Det är surrealistiskt att höra Fredrik Reinfeldt tala om de kvinnor som arbetar i offentlig sektor och som han har mött under sina aderton besök till detta tidigare Terra Incognita. På punkt efter punkt är de problem som Reinfeldt upptäckt och börjat tala om med huvudet några lagt på sned, sådana som högerns politik försvårar en lösning av – det blir mindre av resurser till kommuner och landsting vilket på ett handfast sätt än mer pressar personalintensiva vård- och omsorgsyrken, den långsiktiga finansieringen av välfärden hotas av kraftiga skattesänkningar, privatiseringar och avknoppningar skapar försämrade arbetsvillkor och vinstkrav på ytterligare bekostnad av redan låga löner, regeringens politik vidgar löneklyftorna till förfång för just lågavlönade kvinnor varav många (om än långt ifrån alla) finns inom den kommunala sektorn, regeringen har avvisat en förstärkt rätt till heltid.
Men regeringspolitiken är inte den enda kraften på banan. De som finns på arbetsplatserna strävar själva i andra riktningar. Ett problem i det arbetet är att centralorganisationen Kommunal – Sveriges största fackförbund – länge kan tyckas ha varit ganska tyst och försiktig; och lite stukad efter den stora strejken 2003 som mobiliserade medlemmarna och fick ett starkt folkligt stöd, men av olika skäl slutade rätt beigt.
Nåväl. Ylva Thörns debattartikel i DN är intressant och glädjande av flera skäl. Dels för att den på ett förtjänstfullt sätt går igenom den borgerliga politiken och punkterar Reinfeldts prat – det kommer att behövas mycket tjat för att stå emot den moderata pr-apparaten. Dels för att artikeln är en indikation på att det händer saker i Kommunal – politiskt och organisatoriskt.
Kommunalarnas erfarenheter är rika och viktiga, men så ofta förbisedda eller behandlade med klapp på huvudet. Om de själva kliver ut på banan och upptäcker sin kraft, blir Sverige lite bättre.
Läs alltså artikeln.
Läs också två bra kommentarer. Josefin Brink kort: Äntligen! Peter Gustavsson lite längre: Jätten vaknar.
söndag, oktober 28, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Vet inte om jag kan dela din optimism, Ali.
Dels säger ju Thörn inte ett ord om privatiseringarna, en fråga där Kommunal inte verkar sova utan rentav försatt i djup dvala.
Dels är Kommunal det LO-förbund som, när diverse välfärdsinitiativ, Trondheimsseminarier osv diskuterats på senare tid, har den allra mest sekteristiska attityden till "övriga" inom vänstern.
Jag tror att allmän Offensivnoja i Kommunals ledning, kombinerat med "låt oss köra lite färgglada protester så att våra medlemmar tycker att vi gör något" nu är starkare drivkrafter än att man verkligen vill uppnå något.
Hoppas verkligen jag har fel.
Medlemmarna var ju beredda att "ta fajten" förra gången med en enorm uppbackning av svenska folket men blev svikna av både Törn och den Socialdemokratiska regeringen.
Denna gången är fienden en annan men politiken densamma, skall hon vika sig för nyliberalerna även denna gång?
Yla Thörn har ju haft annonser för Moderaterna i sin egenfacktiding så det måste ju vara den politiken hon vill ha? Hon har förlorat 18mijoner utav medlemmarnas pengar i företaget Att veta AB samt att hon har ett välbetalt extraknäck i Riksbyggenstyrelse ihop med Byggnads och riksbyggen har låglönearbetare och icke kollektivanslutna som utför arbete åt Riksbyggen. Nej det handlar nog om sin egen existens i Kommunal
Hej Ali,
Jag hoppas verkligen att Kommunals
maktmonopol försvinner från detta viktiga samhällsområde då dom kraftigt har misskött sitt mandat. Att det blir mångfald även på detta område är viktigt så att makten ges till de som jobbar inom kommunal så att även dom kan byta arbetsgivare, starta kooperativ osv. Motsatsen till mångfald är enfald och vem vill ha det?
Mvh Nils Dacke!
Parterna vill säkert båda väl men de talar förbi varandra. Båda inser att kvinnor har mindre betalt och är mer deltidarbetslösa. Alliansen vill lösa detta genom att försöka se till att kvinnor får mer betalt och blir mindre deltidsarbetslösa. Kommunal verkar istället ha resignerat och vill bara lindra effekterna av problem som de ser som olösliga.
Det är litet som skillnaden mellan att bota sjukdomen och att dölja den bakom smärtstillande.
Högerjuntan vill bara ha större lönespridning, det innebär ev. att några få får mer betalt, framför allt cheferna som tar över privatiserad verksamhet, medan majoriteten får ännu mindre lön. Kolla på service-sektorn som ju är helt privat, lönerna där är ännu lägre än i offentlig sektor.
Privata företag brukar dessutom missbruka vikarit, timanställningar, visstidsanställningar, deltid osv ännu grövre än statliga och kommunala arbetsgivare.
Lösning:
1. Strejk i offentlig sektor tills lönenivåerna kommer upp till skälig nivå.
2. Lagstadgad rätt till heltid.
3. Sänkning av direktörers och vd:ares och politikers löner, högre beskattning av höginkomsttatagare, på storföretagens vinster osv för finansiering.
Skicka en kommentar