Ett hus i Hebron

Anna Wester skriver om helvetet i Hebron, där sionistiska extremister i de illegala ”bosättningarna” regelmässigt trakasserar och våldför sig på den palestinska befolkningen, med endast sporadiska och halvhjärtade reaktioner från israelisk polis och militär (tidigare bloggade och länkade exempel här, här och här).

Det exempel Wester tar upp är typiskt för den fortgående koloniala processen i Israel. Här handlar det om att extremisterna, till och med i strid mot israeliska myndigheters order, för en tid sedan helt sonika tagit över ett stort hus, eller som Haaretz påpekade, snarare ett kvarter. Även om det finns en israelisk evakueringsorder så händer ingenting. Ockupanterna har renoverat stället och nu också kopplat in det till elnätet. På så sätt skapas dagligen ”facts on the ground”. Detta sker parallellt med ständiga husdemoleringar i palestinska områden – ofta motiverade med att trångboende palestinier saknat tillstånd för tillbyggnad; tillstånd som i verkligheten är omöjliga att utverka genom den utstuderat nedbrytande byråkratin.

Till saken hör att huset i Hebron befinner sig på en höjd. Den har strategisk betydelse. Den som åker genom det palestinska landskapet kan snabbt konstatera att Israel genom ”bosättningar” dominerar just höjderna överallt. Med bosättningarna följer strategiskt utlagda Apartheid’-vägar som skär sönder kommunikationerna mellan palestinska samhällen, och skyddande posteringar som utvidgar, understödjer, konsoliderar ockupationen. Genom ett myller av dagliga händelser kramas livet ur det palestinska folket.

Detta är ett brott som kräver vårt ställningstagande, påkallar vår solidaritet med de utsatta.


Läs hela Anna Westers inlägg!