“Terroristen neutraliserades”

Det är nästan outhärdligt. Men läs. Det är viktigt. Gideon Levy skriver i Haaretz om Jihad Shaar, som skulle åka till universitetet i Betlehem för att registrera sig, men som istället misshandlades så brutalt av israeliska soldater att han dog. Livet rann ur honom framför ögonen på hans far:

The taxi to Bethlehem was delayed, and Jihad stood at the dusty taxi stand and waited. He was on his way to the Open University in Bethlehem, to register for the upcoming school year. His father says that he hadn't decided what he wanted to study. Maybe that's what he was thinking about while he stood at the stand, exposed to the burning sun.

And what was going through the heads of the soldiers who beat him mercilessly, with a club, with the butt of a rifle and with kicks to his head, so that he died? Is it possible that he tried to attack them with a knife, even though two eyewitnesses didn't see it? Even if he did, why did the soldiers continue to beat him, even after he lay on the ground, unconscious and perhaps bound as well, as an eyewitness told us? And what kind of monstrous behavior is it to handcuff the bereaved father, and then leave him on the ground, in front of the body of his beaten and dying son? Above all, why did the Israel Defense Forces rush to dismiss this grave incident, “after an initial investigation,” during which nobody interrogated the eyewitnesses, with the conclusion, “the soldiers acted properly”?

Det är intressanta frågor. Men vi vet redan svaren. Varför fortsatte de slå honom? De slog inte honom! För de slog inte en människa, de slog det, de slog en arab. Hur kunde de? Hur skulle de annars! Säger det igen: Palestinierna måste göras till icke-människor för att alla de israeler som dagligen upprätthåller ockupationen ska kunna göra sitt jobb. Förnedra, förvägra, fördriva, emellanåt mörda. Sedan gå hem och vara vanliga israeler. Ockupationen och rasismen är varandras förutsättningar; reproducerar varandra. Det är möjligt, till och med mycket troligt, att de soldater som mördade Jihad Shaar och gjorde ett varigt sår av hans fars sinnen, inte hade för att avsikt att göra det när de gick på sina pass. Det är bara det att de efter ett tag inte ser några barn som leker, inga ungdomar som drömmar, inga föräldrar som älskar. Inte heller denna dag. Bara palestinier. Disponibla. I vägen. Soldaterna mördar inga studenter - de bankar palestinier. Gör just så det jobb de är satta att utföra.

Och varför gick IOF ut med en ”inledande utredning” som i strid mot vittnesmålen friade soldaterna och triumfatoriskt utropade att ”terroristen neutraliserades”? Återigen. Budskapet blir tydligt: vi gör vad fan vi vill, och presenterar det hur fan vi vill. Budskapet till soldaterna är ännu tydligare: immunitet att engagerat mörda eller bara vårdslöst avliva.

Alltså neutraliserades terroristen. Med gevärskolvar och en klubba. Det är ord som utför ett arbete. De söker medskyldiga. De kommunicerar detta: vi bankade sönder en arab för vi fann det lämpligt. Och så säger de till mottagarna i Israel och Västvärlden: Vi erbjuder absolution; ett semantiskt rum att kliva in i med cocktailglas i handen. Vi bankar sönder en arab – du accepterar att en terrorist neutraliserats. Och du läser och hör det igen och igen. Terrorist. Ordet drar ned din rullgardin, stänger ditt fönster för de otäcka dofterna.

Nej tack! Inte likgiltig. Inte neutral. Jag vill vara människa med dem som inte fördrar förnedringen. De salta dropparna på mitt skrivbord kommer att torka, men så länge jag inte neutraliserats, vill jag göra nytta av den luft som också Jihad Shaar andades. Jag vill vara människa. Så Nej tack.