Kommunalval i Norge

Resultatet från det norska kommunalvalet låter sig inte analyseras alltför enkelt, särskilt inte om man är trött och hungrig. Men några snabba reflexioner – i väntan på analyser från kloka norska kamrater.

Sosialistisk Venstre (SV) gör ett mycket dåligt val och blir de stora förlorarna. En anledning är att partiets satsning på klimatfrågorna lönade sig dåligt i ett val där andra frågor – och icke-frågor – kommit att dominera. Men den främsta anledningen till SV:s bakslag torde stavas problem med politisk tydlighet. Socialdemokraterna (Ap), som i stortingsvalet för två år sedan kunde återhämta sig från djupa katastrofnivåer tack vare vänsterretorik och ett återfunnet konfliktperspektiv, har gjort ett bra kommunalval. Ap har, låt det vara osagt om det är välförtjänt eller ej, åter uppfattats som ett alternativ i politiken, för dem som vill ha rättvisa och sociala framsteg. Samtidigt har yttervänstern i det brokiga RV också gått framåt – egentligen av samma skäl, men troligen bland delvis andra grupper. SV blöder alltså åt två håll, men ur ett sammanhängande sår.

Ännu tydligare blir det om man tittar på exempelvis röda Tromsø, där en rödgrön allians (Ap och SV i åtta år) har fört en tydligare vänsterpolitik och skapat förväntningar om mer. Där halveras SV, medan Ap, Senterpartiet (Sp) och även RV går framåt. Räknar man in alla fyra partier till ett bredare progressivt block, har detta block gått framåt från ett redan starkt utgångsläge. I Trondheim, som jag nämnde häromdagen, går SV också tillbaka, men det blir brakseger för en återupplivad socialdemokrati som under trycket av facklig mobilisering stått upp för ett försök till en annorlunda politik. Ap verkar få uppemot 44% i Trondheim! Det talar sitt tydliga språk. Detta är ett mycket intressant resultat värt att glädjas över och inspireras av.

SV-aktivisterna kommer, och ska, naturligtvis vara missnöjda med valresultatet. Men det gäller att dra rätt slutsatser och sätta in saker i rätt sammanhang. Att man sluter leden nu och inte börjar bråka om själva regeringsmedverkan tror jag såhär på avstånd är helt rätt. Jag tror också att man måste se att SV faktiskt har spelat en mycket stor roll i att vrida norsk politik i allmänhet och Ap i synnerhet åt vänster. Det är konkreta förändringar, som man måste uppskatta. Priset för att vrida Ap åt vänster har dock varit att Ap har uppfattats som så pass bra att det överglänst ett SV utan tydliga vinnarprofilfrågor vid sidan av klimatpolitiken.

Det visar en väg framåt för SV, som verkligen inte blir enkel att lyckas navigera på, men som i alla fall finns och erbjuder möjligheter att komma tillbaka med förnyade krafter till stortingsvalet 2009. Det torde vara uppenbart att regeringen måste förmås att bli radikalare också i ekonomisk-politiska frågor.

För övrigt går de främlingsfientliga högerpopulisterna i Frp framåt något (jämfört med förra kommunalvalet - bakåt jämfört med stortingsvalet för två år sedan), utan att gå förbi Høyre. Men parti är ändå helt etablerat som ett ledande borgerligt parti, som fortsatt kan vinna frustrerade arbetarväljare som vill ha en kursändring vänsterut i många frågor, för en usel högerpolitik.

Det är oerhört tråkigt att Oslo blir fortsatt blått, eller ska vi säga blåbrunt, beroende på att SV där gör ett katastrofval, en halvering från 20% till 10%. Den allians mellan Høyre och Frp som har gällt i Oslo kommer nu på ett naturligt sätt att framstå som stommen i alternativet mot den rödgröna regeringen i stortingsvalet om två år. Det är en förfärlig insikt som manar till hårt arbete. Frp har redan betytt väldigt mycket för att ändra – förpesta – det politiska klimatet kring invandrings- och integrationsfrågor. Det har blivit ett av Europas mest framgångsrika högerpopulistiska, nyfastiska partier. Det vore en mardröm att få Frp i regeringsställning. På samma sätt som den norska rödgröna regeringen betytt rätt mycket utanför Norge, skulle en regering med Frp vara en injektion till liknande partier i andra länder – i en galen tid som är mycket gynnsam för storskaliga obehagligheter. Det blir fortsatt mycket intressant att följa norsk politik. Och när den initiala besvikelsen har lagt sig lite, tror jag att den norska vänstersidan är tillräckligt bra för att bjuda ett gott motstånd.

Avslutningsvis. Kolla väldigt gärna in det som SV:s Audun Lysbakken skrev några dagar före valet, om skandaljournalistik och valdeltagande. Detta är något som vi på vänsterkanten måste analysera och hantera. Lätt är det inte. Men nödvändigt.


[Valresultat på NRK:s hemsida]