Tillsammans

Den norske kamraten Morten Drægni reflekterar lite över den svenska regeringens skattesänkningsplaner. Siffrorna kommer kanske i slutändan att bli lite annorlunda, men angreppssättet är rimligt. Det finns en god tillväxt i svensk ekonomi. Frukterna av den är skevt fördelade. Om regeringen satsar på att fortsatt öka den andel av de samlade samhälleliga resurserna, som går till privat konsumtion, så vidgas klyftorna i samhället och – som framgår av exemplen – angelägna gemensamma investeringar uteblir. Det är bara ett mycket tunt skikt av riktigt rika, sådana som alltid klarar sig och kan inrätta dyra och ineffektiva, men dem själva bekväma system, som kommer bättre ut av en sådan samhällsutveckling. För oss i vänstern gäller det att kunna beskriva behovet av en samhällelig omfördelning just i sådana konkreta termer som Drægni gör. En höghastighetsbana för resebekvämlighet och miljöhänsyn. Ett bostadsprogram som märkbart, synligt, effektivt minskar bostadsbristen i storstäderna. En ordentlig sänkning – eller helst avgiftsbefrielse – för kollektivtrafiken i länet. Sådant som både är bra på sikt och som märks här och nu.


Notera för övrigt det tydliga samband mellan stagnerande offentlig konsumtion (övre diagrammet, källa: nationalräkenskaperna) som andel av BNP och utvecklingen för de mycket rikas inkomster. (nedre diagrammet, från LO, denna rapport)