosse

Anonym sa...

Ja, om vi tittar på det senaste året blir det färre, men hur ser trenden för V och S ut på lite längre sikt?

Anonym sa...

Bengt, socialisering och planhushållning är folkets stora välsignelse!

Lever du i forntiden?

Anonym sa...

Nu när även våra gener har privatiserats till ett amerikanskt bolag tycker jag inte det finns någon anledning att utöva mer restriktioner i saken.

Privatisera allt! Vattnet är snart en handelsvara och kan du inte betala så får du väl vänta på att det börjar regna, för att inte tala om luften, varför skall dessa oändliga kubikmeter luft sväva omkring till ingen nytta?

Ta betalt för helvete! Potentialen är enorm och börserna kommer att digna.

Neoliberal Agenda sa...

Privatisera allt! Vattnet är snart en handelsvara och kan du inte betala så får du väl vänta på att det börjar regna, för att inte tala om luften, varför skall dessa oändliga kubikmeter luft sväva omkring till ingen nytta?

Visst vore det bra om man pivatiserade vattnet. Det är först när naturen får en ägare och ett pris som den blir ekonomiskt värt att skydda. Läs tex.
Vatten till salu - Hur företag och marknad kan lösa världens vattenkris(PDF)

När det gäller luft så vore det ideala att även den skulle kunna ägas. Man skulle då lätt kunna spåra den person eller företag som har förstört någon hälsa eller egendom. Tyvärr är det som bekant inte praktiskt möjligt, men man kan försöka skapa system som efterliknar luftägande, tex. utsläppsrättigheter.

Mattias Ericson sa...

Nåt blev konstigt. Med risk för dubbelpostning försöker jag igen.

Denna kommentar är tämligen provocerande för mig som drabbats av utmattningssyndrom: "Livet är inte alltid kul. Stå ut med det. Skaffa om möjligt andra glädjeämnen än jobbet och/eller försök påverka din situation. Alternativt köp Alis smörja om att du är utsatt, svag och i behov av hans hjälp."

Jag ville inte bli sjuk, jag tyckte om mitt jobb och jag ville gärna fortsätta kunna prata, umgås med människor och lite annat sånt som är mycket trassligare efter att jag blev sjuk.

Tyvärr är det nog så att även om man försöker påverka sin situation går det inte alltid. Ibland hinner sjukdommar i kapp en och då är det kört. Oavsett vad socialstyrelsen och andra säger. Jag och garanterat den största delen som fått denna diagnos fuskar inte, ljuger inte. Vi är oroliga, vi är stammandes, vi kan inte komma ur sängen, vi har svårt att hålla våra tankar i hop, vi kan knappt hålla en påträngande värld på det avstånd som krävs för att nyktert bedömma den situtation vi befinner oss i, vi är oförmögna att utföra ett arbeta. Varför vill inte ni hjälpa till att låta människor som oss få andas ut så att vi snabbare kan komma tillbaka till den värld ni lyckligt friska lever i? Jag lovar att jag kommer hjälpa er när jag är frisk och ni är sjuka!

Anonym 11.03 säger oxå att vi ska låta människor vara sjukskrivna i tiotals år utan att ställa frågor. Jag utgår att det är någonslags ironi i detta, en ironi grundad i överdrift så klart. Men det visar på ett gravt missförstånd. Det finns ingen som blir sjukskriven utan att få några frågor ställda. Jag själv har träffat läkare och terapeut en gång i veckan sen i november, och jag är inget undatagsfall. Det är en himla massa frågor och diskussioner och så vidare på alla dessa träffar. Jag har verkligen inte övergivits på det sätt som jag nu hotas överges av samhället med dessa nya förslag.

Ni som tycker detta är ett bra förslag, kan ni förklara två saker för mig.

1. Varför ska jag som de facto är sjuk och de facto just nu inte kan arbeta, varför ska jag inte ha rätt till sjukpenning?

2. På vilket sätt gynnar det mig, eller samhällsekonomin att jag om jag tvingas ut i arbetslivet nu garanterat kommer krascha igen? Jag är en välutbildad, högutbildad ambitiös och produktiv man på 33, som har alla mina produktiva år framför mig. Hur är det att bäst ta vara på mig att lägga snubbeltråd på vägen till att jag ska bli frisk, istället för att hjälpa mig att bli frisk så snart som möjligt?

Och föresten en tredje fråga. Om ni nu tror att folk ljuger om sina sjukdommar, hur kan ni belägga det? Vilka undersökningar finns som styrker ett utbrett fusk med långtidssjukskrivningar?

JAg har skrivit mer om detta på min blogg www.pooma.se (Om reklamen tillåts av Ali).
/Mattias

Micke sa...


1. Varför ska jag som de facto är sjuk och de facto just nu inte kan arbeta, varför ska jag inte ha rätt till sjukpenning?


Mycket enkelt.
Därför att dom är liberaler och därför att dom hatar svaghet.

Mattias Ericson sa...

Men jag är inte svag. Jag är stark, men har haft oturen att bli sjuk!

/Mattias

Walle sa...

Ali, den förra regeringen gjorde mer än att tillsätta en utredning- man gav försäkringskassan i uppdrag att halvera sjuktalen. DET var det första ordentliga startskottet på en hets mot sjuka och som bl.a. innehöll osmakliga reklamfilmer, indragna sjukpenningar från sjuka människor, m.m.

Em. sa...

jag hade "turen" att uppleva allt det som mattias beskriver under studietiden, i mitt fall som följd av fysiska besvär och felaktig diagnos. jag har själv tagit ansvar för det genom att jag då levde på csn som jag senare fixat genom att arbeta vid sidan av att ta igen de förlorade poängen. självklart hade jag kunnat sjukskriva mig, bara det att när jag förstod hur det stod till med mig var det i princip försent. jag var nämligen urbilden av liberalernas starka individ och kopplade inte riktigt att jag trillat ner i avgrunden.

utmattning/depression blir en fysisk sjukdom i kroppen och den tar ohjälpligt tid att ta sig ur. det är alltså en fysisk omöjlighet att bara på ett kick "ta sig i kragen". i detta läget funkar inga krav, inga förmaningar allt sånt gör är att göra maten ännu omöjligare att få ner i magsäcken.

det gör mig personligen väldigt ont att detta vi nu ser är frukten av ett s-initiativ. denna bild av dessa folksjukdomar som kollektiva lathetslögner är dock på inga vis ett socialdemokratiskt synsätt; detta vet jag av hela mitt (s-)politiska hjärta - och vill påminna alla andra om!

idag, flera år senare är mitt största problem fortfarande hur jag ska förklara detta bortfall av produktivitet i mitt liv för utomstående. högerns ettriga ansträngningar för att inte erkänna psykiska dalar som legitima ökar endast på detta problem och därmed de ångestskapande moment som när man nått botten redan består av de enklaste ting.

detta då alltså förutom att man nu ska behöva sitta och inte göra något alls (eftersom man de facto inte kan) på jobbet eller säga upp sig och vara inkomstlös eller vad som nu finns som alternativ. de som går in i väggen för att de arbetar för mycket - hur kommer de att klara av att arbeta deltid när de inte ens lyckades begränsa sig till att arbeta heltid? vi kanske ska fråga fredrik, tror ni inte möjligheten finns att han har bränt ut sig? så osynlig som han är ;)

Anonym sa...

Mattias:

Om du skulle ha den valdigt sallsynta oturen att bli sjuk efter bara ett ar pa arbetsmarknaden, och om staten inte stal 75% av dina inkomster som den gor nu, hade du kunnat leva pa besparingarna i 4 ar. Gott om konvalesenstid.

Utan staten skulle det ocksa inte vara nagot problem med frivilliga donationer och fonder for att ta hand om de ytterst fa som har oturen att bli permanent invalidiserade eller liknande. Bli inte lurade av den harskande politikerklassens skramseltaktik!

Mr Lovelace

Mattias Ericson sa...

Fast Mr Lovelace, då hade jag ju måste lagt undan pengar till mina barns skolgång, kollektivtrafiken skulle varit mycket dyrare, den sjukvård jag får likaså. Jag skulle bli tvungen att betala tullar för att ta mig fram på vägarna och matpriserna skulle därmed säkert vara högre oxå. Jag skulle oxå vara tvungen att lägga undan till min pension och så vidare och så vidare. Sen skulle jag väl få vara rädd för tjuvar ganska mycket eftersom ingen polis skulle kunna finnas om staten inte tog ut nån skatt. Så jag tror faktiskt inte att jag haft så mycket pengar över i alla fall.

/Mattias

Anonym sa...

I Gnälledonien är allt möjligt. Vi är världens sjukaste land i alla avseenden. Arbetsfri inkomst har blivit en rättighet. Hur kunde det bli så jävla snett och vem skall betala? De som faller igenom skall vi ta hand om, men vägrar tro 1 av 5 gör det. Systemet är sjukt.

Mr. JB

Anonym sa...

När drog dom in din sjukpenning?

Alex sa...

I Gnälledonien är allt möjligt, ja. Bland annat finns där en gnällmister som kallar sig JB. Har han läst min kommentar 21 på F-skattesedel?

Anonym sa...

Alex, läste just din kommentar om F-sedel. Bemöt mig i sak istället och tala då om vad skattetrycket är enligt din mening.
Fördelningspolitik och i de flesta fall meningslösa transfereringar är bara förmynderi. Först snor pappa staten din pengar för att sedan på nåder dela ut som bidrag om du förtjänar det. Under tiden sitter en drös byråkrater och menlösa pärmbärare och sysslar med dessa arbeten och lever av dina skattepengar, själva producerar dom inget.

Vänstern skriker bara om mer bidrag, inser ingen på denna blogg att nära 800 000 som sjukskrivna, sjukpensionärer i rehab m m är sjukt i dubbel bemärkelse och utgör nära 10% av Sveriges befolkning, barn och pensionärer inräknat. Någon skall betala och det blir inte de rika, vi har fri rörlighet av kapital så de drar någon annanstans. Vanligt folk är de som får betala notan däribland arbetarna vars intressen ni anser er försvara.

Fördelningspolitiken är världshistoriens största jantebluff.

Mr. JB

Gustav Lundblad sa...

När kommer Josefin Brink att lanseras som Lars Ohlys efterträdare?

Alex sa...

Ett fiktivt exempel: Ett stort företag som ett visst år har ett försäljningsvärde på 10 miljarder och utgifter för råvaror, halvfabrikat, maskiner etc på 5 miljarder, betalar de 33 000 anställda i snitt 330 000 i löner, dvs totalt ca 1 miljard och i sociala avgifter till staten ca en halv miljard.
Då blir över ett mervärde på (10 - 6.5) 3.5 miljarder. Hur detta sen fördelas på avskrivningar, investeringar, vinst, vinstskatt, reklam mm kan någon mer initierad redogöra för.
Den halva miljarden sociala avgifter går till pensioner, sjukförsäkring mm, men inte så att allt fonderas för framtiden. Mycket betalas ut till pensionärer, sjuka, olycksfallsdrabbade osv just det året eller året därefter.
Korttänkta menar då att de arbetande i stället kunde få dessa pengar (den halva miljarden och inkomstskatten på ca 300 miljoner) i påslag på lönen och sen själva teckna försäkringar (eller leva upp pengarna!). Att det inte alla gånger skulle vara så lyckat, visar exempel från USA där arbetande blivit blåsta på sina framtida pensioner, när privata företaget och/eller pensionsstiftelsen gått i konkurs!
Men ytterst handlar det om solidaritet - vi är alla människor, men av olika ålder, hälsa, familjeförhållandena osv och kan alla drabbas av olyckor och olika sjukdomar. Grundtrygghet är viktig. Småborgare (t ex mistrarna JB och Lovelace) resonerar inte så. Och borde kanske få stå sitt kast?!
Om mervärdet - de 3,5 miljarderna har striden (klasskampen) alltid stått, men nu också om den halva miljarden, som tidigare egentligen också gynnat kapitalisterna. Genom att mobilisera de dumma bland småborgarna försöker de också komma åt de pengarna.

Alex sa...

Mittåt! I det fiktiva exemplet ska det stå 3 300 anställda!

Anonym sa...

Alex, förlåt mig om jag säger det, men du verkar inte ha mycket bakom pannbenet. Du kan ju alltid förtydliga dig senare om du vill, ifall jag missförstått vad du vill säga, inget illa menat Alex, men det gäller att hålla isär begreppen.

Avser du med "försäljningsvärde" årsomsättning eller värdering av företag på marknaden? Det är det första.

Sedan 33000 anställda med en genomsnittslön av 330 000 kronor medför kostnader för företaget om ca totalt 14,4 miljarder kronor inklusive arbetsgivaravgift inräknad. Det är bara att ta fram din miniräknare och ta alla lönekostnader gånger 1.32. Resekostnader, traktamenten och allt annat oräknat. Det blir nog en miljard till minst.

Å vad finns då kvar i ditt kommunistiska drömrike om mervärde? Det har plötsligt blivit ett kraftfullt minus hur du än räknar.

Jag har två gamla kompisar som valt den enkla och i o f s smarta utvägen så länge det nu håller. Utförsäkrade och som sjukpensionärer lever de nu gott i Thailand på allas vår bekostnad. 7000 i månaden är inget här, men det tredubbla där nere.
Detta är en verklighet ingen inom vänstern vill se. Jag tänker i vart fall inte betala för detta vansinne mer, det är genomsjukt och Sverige befolkat av allt fler myglare.

Skärp dig Alex, du är ordentligt ute och snedseglar. Lär dig åtninstone att räkna. Det är ett minimikrav om vidare diskussion skall fortsätta.

Mr. JB

Anonym sa...

Alex, såg först nu din korrigerade kommentar. Men faktum kvarstår ändå beroende på den marginal företaget har. SIBA, ONOFF, EL-GIGANTEN m fl har en bruttomarginal på ca 15% hur många miljarder de än omsätter. Det är en tuff verklighet för alla utom dig själv. Ta in boksluten så ser du. EL-GIGANTEN går minus år efter år och sysselsätter säkert minst 1000 personer, klanske fler. SIBA har kapital från forna dagar, men går numera på knäna.

Verkligheten är inte så enkel som du ser den. Väx upp.

Mr. JB

Alex sa...

Faktum kvarstår skriver JB. Men det var ju ett fiktivt exempel. Men jag ville visa hur det kan se ut - mervärdet som de anställda åstadkommer jämfört med deras löneandel inkl sociala avgifter (3,5 miljarder kontra 1,5 miljarder). Hur mervärdet fördelades tyckte jag du, som mer initierad skulle bidra med.
Trött på snacket om att staten STJÄL. Statens ekonomi är ju en förutsättning för både din och min och andras uppväxt, utbildning, hälsa, pension mm.
Om dina kompisar i Thailand gör fel får du väl huta åt dem! Jaså, EL-giganten ligger så illa till - där tänker jag då inte handla!

Anonym sa...

Alex, företagens vinster är ovidkommande när det gäller låginkomstagares skattetryck. Fördelning mervärde enligt kommunistisk förebild och förstatligande och planhushållning är ett fiasko. Se bara på forna öst, allt har slutat i armod.

Sedan kan vinstrika företag betala ut extra lön, inte tu tal om annat, men det förutsätter utträde ur fackföring så kollektivavtalet sätts ur spel. Men denna fråga är något helt annat och har inte med skattetrycket att göra.

MVH

Mr. JB

Alex sa...

JB, nej, företagens vinster är inrte ovidkommande när det gäller låginkomsttagares skattetryck! Högre vinstskatt på företagen och mer progressiv beskattning, dvs mer skatt på höginkomsttagare som tar hem stora inkomster just från det av de anställda skapade mervärdet skulle märkbart kunna lätta på skattebördan för låginkomsttagare. Eftersom du också vill lätta på deras börda räknar jag med att du nu håller med mig.
Det om öst är en annan fråga - historisk, men ta reda på mer när du är i Kina.

Alex sa...

Jag fäste mig vid din slutkommentar, JB: Sedan kan vinstrika företag betala ut extra lön, inte tu tal om annat, men det förutsätter utträde ur fackföreing så kollektivavtalet sätts ur spel.
Vägrar acceptera att du är så dum att du tror på det! Fattar du inte att varje krona och förmån måste de anställda kämpa sig till. Varför har fackföreningar uppstått? Och politiska arbetarpartier? Skulle de vara ett sent påhitt av pampar? Eller har kapitalisterna nu blivit så hjärtegoda att de inte behövs längre? Tänk efter, JB.

Anonym sa...

Högre vinster på företagen och mer progressiv beskattning leder bara till skatteflykt. Fatta vi har fri rörlighet av personer och kapital så det går inte och ännu mer arbeten försvinner i Sverige.
Nej inför platt skatt så blir det inget mer trixande och skatteplanering. Den som tjänar en million betalar mer än den som tjänar 300 000 så vad är problemet? Låt sedan alla inkomster upp till 75-100 000 vara skattefria och folk skall ta mig fan ut i arbete i landet Gnälledonien där nästan 800 000 är sjukskrivna, rehab eller sjukpensionärer.
Vi lever i ett sjukt land där alla har rätt till en arbetsfri inkomst. Det är för jävligt.

Drev jag ett sådant företag fick de anställda välja. Var de med i facket så blev det lön efter avtal. De som inte var med skulle få den högre ersättningen. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Mr. JB

Anonym sa...

Alex, Kina kan jag redan, det är världens mest kapitalistiska land och nomenklaturen roffar åt sig på ett sätt du inte ens kan ana. De kallar sig visst kommunister.

Mr. JB

Alex sa...

JB,det går visst att höja skatten på företagen och göra inkomstskatten mer progressiv - om majoriteten av folket vill det. De som inte gillar läget kan ge sig av men företag och kapital är inte alltid så lätta att ta med sig. De anställda kan då ta över.
Du skulle belöna de - låt oss säga fem - som inte är fackanslutna med hur mycket? 1 000 kr mer i månaden?. Nästa år skulle fler gå ur facket och nästa år igen.. Till slut blir de kanske i majoritet. Men vad tror du händer när du tröttnat på att vara "hygglig" eller anser dig behöva pengarna till annat och sänker lönerna?
Då har ju de anställda inget att sätta mot. Om de inte bildar ett nytt fack?
Hörde just att det finns medlemmar i partiet i Kina som anser att Mao hade rätt, bl a fanns de på partibokhandlar. Kolla och skriv gärna öht om dina erfarenheter efter hemkomsten.
Sen de som lever på försäkringar (arbetslöshets- eller sjuk-) gör det med rätta i vårt rika land - tillhör förresten de mänskliga rättigheterna. Ingen ska behöva svälta. Men de bidrar också till livet för andra - handlar mat och kläder, betalar hyra osv. Tänk också på momsen, som går till mycket gott. Om de i stället skulle tigga - på gator och torg eller hos kyrkor och stiftelser skulle vi andra bli fattigare och BNP lägre!